Hemlagad yoghurt och sylt

När M var liten lärde min syster mig ett mycket bra och enkelt recept: Krämig och fet yoghurt, typ grekisk eller turkisk, mosad EKO-banan och några tinade bär typ hallon eller blåbar. Jag (stav-)mixar bären och bananen och rör sedan ned yoghurten med sked om jag vill att den ska vara tjock i konsistensen. Vill jag ha drickyoghurt mixar jag yoghurten med bären, eftersom alltihopa då blir mycket lösare. (Fråga mig inte varför.) Och jag har finhackat havregryn och hällt i, så det blivit lite mer mättande. Perfekt om man har ett barn som helst dricker sig mätt.

Låt mixern stå framme på köksbänken och skölj av den direkt, så blir det inte så knöligt att använda den. Eller använd en stavmixer av bra kvalitet (men göm den för ungarna, speciellt om den är sladdlös.... Huh!).

Jag har fortsatt med detta eftersom jag tycker att M och hans syskon förtjänar något bättre än smultronarom och förtjockningsmedel... Och det tycker jag att ni och era barn gör också. Det är egentligen rätt självklart hur man kan göra egen fruktyoghurt, så jag tänkte inte skriva er på näsan med fler recept. Köp hem en riktigt bra naturell yoghurt och experimentera! Det behövs inte så mycket frukt, och blir inte dyrare - tvärt om... Kan räcka med några överblivna jordgubbar. Men glöm inte ta med ordentligt med banan om ni använder sura bär. Sur yoghurt + sura bär kan annars bli väl surt, t o m för barn.

När det gäller sylt, så är det egentligen sjukt att man sätter i sig en massa konserveringsmedel, speciellt natriumbensoat (E211), som enligt studier ger ADHD-liknande symptom hos alla barn (och vuxna antar jag)!! Det tar ju inte många minuter att ta fram några bär ifrån frysen, tina i mikron och röra ihop med lite (druv-)socker. Eller hoppa sockret - vänj barnen vid bärmos istället, eller mosat med banan. Många barn gillar det som är surt, som sagt. Man kan också ta för vana att ta ut lite bär i frysen varje kväll och lägga i kylen, så slipper man att hålla på och tina och får behålla alla vitaminer.

För närvarande läser jag "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson. Läs den, om ni bryr er det minsta om vad ni sätter i er! En fantastiskt bok, som handlar om alla tillsatser som livsmedelstillverkarna lurar i oss. Jag undrar varför jag inte läst den innan?! Och varför det skulle dröja ända till 2007 innan någon skrev en sån här bok... (Men stor heder åt till författaren!)