Translate

söndag 5 april 2020

Skeden som gick sönder

Lillasyster kom ner och skrek att lillebror hade tagit sönder en sked. En av hennes favoritskedar som jag köpt av henne från Pandakatalogen. En av de skedar som hon brukar ta sin sylt med.

Även maken blev irriterad och gick upp och frågade honom varför han tog sönder saker med flit. Lillebror hade inget bra svar.

Han kom ner till mig där jag låg och försökte natta plutten. Det gick inte så bra så jag öppnade munnen och frågade nyfiket. "Varför gjorde du det?"

"Den var rolig att böja."

Aha, okej. Avsikten var förstås inte att ta sönder skeden. Den var ju rätt smal och lätt att böja. Han insåg inte att det skulle gå sönder till slut utan han trodde att han kunde böja den fram och tillbaka så mycket som han ville. Han hade ingen kunskap om materialutmattning, dvs hur det funkar.

Hur ofta gör vi inte det misstaget med barn med behov? Alltså tror att de förstör med flit när de bara pillar. När de bara "tittar med händerna".

Konsekvensanalyserna är inte de bästa. Så klart att de inte vill ta sönder saker och göra folk arga. Det bara blir så.


Mörkerklippning - om att välja sina strider

Jag fick precis tar fram frisörsaxen, klockan 22.20 på kvällen. Lillebror kom upp och sa att han ville bli klippt en decimeter eftersom hans långa hår var för svettigt och gjorde att han inte kunde somna.

Lillebror behöver melatonin för att somna och när det börjar verka så är han mycket noga med att inte gå ut i ljuset så att det förstörs. Så han krävde att jag skulle klippa honom i ett mörkt badrum med endast lite ljus som kom in från allrummet utanför. Och fort ska det alltid gå. Tålamodet är ju inte det bästa.

Så jag gjorde så gott jag kunde. Klippte hans långa, tjocka hår i mörkret. Att säga att "det där får vi ta imorgon" eller "jag måste få ha lite ljus" hade lett till skrikande och kanske ett utbrott mitt när alla syskonen försöker somna eller har somnat redan. Han såg ingen annan lösning på sitt svettiga problem. Han hade redan testat att av sig tröjan och gosefilten som han brukar ha under täcket.

Och trots allt är det bara hår. Det växer ut. Jag kan justera hårklippningen imorgon.

Nu ligger han i sängen igen och försöker somna.

onsdag 1 april 2020

Nya insikter med hemskolning

Nu har vi precis avslutat 2 veckor i COVID-19-karantän (om vi hade det eller inte vet vi inte men det var misstänkt likt på 2 av oss i alla fall så vi tror att vi alla haft det). Under denna tid har jag fått chansen att undervisa sönerna i flera ämnen. Jobbigt men nyttigt och gav mig många nya insikter.

Bl a så har lillebror gjort 
  • flertalet läsförståelseuppgifter i svenskan samt
  • en uppgift där man skulle samla in fakta och sammanställa om kristendomen, judendomen och islam (Abrahams religioner) och därpå följande uppgift att
  • göra en presentation om någon av dessa religioner som man ska hålla för klasskamraterna



Jag sammanställde mina insikter till två av ämneslärarna och resursen. Hoppas på att de lyssnar och tar det på rätt sätt. Se mejlet nedan
---------------------------
Hej!

Nu efter att gjort skolarbete med lillebror i 2 veckor under COVID-19-karantänen så har jag fått lite nya insikter som jag tänkte dela med mig av. Hoppas det är ok. Det är inte menat som kritik till er som jag vet alla gör ert bästa och just nu går på knäna p g a rådande COVID-19-situation. Men desto viktigare att lillebror mår bra och gör det han ska, istället för att kräva mer resurser av er. Jag vet naturligtvis inte hur ni arbetar i detalj i klassrummet med honom, så detta är som sagt inte kritik, utan bara min insikt om vad han behöver efter att jag fått försöka vara "fröken". Jag utgår alltså ifrån mina egna handledningsförsök och justeringar av min egen pedagogik i de olika ämnena.

Jag skickar inte detta till alla i teamet för jag upplever att det främst är i svenskan och SOn som svårigheterna är störst, helt enkelt för att ämnena är svårast för honom. 

Det som ställer till det är hans autism och då menar jag drag som svårigheter att läsa mellan raderna och göra egna tolkningar istället för att bokstavstolka och svårigheter att förstå andras avsikter. Det blev väldigt tydligt för mig ikväll när vi gjorde svenskauppgiften. Frågan "Var utspelar det sig?" kunde han inte svara på för det stod inte rakt ut. Jag fick peka på de svensk-klinkande namnen samt att Monica åkte hem till Stockholm, samt att det stod att huvudpersonen var född i Holland. Jag fick alltså hjälpa honom att lägga pussel med detaljerna för att han skulle förstå helheten, vilket är så autister brukar göra för att förstå omvärlden. Jag skulle tro att någon vuxen behöver sitta med och hjälpa honom att tänka rätt på dessa uppgifter. Frustrationen blir annars för stor och han tycker att det är uppgiften det är fel på. Han behöver också en förklaring till varför han ska göra det. "Den här texten lär man sig inget på." sa han. Och det är ju sant om man inte förstår att det är själva processen som är viktig, inte faktan i texten.

Även tydligheten är extra viktig för honom. När det stod "Helig plats" på arbetsbladet i religionen så visste han inte om det var byggnad (kyrka) eller stad (Jerusalem) (och jag förstod inte det heller om jag ska vara ärlig). Ett "vanligt" barn hade antagligen frågat en lärare eller valt det ena eller det andra och bara kört på, men lillebror fastnar lätt där. Han blir arg och frustrerad. Väldigt typiskt autistiskt beteende. Nu löste vi det genom att ange både och, men som exempel på när en liten förklaring kan hjälpa honom att inte fastna. Antar dock att sådana förklaringar kommer direkt i klassrummet så det är kanske ett relativt litet problem i skolan.

Även ADHDn spelar in så klart. Är något tråkigt så stänger han av. Dopaminet blir för lågt. Då blir det jättesvårt att motivera honom. Jag har själv behövt muta honom stundtals. Jättesvårt för er.

Det dåliga arbetsminnet (korttidsminnet p g a ADHD) spelar också in när han ska läsa långa texter och långa instruktioner. Han glömmer helt enkelt det första han läste i främst instruktioner men även långa berättelser. Det blir för rörigt. Att kunna planera sitt arbete och sin tid tillhör ju de executiva funktionerna och det är dessa som är dåliga vid ADHD. 

Han behöver få instruktioner steg för steg. Någon måste alltså hacka upp det i hanterbara småbitar för honom. Gör ni kanske redan? Det bästa är om det finns en skriftlig instruktion till honom som han kan titta på, för då finns den kvar när arbetsminnet sviker. Jag gissar att detta är svårt för resursen att hantera "on the fly" när hon också har andra elever så det är bra om det redan finns en instruktion till lillebror som hon kan lägga fram. Och han behöver få förklaringar av sånt som de andra barnen förstår instinktivt. Som t ex presentationen. Jag fick säga till honom att han skulle titta på arbetsbladet och flytta över det han hade skrivit där om judendomen till presentationen. Det begrep han inte själv. Gissar att alla andra barn i klassen begriper detta utan någon instruktion....

Exempelvis tänker jag mig något sånt här:
  1. Ta fram arbetsbladet i Classroom
  2. Leta svaren i ruta nummer 1,3, och 4 på den här websidan.....
  3. Leta svaren i ruta nummer 2, 5 och 6 på den här andra websidan.....
  4. Kontrollera att du har stor bokstav i början och punkt i slutet på alla meningar.
  5. Välj en religion du som vill göra en presentation om som du kan visa på datorn. Den ska du sen hålla för några klasskamrater.
  6. Öppna presentationsdokumentet från classroom i appen för presentationer.....
  7. Börja med att fylla över faktan från arbetsbladet på rätt sidor i presentationen på sidorna 1-6 samt 8.
  8. Läs lite mer på websidorna ovan för att få reda på lite mer fakta att fylla på presentionen med. Se frågorna i uppgiften i classroom.
  9. Se om filmerna om människosynen i de tre religionerna och fundera på likheter och skillnader. Skriv ner stödord om du vill. Om du får problem, kontakta resursen eller läraren så hjälper de dig.
  10. Bildgoola bra bilder att lägga in i presentationen. Se till så att både bilder och text från plats. Förstora texten så den blir så stor som möjligt och går att läsa.
  11. Be resursen eller läraren kolla på din presentation för att se om den är klar.
  12. Skicka in den i Classroom. Efter att du har skickat in den kan du inte längre ändra i den.
Han skulle säkert ha nytta av motsvarande detaljerade uppgifter i svenskan också. Så tydligt som det går och gärna lite diskret så inte de andra barnen ser det. Tänk:"Instruction manual for dummies...." som det brukar heta på engelska. Detta är superlätt att missa detta behov för han är ju smart annars och har som copingstrategi att bete sig illa när det blir för svårt. Jag tror inte ens att han är medveten om detta själv. Han bara blir förbannad, tycker det är meningslöst osv, för han är inte medveten om sin svårighet. Och det är ruskigt effektivt att bete sig illa när man inte klarar att göra arbetet..... Liksom att springa hem till mamma.... Storebror med samma diagnoser gömmer sig på toa istället. Också det en copingstrategi som funkar effektivt för barnet.....

Att göra nya saker är också extra svåra, som det här med att göra en presentation. Jag antar att de flesta barn kan klura ut det utifrån mallen, men om man har bristande föreställningsförmåga som lillebror har, så är det svårt att se slutresultatet framför sig i huvudet innan man börjar. Jag visade honom lillasysters arbete om kristendomen. Så exempel på resultet kan hjälpa i många situationer.

När han väl förstår så vill han göra bra ifrån sig. Han vill inte sticka ut bland kompisarna och skäms för att han är annorlunda. Ikväll gick vi igenom vad Yom Kippur och Sukkot är för något och då ville han på eget initiativ skriva in det i sin presentation för att förbättra den (stod bara där med namn, ej förklarat vad det var), men det gick inte eftersom den var inlämnad. Då blev han lite besviken, så visst vill han göra bra ifrån sig. 🙂

Jag förstår absolut att detta kan vara svårt med begränsade resurser och om ni känner att ni saknar det så får vi kanske lyfta frågan till rektorn. Min tanke är inte att köra på er en massa nytt jobb utan att ge er tips för att underlätta så ni får mindre jobb och lillebror klarar sig mer själv, något som ju alla vinner på.

Fråga mig gärna om något var oklart. 🙂 Ni får gärna visa detta för kollegor som ni tror kan ha nytta av att läsa det. Funderar på om det kanske skulle behövas liknande i engelskan t ex. Slöjden?

Med vänliga hälsningar

lördag 14 mars 2020

Utanför comfort zone

I veckan tog jag alla barnen själv och körde ner till polisstationen och skaffade pass till oss. Det var bara en tur på 10 minuter, men det var inte utan lite olustkänslor. Här är varför:
  • Lillebror hatar att åka bil och vill veva ner rutan, spotta och ibland gå ur bilen mitt under färden. Det är för att han tycker att alla bilar luktar illa och att det sätter sig i hans saliv. Han är nog lite åksjuk också. Jättefarligt, båda för honom och för att man faktiskt kan köra och krocka när han håller på så där.
  • Lillebror hatar plutten, främst hans ljud. Det är alltid jobbigt när lillebror låter. Och är man missnöjd i bilen så mår genast lillebror sämre och beteenden i föregående punkt triggas lättare. Som väl var dock plutten tyst under bilresan.
  • Lillebror och lillasyster bråkar konstant. Lillebror retas och så börjar lillasyster riva efter lillebror, som sen försöker slå tillbaka. Så håller de på hemma och även i bilen. Farligt det med.
  • M är nästan lite väl försiktig. Han är tyst och snäll, men det blir problem när alla andra vill gå över gatan men han tvekar. Det är svårt för mig att hålla alla under uppsikt.
  • Plutten är bara två år och vill springa omkring och dra i allt och klättra upp på allt som man kan klättra upp på. (Okej, inte bord, men stolar.)
Det var lite kaosartat speciellt som plutten inte hade sovit den dagen och dessutom ville amma på polisstationen när vi skulle ta kort. När han inte ville klättra upp på en pall för att titta på bilar eller springa iväg då..... Lillebror var som vanligt otålig och ville åka hem. Han fick vara först och sen fick han gå ut till stora väntrummet. M behövde nog 20 försök innan han var nöjd med sin namnteckning. Det är tur att lillasyster är så duktig och kan hjälpa till korta stunder med plutten.

Att jag sen inte blev så bra på passkortet och att plutten hade en äppelbit i munnen på sitt kort spelade mindre roll. De två administratörerna som hjälpte till när pluttens kort skulle tas undrade om jag ändå inte ville ta om. "Nej tack, det blir bra!" sa jag och såg framför mig hur han skulle börja konstra på nästa försök, och nästa, samtidigt som lillebrors irritation växte. "Är ni inte klarar snart?" Så det fick bli det första kortet. Man får se charmen i det. Passet ska inte ramas in heller för den delen.

Hur jag höll dem glada? Jag skämtade så mycket som möjligt. Tramsade för att hålla humöret uppe. Det behövs efter en lång skoldag. Och jag sa åt dem att de fick bete sig när de var hos polisen. Vet dock ej om det hjälpte så mycket..... 😏 När det var dags att åka hem igen var lillebror på bristningsgränsen. Han ville putta mig, som bar på plutten, i ryggen för att jag skulle kunna gå snabbare så han kom hem snabbare. Och då är jag ändå lång och stark och gick snabbt ändå. Det räcker inte för en hyperaktiv hjärna.

Varför vi skaffade pass? Inte ska vi resa i dessa tider men de tre äldsta har precis fått bankkort och måste kunna legitimera sig, om inte annat om de beställer saker på internet. Lika bra att skaffa pass istället för ID-kort. Mitt eget pass hade gått ut och plutten kom med på köpet. Inte vill vi behöva skaffa pass bara till honom om vi får för oss att åka utomlands. Inte för att jag tror det, men det känns rätt att alla har pass. 

För ett halvår sen skulle jag aldrig sätta mig i den situationen att jag åkte iväg med alla själv. Detta var faktiskt första gången och jag sa åt dem att de behövde göra det för att kunna använda sina pengar. En liten halvlögn som motiverade lillebror att komma med. Han vill köpa Nintendo Switch. 

Det känns bra att jag klarade det och har utökat min comfort zone. Det underlättar. Nu har vi äntligen två bilar och maken jobbar heltid, så det är bra att jag kan göra korta ärenden med alla barnen själv om det behövs.

fredag 6 mars 2020

M och hans inlärning

M läser sista terminen nu i nian. Snart är det dags för gymnasiet och därför har jag faktiskt bett om att M ska få fler läxor, så vi vänjer oss vid den saken. Annars kommer det blir en chock att börja gymnasiet. Han vill läsa natur eller teknisk linje dessutom. Jag är inställd på att vi kommer få hjälpa M mycket hemma med läxorna. Jag har gått naturvetenskaplig linje och maken teknisk linje och därtill utbildat oss på universitet inom naturvetenskap och teknik så det ska nog gå bra. Vi vet också vad som krävs för att man ska klara dessa gymnasieutbildningar med betyg att söka vidare på. Det kommer bli tufft men vi kommer hjälpa honom.

M är dock inte riktigt med på noterna. Han tror att det är fusk om han tar hjälp av oss. Idag satt han med en hemskt jobbig text på tyska. Den tog jättelång tid, så jag fick avbryta och titta vad som pågick. Han satt och försökte googla jättesvåra tyska ord i translate. Det är också svårt när man har problem med korttidsminnet att hålla många översatta ord i huvudet för att översätta hela meningen. Och därtill byta ordföljden som det är på tyska. Inte konstigt att det kändes som att uppgiften tog honom oändlig tid.

Så vi började titta på texten tillsammans och då gick det bra. Jag läste högt för honom och så översatte vi tillsammans. Texten var något att bita i även för mig som läst tyska på gymnasiet också.

Jag förklarade för honom att det enda som spelar någon roll imorgon, när de ska få frågor på texten att jobba med, är hur pass bra han kan texten, inte hur han har lärt sig den. Och att det inte är mer fusk att fråga en förälder än att fråga google. Det kunde han hålla med om.

Och jag har också förklarat för honom att det (tyvärr) är så att akademikerungar brukar ha det lättare att klara sig i skolan just för att de kan få hjälp av sina föräldrar. Det är lite som att ha en extralärare hemma. Säger du nej till att få hjälp av en extralärare?

När jag la fram det så så hörde han hur dumt det lät att inte ta emot hjälpen.