TEMA kost: Sönernas förbättringar

Nu är det TEMA kost för neurobloggarna. Jag tänkte att jag skulle sammanställa sönernas förbättringar sen vi la om kosten. Vill ni läsa ett sammanfattande inlägg med mina viktigaste kost-blogginlägg och viktigaste länkar, läser ni detta andra gamla inlägg.

Sönerna är inte botade från varken autismen eller ADHDn, men mår idag så oerhört mycket bättre på en kost utan gluten och mjölk. Avsikten har aldrig varit att bota sönerna. Vi älskar dem precis sådana som de är. De är två underbara aspergare med ADHD. Men de har båda mått väldigt dåligt.

Ingen av dem får medicin. Jag är inte motståndare till medicin, jobbar själv med läkemedelsutveckling och känner många vuxna som är nöjda med sin ADHD-medicin. Men ingen av sönerna behöver ADHD-medicin i dagsläget. Och de sover hyfsat bra, tack och lov. (Ja, jag vet vilken tur vi har.)

Vi har även slutat med andra ämnen, så det är svårt att veta exakt hur stora förbättringarna är tack vare mjölk och gluten. Vi har slutat med glutamat, aspartam, AZO-färgämnen, natriumbensoat, stora mängder växtoljor med omega-6, och en massa onödiga tillsatser. Vi har även nästan helt slutat med strösocker och vi ger dem omega-3 (Eye Q). Det hade M i och för sig fått under 2 år innan vi la om kosten. M får även magnesium, zink, D- och B-vitamin. Och vi ger dem båda mjölksyrebakterier.

Vi har inte varit i kontakt med någon organisation som hjälpt oss med kostomläggningen. Vi har gjort allt själva. Rent generellt så tycker jag inte att man ska behöva betala mycket pengar för att lägga om kosten. Egentligen inget extra alls. Om man tar det i små steg, steg som familjen klarar, så kan man lyckas på egen hand. Och man behöver inte köpa dyra ersättningsprodukter. Det går bra att byta till havre, ris, potatis, morötter, äpplen, kål istället. Om barnen accepterar det förstås. Varje familj är unik. (Och jag vet att alla inte klarar detta. Att vissa barn äter väldigt ensidigt. Att många föräldrar är på väg in i väggen och absolut inte klarar att genomföra en kostomläggning i nuläget. Se mitt andra inlägg.)

Nedan har jag sammanställt min tro, över vad som blivit bättre av vad. Eftersom vi tagit bort gluten och mjölk vid olika tidpunkter, kan jag särskilja detta. Bara för att jag beskriver vad jag tror om mina barn, betyder inte att jag hävdar att det är så här för alla. Jag är statistiker och är därmed mycket väl medveten om att nedanstående inte är bevis för något. Men det är min berättelse.

----------------------------------------

Vi slutade alla med gluten sommaren 2011, dvs för 1,5 år sen. Då var M 6 år och lillebror 3,5 år.

Det tog därefter ett bra tag innan vi tog bort komjölkprodukter. Det var:
* Under april 2012 för M som då var 7,5 år. Det var alltså snart ett år sen.
* Under januari 2013, dvs alldeles precis, för lillebror. Men vi har gett lillebror helt mjölkfritt här hemma sen sommaren 2012. (Anledningen till att han fick på dagis, var att ett läkarintyg saknades.)

Vi såg effekt av glutenfritt:
* först efter 4-6 månader för M.
* redan efter 2 veckor för lillebror. Det märktes tydligt eftersom han plötsligt slutade springa runt.

Vi såg effekt av mjölkfritt:
* efter 3 veckor för M.
* efter 1 månad för lillebror.

Vi tog alltså bort gluten först. Och jag tycker att detta gjorde den största skillnaden på barnen. Effekten av mjölkfritt finns, men den är inte lika stor. Jag vet inte om detta beror på hur barnen klarar ämnena, eller om det bara beror på vilken ordning vi tog bort det. Kanske hade det varit tvärt om, om vi hade tagit bort mjölkprodukterna först?

Celiaki  - glutentest
Båda var negativa, dvs det finns inget medicinskt bevis för att det inte skulle tåla gluten. Vi har inte testat dem för mjölkallergi. Vi går enbart på symptomen.

Magarna:
* Innan kostomläggningen var M väldigt lös i magen och hade ofta utbrott i samband med att det var dags för nästa toabesök. Magen har blivit betydligt bättre sen han slutade med gluten, men inte helt bra. Eventuellt har han blivit lite bättre sen vi tog bort mjölken.
* Lillebror hade lös avföring varannan gång han gick på toa, innan vi tog bort gluten. Numera har han "perfekt" avföring varje gång. Detta ändrades direkt när vi tog bort gluten.

Ögonkontakt:
* Innan kostomläggningen hade M svårt för att titta människor i ögonen. När vi tog bort gluten började han själv på eget initiativ, titta oss i ögonen. Detta blev ännu bättre när vi tog bort mjölken. Vi har inte ändrat pedagogik mot honom, eller tvingat honom att titta oss i ögonen. Idag tittar han oftast rakt på oss, när han pratar med oss.
* Lillebror har alltid haft viss ögonkontakt med oss. Efter att vi tog bort mjölken (för 1 månad sen) har vi bättre ögonkontakt med honom. Han söker själv ögonkontakt med oss när han vill säga något. Vi har inte ändrat pedagogik.

Kontaktbarhet:
* M kom ur sin "repetitiva bubbla" när vi tog bort gluten. Det tog dock ett halvår innan vi såg effekt. Innan vi la om kosten fick vi bara full kontakt med honom en timme på kvällen, när han var trött. Numera får vi full kontakt med honom större delen av dagen.
* Lillebror är ofta koncentrerad på sina egna saker, och därför inte kontaktbar. Inget jag egentligen är bekymrad över, eftersom denna hyperkoncentration är en tillgång.

Social förmåga:
* När M slutade med gluten och blev mer kontaktbar, blev han naturligtvis mera social. Tre veckor efter att han slutade med alla mjölkprodukter började han leka nästan helt normalt med lillebror. Tidigare så skrek han bara när lillebror närmade sig hans förutbestämda lek. M har fortfarande svårt med turtagning och behöver mycket social träning.
* Lillebror har blivit mer social senaste månaden, dvs utan mjölk. Han vill berätta fler saker för andra. Men detta kan också bero på naturlig mognad.

Hyperaktivitet:
* Ms hyperaktivitet minskade. Detta märktes främst i skolan. Han började sitta tyst i perioder, utan att prata med sig själv. (Han har hyperaktiviteten i munnen.)
* Lillebror gick från att konstant springa runt här hemma och dra ut leksaker, till att kunna sitta still och koncentrera sig på sin egen lek. Detta hände efter 2 veckor utan gluten. Detta gjorde enormt stor skillnad för vår familj, så denna effekt var väldigt tydlig. Därefter har han fått i sig gluten av misstag och då har hyperaktiviteten i benen kommit tillbaka. Han är fortfarande rätt springig och skuttig, men det som är kvar är inget som hindrar hans utveckling. Och vi kan få honom att lugna ner sig genom att erbjuda en lugnare aktivitet. Det gick inte alls när han åt gluten. Då var det full speed oavsett.

Talet och repetitivitet:
* M har alltid varit extremt duktig på att prata. Talet förändrades inte mycket av kosten, kanske eftersom det redan var så bra. Men han blev betydligt mindre repetitiv, sen vi slutade ge honom gluten.
* Lillebror var sen i talet. Vi har själva inte märkt någon påverkan på talet, av kostomläggningen. En avlösaren som inte varit här på en månad, tyckte dock att lillebror blivit betydligt bättre på att prata. Han visste inte om att vi precis tagit bort mjölkprodukterna. 

Tics:
* Ms svåra tics har tyvärr inte påverkats av kostomläggningen. Han vill fortfarande vifta med händerna under all vaken tid.
* Lillebror har inga tics.

Utbrott och aggressivitet:
* Minskade betydligt i både intensitet och antal för båda sönerna när vi tog bort gluten, och kanske även mjölk. Utbrotten finns dock kvar.

Annat:
* Kort efter att M slutade med mjölkprodukter upptäckte jag att han har smilgropar. Det var väldigt skumt, men han fick ett nytt utseende i ansiktet på något sätt. Han sken liksom upp. På kort tid blev han väldigt lik min morfar. Kanske var det för att han blev gladare rent allmänt, eftersom han inte längre hade ont i magen?
* Han säger själv att rött inte lyser alls lika starkt i hans ögon längre. Tidigare lös allt rött i hans ögon som svaga ficklampor. Han säger själv att det är det glutenfria som gjort denna skillnad. Och han förklarar hur det var tidigare med hjälp av ficklampan på bilden.(Han har hatat rött så länge han har levt.)

Andra saker som blivit bättre i vår familj:
* Makens Crohns sjukdom verkar helt ha gått tillbaka sen han slutade med gluten och började med mjölksyrebakterier.
* Min bullriga mage (diagnos IBS för många år sen) har helt lugnat ner sig.
* Förra sommaren märkte jag inte av mina björk- eller gräspollenallergier. Jag brukar alltid må väldigt dåligt av nyklippt och fröigt gräs. Nu kunde jag sitta i det, utan att känna av något. Jag äter varken gluten, mjölk eller socker och väldigt få tillsatser. Födoämnesallergierna (korsreaktioner med björk - nötter, sten- och kärnfrukter), har dock inte blivit bättre.
* Lillasysters eksem har blivit bättre sen hon får glutenfritt och färre mjölkprodukter.

Även andra neurobloggare har sett effekt av att lägga om kosten. Läs om deras erfarenheter här:

http://lindafridholm.se/nar-kosten-har-betydelse/

http://minadagar.webblogg.se/2013/february/t-e-m-a-8.html

http://malincarlsson.wordpress.com/?p=287&preview=true

https://autismeyes.wordpress.com/2013/03/01/temakost-om-matallergi-och-vagen-till-en-diagnos/

Ett underbart inlägg om hur Nina fick dottern att äta fler matvaror:

http://nina-livetistort.blogspot.se/2013/02/tema-kost-hur-far-vi-i-ungen-naring.html

Jag har en facebookgrupp för kostomläggning, som ni alla är välkomna att gå med i:
https://www.facebook.com/groups/542596089146584/

Lillebror är sockerberoende

Den senaste 1,5 veckan har varit lite intensiv. Lillebror har haft influensa, och haft sår i hela munnen. Blödande variga sår. Att äta har inte varit att tänka på under flera dagar i sträck. Det har gjort för ont. Vad tar man då till: Jo, isglass. Den är lätt-äten och bedövar.

Nu ska jag egentligen inte skylla ifrån mig - den hemmagjorda jag gör är inte mycket bättre, men maken har en övertro på isglass i dessa situationer. Om nu Doktor Lustig har rätt i att fruktos är ett gift och nästan samma sak för kroppen som alkohol, så känns det tveksamt för mig att ge ett sjukt barn en stor mängd isglassar. Visst det är kolhydrater det med, men.... Nästa gång får jag göra egen isglass med druvsocker i. Druvsocker är hjärnans och musklernas bränsle, och något helt annat än fruktos.

I vilket fall, så har lillebror levt på köpt isglass i några dagar. När munnen läkte, så ville vi naturligtvis gå över till riktig mat igen, som potatismos. Det ville inte lillebror. Han hade fått smak på det söta. Inget av det han brukar gilla smakade gott längre. Han hade fått ett "smak-skift" mot det söta.

"GE MEJ GLASS. MAMMA KAN JAG FÅ EN GLASS? JA VILL HA GLAAAAASSS!"

Så där har han skrikit på oss i i timmar i flera dagar, med panik i rösten. Det har varit jättejobbigt att se. Och jag känner igen mig själv så väl. Jag förstår honom. Han har abstinens och måste bara får lite socker. När jag var student så köpte jag ett eller två paket glass på kvällen innan jag skulle plugga och en stor påse med chokladsvampar. Jag var tvungen att vräka i mig alltihopa innan jag fick ro i kroppen och kunde börja plugga. Om jag inte gick och köpte det, och försökte stå emot sockersuget, så satt jag bara och tänkte på glass och godis. Jag kunde inte plugga. Det slutade nästan alltid med att jag gick till affären och köpte nytt. Nytt, för i skafferiet kunde jag inte ha nåt. Nej, det åts upp direkt. Så jag inbillar mig att jag förstår lillebror rätt väl, när han skriker så där.

Och alltid annars, när han varit på kalas, eller vi fuskat med något som innehåller en stor mängd socker, så blir han tokig efter sånt som innehåller socker, dagen efter. Han ber enbart om saker som innehåller socker. Han vet inte ens om det själv. Han rabblar upp: Kanelbullar, sylt, korv, ketchup, senap, osv.

Förutom sockerberoendet så har lillebror förändrats personlighetsmässigt. Han är ju blodsockerkänslig från början, så ni kan säkert tänka er..... Förutom humörsvängningar, skrik och utbrott som normalt följer vid lågt blodsocker, så har han även varit betydligt busigare och inte lika omtänksam mot syskonen som han faktiskt är numera. Han har återfallit i att bitas. Och idag satte han sitt knä och hela sin tyngd över lillasysters nacke. Det kunde gått riktigt illa. Hennes nacke är klen och han är rätt stor. Det hände när maken bara vände på huvudet. Tittade bort några sekunder. Tur han vände det tillbaka och fick bort lillebror.

Han säger själv: "Det är sockret som gör mig dum." Lille gubben. Jag hoppas verkligen inte att han ser sig själv som en dum person.... Men jag tar honom på allvar när han säger så. Kanske är det något han själv känner i sin lilla 5-årings-kropp?

Nu är det dags för mig att stänga av datorn. Ska hämta min pappa vid tåget. Han är alkoholist. Nykter alkoholist, hoppas jag. Man vet aldrig helt säkert. När han är nykter frossar han i socker. Han vill ha 2 stycken risifrutti till kvällsmat och efter det vill han ha glass. Jag brukar skoja med honom och säga att han borde gå med i Anonyma Risi-fruttiätare också. Fast det är naturligtvis inte en strid jag tänker ta. Socker är väldigt milt jämför med alkohol. Pappa kan fortsätta äta sitt socker. Bättre det.... Jag är så glad och tacksam för att han lever. Men det är en annan historia.... Och pappa är förresten aspergare med ADHD. Han har det inte på papper, men jag vet. Och det är förmodligen därför han hamnade i beroendet. För att han självmedicinerat med alkohol.

Dr Lustig säger att det som skiljer alkohol och fruktos, är att fruktos inte bryts ner i hjärnan och därför inte gör oss fulla, men att de två substanserna i övrigt gör ungefär samma saker i kroppen. Lillebror får inte så stora mängder fruktos och strösocker någonsin igen.

Overall och vinterskor är numera accepterade

Som jag skrivit innan, hatar lillebror verkligen sin overall och sina klumpiga vinterskor. Han kan helt enkelt inte springa lika fort med dem. Det är mycket viktigt att kunna springa fort för honom. Han ratar till och med boxershorts, av den anledningen. De ligger ju an på benen och stör och förhindrar löpningen. Tycker han.

Nu är det förstås så kallt att han fattat poängen med ytterkläderna. Jag har sagt att fleecestället är som en gosig fleecefilt, som någon har sytt så den inte ska åka av honom. Och overallen är som ett varmt gosigt täcke, som någon sytt för att det ska passa på honom. Det är med andra ord som att ha gosiga täcken på sig. Det accepterade han och numera älskar han att ha alltihopa på sig i vinterkylan och gnäller aldrig.

Och det är samma sak med vinterskorna. Han har förstått att de är förlängda springskor. På sommaren springer man fort. På vinter åker man pulka fort istället. Och då vill man inte få in snö i springskorna. Alltså har man förlängt dem. Det gör alltså inget att de är långsammare, eftersom pulkan är snabb istället. Fullt logiskt, eller hur?! Det tycker i alla fall lillebror.

Jag har även använt overallen till att förklara varför lillebror inte får godis, kakor, tårta och glass varje dag. Det är ju precis det han vill, sockergris som han är. Det är för att man blir så tjock som 5 overaller samtidigt då, och då kan man ju inte springa alls fort. Det är bättre att äta nyttig mat som bygger upp starka muskler, som gör att man kan springa ännu snabbare. Och så kan kroppen bygga en ännu fiffigare hjärna, som gör att man blir ännu bättre på datorspel. Han förstod, och vill absolut både bli större, starkare och fiffigare. Men tyckte samtidigt att det är okej att bli lite tjock, i alla fall. ;) Kalasgodiset vill han inte vara utan. Och det behöver han inte heller. Jag tror han springer det av sig.... Ja, ni skulle förresten se hur han ser ut. Välväxt, med kraftiga muskler, speciellt benmuskler. Inte mycket fett alls. Så blir det när barnen konstant är i rörelse, sa de som utredde honom. Han gör ju spänsthopp hela dagarna. *Skutt, skutt*

Kopplingar mellan kost, syn och autism

Socker och tillväxtfaktorer

Jag rekommenderar er starkt att titta på Sugar: The bitter truth med professor Lustig som handlar om hur skadligt fruktos (=fruktsocker) är. Väl investerad tid i era liv, jag lovar! Sammanfattat: Fruktos funkar nästan likadant i kroppen som etanol (=alkohol), förutom att man inte blir full av det. Fruktos gör oss feta, sjuka och dessutom beroende av det. Alkohol är ju fermenterat socker, så det är logiskt att det påverkar kroppen på liknande sätt. Doktor Lustigs råd: Ta bort alla söta drycker även juice som egentligen är samma sak som cola + c-vitamin. Det är dock okej att äta frukt, eftersom frukt innehåller fiber och relativt lite fruktos, samt annat som levern mår bra av.

Hos kostdoktorn läser jag att socker och stärkelse även misstänks ge närsynthet. Att det ger ökade halter av tillväxtfaktorer, som gör att ögonloben växer för mycket. Efter att ha sett professor Lustig gå igenom vad fruktos gör i kroppen, känns det inte alls orimligt.

Även mjölkprodukter sägs innehålla en tillväxtfaktor som är avsett för att kalvarna ska öka i vikt. Påverkar detta också våra barns växande ögon? Och övriga kroppen?


Opiat-teorierna och Concerta

Sen har vi det här med opiat-teorierna (som jag själv tror på). Om det nu är så att gluten och kasein tar sig in i hjärnan och binder till samma receptorer som morfin, så funkar de ju som en drog. Om än en mild. Och knarkare och fulla människor har ju lite speciella ögonrörelser, eller hur? Så varför skulle inte gluten och kasein kunna påverka ögonen, om än tillfälligt hos vissa känsliga individer? Fast de flesta av svenskarna äter ju mjölkprodukter och spannmål varje dag, så svenskarna hinner kanske inte få det ur kroppen, för att ha något att jämföra med? Ni kan själva lyssna på  Charlotte Albertsson Erlandsson i TV4, med flera, om opiatteorin.

Jag har även en facebookvän som är aspergare och har ADHD, som skriver att hon är ett undantag. Medicinerna som brukar funka på de som har ADHD, funkar inte för henne:

"Då jag provade olika centralstimulanta + då jag åt en högre dos Ritalin. Var jag fladdrig inte bara i tankarna, utan i synen också. Urjobbigt!"

Hon skriver även att hon ibland får tunnelseende:

"Tunnelseendet hör ihop med att jag upplever det som att uppmärksamhetsbristen ökar. Jag har ingen koll på vad som sker runt mig. Och tror att detta har med rekylen att göra. När medicineffekten avtar."

Jag får upp några träffar när jag googlar på tunnelseende och ADHD-medicinerna. Så ADHD-medicin kan påverka synen? Och då kanske rimligtvis till det bättre, eftersom så många vuxna är nöjda med sin medicin? Eller?

Igen: Varför skulle inte gluten och kasein kunna påverka synen, fast negativt? Även om de inte gör det rent fysiskt (ingen större ögonlob som av socker), så påverkar det kanske synupplevelsen för stunden?


Det föränderliga hjärnan

Jag fick tips om boken The Brain That Changes Itself. Om man läser på wikipedia, så står det om neuroplastisitet:

"it renders our brains not only more resourceful, but also more vulnerable to outside influence"

Så då undrar jag vad som händer när hjärnan får i sig nedbrytningsprodukter från gluten och kasein under ett helt liv, kanske till och med från tiden i livmodern?  Vad händer med de som är extra sårbara rent genetiskt? Vad händer med ens hjärna om man har perceptuella svårigheter från dag 1? Hur utvecklas den? Kan det vara så att det är gluten och kasein som skapar NPF? Jag säger inte att det är så, men jag kan inte låta bli att undra. (Fruktos ska tydligen inte påverka hjärnan. Vi blir inte fulla av fruktos.)

Om man inte ser ansikten ordentligt, får man svårare att tolka andra människor under hela sin uppväxt. Man drar sig kanske undan mer? Om man ser i 2D tvingas man att leta system i tillvaron för att förstå den 3:e dimensionen och använda andra sinnen, som blir förstärkta? Den plastiska hjärnan väljer att göra så för att överleva, precis som den kan stänga av synintrycken från ett fullt  fungerande öga, så som Kaplan beskriver och som också hänt Sabina. Hjärnan kanske också blir otroligt smart på annat, som funkar bättre för individen. Som det auditiva. Många med Aspergers minns föreläsningar ordagrant eller har perfekt gehör. Eller så kanske hjärnan blir smart på matematik, eftersom man lärt sig se system i tillvaron. Ja, nu spekulerar jag. Det fattar ni hoppas jag...... Men har någon på allvar funderat på detta? Länka gärna, om ni vet något.

Jag vill tillägga att det självklart finns en genetisk komponent här. Att det är olika flera gener som ger autism. Men hur och varför? Och är det samma orsak för alla, eller flera olika? Det vet man inte. Det är kanske intolerans mot gluten och/eller mjölk och/eller nåt mer, hos vissa (eller alla)? Gluten och mjölk är ju relativt nya födoämnen i mänsklighetens historia, så det är tveksamt om vi genetiskt har anpassat oss till dem. Det kan man läsa om i Staffan Lindebergs bok. Och som sagt: Påverkar även dagens höga doser av fruktos? Är det inte så att många som har ADHD, är sockerberoende? Vilket kom först: Hönan, eller ägget?


Är det reversibelt, helt eller delvis?

Jag kan inte släppa att M har fått helt annorlunda ögonrörelser, sen vi la om kosten. Vi har knappt ens pratat om det här med att titta folk i ögonen, med honom. Vi har tvärt emot lagt ner alla sådana diskussioner, eftersom vi insett att han tittar bort av en god anledning. Och så tittar han folk i ögonen, gång på gång på eget initiativ numera och ler. Han eftersöker information i våra ansikten genom att titta på oss. Det märks att han är med mer med ögonen rent allmänt, än tidigare. Så har det verkligen inte varit tidigare.

Vi tog bort gluten för honom i juni 2011. Och vi tog bort alla mjölkprodukter i april i år. Nu är ju inte detta vetenskap, men jag inbillar mig att ögonrörelserna ändrats vid båda dessa kostförändringar, till det bättre.

Det finns ju även de som säger att de botat sina gravt autistiska barn genom att ta bort gluten och kasein ur kosten. Är det som gluten och kasein orsakar hos barnen reversibelt, om man tar bort det i tid? Och vad jag förstår, har de flesta av dessa barn inte fått någon synterapi.

Många frågor i detta inlägg.... Jag säger inte att det är så här. Men jag undrar verkligen. Detta borde det forskas på, om de inte redan görs. Kaplan måste ha hört talas om den gluten- och kaseinfria dieten, som är stor i USA. Hur tänker han om detta? Han måste väl undra varför det blir så här från början? Han skriver mycket om gener och ärftlighet. Sabina, vet du? Kan verkligen generna vara hela förklaringen? Är det inte mera rimligt att tro att det är gener + miljö som ger autism? För ärligt borde inte de barn som inte såg ordentligt dött ut, långt innan de hann utveckla sina speciella talanger? Trampat fel, missat att ett djur spanade på dem, inte varit lika bra på att hitta mat, osv. Borde inte dessa gener försvunnit rätt snabbt? Miljön har ju ändrats rätt mycket de senaste åren.

Lagar man skräpmat får man skylla sig själv, eller?

Är det så att föräldrar som ger sina barn skräpat, skapar autism och ADHD hos sin barn? De kanske till och med får skylla sig själva? De är kanske korkat "white trash" allihopa, som helt enkelt bara borde skärpa sig? Som bara är lata. (Nu provocerar jag lite, så sluta inte läsa.... Det är bara det, att jag sett liknande kommentarer på olika forum, vilket gör mig arg. Kommentarer av typen: "Om ADHD ens finns.")

Nej, jag tror verkligen inte det. Jag tror snarare att det hänger ihop på ett annat sätt: Barn som har NPF, har ofta en eller två föräldrar med NPF, eftersom det är ärftligt. Det sägs att 80-90% av barnen har släktingar med liknande drag. Eftersom matlagning är svårt för många vuxna med NPF, och barn med NPF kräver extra mycket av föräldrarna, händer det oftare att dessa föräldrar "fuskar" med matlagningen. Och så förstärks NPF-symptomen för vissa barn. Det blir kanske en ond cirkel? Barnen mår sämre och föräldrarna tvingas ta ännu fler genvägar i köket, och i allmänhet. Jag har själv tvingats till det. Man måste helt enkelt fixa fram mat på bordet, till sina hungriga barn. Skräpmat innehållande socker och allsköns massa tillsatser, är betydligt bättre än ingen mat alls, när blodsockret är på väg ner.

Det som gjorde, att jag kunde bryta vår onda cirkel, var att jag blev av med jobbet. Hela sitet där jag jobbade, stängdes ner. Först skulle jag lämna över mina arbetsuppgifter, vilket innebar mindre jobb. Därefter blev jag arbetsbefriad. Jag hade möjlighet att läsa på och hitta alternativ. Ett utrymme i både tid och ork, fanns helt plötsligt. Och glöm nu inte att jag är neurotypisk. Jag har inga svårigheter med att laga mat.

Jag kan dessutom berätta lite om mig själv, för den som googlar in här. Jag har motsvarande 6 års högskolestudier. Akademiker alltså. Är civilingenjör i Teknisk Fysik och har jobbat under 10 år med att räkna fram resultat till kliniska prövningar, som statistiker på ett läkemedelsbolag. Maken är förresten också högskoleutbildad. Han är nätverkstekniker. (Inte för att jag tycker att vi är bättre, än någon annan människa för det. Men så ni vet: Vi akademiker-NPF-föräldrar finns också!)

Och så vill jag berätta om Ms tre första år i livet, då han var ensambarn. Då vi var "fler föräldrar än barn" i familjen, och jag hade möjlighet att läsa på, precis som de flesta andra förstagångsmammor. Jag läste på noga om kosten och allt annat, och lärde mig att man helst skulle vänta lite med (platt-)TV, mjölk och socker. Så blev det! Ingen TV. Och mjölken tog vi det lugnt med, eftersom M hade haft kolik, men blev bättre när jag slutade äta mjölkprodukter. (När jag ammade.)

Och M fick inte äta något innehållande strösocker under sina första 2,5 år i livet. Vissa tyckte kanske att jag var lite rabiat. Jag minns att jag blev upprörd när jag fått veta att en dagisfröken matat honom med russin, när han var 2,5 år. Totalt onödigt, tänkte jag då.

Och han har ätit otroligt varierat. Inte sämre än "vanliga" barn, så länge man inte blandade maten för mycket. Faktiskt! (Jag vet hur ovanligt det är bland barn med autism.) Han fick lax och älskade grönsaker. Redan då, fick vi gömma undan grönsakerna, för att han inte skulle äta upp det som var tänkt till hela familjen. Jag minns att jag lagade 30 burkar med hemlagad köttbryta och frös in. Som han inte gillade, så jag fick slänga allihopa. Så nog har vi lagat riktig mat till honom också, förutom de där barnmatsburkarna som han fick, liksom de flesta andra barn på den tiden.

Däremot har han sedan ett halvårs ålder, fått mat med gluten i: Gröt och pasta, som de flesta andra barn. Han har verkligen älskat pasta och grova knäckebröd. Men skulle ge dem pulvergröt och välling, för järnet och vitaminerna, på den tiden.

Likväl hade han tidigt många NPF-symptom.
* Började prata extremt tidigt: Vid 8 månaders ålder. När han var 16 månader pratade han i små meningar. Och det fanns ingen hejd på dem. Han pratade non-stop. Han var överaktiv i sinnet redan då. Och var smart för sin ålder. "Lilla professorn" kallade dagisfröknarna honom kärleksfullt, när han inte hörde.
* Och när han började krypa så märktes det tydligt att han hade koordinations- och motorikproblem. "Låt honom slå sig. Annars lär han sig inget." sa folk till oss. Men vi lyssnade inte på det, för vi visste att han inte lärde sig av att dunka huvudet i golvet, varje gång han stannade.
* Och redan som 2-åring viftade han med saker, dvs hade tics. Varje gång jag hämtade honom ute på dagis, viftade han med en pinne.
* Han var även repetitiv och en orolig själ.
* Ville inte vara med och leka på dagis.
* Hade svårt för ansiktsuttryck redan då. Kände igen mig på håret och glasögonen. Det vet jag, för det var ett trauma för honom, om jag hämtade på dagis och hade linser på mig istället för glasögon.

Och allt detta, alltså innan han hade fått mat med strösocker i. Inget godis, inga kakor och ingen läsk. Men alltså barnmatsburkar, färdiggröt, pasta, knäckebröd, hemlagad mat inklusive kött, fisk och mycket grönsaker.

Ja, naturligtvis är M bara ett barn. Det säger ju inget om NPF-barnen i Sverige och vilken kost de får, eller? Jag känner i och för sig ett antal NPF-föräldrar, som är akademiker och försöker laga bra mat. Det bor ju mest akademiker här i Lund. Så jag vet vad jag tror.

Ja, i vilket fall är det ändå inte rätt självklart, att alla föräldrar vill sina barns bästa? Att de allra flesta gör så gott de kan. Att skuldbelägga oss NPF-föräldrar hjälper ju ingen. Så sluta genast med det, ni som gör det! Det blir sten på börda. Hjälp oss istället! Och lyssna! (Kanske lär du dig något.)

Matlagning inte så enkelt vid NPF

En av farhågorna jag har med reportaget som gjordes i Mat och Hälsa om vår familj, är att folk nu ska dra den felaktiga slutsatsen:
"Alla med NPF borde testa att lägga om kosten. Gör man inte det, så får man skylla sig själv."

Därför vill jag nu beskriva för er hur komplex matlagning egentligen är, utan att vi tänker på det. Och hur svårt det kan vara om man har NPF. Därmed inte sagt att det är svårt för alla med NPF. De är ju, liksom vi neurotypiska, individer. Och många har den suveräna förmågan till hyperkoncentration, dvs då de kan koncentrera sig så ofantligt bra på något som intresserar dem, att de blir duktiga på detta. Jag vet personer med NPF, som är mycket bra på att laga mat. Men de är ganska få, och förklaringen är då att matlagning är deras specialintresse. Betydligt fler är de som föredrar halvfabrikat, snabbmat och mackor. Och bara för att vissa klarar detta, tack vare ett specialintresse, så betyder det absolut inte att "alla kan bara de vill tillräckligt mycket". Du kan inte tvinga dig själv att tycka att något är kul. I alla fall inte till den grad som behövs här.

Jag tänkte lista NPF-egenskaper som kan ställa till det för en i köket, i punktform. Därmed inte sagt att allt stämmer på alla.

Jag tänker även använda ett exempel, på gluten-, socker, mjölk- och E-nummerfri mat som jag själv lagar: Panerad fisk av torskblock, klyftpotatis och hemlagad majonäs (eftersom vi vill ha kokosolja till allt, och ingen skadlig olja med för mycket omega-6), och skära upp lite grönsaker.

Dåligt arbetsminne
Ger svårigheter att planera och tänka i förväg. Först och främst måste vi ha handlat hem maten. Har vi majsmjöl och glutenfritt ströbröd hemma? Var i skåpet finns den i sådana fall. Människor med NPF måste ofta titta igenom hela skåpet, eftersom de inte minns sin egen ordning, eller var de ställde kartongen sist de använde den. Samma procedur för alla matvaror som ingår, på mer eller mindre lätthittade ställen..... Och om något tog slut förra gången man använde det, får man hoppas att man hållt det i minnet och skrivit ner det på en inköpslista. Och när det var dags att handla, hittat den där listan.... Annars är risken stor att en eller flera ingredienser saknas. Åka till affären och kompletteringshandla först, kanske?

Och man måste ha tagit ut torskblocken några timmar innan så de fått tina och blir lätta att dela.

Man har också svårt att tänka i flera steg, det vill säga det är svårare att tänka i förväg på alla moment som ska göras härnäst. Panera fisk t ex: Först tina den som sagt, eventuellt dela den, sen rulla i mjöl, sen i ägg, sen i skorpmjöl. Var ska allt få plats i köket? I vilken ordning tar man bitarna? Därefter lägga upp dem, på en plåt eller i en stekpanna. Se till att allt får plats. Sen tillräckligt med fett på varje bit, och peppra.

Man har svårare att komma ihåg allt man har på spisen. T ex är det svårare att komma ihåg att man har potatisen i ugnen medan man steker fisken. Det blir lätt att man glömmer att röra i dem. Och det är svårt att göra en sås samtidigt. Och potatisklyftorna ska ju egentligen förkokas i 5 minuter.....

Dåligt arbetsminne gör det även svårt att läsa recept. Först kommer en lista på ingredienserna. Därefter hur man gör. Instruktioner som "Blanda allt utom...", gör att man måste hoppa med blicken och memorera flera saker som ska blandas. Människor med NPF behöver oftast en eller få instruktioner i taget. Och en parentes: Bokstavstolkar man blir det ytterligare svårt med recept. Vilka ingredienser är de "torra ingredienserna"? Hur mycket är "en skvätt"?

Och räckte arbetsminnet för att komma ihåg grönsakerna?

Svårt att hitta i köket, eftersom alla intryck "trillar på en"
Förutom ingredienser, måste man leta rätt på kastruller, bestick och allt annat man behöver. Kastruller, stekpannor, potatisskalare, stekspadar, har en tendens att ligga på lite olika ställen. Och under andra saker. Och man måste ha kommit ihåg att leta upp dem, i god tid innan de behövs. Det är skitstörigt att leta efter stekspaden, medan fisken bränns. Eller grytlapparna, när potatisen måste ut.

Dålig tidsuppfattning
När ska man egentligen sätta in potatisen i ugnen för att den ska bli klar samtidigt som fisken? Och hur lång tid tar det att göra majonäsen? Ska man göra den innan eller efteråt?

Svårt att känna basbehov som hunger
Den här rätten tar ju lite tid att laga, så man måste komma ihåg i god tid, att börja med dem. Inte fastna vid datorn.... Man kan inte börja när blodsockret börjat sjunka, och man känner sig yr i huvudet....

Motorik och koordinaton
När man vänder fisken i paneringen och ägget, krävs en viss motorik. Likaså för potatisskalning. Det kan kräva så mycket koncentration att man inte orkar tänka på något annat än just potatisskalningen. Och då blir det ju jättetråkigt. Därefter har vi salladen kvar....

Överkänsliga sinnen: 
Man kan ha svårt med slammer från disken. Och det låter rätt högt när man vispar majonäsen. Mina killar får alltid vara i ett annat rum alternativt ha hörselkåpor på, när jag gör den. Lukter kan också ställa till det. Rå fisk luktar inte så gott i alla NPF-näsor. Och sen kan man även han problem med att få kladd på fingrarna. Det känns helt enkelt väldigt äckligt med kladd och våta saker på huden. Rått ägg luktar inte heller så gott, förresten. Även om man har handskar kan lukter "bränna fast" i näsan.

Lägg till att NPF-barnen i bakgrunden skriker och stör din koncentration. Eller springer runt p g a ADHD. Eller pratar non-stop på grund av ADHD i munnen. Någons blodsocker är kanske på väg ner, fortare än övriga familjemedlemmars? Du anar att ett utbrott är på väg, och blir stressad. Vad kan jag sticka åt honom/henne, för att rädda blodsockret en liten stund? Ja, ni fattar.... Allt annat än lugn och ro i köket.....

Nu vet jag inte om jag missat något. Kommentera gärna och fyll på min lista! Hur upplever ni det? Jag skriver bara utifrån det jag vet om NPF och mina erfarenheter från människor runt omkring mig, vad de berättat och hur de beter sig i köket. (Jag har ju inte dessa svårigheter själv.)

Men när ni läser ovanstående är det kanske inte så konstigt att många med NPF föredrar att mikra en korv, bre en macka eller beställa hem en pizza. Det besparar ju en ofantligt massa besvär, obehag och även disk. Att diska är oftantligt tråkigt det med, eftersom det kräver koncentration och kanske att man bara tänker på disken när man diskar.

Sen vill jag skriva några korta ord om hur det kan vara att handla när man har NPF. När alla intryck trillar på en, man hör, ser och luktar allt, har svårt att hitta i affären och att läsa sin egen inköpslista, och kanske måste manövrera en kundvagn samtidigt. Inte helt lätt det heller. Och att då stå och lusläsa innehållsförteckningar och se nya bra produkter i affären och att komma ihåg allt man ska handla, är inte det lättaste.

Sammanfattat: Det här med att alla med NPF självmant ska testa att lägga om kosten, är nog ingen förväntan vi ska ha på dem. Många behöver mycket stöd. Jag har ju lagt om vår kost, men jag är neurotypisk. Det har tagit mig över ett år att komma dit där vi är idag, och vi är inte färdiga än.

Förslag på stöd, om man inte har någon anhörig som kan hjälpa till: Varför inte allergikost i matlådor som alternativ för LSS? I alla fall initialt. Och mycket stöd med vilken mat man kan äta och hur man kan laga den. Enkla lättlästa recept. Hjälp med inköpslistor som funkar för individen. Och kanske hjälp att hitta några halvfabrikat, som kan funka? Att de ska laga all mat från grunden, är förmodligen lite väl optimistiskt. (Kanske är det bra nog, med glutenfri färdigpanerad fisk, pommesar med 4% rapsolja och ketchup med lite socker, istället för det jag lagade?) Hjälp att organisera skåpen, så man hittar lättare och snabbare. En diskmaskin åt alla. Osv. Om man vill testa, alltså. Det måste självklart vara valfritt.

PS. Nu är så klart inte min avsikt att avskräcka någon med NPF att testa att lägga om kosten. Jag tror att ni själva vet mycket väl hur ni fungerar redan, och att inget jag kan skriva ändrar på den saken. Det är absolut värt besväret att lägga om kosten, om ni vill testa. Lägg det på en nivå som funkar för er. Bättre med glutenfria halvfabrikat, än gluteninnehållande halvfabrikat.... Och självklart så svarar jag på era frågor, så gott jag kan. 

Vi är med i Mat och Hälsa!

Nu i dagarna kommer följande tidning ut (på tisdag i affärerna):
http://www.matochhalsa.se/

Det är vi som är på omslaget! Jag och M! Japp, jag/vi har gjort ett tillfälligt undantag från anonymiteten. Faktiskt. Jag blev kontaktad av redaktören som frågade om vi ville vara med. Efter lite funderingar, så kom vi fram till att vi ville stå för detta fantastiska som hänt i vår familj: Vi mår alla bättre utan gluten och socker! Och vi vill dela med oss.

Tanken är självklart att hjälpa, de som blir intresserade. Jag VET ju hur jobbigt det kan vara i en NPF-familj. Har varit där. Är det inte längre. Okej, jag påstår inte att någon är botad. Nej, autismen och ADHDn finns kvar, fast i betydligt mildare form. Vet inte ens om jag vill bota autismen, för med den följer otroliga förmågor. Men jag vill självklart att mina barn ska må bättre.

Jag tjänar inga pengar på detta. Är själv inte ansluten till någon organisation, och rekommenderar därför heller ingen. Det var Ms psykiater på BUP som tipsade oss om att ta bort gluten, socker och färgämnen. Läs en intervju med henne i tidningen! Faktum är att man via samråd med BUP/HAB kan göra rätt mycket själv, utan att det behöver kosta en massa pengar. Okej, glutenfritt bröd är lite dyrare, liksom glutenfri pasta. Andra sidan behöver man varken äta bröd eller pasta, som dessutom inte är så särskilt näringsrikt och mest innehåller kolhydrater. Det går lika bra, eller till och med bättre, att byta ut mackor mot ägg och makrillfilé och pasta mot fullkornris eller varför inte broccoli och en sallad? Okej, även det lite dyrare. Andra sidan köper ni kanske inte längre kex och godis? Och så får ni en bättre produkt.

Jag tjänar alltså inte en enda krona på mina bloggar, eller att "träda fram" (tillfälligt!). Jag har en annan karriär. Och allt är inte pengar här i livet. Jag får så mycket tillbaka i form av kommentarer på bloggen, att det är "lön" nog. Jag gör detta, för att jag  själv fått erfara det bottenlösa hålet med hyperaktiva ungar som inte mår bra. Jag VET hur jobbigt och tufft livet kan vara i en NPF-familj. Det är inte rätt. Ni förtjänar ett bättre liv, om ni har det så. Kanske är det möjligt även för er, om ni lägger om kosten lite? Jag garanterar dock inget, för autism- och ADHD-symptom verkar ha flera olika orsaker (se intervjun med psykiatern). Men jag tänker, att det kan vara värt för er att försöka under några månader och se vad som händer. Det innebär lite bök, men det finns mycket att vinna. Vi går ALDRIG tillbaka. Sönerna mår så pass mycket bättre.

Jag tänker passa på att be er som läser att INTE sätta ut mitt namn på nätet någonstans. Det är självklart mycket trevligt om ni vill länka hit till min blogg, från facebook och era bloggar. Gör det! Det är en öppen blogg och jag vill ha läsare. Men gör det då, utan att sätta ut mitt namn. Jag ska snart söka nytt jobb, och tyvärr förstår inte alla arbetsgivare, vilken kompetens man utvecklar som förälder till annorlunda barn. Jag vill därför fortsätta vara anonym på nätet. Jag ber er alla att respektera detta. Gör ni det för mig, så lovar jag att fortsätta vara frikostlig med tips och svar på frågor här i bloggen. :) Våga fråga och kommentera! Det tycker jag bara är trevligt! Tillsammans är vi starkare!

Jag vill säga några ord om medicin: Jag är INTE emot ADHD-medicin rent generellt. Jag känner tvärt om många vuxna, som säger att den gett dem ett fungerande liv, nu äntligen. Att medicinen är räddningen för dem. Vi medicinerar inte M, för att vi anser att han mår bäst just nu, utan. Jag tänker så här: Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Valet är förstås fritt! Jag tror på välinformerade val, så därför vill jag sprida informationen om gluten, främst från psykiatern. Och jag har dessutom själv jobbat på läkemedelsbolag i 10 år, så jag är inte emot läkemedel rent generellt.

Och jag vill inte heller lägga skulden på någon som inte orkar lägga om kosten. Jag vet att matlagning tillhör något, som kan vara svårt om man själv har drag av NPF. Att det är svårt att planera matinköp, läsa recept, hitta i köket bland mat och kastruller, svårt motoriskt osv, för många. Jag känner några vuxna med NPF som behöver matlådor från andra, för att få i sig nyttig mat. Jag önskar inte att någon människa ska känna sig dålig av reportaget eller vad jag skriver. Jag är själv neurotypisk (s k "normal" vad det nu är), och vet att de allra flesta människor gör så gott de kan, speciellt för sina barn. Även du!

Jag håller just nu på att sätta etiketter på mina inlägg. Det är inte helt klart än, men glöm inte att ni kan använda sökfunktionen i bloggen, längst upp till vänster. Den funkar utmärkt. Och fråga med en kommentar, om det är något ni undrar men inte hittar.

Nedan är några inlägg jag skrivit om kost och gluten.

Våra förbättringar, mer i detalj:
Många förbättringar för M på kort tid
Lillebrors förbättringar
Ms förbättringar i november 2011
Om LCHF och fiskolja

Om forskning kring kost och gluten:
Veteberoende och stenålderskost
Mina funderingar kring koststudier

Några fler länkar:
Boktips: Energibarn
Jämnt blodsocker och distraktion

Veteberoende och stenålderskost

Jag har lite svårt att hinna blogga så mycket som jag vill, eftersom det är sommarlov och barnen är hemma. Och just nu läser jag två böcker om kost. Den enda handlar om Stenålderskost (Food and Western Disease) och är skriven av Staffan Lindeberg, se nedan för hans hemsida.

http://www.staffanlindeberg.com/OurResearch.html

Jag kommer skriva mer om boken sen, när jag läst färdigt den. Mycket intressant är den i alla fall! Och finns även på svenska, men då i en äldre upplaga.

Det jag vill nämna just nu, är att Staffan skriver att vi, Homo Sapiens, började äta spannmål och mjölkprodukter ungefär för 10 000 år sedan. Han skriver att det är svårt att veta hur lång tid människan behöver för att anpassa sig till ny kost. Tidpunkten när en skyddande gen uppträder, går inte att veta eller räkna ut. Men efter att 1% har den skyddande genen, så tar det "bara" 50 generationer eller 1200 år innan 90 % av befolkningen har den. Fast då utgår man ifrån att genen förhindrar ett dödligt hot i barndomen. Många av de sjukdomar som spannmål och mjölk ger, blir i de flesta fall dödliga först efter att vi fyllt 50. Det är därför tveksamt om vi anpassat oss till spannmålen och mjölken, enligt Staffan Lindeberg.

Sen läser jag även boken Brödberoende av den amerikanske hjärtläkaren William Davis. Jag har ännu bara läst de 75 första sidorna, men känner hur pusselbitarna faller på plats med många saker i den här familjen.

T ex varför lillebror blir så speedad av det glutenfria brödet. Varför maken inte kan sluta äta detta ändå rätt tråkiga bröd, och klagar för att han inte får pizza längre. Och varför min pappa bakar bullar så fort han får alkoholabstinens. (Han är nykter nu.) Och varför maken klagar på att han tappar byxorna, fastän jag egentligen inte ser att han gått ner i vikt, utan tvärt om tycker att han ser ut att vara i bättre form. Varför jag själv missbrukat bröd i min ungdom, med övervikt och IBS-diagnos som följd. Och jag anar att jag även kommer läsa varför lillasyster får eksem av gluten och varför maken blivit symptomfri i sin Crohns, i återstoden av boken. Men jag återkommer med det.

Nedan sammanfattat vad Davis skriver, och så lite av mina tankar på några ställen (men det märker ni, annars får ni fråga!). Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. En sann ögonöppnare, trevligt skriven och lättläst. Och vete finns ju i det mesta, från frukostflingor och bröd till  såser och panering. Det berör oss alla!


Förord och Kapitel 1. Vilken mage?

Det som fick Davis att börja undra, var att många triatleter och andra människor han kände plus han själv, var överviktiga trots att de åt nyttigt. Att många åt mycket fullkorn och tränade extremt mycket, men att det ändå inte hjälpte. Han jämförde med hur det var förr, när nästan alla var smala. Att dåtidens hemmafruar var smala, fastän de inte motionerade alls (på grund av att det ansågs som opassande).

Han började att rekommendera sina hjärtsjuka och prediabetiska patienter att ta bort vete ur kosten. (I USA äts inte mycket korn och råg.) Den ena patienten efter den andra fick bättre blodvärden och gick ner i vikt. Och de rapporterade även om minskade symptom i sin astma, reumatism, diarré, halsbränna, menstruationssmärtor, med mera. Och de sov bättre. Davis blev själv väldigt förvånad. Och han fick även rapporter om att symptomen kom tillbaka, när patienterna hade fuskat med kosten.


Kapitel 2. Inte som mormors bullar - så skapades det moderna vetet

För 10 000 år sedan, såg vetet helt annorlunda ut: Enkornet hade 14 kromosomer. Kort därefter så uppstod en naturlig korsning med ett gräs och man fick emmervetet med 28 kromosomer. Dvs vetet behöll summan av alla sina gener från förfäderna. Sedan korsade det sig ytterligare en gång naturligt med ett annat gräs och fick 42 kromosomer. Att det då fick 3 växters kromosomuppsättningar har gjort det lättare att påverka genetiskt. Så därefter har det skett en enorm utveckling med hybridisering och genteknik. Det finns tusentals framkorsade vetesorter.

Det vete vi har idag, kallas dvärgvete, eftersom de är lägre än sin föregångare. Det ger snabbare skörd, är mer motståndskraftigt, och har mer utanpåliggande frön. Totalt sett lättare att skörda. Ger större avkastning för pengarna, och dessutom bättre bakegenskaper. Davis skriver att 99% av allt vete som odlas i världen är dvärgvete.

Orsaken var god: Att minska världssvälten. Det var också anledningen, att man gjorde detta utan att undersöka några hälsoeffekter, ens med djurförsök. Folk svalt ju. Läget var akut. (Men detta är ändå väldigt ofattbart för mig som jobbat med läkemedelsutveckling i 10 år.....)

Problemet är att man inte vet vad man får, när man korsar två växter, eller byter ut en gen. Helt nya ämnen kan uppstå. Så har det också blivit med det man idag kallar vete: 14 nya glutenproteiner. Du har ätit dem! Vi människor har knappast hunnit anpassa oss till dem. Det behöver man inte vara Staffan Lindeberg, för att räkna ut....


Kapitel 3 - Vete, isärplockat

Vete innehåller 70 viktprocent kolhydrater, varav 75 procent amylopektin A, dvs 0.70*0.75 --> 52 viktprocent amylopektin A i din mjölpåse. Mer än hälften av vikten alltså! Denna kolhydrat bryts ner till glukos så snabbt, att den höjer blodsockret snabbare än nästan alla kolhydratrika livsmedel inklusive vanligt socker. Jag citerar Davis:

"Förutom lite extra fiber är det inte bättre att äta två skivor fullkornsbröd gjort på vete, utan snarare värre än att dricka en burk sockersötad läsk eller att äta en chokladkaka."

Davis påpekar att man heller kan köra ner skeden i en skål med vanligt socker.....

Och högt blodsocker triggar insulin, som i sin tur släpper in glukoset i kroppens celler och sätter igång omvandlingen av glukos till fett. Fettinlagringen. Med andra ord: Vi blir feta, speciellt kring midjan och runt de inre organen.

Efter 2 timmar, så faller blodsockret och vi blir hungriga igen. Och så är den aptitstimulerande berg-och-dalbanan igång. Mera snabba kolhydrater, för att få upp blodsockret snabbt igen. Och ytterligare fettinlagring som resultat.

I slutet av kapitlet nämner han gluten. Det är gluten som gör att vetedegar är elastiska och jäser. Vete består till 10-15 procent av protein. 80 procent av detta är gluten, så alltså är det 8 - 12 procent gluten i vetemjölet (Jag har räknat så här: 0.1*0.8 respektive 0.15*0.8 ). Och gluten kan delas in i två klasser: Gliadiner och gluteniner. Av dessa är det ett som kallas D-genomet som ger bakegenskaperna och estetiska egenskaper, och därav det protein som man förändrat mest. Samma glutenprotein som ger celiaki....


Kapitel 4 - Hörru, vill du tjacka lite exorfiner? Vetets beroendeframkallande egenskaper

Här får man veta vad som hände när några forskare i USA simulerade matsmältningsprocessen, för att efterlikna vad som händer när vi äter vete. Gluten bröts ner till en blandning av polypeptider, så kallade exorfiner, som passerade blod-hjärnbarriären som skiljer blodomloppet från hjärnan, hos försöksdjur. Där binder de till hjärnans morfinreceptorer, samma receptorer som opiater som heroin, binder till.

Davis skriver att man sett att människor med schizofreni, autism och ADHD, som har extra känsliga hjärnor och därmed är extra känsliga mot exorfiner, fått minskade symptom då vetet tagits bort. (Men Davis skriver att det är osannolikt att vete är orsaken till dessa tillstånd.)

För egen del, så kan jag i efterhand säga att M, uppvisade några symptom som jag kan känna igen hos människor som är under berusning. T ex:
* Att han inte var kontaktbar, utan i sin egen värld. Dimmig  i sinnet! Man fick oftast röra vid honom, för att få kontakt.
* Att han var VÄLDIGT repetitiv och pratade mest om sina egna saker.
* Att hans ögonrörelser var onaturliga.
* Att han hade dålig koordination.
* Att han var väldigt glömsk, dvs hade extremt dåligt arbetsminne
* Att han var hyperaktiv, eller speedad med ett annat ord.

Alla dessa saker har blivit mycket bättre sen vi tog bort gluten och mjölk, ur hans kost. De flesta av dessa saker finns fortfarande kvar, fast i betydligt mildare form. Observera att detta inte är något vetenskapligt, utan bara mina egna funderingar.

 Davis skriver vidare att detta gör att vete är beroendeframkallande, och att han sett tydlig abstinens hos många av sina patienter, som slutat med vete. Som maken till exempel, som fortfarande tjatar om vanlig pizza.... Men för oss som inte har känsliga hjärnor, blir naturligtvis symptomen mildare: Som en sorts belöning eller euforisk känsla.

Och man har även mätt i studier, att läkemedlet naloxene som stänger av heroinpåverkan, även blockerar effekterna av vetets exorfiner. (Hetsätande försökspersoner äter mindre.)

Davis:
"Så går din hjärna på vete?"

Det är ju lätt att lägga ihop 1+1 här. Vad blir supersnabba kolhydrater + beroendeframkallande exorfiner? Dessutom till nästan varje måltid? Heroinister, alkoholister, rökare och kaffekärringar (som jag själv), vet åtminstone ungefär vad de gör. När man äter fullkornsbröd, så tror man ju att man är nyttig, eller hur? Fast det har gjort många av oss feta och sjuka, inklusive mig själv. Men som Davis skriver i inledningen: "Det är inte ditt fel."

Slutligen: Läs boken! Den innehåller betydligt fler intressanta fakta, än den lilla del jag skrivit här.

M, nu helt utan socker i skolan!

För ca 3 veckor sedan fick vi äntligen Ms läkarintyg på att han ska ha gluten-och sockerfri kost. Det har inte varit några problem ändå. Han har fått glutenfritt hela tiden, eftersom de vetat att ett läkarintyg varit på väg. Det där med socker har vi dock inte varit så hårda med, eftersom man alltid hör att det inte serveras så mycket socker till barnen numera. Nästan inget alls. Vi har tänkt att om det bara är lite socker, så har det varit okej. Typ lite i ketchup. Man vill ju inte försvåra tillvaron för småsaker. Men det har varit fruktyoggi som serverats till mellis. Det är ju mer socker i dessa, än man tror.

Något oväntat har hänt, sen skolköket började tänka på även detta med sockerfritt. Dvs M får inte längre korv med lite socker i, utan hamburgare istället. Ja, så noga är det numera. Vad som har hänt? Jo, han behöver väldigt sällan ta en frukt från facket. Vi har en överenskommelse med personalen, om att han får ta sig en medhavd frukt vid behov, vid blodsockerfall. Så han har haft facket fullt med frukt och morötter, eftersom blodsockret dykt flera gånger om dagen. Numera får vi hem frukten igen.

Nödproviant: Kakor gjorda på druvsocker

Som jag skrivit vid flera tillfällen tidigare är M otroligt blodsockerkänslig. Hur vi än försöker se till att han äter ordentligt (långsamma kolhydrater, proteiner och fett) och tillräckligt ofta, misslyckas vi i princip varje dag med att hålla blodsockret på tillräckligt hög nivå. När det är för lågt börjar han yla och bryter man inte det tillräckligt snabbt med att höja blodsockret med mat eller dryck, får han ett utbrott.

Dextrosol eller russin, dvs rent druvsocker, får upp blodsockret väldigt snabbt, men innehåller ju just bara/mest socker. Man måste få i honom något annat direkt efteråt, för annars dyker ju blodsockret raskt igen. Jag har börjat baka chokladbollar på druvsocker att ha som nödproviant i kylskåpet. Han älskar dem och gör oftast ett glatt överraskat läte när han får några och äter upp dem direkt utan gnöl.  Problemet är löst, i alla fall för ett litet tag. Man får lite tid på sig att fixa någon bättre mat och han klarar att äta den (dvs han har inget pågående utbrott).

Vissa ADHD-barn blir piggare av kakao, men det får vi leva med i sådana fall. Förutom sockret får han ju i sig smör och havregryn som hjälper till att hålla blodsockret uppe en längre stund än enbart druvsocker. Eftersom vi gärna ser att han går upp lite i vikt får han äta några stycken om han vill. Lillebror gillar inte chokladbollar, men russin- och havrekaksmulor gjorda på druvsocker funkar istället. Han har också utbrott vid lågt blodsocker. Vad funkar på ditt barn, tror du? Muffins gjorda på druvsocker?

PS Mitt recept på chokladbollar: 100 g smör, 3 msk vatten (istället för kaffe av självklara skäl), 5 dl havregryn, ca 1 till 2 dl druvsocker, 3 msk kakao och majsströbröd till att rulla dem i eftersom vi äter glutenfritt.

PS2 Mitt recept på russin-havrekaksmulor: 1 dl russin, 1/2 dl druvsocker, 1,5 dl havregryn, 0.75 dl bovetemjöl, 1/2 tsk bakpulver och 75 gram smält smör. Jag blandar allt och bara lägger ut som en enda smet på en teflonplåt, eftersom det ändå blir för smuligt för att äta som kakor, utan måste ätas med sked. Det är som tur är, så lillebror vill äta dem. De blir rätt söta i smaken, men så länge lillebror äter och blir pigg och glad, gör jag dem så. 15 minuter i 175 grader. De går att värma lite försiktigt i mikron, om man haft dem i kylen.

PS3 Druvsockret har jag köpt av www.pgw.se, eftersom de hade vettigt pris, 59 kr + frakt för 3 kilo (men jag köpte 15 kilo på en gång, så det räcker ett tag och för att slippa flera fraktavgifter). De kallar det bryggsocker, eftersom det egentligen ska användas till att göra vin.

Att belöna barn

Som 17-åring spenderade jag ett år i USA som utbytesstudent. Jag hade turen att hamna i en familj med två underbara små flickor, som då var 4 och 6 år. Jag lärde mig mycket under det året, och tänkte nu dela med mig av ett av min värdmors bästa tips.

När hennes flickor hade gjort något extra duktigt tog hon dem till bokhandeln och så fick de välja ut en bok, som hon köpte till dem. Hon var noga med att aldrig belöna dem med mat. Hennes åsikt: Mat äter man för att man är hungrig och behöver näring. När man börjar äta för att belöna och trösta sig själv, är det lätt att man får ett felaktigt förhållande till mat. Jag håller helt med henne. Någon enstaka gång är kanske ingen fara, men om man sätter det i system kan det leda till problem. Min värdmor hade ett komplicerat förhållande till mat, liksom jag själv. Jag förstod att jag åt av alla möjliga konstiga anledningar; belöning, tröst, tristess, trötthet, stress osv när jag läste boken "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi" av Lisbeth Stahre. Den boken förändrade mycket för mig, f a min vikt. Jag var i och för sig rejält motiverad redan när jag började läsa den efter min sista förlossning, men m h a den kunde jag identifiera vad jag gjorde fel. Jag gick ner 20 kilo. Men konstigt att jag inte kunde lista ut det själv, när jag redan som 17-åring egentligen hade förstått det... Ibland måste man nog bli "skriven på näsan", med sitt eget beteende.

Liksom min värdmor, vill jag inte föra vidare mina egna dåliga vanor, så mina barn blir belönade med guldstjärnor, så kan de senare välja en leksak, bok eller utflykt. Godsaker äter man för att det är gott, inte för att belöna sig själv eller för man mår dåligt. Och helst nyttig mat som egenpoppade popcorn eller torkade osötade bär. Nu säger jag inte att barnen automatiskt får ätstörningar bara för att man ger dem en glass ibland när de varit duktiga, men varför inte belöna dem med något annat som är bra för dem, bara för att man KAN GÖRA det istället? En film eller bok, eller en extra saga vid nattningen. Men låt inte det innebära att barnen får vara uppe lite längre, för då lär man dem att belöna sig genom att "jet-lagga" sig själva. Inte bra det heller. Barn (och vuxna!) behöver gå upp och lägga sig vid ungefär samma tidpunkt varje dag. Och vad innebär det då att lägga sig i tid - jo tråkigt och kanske t o m ett straff! Ja, sömn bör inte heller förknippas med fel saker...

Nu vet jag att någon av er kanske tänker: Men du köper alldeles för mycket böcker till dig själv och dina barn! Crazy book lady! Hahaha, den bjuder jag på! :) Det är sant när det gäller mig själv (fast jag hoppas hinna läsa rätt mycket framöver), men det är inte sant när det gäller mina barn. De älskar att ha mycket böcker hemma, och vi läser de flesta. De letar själva i bokhyllorna, "läser" sen själva eller kommer till oss och ber att vi ska läsa. Sicken lycka att ha alla Castor-, Mulle Meck- och Halvanböckerna, när de är så bra!

Hemlagad yoghurt och sylt

När M var liten lärde min syster mig ett mycket bra och enkelt recept: Krämig och fet yoghurt, typ grekisk eller turkisk, mosad EKO-banan och några tinade bär typ hallon eller blåbar. Jag (stav-)mixar bären och bananen och rör sedan ned yoghurten med sked om jag vill att den ska vara tjock i konsistensen. Vill jag ha drickyoghurt mixar jag yoghurten med bären, eftersom alltihopa då blir mycket lösare. (Fråga mig inte varför.) Och jag har finhackat havregryn och hällt i, så det blivit lite mer mättande. Perfekt om man har ett barn som helst dricker sig mätt.

Låt mixern stå framme på köksbänken och skölj av den direkt, så blir det inte så knöligt att använda den. Eller använd en stavmixer av bra kvalitet (men göm den för ungarna, speciellt om den är sladdlös.... Huh!).

Jag har fortsatt med detta eftersom jag tycker att M och hans syskon förtjänar något bättre än smultronarom och förtjockningsmedel... Och det tycker jag att ni och era barn gör också. Det är egentligen rätt självklart hur man kan göra egen fruktyoghurt, så jag tänkte inte skriva er på näsan med fler recept. Köp hem en riktigt bra naturell yoghurt och experimentera! Det behövs inte så mycket frukt, och blir inte dyrare - tvärt om... Kan räcka med några överblivna jordgubbar. Men glöm inte ta med ordentligt med banan om ni använder sura bär. Sur yoghurt + sura bär kan annars bli väl surt, t o m för barn.

När det gäller sylt, så är det egentligen sjukt att man sätter i sig en massa konserveringsmedel, speciellt natriumbensoat (E211), som enligt studier ger ADHD-liknande symptom hos alla barn (och vuxna antar jag)!! Det tar ju inte många minuter att ta fram några bär ifrån frysen, tina i mikron och röra ihop med lite (druv-)socker. Eller hoppa sockret - vänj barnen vid bärmos istället, eller mosat med banan. Många barn gillar det som är surt, som sagt. Man kan också ta för vana att ta ut lite bär i frysen varje kväll och lägga i kylen, så slipper man att hålla på och tina och får behålla alla vitaminer.

För närvarande läser jag "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson. Läs den, om ni bryr er det minsta om vad ni sätter i er! En fantastiskt bok, som handlar om alla tillsatser som livsmedelstillverkarna lurar i oss. Jag undrar varför jag inte läst den innan?! Och varför det skulle dröja ända till 2007 innan någon skrev en sån här bok... (Men stor heder åt till författaren!)

Recept på glass med vaniljstång och druvsocker (glukos)

Idag gjorde jag mitt mest lyckade "experiment" med hemgjord glass.

Jag har beställt ekologiska vaniljstänger från vaniljimporten.se, eftersom jag inte känner mig riktigt nöjd med vaniljsocker, som innehåller "arom". Vad är det? Och sen har jag beställt några kilo druvsocker från pgw.se (som där kallas bryggsocker och egentligen säljs till att göra vin och är billigare än druvsockret som säljs i hälsokostbutiker). Jag har fått för mig att druvsocker är det minst skadliga sockret att söta med. Glassen som var sötad med banan, blev god, men vaniljglass sötad med banan smakar mest banan...

Jag är verkligen ingen expert på socker, men för min egen del känns strösocker så otroligt beroendeframkallande. Livsfarligt ihop med fett. Jag kan gå och småäta hur mycket choklad och kakor som helst under en dag om jag väl börjar. Man känner ju aldrig att man är proppfull med kalorier, utan blir tvärt om bara sugen på mer. Och fruktsocker i stora mängder ska vara skadligt för levern. Så då återstår druvsocker, som är en monosackarid och något som kroppen lätt tar upp, bildar själv och hjärnan behöver. Det är ju det man blir rekommenderad att sticka åt sitt barn, när det har lågt blodsocker. (För M innebär lågt blodsocker nästan alltid ett utbrott.) Helst ska man ha jämnt blodsocker, och äta så lite socker som möjligt, men jag ville ändå ha ett lager med druvsocker hemma, för festliga tillfällen. Det är kanske lite väl trist för barnen att han en barndom helt utan socker hemma? Jag menar, de får ju glass och annat med socker i ibland på dagis, på kalas osv.

I vilket fall så blev glassen helt underbart god. Så här gjorde jag: Jag delade vaniljstången på längden, så fröna kunde åka ut och lät den stå och dra i 2,5 dl mjölk i kylen ett litet tag. Sen vispade jag 3 äggulor med 1-1,5 dl druvsocker (se till att sockret blandats med äggen innan du vispar, eftersom det dammar och kanske inte är så nyttigt att andas in). Därefter vispade jag 2 dl grädde rätt hårt. Därefter blandade jag först äggröran + mjölken (plockade ur vaniljstängerna först) och till sist alltihopa med grädden och sen i glassmaskinen i ca 35 minuter. Den blir nog bäst i glassmaskin och ska helst ätas färsk (men går att frysa). Men fall inte för frestelsen att göra på bara grädde (istället för grädde + mjölk). Det blir alldeles för fett och sött och smeten blir svårare att frysa. Priset för glassen (exklusive elen) är ungefär: KRAV-ägg 9 kronor, Druvsocker 2.50, ekologisk vaniljstång 7.60, Ekologisk grädde 8.60,  Ekologisk mjölk 3.75. Alltså totalt ca 31.50 för ca 1 liter äkta vaniljglass (+ tre äggvitor som inte används till glassen, varför inte göra maränger av dem och ha till glassen?).

Dessutom har jag även bakat rabarberpaj och chokladbollar med druvsocker istället för strösocker. Det kändes ingen skillnad på pajen, men chokladbollarna smakade mindre sött än vanligt. Men det tyckte M, som inte är så förtjust i socker, var en förbättring och han åt 5-7 stycken i rask takt. Och paradoxalt nog, blev han lugn direkt efteråt och lekte koncentrerat en lång stund. Jag har lovat honom att vi gör nya imorgon, om han vill.

Lösningen på att han inte vill äta gluten

Det var faktiskt M själv som kom med lösningen på hur vi ska få honom att gå med på att sluta äta gluten. En dag sa han att han tyckte att handen blev mindre "törstig" (=viftig=tics) av ananasjuice, och att han måste få dricka mer sån. Precis innan hade jag förklarat att vi tror att handen blir mindre "törstig" om han slutar med gluten. Så han tog chansen att få mer ananasjuice med samma argument. Han är inte dum, och vet vilka knappar han ska trycka på.

Som jag skrivit innan, kan socker förvärra ADHD-symptom och ananasjuice innehåller ju rätt mycket av den varan (fruktos och glukos). Min personliga tro är socker, främst sackaros, inte är bra för någon av oss, men att sackaros inte är orsaken till ADHD. Det gör bara det svårare för en hjärna med onormala funktioner att fungera. Jag tror mer på att gluten är problemet. Så det här blev kompromissen för att M ska sluta helt med gluten: Vi lovade honom mera ananasjuice.

Jag var så fokuserad på att hitta ersättningsprodukter för allt han äter med gluten, för att han skulle gå med på att gå över till en glutenfri diet, att jag glömde att tänka "större" (=en muta med något annat). Jag läste en bok som heter "Problemlösning enligt Puh" för många år sen och kom precis att tänka på den. Den innehåll många lysande exempel på att hur man ska tänka kreativt för att lösa ett problem typ: "Tänk mindre, tänk större, tänk tvärt om" osv. Läsvärd!

För övrigt kan jag tillägga att det går rätt bra med den glutenfria dieten. Vi försöker hitta olika lösningar. Pastan smakar han ingen skillnad på, men han kommenterade att färgen var lite annorlunda. De färdiga mjölmixerna som finns att köpa har hittills inte varit någon "hit". Fulla med "E-nummer" (som vi också vill undvika av samma skäl som gluten), inkl förtjockningsmedel som gör brödet gummilikt. Det blir att googla recept istället!

Vetenskaplig forskning och enkel hemmasnickrad statistik

Jag tror inte på Gud. Jag tror inte på ödet. Jag tror absolut inte att allting har en mening. Det finns ingen mening med att små barn får cancer eller svälter. Det finns ingen mening med att små barn får autism. Det finns ingen mening med att just jag skulle få en son med autism. Eller att min make skulle få Crohns. Trista saker händer, och det gäller att reagera och agera på bästa sätt. "Shit happens. Deal with it!" Att göra det bästa av det, utifrån sina egna förutsättningar.

Märks det att jag är statistiker? För det är jag. Jag inriktade min civilingenjörsutbildning mot matematisk statistik, och nu har jag jobbat med kliniska prövningar i 10 år. Snart har jag lite ledig tid i och med att jag blir arbetslös. Det är NU jag ska ta tillvara allt detta och läsa på! Jag ska läsa igenom alla studier jag kan googla fram på autism, ADHD och Crohns. Att inte göra det vore lite korkat, i min situation, eller hur?!

Det ska bli spännande att se om det är bra eller dåliga undersökningar de gjort. För som alla vet finns det både bra och dålig statistik. Barnhabiliteringen har inte berättat om några signifikanta resultat om någonting, t ex kosten, så min utgångspunkt är att ingen studie har kunnat visa vad autism beror på eller vad som påverkar barnen. Men det säger kanske mer om barnhabiliteringen än om undersökningarna?!? ADHD-läkaren hade dock läst några studier med signifikanta resultat, så det ska bli spännande läsning.

Förutom att läsa om mer eller mindre vetenskapliga studier, tänkte jag göra lite enkel statistik här hemma. Inget avancerat eller med hög vetenskaplig kvalitet, utan deskriptivt mest för att plocka signaler om samband. Ni kan göra likadant själva, om ni vill. Vi ska göra kostdagböcker för M, maken och lillebror, för att se om det finns något samband mellan födointag och hur de mår. Vi märker nämligen att Ms och makens mående varierar oerhört från dag till dag. Lillebror får hänga med på köpet, eftersom han är så livlig. För M ska vi skatta kontaktbarhet, hyperaktivitet (springa runt och prata), handviftande och blodsockerfall (=utbrott) på en skala 1-5, vid olika tidpunkter under dagen (när vi tänker på det = kan variera). För lillebror hyperaktivitet, bus och blodsockerfall (och för maken faktorer som han själv får bestämma). Vi har redan lite misstankar om vissa matvaror, så det vore bra att ha det nedskrivet. Statistiken jag tänker göra, är mycket enkel: På x-axeln har jag tid (dagar och/eller timmar), och på y-axeln de skattade siffrorna för motsvarande tidpunkt. Jag gör en graf för varje parameter vi skattar. Maten kommer jag skriva dit för hand vid x-axlarna. Då kan man försöka urskönja ett mönster. Blir det alltid ungefär samma mönster, t ex till det sämre, efter att han fått något med mycket mjölk i, kan det vara en fingervisning om att vi ska testa att ta bort det också. Och beroende på vad jag får ut, gör jag kanske ytterligare statistik och grafer. Men det berättar jag mer om sen, i sådana fall.

Sockret ska bort! Recept på osötad glass till barnen

I och med att maken fick diagnosen Crohns sjukdom och läkaren som utreder M för ADHD rekommenderade att minska på sockret, så ska vi försöka ta bort allt socker, i alla fall allt raffinerat socker. Frukt och honung kommer vi fortfarande äta.

Maken googlar om Crohns och han har hittat många som påstår att en LCHF-diet gjort dem bättre, dvs en diet med mindre socker och stärkelse. Teorin går ut på att deras tarmar har svårt att bryta ner stärkelsen och sockret, men lättare för att ta upp monosackarider som glukos och fruktos. Men det är inte lätt, allt det där. Man måste läsa på, och ibland känns det inte som man kan äta någonting. Fruktos har t ex lågt glykemiskt index, eftersom det enbart bryts ned i levern. Bra för blodsockret, men inte bra för levern om man äter för mycket. Ger fettlever. Och glukos (druvsocker) tas upp direkt och ger en sockerkick. I och för sig önskvärt för ett barn med ADHD som har lågt blodsocker (och kanske ett utbrott p g a det)... Men dippen sen då? Ja ni får googla själva. Som ni märker är jag ingen expert på det.

I alla fall: Om vi dessutom tänker på att lillebror far runt som en skottspole och hittar på bus med en otrolig fart kombinerat med utbrott (=blodsockerfall?) och att lillasyster inte ens fyllt 2 år, så känns det naturligt att göra så här. Det är ju egentligen bara jag som får äta socker, men jag vet hur jag blir - sugen på lite mer och lite mer. Det är ju egentligen inte gott att smågnaska choklad en hel dag. Men lite i smyg, kommer jag säkert att äta någon gång...

Igår experimenterade jag med hemlagad glass enbart sötad med banan och grädde. Jag blandade 3 bananer, 3 äggulor och 1 msk färskpressad citron (för att bananerna inte ska bli bruna), kryddade med lite kanel och kardemumma, vispade 2,5 dl grädde hårt och blandade sedan alltsammans med 2 dl mjölk. Sen 30 minuter i glassmaskinen. Jag måste erkänna att jag tyckte den smakade lite surt. Kanske lite mindre citronsaft nästa gång? Men lillebror och lillasyster åt med god aptit utan att varken klaga eller märka någon skillnad. Jag var lite förvånad faktiskt, för båda gillar verkligen socker, men sen kom jag att tänka på att lillebror äter omogna vinbär hela dagarna på dagis, så han gillar surt! Men M gillade inte glassen p g a kryddorna. Annars var den okej, sa han.

Ikväll experimenterade jag med choklad-honungsglass: 3 äggulor, 1,5 msk kakao, 2 vanliga rågade teskedar honung, 2 dl grädde (vispas hårt), 2,5 dl mjölk, gjord på samma sätt. Ok, den smakar inte som vi vuxna som ätit socker i åratal är vana vid, men den kanske är god nog för barnen? Och man kan låta dem äta lite extra. Nästa gång ska jag testa hallon-banan-yoghurtglass. Och jag är lite sugen på att baka gluten- och sockerfria kanelbullar snart. Kanske med lite hackade russin i? Någon som har något annat spännande att testa?

Bort med alla halvfabrikat !

Sedan ett tag tillbaka har jag börjat göra fler och fler saker från grunden. Anledningen är en artikel min svärfar skickade oss, se nedan. Sammanfattat: Det verkar finnas en länk mellan västerländsk processad mat och ADHD, men osäkert om maten ger ADHD eller om ADHD ger sug efter onyttig mat. I alla fall värt att testa, tycker vi och nyttigt för hela familjen.

http://www.medicalnewstoday.com/articles/196255.php

Så maken och jag har kommit överens om att vi successivt ska byta ut alla halvfabrikat, sylter osv mot egenhändigt gjorda saker. För egentligen sitter det i huvudet. Varför betalar man någon annan långt bort att laga något, långt innan man vill äta det, som bara tar några minuter att röra ihop själv. T ex majonäs. Det blir faktiskt godare om man rör ihop det själv. Det är olja, äggula, vinäger och kryddor. Hur enkelt som helst med en elvisp eller stavmixer med vispdelen på. Majonäs man gör själv håller i 2-3 dagar i kylen, så hur mycket konserveringsmedel har de egentligen i den man köper som håller i månader? Och varför har de i stabiliseringsmedel och färgämne? Jag gissar att det inte behövs om man har i tillräckligt med äggula....

Och färskpressad juice. Jag har köpt en råsaftscentrifug. Jag skalar apelsinerna och tar bort kärnorna innan jag pressar juicen. Den blir helt gudomligt god. Brämhults, Tropikana osv - släng er i väggen! Tänk efter, vilket är det optimala sättet att transportera fruktjuice hem till er för att behålla så mycket vitaminer som möjligt - jo i frukterna! De är ju fantastiska behållare, så varför köpa juice som stått i dagar och fått c-vitaminet förstört?! Men köp en bra juicepress. Jag har en Philips HR1861 och är mycket nöjd med den. Den klarar äpplen och morötter bra också. Jag vill dock påpeka att jag inte har något att jämföra med, eftersom denna är min första (men inte sista).

Sen har jag en glassmaskin (En Philips den också - bäst i något test). Det tar ca 5 minuter att vispa ihop ingredienserna och sen sköter maskinen resten:  Blandar runt och kyler. Det finns de som säger att man kan göra glass utan en glassmaskin och det vet jag går, men då blir den inte lika krämig i konsistensen. Tänk, färsk god glass, där man bestämmer ingredienserna helt själv, t ex söta med banan eller honung istället för socker! Inga konstiga tillsatser som stabiliseringsmedel, härdat vegetabiliskt fett osv. Det är faktiskt helt sagolikt gott! Godaste vaniljglassen jag ätit (gjord på grädde, äggula, mjölk, vaniljsocker och socker), och då har jag ätit mycket glass i mina dar... Jag och lillebror gjorde vanilj-och kanelglass tillsammans idag och han tyckte det var jättekul.  Jag har jättemånga smaker jag vill prova i sommar. Mmmm.... Läs på glassförpackningarnas innehållsförteckning! Vill ni verkligen ge era barn det där, när det tar 5 minuter att blanda ihop själv (+30-40 minuter i maskinen)? Vill ni ens äta det själva?