Annorlunda perception av färg och fåret Shaun

Som jag skrivit om innan, så upplever M färgen rött ganska starkt. Den lyser som en lampa för honom. Även maken upplever rött så, att den lyser lite. Numera har M vant sig vid rött, men det fanns en tid då han gallskrek så fort något var rött. Vi begrep inte att det var fysiskt då, utan trodde att det var 100% psykiskt, dvs bara något han fått för sig. Vi tog hänsyn och tog bort mycket rött, men inte allt. Verkligheten finns ju inte utan rött, så vi tänkte att han skulle bli handikappad om han inte klarade något rött alls. Men stora saker som möbler och tavlor har vi nästan helt utan rött. I sitt eget hem, måste man kunna vila upp sig,och färgen rött är allt annat än vilsam för honom. Det är en balansgång.

I vilket fall så tittade vi på fåret Shaun ikväll. Det var avsnittet "The bull". Där råkar fåren reta upp tjuren av misstag, med en massa rött. Ett rätt kul avsnitt. Jag frågade M om det är så han känner när han ser rött. "Inte riktigt." svarade han eftersom han ansåg att tjuren hade jobbigare med rött, än han själv. Han log igenkännande dock, så jag struntade i att berätta att tjurar faktiskt är färgblinda....

En promenad längs gatan

Jag rekommenderar er starkt att titta på nedanstående film, om hur det är för en neurotypisk människa respektive en autistisk att gå längs gatan. Filmen var en verklig aha-upplevelse för mig. Okej, jag visste det där inom mig rent logiskt, men jag har inte sett det förut.

http://www.youtube.com/watch?v=plPNhooUUuc

Jag ser det som den första bilden. För mig blir trottoaren och bilarna som ett återkommande mönster på en tapet. Jag lägger inte ens märke till detaljerna. Frågar man mig efter 5 sekunder vad jag precis passerat, så är det stor risk att jag inte minns brunnslock eller rör. Om någon skulle prata med mig samtidigt, skulle jag kunna fokusera nästan all min uppmärksamhet på samtalet. 

Maken känner bäst igen den andra filmen. "Fast ännu fler detaljer." utbrast han. Jag kunde inte låta bli att säga: "Fattar du inte hur mycket aspie du är?" med ett leende på läpparna. Han har inte riktigt insett att han verkligen är aspie själv, utan tror att de flesta upplever världen ungefär som honom.

Inte konstigt att han är disträ. Han sa också att han ser detaljer tydligare om jag pratar med honom. De blir starkare. Han har fullt upp med "att hålla koll på gatan", så det stör honom om vi pratar samtidigt. Inte konstigt att det kraschar i kommunikationen.

Och inte konstigt att han mår dåligt av att lämna på dagis, eftersom han automatiskt ser ALLA detaljer som han inte upplever som barnsäkra. Det var inte svårt att omvandla filmen i mitt huvud, till dagismiljön.

Sen den sista biten av filmen tyckte jag var så himla bra. Då de gröna bladen lyser. M såg också filmen och han blev helt exalterad och förklarade att "så lyser rött i mina ögon". Som små lampor, har han sagt tidigare. Men rött lyser mindre nu sen han slutade med gluten. Och till min förvåning sa maken att det är den färg som lyser mest. "Så är det väl för alla? Som att det är en ficklampa bakom." Och så visade han mig m h a en ficklampa. Men så är det inte för mig. Rött lyser inte. Det är den färg jag tycker sämst om, men inte lyser den. Klargrönt eller gult är t ex lika starkt som rött för mig.

Otacksamt med badskor i fel färg

Idag var vi och badade, hela familjen. Eftersom det är lite stenigt på stranden hade pojkarna med sig sina foppatofflor. Foppatofflor funkar, men är inte lika bra som riktiga badskor, eftersom de åker av i vattnet. Ms tofflor är i hans favoritfärg; blå. Lillebror har ett par, enligt honom; jättehäftiga med Blixten McQueen.

På hemvägen åkte vi förbi vårt paketutlämningssställe och hämtade paketet med killarnas nya badskor, som hade kommit. (Lillasyster hade redan hunnit få sina.) Ett litet problem bara: Ms nya skor var svarta. De fanns inte i någon annan färg i Ms storlek. Till på köpet var lillebrors skor blå... Inte så snällt mot en liten aspergare som vill ha allt i blått."De är mörk, mörkblå!" försökte jag, eftersom det funkar med vår svarta bil. "De ser svarta uuuut." svarade han missnöjt och började yla om ifall man kunde måla dem blå osv. (Det vanliga "blå-ylet".) "Äh, säg till honom som det är. Skorna fanns bara i svart." sa maken och jag insåg genast att han hade rätt. Men det föll inte i god jord. "Om du väljer mellan att låta stenarna sticka fötterna, ett par blåa badskor som åker av, eller ett par svarta som sitter kvar, vilket väljer du då?" frågade jag, men han kunde inte sansa sig nog att svara. Jag sa även: "Vem ser färgen på dina skor när du står i vattnet?" Då blev han lite ställd några sekunder, men svarade att han ändå inte tyckte de svarta var fina. Så jag gick med på att han fortsatte ha de blå foppatofflorna.

Lillebror fattade direkt galoppen och var jättetacksam för sina nya skor. "De andra badskorna åker av!" sa han. Och han är som bekant 3 år yngre än M. Och har också en favoritfärg: gul! Inget tjat om gula skor, där inte...