Translate

tisdag 16 februari 2016

Argrummet

I höstas så hade lillebror lite hetsigt humör när de spelade innebandy eller lekte lekar. Så fort han inte höll med om domarens bedömning sprang han iväg och surade. En gång gick det så långt att han först sprang iväg en bit från skolgården, och därefter i ett obevakat ögonblick sprang in och låste in sig på toa. Pedagogerna hade förstås trott att han stuckit ännu längre från skolan, och hade letat och varit oroliga innan de hittade honom på toaletten.

Det var förstås jag som hade sagt åt honom att springa dit om han blev tokarg och ville vara ifred. Just för att jag vet att barn kan rymma från skolan i det läget och det är ju jättefarligt. Min före detta kollegas son med Aspergers stack iväg flera gånger, och hon fick sticka från jobbet och åka ut och leta efter honom. En riktig mardröm!

Jag tog upp saken med pedagogerna - att lillebror behöver en skyddad vrå att dra sig undan till när han blir arg. Och vi hittade en toalett som inte används som toa utan som används som klädlager för extrakläder och kvarglömda kläder. Där fanns en liten bänk han kunde sitta på och arga av sig.

Rummet användes några gånger, men nu på sistone så har det inte behövts, tack och lov. Kanske tryggheten att veta att rummet finns hjälper till att hålla nere hans stress?

måndag 15 februari 2016

Havets Stjärna

Vi hittade en australiensisk serie som heter "Havets Stjärna" på SVT play. Den handlar om två bröder som flyttar från sin mamma inne i stan till sin pappa ute på landet. Det är inte helt enkelt för dem i början att hitta rätt, speciellt inte för den yngre brorsan. Efter ett tag så är han med i ett kompisgäng, med ett antal olika karaktärer:
  • Sura flickan som också är informell ledare
  • Bortskämda flickan som inte riktigt är med i gänget. Hon får vara med ibland eftersom de behöver henne för att leta efter en skatt.
  • Snälla flickan som är kär i storebrorsan
  • Killen med kepsen (huvudpersonen)
  • Vågliga storebrorsan (som gör ett misstag när han dyker och får dykarsjukan)
  • "Spider" (en rätt blyg kille)
  • Skrytiga pappan (försöker kompensera med saker och pengar att bortskämda flickans mamma aldrig kommer på besök)
  • Halvgalne gubben (vresig men är egentligen snäll då han bara försöker varna barnen)
  • Frånvarande pappan (som inte varit delaktig i brorsornas liv tidigare men som försöker engagera sig ibland).
Och så några till som vi inte börjat prata så mycket om. Det är i alla fall väldigt nyttig social träning för M att läsa sig de här typerna. Och jag kan också peka ut ansiktsuttryck, t ex när Spider fick nog av sura flickan, öppnade munnen, spärrade upp ögonen, tittade rakt på sura flickan och skakade på huvudet och menade "du är ju inte klok".

M tycker att det är kul att diskutera karaktärerna och handlingen i serien. När vi pratade om sura flickans relation till killen med kepsen som varit ganska kall från början, så förstod M att fler saker kan ligga bakom. Jag sa att hon kanske känner sig hotad av honom och att de kanske egentligen tycker om varandra fast inte vill erkänna det.

"Han är kanske kär i henne, men inte tror att hon är kär tillbaka. Och så kanske hon är kär i honom, men inte tror att han är kär tillbaka. Så de är kära i varandra."

En rätt bra analys tycker jag själv! Det här ska vi göra oftare och med fler serier. Vi har precis börjat titta på "Stick!" som handlar om en flicka som kommer till nya fosterföräldrar och blir utstött av tjejerna i klassen. Man ser flickans sida och varför hon stjäl klasskassan som de ska ha till skolresan. Och varför hon är arg. (Hennes mamma har dött och pappan har övergivit henne när hon var liten.)  Den erbjuder många tillfällen att prata om människors olika perspektiv, samt att de flesta är både snälla och elaka, dvs att det inte är svart eller vitt.

torsdag 11 februari 2016

Gubbstrutt

En av resurserna på skolan, en man som är cirka 60 år, berättade att han hade haft väldigt svårt att få kontakt med det barn han var resurs för. Efter tre veckor var relationen fortfarande kylig.

"Stick iväg gubbstrutt!" snäste pojken.

Då kunde inte resursen hålla sig, så han började skratta. Pojken blev ännu surare:

"Vad skrattar du åt?" undrade han.

Resursen log och sa lugnt:

"Jaa, jag är kanske en gubbstrutt."

Då kunde inte pojken heller hålla sig, utan han började också skratta. Så var isen bruten och relationen blev mycket bättre därefter.

Tänk om han hade blivit arg och sagt: "Mej får du minsann inte kalla gubbstrutt!" Det är mänskligt att reagera så, men det professionella sättet att reagera på är att vara lugn och inte ta åt sig. Resursen lyckades ju väldigt bra.

onsdag 10 februari 2016

Engelsk grammatikbok till M

Jag har en fantastiskt vän med Aspergers som hjälper mig att tolka M. Varför han gör som han gör och hur han kan tänkas känna nu när han nästan gick in i väggen. Det är rätt klockrent faktiskt. Det hon säger stämmer väldigt bra om man tittar på symptomen (även sådana som jag glömt att berätta för henne, småsaker). Och hon har sagt åt mig att hjälpa M med sambanden. Att han går och funderar på detaljer och försöker få ihop sambanden kring dem och att det suger kraft av honom. Hon har sagt att jag ska gå och lyssna på vad han funderar på och hjälpa honom komma på svaren, så han får vila.

Han har haft det lite svårt med småorden i engelskan. Så igår klickade det till inom mig. Jag fattar inte att jag inte tänkt på det innan. Han behöver en grammatikbok (fastän han bara går i femman)! Jag mejlade engelskläraren och frågade om han kunde få samma bok som används i högstadiet, för att det ska bli enklare för honom att känna igen sig sen. Hon visste inte ens om de hade någon grammatikbok, för att undervisningen gått ifrån detta med grammatik. Fråga mig inte om varför. Det känns ju helfel. Hur ska barnen då lära sig engelska? Men hon skickade med M två olika grammatikböcker idag, en enklare och en mer heltäckande. Det är precis vad han behöver tror jag! Han plockade fram dem och läste intresserat.

måndag 1 februari 2016

Utvecklingssamtal med lillebror

Jag kom just hem från utvecklingssamtal med lillebror. Sammanfattat:

  • Det funkar bra på det stora hela. Han klarar sig utan resurs, men lite extra hänsyn från klassläraren. Hon anpassar ibland till hans behov som varierar mellan dagarna.
  • Vissa dagar är allt bra. Andra mornar tar det längre tid att komma igång.
  • Han har två kompisar som han gärna är med. Den ena finns i hans klass och den andra i andra klassen. Fast jag tycker alltid att han är med killgänget när jag hämtar och faktiskt har en rätt aktiv roll. De spelar ofta spel och eftersom han är duktig på det brukar han ha en central roll. Han har kompisar men tycker nog mest om de här två killarna som är mest lika honom själv.
  • Han är mycket duktig i matten och får växla mellan matteböckerna från högre årskurser, utifrån behovet för stunden. 
  • Han läser jättebra och skriver även bra. Han vill helst inte skriva små bokstäver, men läraren står på sig och då går det.
  • Han kan det mesta redan på SO:n och NO:n och har lätt för att prata om utan att tänka på att andra barn också vill säga något. Läraren beskriver honom som en mycket intelligent kille. :)
  • Han upplever själv att han inte får arbetsro för att ljuden från de andra barnen stör honom med sina bakgrundsljud. Det har nog med hans autismdrag skulle jag tro, för läraren upplever att klassen knappt kan vara tystare. Hon ska erbjuda honom att gå undan och jobba på eget ställe och vi ska också testa med hörselkåpor och öronproppar.
  • Plötsliga förändringar gillar han inte, men han accepterar dem. Som idag när en hantverkare skulle sätta upp projektorn och ville att alla barnen skulle gå ut ur klassrummet och de fick gå till en lekplats istället för att ha undervisning.
  • Han upplever att det inte alltid finns vuxna han kan prata med. Det beror på att klassläraren ibland är inne och förbereder nästa lektion, istället för att vara rastvakt. Vi löste det genom att han ska gå in till henne och är hon inte där ska han vänta i 5 minuter så brukar hon oftast komma tillbaka. Hon brukar bara vara och kopiera papper eller hämta kaffe.
Sammanfattat kan man säga att han har lite personlighetsdrag åt det autistiska hållet, men att autismen inom honom inte gör honom funktionshindrad i skolan totalt sett. Som klassläraren sa:

"Jag tänker på honom som att 'alla är vi lite olika ibland'".

På den nivån alltså. Skönt! Ni som följt bloggen vet att det inte alltid varit så. Att han hade betydligt mer svårigheter som liten. Jag känner mig helt övertygad om att det är autismdieten (glutenfritt och mjölkfritt) som gjort den största skillnaden. Sen har han så klart haft duktiga pedagoger som utvecklat honom, men själva grunden är dieten.