En vanlig dag med spad-bråk och lekplatsbesök

Äntligen blev vädret tillräckligt bra för att vi skulle få komma ut en sväng. Vi ville egentligen åka iväg och bada, men det gick inte eftersom M hade ett utbrott under den tid som vi hade behövt ha till att packa badkläder och fixa matsäck, dvs när lillasyster sov. Lillebror ville absolut ha de blåa spadarna, som alltid är Ms favorit. Lillebror brukar ha de gula spadarna, men av någon anledning ville han ha de blåa idag (för att retas?). Jag hade inte sett vem som hade de blå spadarna först och dessutom berodde utbrottet delvis på att M hade lågt blodsocker, eftersom han inte ätit ordentligt av lunchen. Vi vuxna fick göra en gemensam ansträngning att reda upp konflikten och utbrottet. För att göra en lång historia kort, så löstes den när M ätit lite och lillebror fick 5 minuter på timstocken att leka klart med spadarna. Men då var det dags att väcka lillasyster.

Vi beslöt att slänga lite chips och bananer i vagnen och dra iväg till en lekplats i närheten istället. Det gick ju nästan lika bra, förutom att M ylade om att han absolut INTE ville testa linbanan på lekplatsen. Fastän vi sa att vi inte skulle tvinga honom, ylade han om detta om och om igen. Maken gick och höll honom i handen, och försökte lugna honom med att prata om något annat. Oftast vill han ha något att hålla i när han ska gå långt. Jag tror att det har med hans svårigheter med balansen att göra. Är man ensam med alla tre barnen, brukar han hålla i vagnen och funka som en bromskloss, eftersom han har en tendens att dra den bakåt. Jätteirriterande, men man måste förstå M också. Det suger mycket energi av honom, att vara ute och gå. (Men han gillar det!)

Väl på lekplatsen testade maken linbanan, men sen gick vi till gungorna, rutschkanorna och klätterställningen istället. M vågade inte gunga alls högt på de "nya" gungorna. Hemma gungar han jättehögt, så det satt bara i huvudet. Jag knuffade på lillasyster så mycket hon vågade och sa till M att nu gungade lillasyster högre än honom. De kunde han inte tåla, så då kom han igång. Efter ett tag tyckte jag det var dags att han övade lite motorik, så jag sa åt honom att säga "Nu!" så skulle jag hoppa av gungan i farten, på kommando. Han ville också hoppa av och började göra det samtidigt som mig. Ganska snart satt han och babblade för länge på gungan, så då hittade jag på regeln att om någon satt och babblade och råkade säga "nu" gilldes det också. Det visade sig vara en mycket användbar och rolig regel... Den tog honom ur sin "värld" och in i "vår", på ett för honom kul sätt.

Efter ett tag blev lillebror nyfiken på linbanan och han och jag gick bort och åkte den tillsammans två gånger. M kom efter och lillebror sprang och tittade på något annat. Då satte M sig självmant på "linbanegungan", bara för att testa lite. Jag berättade för honom att han skulle hålla ihop benen och hålla i linan med båda händerna, för att vara säker på att inte ramla av. Den var bara en halvmeter över marken, men han tycker att det är läskigt när fötterna förlorar markkontakten. Jag peppade honom att testa lite till eftersom det kommer kännas lättare ju mer han testar, och det gjorde han. Jag påpekade att det nog kommer kännas lika kul som att gunga fast på ett annat sätt när han vant sig och:"Tänk om Tarzan inte hade vågat testa en lian, tänk vad mycket kul han hade missat då." M upprepade frasen och tänkte efter och provade igen.

Förutom att jag tror att han kommer klara att åka linbana utan problem, är det bästa att han återigen tvingar sig själv att testa nya skrämmande saker, utan att vi behöver pusha honom. Nyfikenheten vinner över rädslan. Han fick mycket beröm efteråt, just för detta, och jag sa till honom att det är en jättebra egenskap som kommer ta honom långt i livet.