Svårigheter med visuell information: Varför inte ett optikerbesök?

Jag har tänkt en hel del på det där med att M har svårt för visuell information. Ja, det som kom fram av WISC-testet han gjorde. Det har känts rätt tungt att få det svart på vitt. Vi visste ju i och för sig det, men det som var tungt var att psykologens attityd var att alla är vi bra och dåliga på olika saker, och så är det. Det är nog därför det känns tungt att tänka att det KAN vara så att M alltid kommer ha ganska svårt med visuell information. Hur mycket har vi inte tränat honom i att pussla, t ex? Han är ju väldigt liten än, och det är möjligt att han växer ikapp, men tänk om han inte gör det? Tänk om det är något i hans hjärna som gör detta, som inte går att påverka. Usch, jag vill verkligen hjälpa honom så mycket jag kan med detta. Som det går.

Så började jag fundera på om vi verkligen, verkligen är helt säkra på att han ser bra. Han har själv börjat babbla en massa om glasögon, linser osv och verkar vara rädd för att han eller syskonen ska få glasögon. Känner han på sig att han har problem med detta? Nu känner jag mig rätt säker på att det har med autismen att göra, men samtidigt så ger jag inte mycket för BVCs syntest som de gjorde på honom när han var fyra år. Dessutom var det ju 2,5 år sen nu! Det är kanske ett "long shot", dvs önsketänkande att det bara är glasögon som behövs, men jag tänker ta honom till min optiker. Vi struntar i BVC, som ändå har för lång väntetid och bokar in första bästa lediga tid hos min optiker. Jag tror att han skulle klara av att ha hand om M perfekt (när jag är med), om han fick veta lite om M i förväg! Varför har jag inte tänkt på det innan? Även om jag egentligen tror att M ser bra, känner jag att vi är skyldiga honom att i alla fall kolla. Och tänk om han har problem med visuell information + synfel? Det är ju jättejobbigt för honom i sådana fall. Och onödigt jobbigt.