Translate

onsdag 28 augusti 2013

TEMA: Styrkor och förmågor - mina barns styrkor

M

M har alltid varit enormt stark på matematik. Han har förstått delar av högstadiematematiken ända sen han gick i ettan. (Han går i trean nu.) Det går bäst om vi bara pratar om talen. Han lär sig alltså lättare auditivt än visuellt. Jag förvillar honom om jag börjar skriva ner talen, eftersom han har lite svårare för att tolka bilder. Och ord + bilder blir för rörigt. Redan när han var liten var han bra på addition eftersom han kan hålla två räkningar i huvudet. T ex 17+5 räknar han ut så här: 17, 1, 18, 2, 19, 3, 20, 4, 21, 5, 22. När M var 6 år så berättade jag för honom att 125+125 är 250. Jag berättade också att 250 är en fjärdedel av 1000. Då drog han själv slutsatsen att 125 är en åttondel av tusen.

När han var 3,5 år så chockade han alla genom att veta vilken bokstav alla (sagda) ord började på. Sche-ljuden var naturligtvis svåra att höra skillnad på samt s,c och z, men annars hade han oftast rätt.

Och M är väldigt filosofisk. När han var 4 år frågade han:
"Mamma, vem har skapat allting som finns?"
Jag: "Många tror att det är någon som heter Gud."
M: "Men vem har skapat Gud?"
Den sista kommentaren kom blixtsnabbt.


Lillebror

Förutom att lillebror spelar datorspel som en tonåring, så är han också väldigt bra på matte. För ett år sen lärde han sig räkna till 100 på både svenska och engelska. Då var han 4,5 år.

Numera tror han att han har lärt mig att 5 gånger 3 är femton. För några dagar sen hade vi följande konversation. (Han är alltså 5,5 år nu.)

Lillebror: "Mamma vad är 5 + 3 + 1?"
Jag: "9"

Lillebror, efter några sekunders betänketid: "De ä jätt!"
Jag: "Hur vet du det?"
Lillebror: "Föj att de ä samma som 5 + 4.   3 +1 ä 4."
Duktigt för att vara 5,5 år. Jag förlåter honom nästan för att han inte har bättre tankar om mig.... 



Lillasyster

Nu har ju inte lillasyster någon diagnos, men vi funderar ibland på några av hennes drag. Men vi har inga planer på att utreda henne i nuläget, eftersom det mesta funkar så bra för henne, speciellt på dagis. I vilket fall så är hon en logisk liten tös. När hon var 3,5 år kom hon på att hon enkelt kan addera tal m h a båda fingrarna. Så långt fingrarna räcker givetvis. Härom dagen så räknade hon ut vad 3+2+1 är genom att låna en finger av mig. (Hon har precis fyllt 4 år.)


Jag vill påpeka att jag inte på något sätt har tragglat eller tvingat mina barn att lära sig matte. Det är deras intresse som har styrt. Med viss hjälp av YouTube och datorspel.


Fler TEMA-inlägg från andra neurobloggare hittar ni här:
https://www.facebook.com/pages/Neurobloggarna-F%C3%B6lj-v%C3%A5ra-temaveckor/111575532334914

tisdag 27 augusti 2013

Gifta sig med mamma

Just nu har lillebror ett enormt trygghetsbehov. Vi myser och gosas mycket. Och han ber mig ofta gosa med honom. Jag vet inte om det är beröringen han behöver, eller att få höra en massa positiva ord om sin person, som han alltid får när vi gosar. Men han får både och. Jag låter honom tanka så mycket närhet och kärlek som han vill. Man får passa på. Snart är han stor.... ;)

Ibland får jag för mig att lillebror är lite känslomässigt omogen. Ni vet, det sägs att man ska dra av 30% i ålder. I alla fall, så brukar han envist hävda att han ska gifta sig med mig. Om någon säger att ingen får gifta sig med sina föräldrar blir han jättearg. Det är inte lönt att försöka övertala honom. Det finns inga argument som biter på hans känslor. Tro mig, vi har försökt. Det låser sig för honom och han blir enormt frustrerad och ledsen eftersom han då tror att det inte finns någon han kan gifta sig med.

Diskussionen hade kommit upp på dagis igår och en pedagog hade sagt som det var, eftersom hon inte visste om detta. Han hade blivit jättearg på henne och inte kommit ur det.

Idag när jag lämnade honom på dagis, så viskade jag till honom:

"Vi struntar i att vi inte får gifta oss. Vi gifter oss ändå. I smyg. Det är vår hemlis."

Han log sitt största leende mot mig och nickade lite hemlighetsfullt. Sen skuttade han iväg och lekte. Glad i hela kroppen

Jag tänker att han gott kan få tro att vi ska gifta oss ett litet tag till. Vad gör det för skada? Tids nog mognar han och under tiden så kan vår hemlis fungera lite skyddande.

måndag 26 augusti 2013

Länk: Mera ADHD i bilder

Jag har inte riktigt hunnit med bloggen på senare tid, p g a skolstart och att jag är på väg att få ett nytt jobb. Men det kommer..... Har flera inlägg i huvudet som bara vill ut. ;)

Tills dess, läs detta underbara blogginlägg hos ADHD-systern:

http://adhdsystern.bloggsida.se/2011/10/03/adhd/

För alla som vi lära sig om ADHD på några få minuter. Väl investerad tid och kommer lämna er med flera insikter, tror jag.

fredag 23 augusti 2013

Finmotorik-test: Lillebror vill inte rita

Idag var jag och lillebror på barnhabiliteringen för en kontroll av hans finmotorik. Anledningen var att han inte alls är intresserad av att varken skriva eller rita. Jag har knappt sett honom rita något här hemma. Om ett år är det skolstart, och jag tänker att det är lika bra att reda ut detta nu, medan vi har tid att stötta honom.

Jag har ärligt inte vetat om det varit att han inte kunnat rita, eller om det varit motivationen och intresset som inte funnits. Det är tydligt att han inte haft några finmotorikproblem med andra saker, som att bygga med lego. Och det har sett ut som att han kunnat rita lite grann i alla fall. Hans pedagoger säger att han oftast vill att det ska se perfekt ut. Linjerna måste bli helt raka osv. Så det är kanske lite perfektionism som ställer till det också?

Jag fick svar på allt detta idag. Arbetsterapeuten bad honom rita något. Han ritade två rektanglar som en ram. Därefter ritade han en sol i mitten. Penngreppet såg fint ut. Solen blev fin och ramen likaså. Jag var lite förvånad faktiskt. Positivt överraskad. Arbetsterapeuten påpekade att strecken dock var lite tunna, något som jag inte hade tänkt på. Hon gav honom ett penngrepp med tyngd i. Det gör det lättare för vissa barn att känna hur hårt de ska trycka med pennan. Och det funkade kanon för lillebror, när han fick testa. Det finns några olika tyngder på marknaden, så det kan vara värt att testa runt lite.

När arbetsterapeuten bad honom rita något annat, så kom han inte på nåt. Och han sa sig inte kunna rita varken en hus, en bil, eller mig. När hon tog fram ett papper med olika former (cirkel, kvadrat, romb, osv) så gick det bättre. Och sen ritade han en solteckning till. Arbetsterapeuten drog slutsatsen att lillebror förmodligen behöver struktur kring ritandet. Att det blir för svårt för honom att rita fritt. Fantasin behöver lite hjälp. Förifyllda mallar är bättre för honom. Och det stämmer bra. Han älskar när han ska dra streck mellan punkter från 1,2,3,...... osv och på så vis få fram en teckning. Det är logiskt, strukturerat och med ett tydligt mål.

Han fick även ett klistrigt underlägg som håller pappret på plats. Och han fick även en sax som fjädrar ut av sig själv. Hon sa att det är viktigt med rätt hjälpmedel, så det inte blir för svårt att rita och klippa. Blir det det, så tappar ofta barnen intresset för aktiviteten. Och det är förmodligen vad som hänt med lillebror.

Och förmodligen behöver han få veta varför det är viktigt att kunna klippa och rita. Det är nog inte helt självklart för honom. Varför kan man inte bara bygga med lego, liksom?

torsdag 15 augusti 2013

Boken om gluten och mjölk av Micke Skribent

För 2 år sen, våren 2011, så var det några faktorer som samverkade och som ledde till att vi tog bort gluten ur familjens kost, och senare även alla komjölksprodukter. Det var att:

* M fick diagnosen ADHD, och hans psykiater tipsade oss om att testa att ta bort gluten och mjölk. Även lillebror började uppvisa symptom på ADHD. Han var enormt hyperaktiv.
* Maken fick diagnosen Crohns. Han googlade efter information och hittade några Crohns-patienter som hade blivit bättre på LCHF-kost, som ofta är glutenfri.
* Jag fick ett tips här i bloggen om en blogg som heter "Gluten och mjölk är källan till moderna sjukdomar". Jag läste i denna blogg, och där stod rent ut: "Ta bort all gluten och komjölk ur kosten, reducera samtidigt ditt sockerintag och utvärdera resultatet själv!" Det fanns inga produkter till salu i bloggen. Inget vinstsyfte. Bara det här budskapet om gluten och mjölk. Fair enough, tänkte jag. Jag läste en del inlägg och beslöt att ta bort först gluten och sen komjölksprodukter ur familjens kost.

Maken fick tyvärr börja äta cellgift ändå, för att vara säker på att få behålla hela sin tunntarm. Men ganska snabbt blev han bättre, trots att han fortsatte med mjölkprodukter. Det gick så snabbt att det inte kan ha varit cellgifterna som gjorde honom bättre. Det erkände också hans magläkare, som rekommenderade honom att sluta med cellgifterna. Maken har fortfarande inte fått något nytt skov, även om hans värden har varit lite förhöjda nu på sistone. Men det tror jag beror på att han har fuskat någon gång med maten.

Och jag själv blev av med både Candida och magproblemen. Jag har haft en orolig mage så länge jag kan minnas och fick diagnos IBS som 20-åring. På den tiden levde jag mest på bröd. Numera är magen så lugn, så lugn. Någon IBS har jag inte längre.

Resultatet för sönerna lät vänta lite på sig, men vi höll ut. Det tog ett halvår för M som då var 6 år. Men när resultaten kom var de enorma för båda sönerna. Ni kan läsa om det mer i detta gamla inlägg:
http://aspergermamma.blogspot.se/2013/02/tema-kost-sonernas-forbattringar.html

När vi äntligen fick bort gluten och mjölk ur lillasysters kost, så försvann hennes svåra eksem på benen. Några andra släktingar gick också över till glutenfri kost, och upplevde även de förbättringar av sin hälsa.

Så allt detta har gjort mig väldigt övertygad om att bloggskribenten har rätt i sak. Han sammanfattade därefter vad han kommit fram till i två böcker, av vilka jag äntligen läst ut den första. Finns att köpa här: https://www.halsotillstandet.se/)



Den första boken är ett uppslagsverk i kompakt format. Man kan lätt slå upp olika kapitel och läsa precis det man är intresserad av att veta. Och boken är sprängfylld med fakta och tips som man verkligen behöver om man är sjuk. Hjälp till självhjälp. Boken innehåller dessutom en massa detaljer om mekanismerna bakom sjukdomarna. Han beskriver även vanliga symptom, vilka brister man brukar ha och vilka tester man ska kräva att ens läkare gör.

Det som Micke (skribenten) har gjort är att på egen hand och av personliga skäl djupdyka i ämnet. Han har läst på studier, pratat med experter och haft kontakt med väldigt många människor som han tipsat om att äta gluten- och mjölkfri kost. Han har följt deras hälsa. Tusentals människor tackar idag honom för sin nyvunna hälsa.

Boken är verkligen ett imponerande verk med skrämmande fakta. Micke har gjort ett enormt jobb. Jag fattar verkligen inte hur han har kunnat läsa på så mycket. Han måste haft ett enormt driv och mycket tid. Och en fantastisk förmåga att se samband. Han har utgått ifrån symptomen vid celiaki, men är mycket tydlig med att detta gäller många fler än de som fått diagnosen celiaki. (Säkert oss allihopa, tänker jag.) Det är väldigt unikt att en privatperson har gjort det här arbetet, på en sån här hög medicinsk nivå. Det är för övrigt fler experter i världen som säger samma saker som Micke. Googla själva!

Min första undran till honom var varför han inte hade referenser inne i texten. Jag är van vid medicinska rapporter och där anges referenser i löptexten. Men hans svar är att han inte skrivit boken för läkare utan för oss "vanliga människor" och att det då blir för rörigt. Och intresserade läkare har ju dessutom referenslistan där bak. Jag förstår absolut hans tanke och hans motiv.

Sammanfattat kan man säga att budskapet är: Gluten förstör tarmarna. Gluten öppnar porten in till blodet där allsköns ämnen kan läcka ut, nedbrytningsprodukter av gluten och kasein, tungmetaller, gifter, med mera. Immunförsvaret reagerar på dessa ämnen, främst gluten och attackerar kroppens vävnader i försvar. Tarmen får svårare att göra sig av med gifter, eftersom den är skadad. Att tarmarna är skadade gör även att näringen inte tas upp optimalt, och att man därmed får brister på vitaminer och mineraler, vilket leder till olika sjukdomar. Och mjölken ger inflammation i tarmarna och kroppen i övrigt, samt bland annat cancer och åderförkalkning.

För övrigt så är jag helt övertygad om att forskningen kring de opoida peptiderna (nedbrytningsprodukterna) från gluten och kasein, stämmer. Jag tänker på hur sönerna varit. Att jag sett drogeffekter, bland annat att det var svårt att få kontakt med M som var enormt repetitiv, att vi sällan fick ögonkontakt med någon av dem, att lillebror inte kände någon smärta och att båda var enormt hyperaktiva. Det är läskigt att erkänna det för sig själv, men gluten- och kasein-resterna har tagit sig in i hjärnan på mina söner. Aldrig igen! Jag är väldigt glad att jag fått ta del av Mickes kunskaper och jag är evigt tacksam för att han tipsade mig och min familj om detta.

För att avsluta, så säger jag som Micke:

"Ta bort all gluten och komjölk ur kosten, reducera samtidigt ditt sockerintag och utvärdera resultatet själv!" 

------------------
PS. En kommentar om det som står om läkare i boken. Jag har lång yrkeserfarenhet av läkemedelsbranschen och jag kan bekräfta att det är så att oberoende experter används av läkemedelsbolagen vid framtagning av nya läkemedel. Och de vill naturligtvis ha lön för sitt arbete. Det är bra för sjukvården att deras läkare kan vara med, ha en talan och ha insyn när nya läkemedel tas fram. Och det är bra för läkemedelsbolagen att ha med sig dessa experter och få använda deras kompetens. Så klart. Men detta sätt att arbeta är inte optimalt eftersom det då uppstår ett jävförhållande som jag förstår att många uppfattar som rena mutor. Samarbetet bygger på att man följer yrkesetiken och också vågar säga ifrån och lägga ner dåliga substanser.

Nya tag med specialglasögonen

Som jag skrivit om i tidigare inlägg har M ett par special-läsglasögon.

http://aspergermamma.blogspot.se/2013/01/ms-fargade-testglasogon.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2013/01/fortsattning-ms-fargade-glasogon.html

De är blågröna och det är han själv som upptäckt att texten blir tjockare när han har grönt glas på vänster öga och blått på höger. Fråga mig inte varför. Jag vet bara att det är så här, inte varför.




Glasögonen dröjde hos tillverkaren och vi fick dem faktiskt inte förrän i april. Sen ville M inte använda dem i skolan, eftersom det innebar att andra barn skulle se honom med dem på. Detta kommande läsår så har de bytt lokal vilket innebär att M får eget rum att gå till ibland, återigen. Nu vill han helt plötsligt börja använda dem. För att ingen ser honom med dem på. Han har dessutom frågat efter dem några gånger här hemma de senaste dagarna och velat läsa helt frivilligt. Det har aldrig hänt tidigare. Han påstår fortfarande att glasögonen hjälper honom att läsa. Att texten blir tjockare.

Som ni ser, är de rätt mörka. Optikern var noga med att påpeka att han bara får ha dem ett visst antal timmar på dagen eftersom hans ögon är under utveckling. Det blir nog inget problem, för han vill bara ha dem när han läser. Han säger att de inte hjälper honom med varken ansiktsuttryck (gissa om jag blev besviken) eller något annat. Men att de hjälper honom vid läsningen är ju enormt värdefullt. Jag har länge misstänkt att han har dyslexi-liknande problem. Vi har varit hos flera optiker och ögonläkaren. Ni vet, det är farligt att beskylla autismen och ADHDn för barnet alla problem....

Det var verkligen en flexibel optiker som lyssnade och trodde på Ms upplevelse. Hatten av för henne! Hon fick leta lite för att hitta blå och gröna provglas och hon lät oss prova hemma en god stund med provglasögonen innan vi beställde de som ni ser i bild. De kostade 3500 kronor och vi har betalat dem helt ur egen ficka. Och de kan nog inte räknas med vid vårdbidragsansökan heller. Det är ju inget vedertaget med läsglasögon vid autism. Ändå så hjälper de M.

Om någon av er blev nyfiken på det här med synen, så rekommenderar jag er i första hand att läsa i Sabinas blogg. Hon försöker just nu dra ihop folk så vi kan få hit en expert till Sverige. Något som inte finns i detta land. Häng på om ni kan! Eller bara läs bloggen. Den är fantastiskt bra och informativ. En riktig ögonöppnare i dubbel bemärkelse. Vilken insikt Sabina har om dotterns upplevelse av omvärlden.
http://autismeyes.wordpress.com/2013/08/14/vem-ar-intresserad-av-en-beteendeoptometrist/

Här kan ni läsa om 10 tecken på CVI, för att ta reda på om ert barn kanske har liknande svårigheter:
https://autismeyes.wordpress.com/2012/12/25/vem-behover-synterapi-10-tecken-pa-cvi/

Jag har även några inlägg som handlar om M och synen:
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/10/sabinas-blogg-om-synterapi.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/12/super-mario-att-se-3d-i-2d.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/10/hur-stora-ar-grannhusen-inuti.html 
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/10/m-ovar-illusioner-och-perspektiv.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/05/lashjalpmedel-ett-papper-med-hal-i.html

tisdag 13 augusti 2013

"LEK MED MIG!"

I våras bloggade jag en del om kursen TalkAbility som jag gick. Syftet var att stötta barnen att börja leka mer med varandra. Den var jättebra och numera leker barnen väldigt fint ihop faktiskt. Det märks förstås att M börjar bli stor. Snart fyller han 9 år. Det är inte längre så kul att leka småbarnslekarna. Det märker lillebror av. Idag så ville han bygga med duplo med M. Men M vägrade.

Lillebror skrek: "LEEEK MED DUPLO MED MIG!"

Men M sa nej och gick iväg.

Lillebror stod på sig. Han hade inte någon strategi att ta till, så han skrek högre och flera gånger: "MEN LEEEK MED DUPLO MED MEJ, SÄGER JAG!"

Det lockar ju liksom inte till lek att någon skriker på en. Så jag ingrep. Låg-affektivt, dvs lugnt och lågmält. Jag tog lillebror till mig och viskade i hans öra: "Vi lurar M att vilja leka med dig."

Okej ordvalet "lura" känns lite fel, men är det enda i det läget som får lillebror att komma ur sitt frustrerade tillstånd. Det är kul att luras. Så säger man ordet "luras" till honom, så lyckas man nästan alltid få hans uppmärksamhet. Jag vill att han ska få en tydlig strategi som han minns att ta med sig till dagis, som funkar bättre än att bara skrika rätt ut. (Och egentligen så är det ju lite att luras.)

Jag fortsatte: "Vi hittar på en lek som M tycker är jätteskojig, så han inte kan låta bli att vara med. Vad brukar han gilla att bygga för nåt i duplo?"

Lillebror: "Torn."

Jag: "Okej, vi bygger ett torn med hans favorit-vindkraftverk Trollwind." 

Lillebror log finurligt och började skutta som Tiger i Nalle Puh. Vi satte igång. Hittade en flygplanspropeller som fick vara vindkraftverk. Lillebror blev lite osäker på hur Trollwind ser ut. "Gå och fråga M" sa jag till lillebror. Han ville inte, så jag ropade frågan till M. M kom och tittade, tvekade lite och gick sen igen. Jag upprepade frågan. M kom igen och denna gång så stannade han. Vi hittade en till flygplanspropeller som M fick bygga med. Snart lekte de bra.

När de båda hade lugnat sig och satt lugnt och plockade med duplot så påpekade jag för lillebror att det är fiffigare att locka andra barn med en rolig lek, än att skrika. "Vill du leka med någon som skriker åt dig?" Nä, det ville han så klart inte. Och jag påpekade för M att han faktiskt kan ta reda på vad andra barn föreslår, innan han bara går iväg. För det var ju faktiskt nära att han missade denna skojiga lek. Och det hade han naturligtvis inte velat.

Och naturligtvis så hade M sluppit att leka, om han verkligen inte hade velat. Det måste lillebror lära sig att respektera, även om det är svårt för honom.

lördag 10 augusti 2013

Nya tag med rörelseträningen

Jag har skrivit att vi tidigare använt Harald Blombergs rörelseträning. Vi körde övningar varje kväll och det gick bra. M blev rörligare i kroppen och tyckte om övningarna. Sen körde livet ihop sig och vi fick problem med sena nattningar, min pappa gick bort osv, och jag orkade inte med övningarna fastän jag tror mycket på dem. Det krävs en insats att få M att vilja göra dem NU och inte sen, att få honom göra dem på rätt sätt, inte springa iväg, sluta fjanta osv. Tröskeln var också hög, för att jag fick för mig att vi behövde byta övningar och att jag därför behövde läsa på mer i boken. Men nu är vi på gång igen.

Jag vill påpeka att jag inte delar Haralds negativa syn på ADHD-medicin. Jag vet många vuxna med ADHD som är så nöjda med sin medicin och som vittnar om att den gjort en enorm positiv skillnad i deras liv. Men jag skiljer på Haralds åsikter om medicin och hans forskning och erfarenheter om reflexer och motoriken. Mycket av det som står om kvarstående (men mindre framträdande) spädbarnsreflexer (gripreflexen, mororeflexen o s v) och motoriksvårigheter stämmer med hur M var som liten och hur han fungerar idag. Kusligt väl med detaljer som jag själv glömt. Och det hänger ihop så vackert enligt hans teorier. Ja, jag tror verkligen att Harald & CO har gjort viktiga upptäckter. Synd att inte fler testar, för det är ju inget farligt: 10 minuters övningar om dagen. Och inget dyrt om man (som jag) klarar sig med att läsa hans bok (160 kronor + frakt).

Man kan dessutom testa om reflexerna finns kvar med olika övningar. Peta på olika punkter, röra på kroppsdelar och se hur kroppen reagerar. När jag läser i kapitlet om ADHD, så får jag reda på vilka reflexer som borde finnas kvar hos M enligt teorierna. När jag testar M, så ser jag mycket riktigt att de finns kvar. När jag testar lillasyster (som inte verkar ha ADHD) med samma reflexer, så finns de inte kvar. Hon svarar helt annorlunda, dvs inte alls på testerna.

Det som stämmer på M är främst att han har dålig hållning, dvs är lite kutryggig. Det hänger tydligen ihop med uppmärksamheten, koncentrationen och andningen. Låter kanske flummigt, men stämmer klockrent på M. Speciellt reflexen som finns kvar i ryggen och gör det svårt för honom att sitta på en stol. Och M har även en reflex kvar i fotsulorna som gör det svårt för honom att springa. Jag upptäckte precis att han inte kan hålla balansen om han står på tå. Inte konstigt att han sätter ner foten med ett högt "klamp". Jag tycker ofta att det är jobbigt att lyssna på hans ograciösa runtklampande (men säger aldrig något om det). *Klamp, klamp, klamp, klamp, klamp* ADHDn gör att han springer runt mycket, trots den klumpigare springstilen. Det kan inte vara bra för hans fötter i längden.

Jag har precis läst om de viktiga kapitlen i boken (Rörelser som helar) och har sammanställt ett nytt övningsprogram. Ganska mycket med samma övningar som sist, men med några övningar tillagda och fler varianter. Jag har gjort en egen lista på övningarna i en ordning som ger minimal förflyttning, för det är det som tar tid ("sätt dig upp", "lägg dig på ryggen igen" osv). Och M har också fått lägga till sina egna "specialövningar" som han själv hittat på. :)

Vi har inte gått till någon som kan rörelsträning, utan jag har valt att läsa mig till övningarna helt på egen hand. Det är för att vi bor långt från Stockholm och att vi har svårt att resa ens korta bitar. Men det går rätt bra att läsa sig till hur man ska göra. Även om strukturen i boken kunde vara lite tydligare, så lämnar Harald ut all information man behöver.

Jag tänker mig att det finns några olika sätt att läsa boken:

1) som jag; Läsa alla detaljer kring teorierna, läsa om det man inte förstår osv. För att man vill förstå hur det hänger ihop. Jag misstänker att teorierna kan röra till det i huvudet på en och annan annorlunda fungerande hjärna. Det rör definitivt till sig mitt huvud och jag kommer nog aldrig lära mig allt i den boken. Jag rekommenderas inte att läsa boken på detta sätt, om man hatar att läsa böcker.

2) Man läser främst kapitlen om reflexer som brukar vara aktiva vid ADHD, läs- och skrivsvårigheter och autism. Och ser om symptomen stämmer in på ens barn. Jag tycker att kapitlen gav väldigt god vägledning för M. Därefter går man till kapitlet med reflextester (Appendix 2) och ser vilka reflexer som kan tänkas ligga kvar. Och så börjar man med de övningar i Appendix 1 som rekommenderades enligt testerna.

3) Man går direkt till kapitlet med reflextexter (Appendix 2) och ser vilka reflexer som kan tänkas ligga kvar. Därefter lämpliga övningar (Appendix 1).

4) Man bläddrar direkt till Appendix 1 och börjar göra de 16 övningarna. Man kan ha som grovt mått: De övningar som är svåra, är de som barnet behöver bäst. De som är alldeles för svåra kan vänta lite.

Tanken är att övningsprogrammet ska ta 10 minuter per dag och att övningarna ska göras rätt långsamt och rytmiskt.

Jag hittade på lite roligare namn på övningarna för M. Namnen har anknytningar till katter och det ökar på hans motivation, eftersom katter är ett specialintresse:
"Katten försöker göra kullerbytta"
"Katten försöker krypa"
"Katten tittar på musen (ner) och fågeln (upp), musen och fågeln,...."
"Katten försöker ställa sig på bakbenen"
osv

Jag vill också påpeka att Harald skriver att en gluten- och mjölkfri diet brukar vara nödvändig innan ett barn med autism svarar på övningarna. M har ätit denna diet i 2 år nu, så därför borde övningarna funka. Jag skriver garanterat mer om hur det går, kanske någon gång under hösten. Det ska bli spännande att se om han lyckas lära sig hålla balansen när han står på tå. Och om han kan lära sig springa på ett mera skonsamt sätt.

Jag hittade dessutom 2 övningar som jag själv behöver göra och som eventuellt skulle kunna hjälpa mig med min stela rygg.

En sak som jag dock inte förstår är vilken/vilka reflexer som eventuellt skulle ligga kvar hos lillebror. Han har perfekt motorik, som det ser ut. Till och med bättre än sina jämngamla. Ändå så känner jag mig rätt säker på att han har ADHD, så hyperaktiv som han är. Men allt beror kanske inte på motoriken heller?