Idag var vi på BUP, för att få resultatet av Ms ADHD-utredning. Vi har fått en hel del hintar och indikationer under hela utredningen och har ju själva tyckt att han har ADHD i nästan två år nu, så vi var inte alls förvånade att han fick även denna diagnos. Vi var lättade och kände "Äntligen!". Det eftersom diagnos betyder hjälp. Nu ska vi till en början få gå en kurs om vad ADHD är och även få höra en läkemedelsinformation. Det enda som jag egentligen tycker är jobbigt med detta, är att ju mer jag hör om vad ADHD är, desto mer växer klumpen i magen som säger att även lillebror har detta...
Psykologen som utredde M, har erfarenhet av att jobba med barn med denna dubbeldiagnos. Hon sa att det faktiskt kunde vara lyckosamt med en dubbeldiagnos, att diagnoserna kunde "befrukta varandra". Med det menade hon, att om man blir extrovert av sin ADHD, är det bra för ens autism som gör en introvert. Människor som enbart har Asperger, kan ibland bli väl introverta, påstod hon. M a o är det bra att M "kastar sig ut" i det sociala och babblar och babblar, fastän han egentligen har väldigt svårt för att läsa sociala koder och ansiktsuttryck.
Vi fick även resultatet av WISC-testet som hon gjort på honom. Där fick vi bekräftat vad vi redan vet: Han är väldigt stark när det gäller att ta in hörselintryck, men väldigt svag när det gäller det visuella. Han kan minnas 8 siffror i rad som han fått upplästa för sig, men klarar knappt ett enkelt 25-bitars pussel. (Det blir för mycket att titta på pusselbitarnas form och färg samtidigt. Han pusslar bara efter pusselbitarnas form.) Vi som länge hävdat att bilder och bildscheman, som ofta används för autister och som autismteamet envist rekommenderat, är fel för honom. ADHD-psykologen rekommenderade textscheman, som vi faktiskt redan hunnit gå över till. Han hakade bara upp sig på detaljer i bilderna, och kan ju läsa nu. Dessutom är att använda text betydligt mer flexibelt, än att ha ett förutbestämt antal bilder.
Hur M själv tog det? Jo, han har hela tiden vetat att det var en ADHD-utredning som gjordes. Eftersom vi i samma veva berättade för honom att han har autism, och han tog det bra, kände vi inte att vi hade någon anledning att mörka utredningens orsak. Han tog det jättebra.
Igår förberedde jag honom lite på vad jag trodde skulle komma. Förklarade att vi inte gör detta för att vara dumma mot honom (återigen), utan för att vi vill lära oss om ADHD, så vi kan hjälpa honom med det som är svårt för honom. För att vi bara kan vad neurotypiska människor har lätt och svårt för. Jag förklarade att OM de flesta människor i världen och vi allihopa i familjen, förutom lillasyster, hade varit asperger-människor, hade vi fått gå en kurs i att lära oss hur neurotypiska barn är för att hjälpa lillasyster. Han godtog den förklaringen. Och idag, efter att han fått reda på resultatet, frågade jag honom om han kände sig annorlunda nu, eller om han kände sig som samme "gamle" vanlige kille som han alltid varit. Han svarade det senare alternativet, och sen var den saken slutdiskuterad för idag.
PS. Om ni inte redan sett det, har jag nu ändrat texten i huvudrubriken till att även innefatta ADHD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar