Ni som läser min andra (mindre seriösa) blogg: http://meraaspergermamma.blogspot.com/ vet om att M föredrar brunetter (och rödhåriga) framför blondiner. Han är kär i några stycken olika brunetter i skolan samt bl a Eva i "Fem myror..." och skådespelerskan Jennifer Love Hewitt. Det finns förstås undantag som Lady Gaga och en blond tjej i klassen som jag misstänker att han tycker är jättesnäll. Men de får färga håret om han ska gifta sig med någon av dem.
Varför det är så här, misstänker jag beror på att han har svårt för att läsa ansiktsuttryck. Om man har mörkt hår blir avgränsningen ansikte-hår tydligare och har man mörka ögon syns de tydligare mot hudfärgen. När han fick sin första avlösare med mörkt hår och långa mörka ögonfransar blev han direkt kär i henne. "Kommer hon nog vara en gammal tant, när jag ska gifta mig?" undrade han. Han lydde henne jättebra i början när hon var här, men sen var det inte lika kul när hon började ställa krav på honom och träna honom.
Och när jag blekte håret från mellanblont till ljusblont, blev han jättemissnöjd. En dag, stod han på ett bord och då gick jag fram och kramade honom (för att ta ner honom) och sa att så skulle det kännas när han var vuxen. "Då häller jag en burk mellanblond färg i ditt hår." svarade han och flinade.
När du skriver att avlösaren tränar med M, vad är det för träning då?
SvaraRaderaDet är det som vi föräldrar bestämmer, som vi tycker att han behöver träna på för tillfället. Det kan vara allt från att studsa en basketboll och cykla till att måla innanför linjerna i en målarbok och engelska. Och vi ber dem kontinuerligt öva honom socialt. Skriker han eller försöker bestämma allt, säger de till honom. Målet är att han ska träna allt han är svag på, öva sånt som han är bra på för självförtroendet (matte och engelska) och få social träning som att föra en konversation (turtagning). Vi har hela tiden en dialog med dem, om vad som behövs för stunden och vad som funkar/inte funkar. Men det är även att han får 100% uppmärksamhet av en vuxen. Ibland går de till en lekplats i närheten, t ex. Och då får vi lite vila, puh!
SvaraRaderaHar ni gjort en plan för den här träningen själva eller tillsammans med BUP? Jag undrar eftersom vi försökt få till något liknande men inte har avlösare så att planera och hitta tid till träningen känns i stort sett omöjligt. Min son med AS är också storebror till två så du vet ju kan jag tänka :).
SvaraRaderaVi gör kontinuerligt en plan. BUP har minst en månads väntetid, så det funkar inte att involvera dem. Men har vi frågor eller vill ha tips på övningar, så har vi kontaktat dem. Bl a har vi fått papper med punkter, streck att följa osv. Så svaret är att den dagliga planen gör vi föräldrar samtidigt som vi sköter allt annat, eller så diskuterar vi på kvällen när barnen somnat. Stöd och tips om mer långsiktiga saker frågar vi alltså BUP om. Men egentligen behövs de inte så mycket. Det är ju vi som känner honom bäst, så vi får på magkänsla + åsikter från avlösarna och assistenten och lärarna i skolan. Och det tror även ni klarar. Tro på er själva!
SvaraRaderaJa huh, jag vet hur det är med två småsyskon också. Tänk om andra verkligen förstod hur vi har det... Om du inte redan gjort det, rekommenderar jag dig att ringa din kommuns LSS-handläggare. Vår skrev hela ansökan själv. Det enda som krävdes av oss var att vi släppte in henne på hembesök och att jag läste och godkände det hon skrivit. De tittade på hela familjens situation och vi fick 15 timmar i veckan, vilket är rätt mycket och gör stor skillnad för hela familjen och Ms utveckling. Varje timme är värdefull, så ansök!
Annars, om ni inte vill ha avlösare, så kan jag bara rekommendera er att ta det i "farten". Utnyttja varje tillfälle ni har till träning, diskussioner osv. Det är hårt slit, men ger resultat i längden och det blir lite lättare.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFör jag menar om ni har kravet på er att planera i lugn och ro och sen ha tid för öva varje dag, kommer ni knäcka er. Det är ju bra om ni lyckas med vissa dagar, men att kräva det av er själva med två småsyskon i familjen, gör bara att ni kommer känna er misslyckade. Jag förstår VERKLIGEN att ni inte hinner, utan avlösare. Puh!
SvaraRadera