Translate

lördag 30 juni 2018

Nu kan alla tre cykla!

Jag var bara tvungen att berätta det. Idag lärde sig lillasyster att cykla utan stödhjul så nu har vi 3 barn som kan cykla. Tänk att hon skulle bli nästan 9 år innan hon lärde sig det. Lillebror lärde sig i höstas då han var 9 år. M har kunnat i ca 3 år så jag tror att han var 10 år. Det är rätt gammalt men man gör ju så gott man kan. Detta beror mestadels på att vi inte gett dem tillräckligt med tillfällen att öva. Man orkar inte alltid, speciellt inte när det kan ta mycket tjat och en halvtimme innan alla kommit ut på gatan utanför ens hus. Man är ju helt slut innan ungarna ens hoppat upp på cyklarna..... (Idag fuskade vi lite genom att locka dem med att de skulle få glass efteråt.... Då var de lite snabbare.) Och motoriken har känts lite osäker för vissa av dem och då blir det ju inte bättre för att det går fort. Och lillebror har ju varit en liten rymmare när han var mindre, så då ville man ju inte precis sätta honom på en cykel.... "Don't give guns to monkeys!" 😉

Plutten fick nöja sig med att titta på.... Men han ska absolut få en sån där liten cykel utan pedaler så han lär sig hålla balansen tidigt.

fredag 29 juni 2018

En dag på Ströget

I dag tog vi tåget över sundet till den danska huvudstaden och gick en sväng på Ströget. Om det inte vore för att svärfar drev på att det skulle bli av och kom och mötte upp oss (och lämnade oss) på tågstationen här i Sverige och guidade i Köpenhamn så hade det nog inte blivit av. Vi är rätt slitna maken och jag sen tidigare och det är mycket med dessa 4 barn i en storstad. Så det var till stor hjälp att svärfar var med hela dagen. Och kul för barnen för varken M eller lillebror har åkt tåg förut (vad de kommer ihåg - M åkte när han var liten).

Tänk att man har haft det så jobbigt under alla dessa år att man inte orkat eller vågat ta med dem ut på en enkel liten tågresa. Det känns sorgligt och pinsamt men jag vet att ni läsare förstår. Man måste ju känna att något känns säkert innan man vågar prova. Först hade vi tänkt gå på Tivoli men vi är alla tre (vuxna) ganska glada att vi inte gjorde det. Att vi insåg att åka tåg och gå på Ströget skulle bli äventyr nog. Det var också ett jättebra test. Vi klarar nog att åka tåg in till Köpenhamn fler gånger, men Tivoli får vänta åtminstone ett år.....

Det var också rätt tydligt att vi gjort rätt alla dessa år då vi undvikit att åka tåg med lillebror. Han lyder inte, vill springa iväg, blir sur när man vill hålla honom i handen och förstår inte alltid faror fastän han är en smart unge. T ex så stod han och lutade sig mot plexiglasdörrarna som skulle öppnas när Metron kom. Inte jättesmart om de skulle råka gå sönder. Då kan man hamna på spåret och bli platt. Man vet ju aldrig. Bäst att inte luta sig mot dem i alla fall även om de ska tåla lite. Och när vi väl hade kommit in i Metron så luktade det så illa att han fick för sig att han skulle gå av igen för att leta upp ett ställe att spotta på. Han säger själv att han inte skulle gå av utan bra spotta i mellanrummet mellan tåget och perrongen. Men jag är rätt säker på att jag hindrade honom från att gå av tåget i sista stund, precis innan avfärd..... Och genom att erbjuda min hand som spottkopp. Vad är väl lite spott i handen när  man har med sig servetter.... Det hade inte varit så kul om han hade blivit kvar där och vi andra hade fortsatt in till centrum. Tänk vilken panik det hade blivit om lillebror hade blivit ensam kvar på Kastrup. Han är ofta som en liten reaktiv reptil och det kan bli farligt snabbt. Han får ofta panik av lukter (som han upplever som smaker) och ljud.

Maken och jag är helt slut nu. Man går ju runt med en viss anspänning när man är ute i en storstad med dessa fyra barn, speciellt lillebror som bara lyder när han själv tycker att det är motiverat. (M är lite långsam men annars rätt lydig och lillasyster lyder men hon är ju liten - inte fyllda 9 år än.) Och då har jag inte nämnt blodsockerdippar och hundbajs som M inte kunde låta bli att skvätta grus på fastän de luktade illa då och som lillebror sen nästan trampade i. Eller värmen och det faktum att jag fick ha plutten i bärselen en stor del av tiden. Eller att maken haft ont i magen hela dagen. Eller att det givetvis var mycket folk överallt.

Men barnen är mycket nöjda med sin upplevelse. Lillebror tyckte att tåget och rulltrappan var det roligaste. Lillasyster inhandlade tre fina saker för semesterpengen de fick så hon är mycket nöjd. M var nog mest nöjd med att få komma ut och se sig omi världen. Lillebror märkte inte så mycket av resan eftersom han är liten och sov mycket men han tyckte det var hemskt kul att busa med människorna på tåget hem och fick lite fotmassage av damen som satt bredvid oss. Tänk så trevligt det kan bli när man samtalar med okända på tåget istället för att stirra in i sin mobil....

Dagens tack går till svärfar som hjälpte oss genomföra detta.


torsdag 28 juni 2018

Kärleken är ett träd

Ända sen jag var höggravid har lillebror förskjutit mig:

"Du är fet och ful."

Det spelade ingen roll att jag hävdade att jag faktiskt bara var gravid. (Det var inte många extrakilon den här gången.) Nej, jag var fet och ful och han ville inte ha med mig att göra alls.😔 Och sen när lillebror var ute så ville han fortfarande inte ha så mycket med mig att göra. Han kom inte ens och hälsade på på BB (men jag hade inte förväntat mig det). Givetvis så har vi umgåtts och jag har haft hand om honom men han har ofta ryggat tillbaka, speciellt om jag haft plutten på armen. Jag har varken fått krama, pussa eller mysa med honom och då ska ni veta att han ofta ville mysa med mig innan. Gärna sova tätt, tätt intill mig. Och mina pussar störde honom inte.

Nu vill han hela tiden att vi ska ta bort plutten och att plutten ska vara tyst. Och han t o m puttar iväg oss och stänger dörrar om oss så han slipper höra plutten. Pluttens ljud är enormt jobbiga för honom. Och då ska ni veta att plutten är en väldigt go och glad bebis. Skriker inte så särskilt mycket mer än när han har en god anledning. Det är kanske mer att när han låter så påminner han lillebror om att han finns. 😩 Jag är enormt tacksam för att lillebror hittills inte försökt skada plutten. Han säger ofta att han vill, men han gör aldrig något. (Men vi har alltid uppsikt så det inte kan ske. Man vet ju aldrig och man skulle aldrig förlåta sig om det hände något.)

Nu, tre kvällar i rad, så har lillebror öppnat upp för mig igen och jag är enormt tacksam. 😍 För det har varit jobbigt att inte får mysa, krama, trösta eller pussa min docksöte 10-åring som jag älskar så mycket. Inte knappt får krama om honom godnatt. Jag vet inte vad det var, men jag var inne hos honom och klappade på honom när han var mörkrädd. Han funderade själv och sa "det var längesen vi myste". Och sen låg vi och kramades i hans säng.

Jag förklarade för honom igen, det som jag sedan länge förklarat för barnen: Kärleken är ett träd. När man får en ny människa i sitt liv som man älskar så växter det ut en ny gren på kärleksträdet. Det tas alltså inte någon kärlek från någon annan utan det blir en helt ny gren. Det kan också bli små nya grenar på de andra grenarna, t ex så älskar jag lillasyster även för att hon är storasyster numera. För den kärleken behövs det en liten ny gren på hennes stora gren. (Hjärtat är kanske fraktalt vem vet? 😉)

Ni ser ett exempel på ett kärleksträd som jag bad min nya illustratör rita. Jo, jag har blivit med illustratör. 😀 Perfekt med en duktig illustratör i familjen som dessutom ber om att få nya jobb hela tiden. Ja, hon får betalt. 😂 (Tur hon inte är så dyr för jag är inte rik.)


onsdag 27 juni 2018

Svårt att vara 3:e part vid akuta situationer

Idag uppstod en situation som jag och maken behövde lösa tillsammans snabbt. Varken lillebror eller M förstår att de måste tagga ner då, dvs hålla sig undan och låta oss får diskutera ifred. Lillebror började skrika eftersom han ville hjälpa till med att lösa problemet och letade efter sin mobiltelefon. Han var i centrum. Och M skulle lägga sig i och avbröt oss med sina åsikter. Han var också i centrum i sitt universum. Det var rätt hopplöst svårt för oss att komma fram till något. Vi gjorde som vi brukar. Vi går undan och låter dem ha sin cirkus ifred. De följer naturligtvis efter oss, men på så vis kan vi få några sekunder i fred. Tur att det inte var något akut, typ att det brann eller så..... Vi är dock vana. Riktigt viktiga saker kan vi bara diskutera när barnen sover.

M förstod inte alls att han inte fick vara med. Ty han tyckte ju att han var lika viktig som människa. Och det är han ju. Visst vi har vår föräldraroll, men ändå. Vi är alla lika mycket människor. Då kom jag att tänka på det här med tredje part. Att barnen har svårt att förstå andras perspektiv, och absolut 3:e part som de ju båda blev i det här fallet. Så när det lugnat ner sig så ritade jag upp det.

Ni ser att jag och maken har var sig pusselbit till lösningen. Jag har "lös" och maken har "ning". Tillsammans så har vi "lösning". Men om vi blir störda så har vi bara bitarna för sig.



Jag förklarade även att samma sak gäller mig om jag lägger mig i när killarna diskuterar Minecraft. Då blir jag 3:e part som inte ska lägga mig i, utan får fråga i efterhand.

måndag 18 juni 2018

Roliga listor - väljarbricka

Jag tänkte att vi skulle inleda sommarlovet med att strukturera upp den. Bland annat ska barnen få göra "roliga listor" tillsammans med mig. Igår gjorde jag och lillasyster hennes roliga lista. Först så blev hon sur på mig men sen fattade hon poängen. Det går ut på att man brainstormar och säger alla aktiviteter man kan komma på att göra under sommarlovet, sen får vederbörande säga nej - om det inte känns som en rolig aktivitet, eller skriva upp på den på listan. Så här blev hennes lista.
Jag förväntar mig att den ska hjälpa oss. Ty hon kommer ofta till mig och klagar på att hon har tråkigt och då kan inte jag hjälpa att jag blir irriterad. Jag tycker inte att jag, ovanpå allt annat jag gör i familjen, måste underhålla barnen dessutom. Det får de faktiskt ta ansvar för själva.

I morse när jag kom upp så satt hon och M och spelade fia med knuff. Bra, men jag tänker att måste hjälpa M och lillebror att skriva sina listor också. För deras del är det mest för att de ska göra något annat än att spela dator och sitta och vifta (och fundera). Inte så mycket för att de klagar att de har tråkigt.