Som 17-åring spenderade jag ett år i USA som utbytesstudent. Jag hade turen att hamna i en familj med två underbara små flickor, som då var 4 och 6 år. Jag lärde mig mycket under det året, och tänkte nu dela med mig av ett av min värdmors bästa tips.
När hennes flickor hade gjort något extra duktigt tog hon dem till bokhandeln och så fick de välja ut en bok, som hon köpte till dem. Hon var noga med att aldrig belöna dem med mat. Hennes åsikt: Mat äter man för att man är hungrig och behöver näring. När man börjar äta för att belöna och trösta sig själv, är det lätt att man får ett felaktigt förhållande till mat. Jag håller helt med henne. Någon enstaka gång är kanske ingen fara, men om man sätter det i system kan det leda till problem. Min värdmor hade ett komplicerat förhållande till mat, liksom jag själv. Jag förstod att jag åt av alla möjliga konstiga anledningar; belöning, tröst, tristess, trötthet, stress osv när jag läste boken "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi" av Lisbeth Stahre. Den boken förändrade mycket för mig, f a min vikt. Jag var i och för sig rejält motiverad redan när jag började läsa den efter min sista förlossning, men m h a den kunde jag identifiera vad jag gjorde fel. Jag gick ner 20 kilo. Men konstigt att jag inte kunde lista ut det själv, när jag redan som 17-åring egentligen hade förstått det... Ibland måste man nog bli "skriven på näsan", med sitt eget beteende.
Liksom min värdmor, vill jag inte föra vidare mina egna dåliga vanor, så mina barn blir belönade med guldstjärnor, så kan de senare välja en leksak, bok eller utflykt. Godsaker äter man för att det är gott, inte för att belöna sig själv eller för man mår dåligt. Och helst nyttig mat som egenpoppade popcorn eller torkade osötade bär. Nu säger jag inte att barnen automatiskt får ätstörningar bara för att man ger dem en glass ibland när de varit duktiga, men varför inte belöna dem med något annat som är bra för dem, bara för att man KAN GÖRA det istället? En film eller bok, eller en extra saga vid nattningen. Men låt inte det innebära att barnen får vara uppe lite längre, för då lär man dem att belöna sig genom att "jet-lagga" sig själva. Inte bra det heller. Barn (och vuxna!) behöver gå upp och lägga sig vid ungefär samma tidpunkt varje dag. Och vad innebär det då att lägga sig i tid - jo tråkigt och kanske t o m ett straff! Ja, sömn bör inte heller förknippas med fel saker...
Nu vet jag att någon av er kanske tänker: Men du köper alldeles för mycket böcker till dig själv och dina barn! Crazy book lady! Hahaha, den bjuder jag på! :) Det är sant när det gäller mig själv (fast jag hoppas hinna läsa rätt mycket framöver), men det är inte sant när det gäller mina barn. De älskar att ha mycket böcker hemma, och vi läser de flesta. De letar själva i bokhyllorna, "läser" sen själva eller kommer till oss och ber att vi ska läsa. Sicken lycka att ha alla Castor-, Mulle Meck- och Halvanböckerna, när de är så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar