En kompis nämnde en bra liknelse mellan livet och kortspel. Något som egentligen är rätt självklart, men det var en bra minnesbild att bära med sig.
"Det är vad man gör med sin giv, det vill säga med de kort man fått på hand, som är viktigt. Inte vilka kort man inte fått."
Med andra ord, så lönar det inte sig att gräma sig över det man inte fått i livet. Det är bättre att acceptera det man fått och göra det bästa av situationen.
Visst får man sörja det man inte fått eller det man fått, t ex att ens barn har funktionshinder. Men det kan vara bra att ha andra förhållningssätt ibland också. Så man inte fastnar i sorgen, med "offerkoftan" på.
Jag nämner liknelsen för att den fått mig att mentalt kavla upp rockärmarna lite extra, och tänka: "Nu jäklar ska jag spela de där korten jag fått, på allra bästa sätt."
Kanske lite fånigt, men det hjälper mig att fokusera och peppa mig själv. Och jag tänker att jag faktiskt är en ganska bra "spelare" emellanåt.
Inte alls fånigt! Klokt och tänkvärt!!!
SvaraRadera