Translate

lördag 13 oktober 2012

Sabinas blogg om synterapi och Ms symptom

Jag är så glad att Sabina som lämnat flera superintressanta kommentarer om visuella perceptionssvårigheter och synterapi in denna blogg, har valt att starta en egen. Jag kommer följa den med spänning! Den finns här och ni kan numera även hitta den i min blogglista:

https://autismeyes.wordpress.com/

Det Sabina förklarat för mig, och det jag hittills läst i Melvin Kaplans bok förklara de flesta av Ms beteenden som är kvar efter kostomläggningen. M har ju blivit betydligt bättre sen han slutade med gluten, mjölk och socker, men vissa beteenden har inte förändrats. Dessa kopplar jag nu till att han förmodligen har något problem med tolkningen av synintryck. Jag har konsulterat och bokat tid hos en optiker som tror att han kanske har ackommodationsstörning och skelning, så som det låter på symptomen. Han har i vilket fall problem med att se i 3D och bedöma avstånd, på något sätt. Kanske ser han i 2D? Jag listar symptomen i punktform:
  • Svårigheter att tolka ansiktsuttryck. Ansikten är ju i 3D.
  • Han har svårt för att titta på ett papper framför sig, på tavlan och på pappret igen.
  • Han var rätt gammal när jag fortfarande kunde lura på honom en ren tröja, genom att låtsas att katten i trycket på tröjan ville följa med till dagis. Varje gång var det verkligt för honom. Bilden var en katt för honom. Lillasyster som nu är 3 år, går aldrig på det. "De ä baja en bild!" säger hon och tycker att jag är tramsig.
  • Han har fortfarande en del koordinationsproblem, men det har blivit bättre. Det är klart att det är svårt att hålla koll på den egna kroppen, om man har lite svårt att se var man är och var den egna kroppen slutar. Han brukar ofta välta ut dricka och välta ner saker.
  • Problem med balansen. Han vill gärna hålla i barnvagnen, eller i någons hand när man är ute och går.
  • Han har alltid varit åksjuk. Tydligen vanligt bland dessa barn
  • Han har länge haft svårt för höga höjder. Det är klart att om man har svårt för att se var man är, är det obehagligt att lämna marken.
  • Varje gång det flyger ett flygplan på himlen rusar han inte och frågar hur lågt det flög och det verkligen fick flyga så lågt. Och han har svårt att se att grannhusen är exakt lika stora som vårt hus.
  • Han har pratat om hur höga saker är i år. Velat veta och har jämfört. Han säger själv att han  måste ställa sig med ett träd på varje sida, för att se vilket som är högst.
  • När jag frågade hur han ser var pappa var, när han satt i soffan, svarade han att det är för att han vet hur många steg det är dit. 
  • Svårt sitta still. Om man orienterar sig med hjälp av steg är det naturligt att vilja springa runt lite extra.
  • Han har svårt med tidsuppfattningen, den 4:e dimensionen. Detta är en naturlig följd om man har svårt att förstå sig på 3D, eftersom rumsuppfattning och tidsuppfattning hör ihop.
  • Varför han sedan han varit liten varit fenomenalt duktig på att lägga märke till ljud. Hur dörrklockor, väggklockor låter osv. Han har orienterat sig med hjälpa av ljud också. 
  • Han har haft svårt att veta hur högt han ska prata. Om man inte vet var man själv befinner sig i relation till andra, är detta en naturlig följd.
  • Varför han som väldigt liten velat gå promenader och lära sig nya ställen med namn. Han tänker förmodligen delvis i platser, eftersom han har svårt med 3D-seendet och att överblicka ett område.
  • Hans svåra tics ska tydligen komma av den inre stressen som synintrycken ger. Jag kan inte säga att jag exakt förstår varför, men jag ska läsa på mer. Det hör i alla fall ihop.
  • Han säger att färgen rött lyser som lampor i hans ögon. (Det säger även maken.)
  • När han var liten kunde han inte pussla. Det blev för mycket för honom med former, mönster och färger.
  • Han har fortfarande inte normala ögonrörelser, men tittar oss numera i ögonen. Detta har blivit mycket bättre sen kostomläggningen, men jag är helt säker på att han inte använder ögonen på samma sätt som oss andra. Att han verkar ha fått mer normala ögonrörelser av kostomläggningen, förbryllar mig. Hör detta ihop? Har den för honom skadliga kosten som han fick innan, påverkat hans syn? Det är rimligt för mig att tro det, om det stämmer att nedbrytningsprodukter av gluten och kasein tar sig in i hjärnan. Jag vet ju hur alkohol påverkade min syn på den tiden när jag drack det. Det passerar ju också in i hjärnan.....
Känns någon av punkterna igen hos era barn? Det vore intressant att få veta.

När en psykolog gjorde WISC-testet på M våren 2011, hittade hon svårigheterna med att tolka visuell information. Resultatet var rätt entydigt. Vi frågade hur vi kunde träna M med detta. "Det bara är så och kommer alltid vara." var hennes attityd. Hon visste väl inte bättre. Men ack så farligt att tänka så. Vi tänkte ändå själva på att ta M till en ögonläkare, för säkerhets skull. Tyvärr fel ögonläkare, som inte upptäckte något.....

Om man inte vet vad något beror på, vet man inte heller om det går att göra något åt saken. Och bara för att ingen lyckats tidigare, betyder inte det att det inte går. Tur att det finns de som vågar testa nya saker och tänka nytt. Som Kaplan.

Jag kommer stötta Sabina så mycket jag kan och återkoppla till habiliteringen om detta ger M något. (Jag är övertygad om att det kommer att göra det.) För fler NPF-barn borde få ta del av detta. Många har det så svårt. Oavsett vad som är orsak till vad och vad som hör ihop med NPF, så behöver de all hjälp de kan få. Varför inte ta dem till en specialiserad ögonläkare eller optiker, som en del i utredningen?

6 kommentarer:

  1. Min flicka har också väldiga tics fast det har blivit bättre med både kostomläggningen och synträningen. Tyckte du skrev att M viftar med snören också? Min flicka viftar bara med händerna framför sig, och jag tror det är för att få till ett bättre djupseende.

    SvaraRadera
  2. Åh vad bra!
    Nu ska jag sätta mig in i detta mer. För några år sedan fick jag nys om Optokonsult(Lena Rasmussen) i Stockholm som jobbar med visuella perceptionsstörningar samt spädbarnsreflexer bla . Vi gick dit med vår dotter under 1,5 år när hon var 8-9 år pga att hon hade och har så mycket huvudvärk. Vi jobbade intensivt med övningar för både ögonen och motorik . Tyvärr hade vi inte möjlighet att fortsätta gå dit eftersom det kostar ganska mycket pengar.
    Nu har dottern , nu elva år, nyligen fått sin aspergerdiagnos och jag börjar fundera allt mer kring hennes visuella svårigheter igen. Så jag är så glad att ni tar upp detta!
    Nu ska jag ta tag i detta igen. Mycket som du skriver om M ovan, samt som Sabina skriver om sin dotter stämmer även för dottern men inte allt. På fre ska vi till en arbetsteraoeut på rehabiliteringen för en koll. Tror jag ska ta upp detta då!
    Hälsn Therese

    SvaraRadera
  3. Tack för tips om Kaplans bok. Har precis fått hem den och börjat läsa. Det här är ju superintressant, såå mycket som verkar stämma in på min yngsta son. Jag ska läsa vidare och även följa Sabinas blogg som också verkar väldigt bra. Hälsningar Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra! Ju mer jag läser, desto mera rätt och logiskt verkar det. Och tillsammans är vi starkare! :)

      Radera
  4. Hej! Ser att det här är ett äldre inlägg i din blogg men jag vill ändå tipsa om en bok, om du inte redan har läst den. Sinnesintryck och omvärldsuppfattning av Bogdashina. Tack för intressant blogg!
    http://butik.autism.se/index.php?route=product/product&product_id=116

    SvaraRadera
  5. Tack för tipset! Jag har någon bok av Bodashina någonstans - bland alla de böcker jag vill men inte hinner läsa. Ska rota fram den. Tack! /"Aspergermamma"

    SvaraRadera