Jag har lite svårt att hinna blogga så mycket som jag vill, eftersom det är sommarlov och barnen är hemma. Och just nu läser jag två böcker om kost. Den enda handlar om Stenålderskost (Food and Western Disease) och är skriven av Staffan Lindeberg, se nedan för hans hemsida.
http://www.staffanlindeberg.com/OurResearch.html
Jag kommer skriva mer om boken sen, när jag läst färdigt den. Mycket intressant är den i alla fall! Och finns även på svenska, men då i en äldre upplaga.
Det jag vill nämna just nu, är att Staffan skriver att vi, Homo Sapiens, började äta spannmål och mjölkprodukter ungefär för 10 000 år sedan. Han skriver att det är svårt att veta hur lång tid människan behöver för att anpassa sig till ny kost. Tidpunkten när en skyddande gen uppträder, går inte att veta eller räkna ut. Men efter att 1% har den skyddande genen, så tar det "bara" 50 generationer eller 1200 år innan 90 % av befolkningen har den. Fast då utgår man ifrån att genen förhindrar ett dödligt hot i barndomen. Många av de sjukdomar som spannmål och mjölk ger, blir i de flesta fall dödliga först efter att vi fyllt 50. Det är därför tveksamt om vi anpassat oss till spannmålen och mjölken, enligt Staffan Lindeberg.
Sen läser jag även boken Brödberoende av den amerikanske hjärtläkaren William Davis. Jag har ännu bara läst de 75 första sidorna, men känner hur pusselbitarna faller på plats med många saker i den här familjen.
T ex varför lillebror blir så speedad av det glutenfria brödet. Varför maken inte kan sluta äta detta ändå rätt tråkiga bröd, och klagar för att han inte får pizza längre. Och varför min pappa bakar bullar så fort han får alkoholabstinens. (Han är nykter nu.) Och varför maken klagar på att han tappar byxorna, fastän jag egentligen inte ser att han gått ner i vikt, utan tvärt om tycker att han ser ut att vara i bättre form. Varför jag själv missbrukat bröd i min ungdom, med övervikt och IBS-diagnos som följd. Och jag anar att jag även kommer läsa varför lillasyster får eksem av gluten och varför maken blivit symptomfri i sin Crohns, i återstoden av boken. Men jag återkommer med det.
Nedan sammanfattat vad Davis skriver, och så lite av mina tankar på några ställen (men det märker ni, annars får ni fråga!).
Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. En sann ögonöppnare, trevligt skriven och lättläst. Och vete finns ju i
det mesta, från frukostflingor och bröd till såser och panering. Det berör oss alla!
Förord och Kapitel 1. Vilken mage?
Det som fick Davis att börja undra, var att många triatleter och andra människor han kände plus han själv, var överviktiga trots att de åt nyttigt. Att många åt mycket fullkorn och tränade extremt mycket, men att det ändå inte hjälpte. Han jämförde med hur det var förr, när nästan alla var smala. Att dåtidens hemmafruar var smala, fastän de inte motionerade alls (på grund av att det ansågs som opassande).
Han började att rekommendera sina hjärtsjuka och prediabetiska patienter att ta bort vete ur kosten. (I USA äts inte mycket korn och råg.) Den ena patienten efter den andra fick bättre blodvärden och gick ner i vikt. Och de rapporterade även om minskade symptom i sin astma, reumatism, diarré, halsbränna, menstruationssmärtor, med mera. Och de sov bättre. Davis blev själv väldigt förvånad. Och han fick även rapporter om att symptomen kom tillbaka, när patienterna hade fuskat med kosten.
Kapitel 2. Inte som mormors bullar - så skapades det moderna vetet
För 10 000 år sedan, såg vetet helt annorlunda ut: Enkornet hade 14 kromosomer. Kort därefter så uppstod en naturlig korsning med ett gräs och man fick emmervetet med 28 kromosomer. Dvs vetet behöll summan av alla sina gener från förfäderna. Sedan korsade det sig ytterligare en gång naturligt med ett annat gräs och fick 42 kromosomer. Att det då fick 3 växters kromosomuppsättningar har gjort det lättare att påverka genetiskt. Så därefter har det skett en enorm utveckling med hybridisering och genteknik. Det finns tusentals framkorsade vetesorter.
Det vete vi har idag, kallas dvärgvete, eftersom de är lägre än sin föregångare. Det ger snabbare skörd, är mer motståndskraftigt, och har mer utanpåliggande frön. Totalt sett lättare att skörda. Ger större avkastning för pengarna, och dessutom bättre bakegenskaper. Davis skriver att 99% av allt vete som odlas i världen är dvärgvete.
Orsaken var god: Att minska världssvälten. Det var också anledningen, att man gjorde detta utan att undersöka några hälsoeffekter, ens med djurförsök. Folk svalt ju. Läget var akut. (Men detta är ändå väldigt ofattbart för mig som jobbat med läkemedelsutveckling i 10 år.....)
Problemet är att man inte vet vad man får, när man korsar två växter, eller byter ut en gen. Helt nya ämnen kan uppstå. Så har det också blivit med det man idag kallar vete: 14 nya glutenproteiner. Du har ätit dem! Vi människor har knappast hunnit anpassa oss till dem. Det behöver man inte vara Staffan Lindeberg, för att räkna ut....
Kapitel 3 - Vete, isärplockat
Vete innehåller 70 viktprocent kolhydrater, varav 75 procent amylopektin A, dvs 0.70*0.75 --> 52 viktprocent amylopektin A i din mjölpåse. Mer än hälften av vikten alltså! Denna kolhydrat bryts ner till glukos så snabbt, att den höjer blodsockret snabbare än nästan alla kolhydratrika livsmedel inklusive vanligt socker. Jag citerar Davis:
"Förutom lite extra fiber är det inte bättre att äta två skivor fullkornsbröd gjort på vete, utan snarare värre än att dricka en burk sockersötad läsk eller att äta en chokladkaka."
Davis påpekar att man heller kan köra ner skeden i en skål med vanligt socker.....
Och högt blodsocker triggar insulin, som i sin tur släpper in glukoset i kroppens celler och sätter igång omvandlingen av glukos till fett. Fettinlagringen. Med andra ord: Vi blir feta, speciellt kring midjan och runt de inre organen.
Efter 2 timmar, så faller blodsockret och vi blir hungriga igen. Och så är den aptitstimulerande berg-och-dalbanan igång. Mera snabba kolhydrater, för att få upp blodsockret snabbt igen. Och ytterligare fettinlagring som resultat.
I slutet av kapitlet nämner han gluten. Det är gluten som gör att vetedegar är elastiska och jäser. Vete består till 10-15 procent av protein. 80 procent av detta är gluten, så alltså är det 8 - 12 procent gluten i vetemjölet (Jag har räknat så här: 0.1*0.8 respektive 0.15*0.8 ). Och gluten kan delas in i två klasser: Gliadiner och gluteniner. Av dessa är det ett som kallas D-genomet som ger bakegenskaperna och estetiska egenskaper, och därav det protein som man förändrat mest. Samma glutenprotein som ger celiaki....
Kapitel 4 - Hörru, vill du tjacka lite exorfiner? Vetets beroendeframkallande egenskaper
Här får man veta vad som hände när några forskare i USA simulerade matsmältningsprocessen, för att efterlikna vad som händer när vi äter vete. Gluten bröts ner till en blandning av polypeptider, så kallade exorfiner, som passerade blod-hjärnbarriären som skiljer blodomloppet från hjärnan, hos försöksdjur. Där binder de till hjärnans morfinreceptorer, samma receptorer som opiater som heroin, binder till.
Davis skriver att man sett att människor med schizofreni, autism och ADHD, som har extra känsliga hjärnor och därmed är extra känsliga mot exorfiner, fått minskade symptom då vetet tagits bort. (Men Davis skriver att det är osannolikt att vete är orsaken till dessa tillstånd.)
För egen del, så kan jag i efterhand säga att M, uppvisade några symptom som jag kan känna igen hos människor som är under berusning. T ex:
* Att han inte var kontaktbar, utan i sin egen värld. Dimmig i sinnet! Man fick oftast röra vid honom, för att få kontakt.
* Att han var VÄLDIGT repetitiv och pratade mest om sina egna saker.
* Att hans ögonrörelser var onaturliga.
* Att han hade dålig koordination.
* Att han var väldigt glömsk, dvs hade extremt dåligt arbetsminne
* Att han var hyperaktiv, eller speedad med ett annat ord.
Alla dessa saker har blivit mycket bättre sen vi tog bort gluten och mjölk, ur hans kost. De flesta av dessa saker finns fortfarande kvar, fast i betydligt mildare form. Observera att detta inte är något vetenskapligt, utan bara mina egna funderingar.
Davis skriver vidare att detta gör att vete är beroendeframkallande, och att han sett tydlig abstinens hos många av sina patienter, som slutat med vete. Som maken till exempel, som fortfarande tjatar om vanlig pizza....
Men för oss som inte har känsliga hjärnor, blir naturligtvis symptomen mildare: Som en sorts belöning eller euforisk känsla.
Och man har även mätt i studier, att läkemedlet naloxene som stänger av heroinpåverkan, även blockerar effekterna av vetets exorfiner. (Hetsätande försökspersoner äter mindre.)
Davis:
"Så går din hjärna på vete?"
Det är ju lätt att lägga ihop 1+1 här. Vad blir supersnabba kolhydrater + beroendeframkallande exorfiner? Dessutom till nästan varje måltid? Heroinister, alkoholister, rökare och kaffekärringar (som jag själv), vet åtminstone ungefär vad de gör. När man äter fullkornsbröd, så tror man ju att man är nyttig, eller hur? Fast det har gjort många av oss feta och sjuka, inklusive mig själv. Men som Davis skriver i inledningen: "Det är inte ditt fel."
Slutligen: Läs boken! Den innehåller betydligt fler intressanta fakta, än den lilla del jag skrivit här.
