Translate

söndag 28 oktober 2012

Pianobus och pussmonster

Idag har lillebror varit på bushumör. Jag tolkar honom, som att han ville ha kontakt. Inget negativt i sig, men när man dänger saker i huvudet på andra och skrattar upplevs det inte som så positivt.... Inte ens om det är en ballong man dänger, som det var idag.

Jag tog lillebror åt sidan, in till lekrummet där vi har ett elpiano. Jag låtsades att jag skulle spela olika låtar och han tryckte genast på en knapp (pitch bend) som gör att ljudet låter falskt. Han vill alltid trycka på den knappen när någon annan spelar, och det ingick i min plan. Jag låtsades upprörd för att få igång den där kittlande buskänslan i hans mage, som han så väl behöver. "Åh nej! Vad gör du, din lille buse? Nu spelade jag fel." Så han skrattade.

Buset övergick till dans till olika komp som finns inprogrammerade i pianot. Dans funkar perfekt på honom. Han blir glad, får röra på sig och får uppmärksamhet. Efteråt var han lugn igen.

Nästa gång busbehovet uppstod gjorde maken en rolig saga. Maken låg på rygg på en madrass och cyklade i luften med benen. Han låtsades cykla till olika ställen. Lillebror och lillasyster var med och var olika saker. Olika djur, och puss- och kram-monster som överföll maken när han stannade cykeln. Hysteriskt kul.

Sen vid nattningen så blev jag ett pussmonster (inspirerad av makens lek), när lillebror absolut skulle hoppa i sängarna. (Lite farligt - han kan fastna med fötterna.) Det funkade lika bra då med. Puss- och kram-monster-leken är här för att stanna....

Vi måste nog hitta på lite fler bra, okej bus. För skillnaden är verkligen stor. Det är inte roligt när man hamnar i den onda cirkeln med dåliga bus och föräldrar som skäller. Och han är helt underbart söt och go, när vi vuxna tar kommandot med ett positivt bus. Och glad.

Busbehovet går förmodligen inte att få bort. Det spelar ingen roll hur mycket vi skäller eller förklarar. Nästa gång är allt det som bortblåst. Han busar ändå. Lika bra att ha några bra bus på lager. 

Tipsa gärna om fler bus vi kan göra!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar