Translate

torsdag 27 augusti 2020

En svenskauppgift med många lärdomar

Det gick inte mer än 3 dagar på förskolan förrän plutten hade snor i näsan. Och nu har han smittat ner hela familjen. Vi COVID-testade honom direkt (ja, det gick faktiskt!) eftersom maken tillhör en riskgrupp, och han var som tur negativ. Det är nog bara en förkylning m a o. Det innebär ju ändå att man får hålla sjuka barn hemma, så nu är alla hemma. Vi tyckte att lillebror som inte är så särskilt sjuk skulle få jobba lite hemma så idag var jag och hämtade 3 skoluppgifter. Vi började med svenskan.

Uppgiften var att lillebror skulle berätta om ett spel han spelade. Och till det så var det några stödfrågor som han kunde använda. Och det var också lite frågor om nätmobbing som han skulle svara på. Lite om hur man är en bra vän på nätet, vem man kan prata med om något händer och hur man stöttar någon som blivit dåligt behandlad. Pedagogiskt och bra. Dessutom om hans enda fritidsintresse. Det fixar han lätt. Trodde jag..... 😂

Ja riktigt så lätt var det inte. Det är det sällan med lillebror. Men väldigt lärorikt för mig. Jag kunde inte låta bli att mejla hans nya svenskalärare, se nedan.

Hej,

Tack för den fina lilla uppgiften om datorspel, som ju rör lillebrors enda och stora fritidsintresse. 🙂 Så pedagogiskt. Det var en nyttig övning för oss, och jag tror att jag kom till många insikter som du kan ha nytta av framöver i undervisningen av lillebror och som jag gärna delar med mig av. Det var inte så lätt som jag först trodde. 🙈

Först och främst så insåg jag att han inte förstår att "berätta" betyder att man ska skriva en liten text. Han trodde att han skulle svara på frågorna bara med enstaka ord. Han behöver nog tydligheten d v s att det handlar om att skriva en mindre text med ungefär X antal meningar. Och när det gäller att skriva berättande text så har du kanske sett vad som står i unikum som förklaring varför han inte fick godkänt i svenska i femman:

"Tyvärr bearbetade du enbart inledningen av din berättande text, så du behöver öva på att slutföra dina uppgifter."

Dock fanns ingen info till honom hur han skulle göra för att öva på att slutföra texterna, fastän jag bad om det. 😒 Fick veta att det var på gång att lösa sig självt, så inget extra stöd behövdes, men det gjorde det alltså inte. Gamla skolan har alltså inte lyckats lära honom hur man skriver en berättande text.

Han vägrade först att skriva texten och ville göra muntligt. Men inte heller det, dvs att diktera, kunde han. Jag skrev en exempeltext om Pacman, som han vet att vi gamlingar 😉 spelade förr så han kunde se hur strukturen skulle se ut. Jag sa åt honom att skriva något liknande, men inte heller det verkade han kunna. Så då bad jag honom att ta min text och ändra i den dvs sudda och skriva dit sitt och det klarade han. Det är nog så man behöver göra. Ge rullstol, sen krycka innan han kan gå själv. Jag minns hur det var när han fick i läxa att göra en mindmap över sin farfars liv utan att barnen hade fått se något exempel på detta. Kanske hade de fått se på tavlan men det fanns inget exempel på papper som lillebror kunde titta på. Ärligt talat så undrar jag om någon femteklassare klarade detta utan hjälp från en förälder.

Det är givetvis du som är pedagogen 🙂, så detta är bara mina tips som "mammapedagog", så du får ta bollen av mig och fundera lite på hur du ska göra när du lär honom att skriva en berättande text. Avundas dig inte uppgiften.... Givetvis kan vi ha mer kontakt om detta om du skulle vilja. Jag skulle tro att detta är det allra svåraste för lillebror. Han förstår inte heller poängen med att skriva en sammanhängande text, speciellt inte om det rör något för honom meningslöst (så bra du valde datorspel!).

Sen det här med nätmobbing var också svårt för honom, för i hans värld så kan man bara blocka folk som är dumma. Han blir själv inte ledsen så lätt. Han är extremt hårdhudad vilket ju också är skyddande, men givetvis en nackdel socialt eftersom han också har mentaliseringssvårigheter och detta tillsammans ser ut som empatibrist fastän det inte är det. Han kan helt enkelt inte förstå varför folk blir ledsna lätt. Det är ju bara att blocka den som är dum när det gäller spel (och irl att inte ta åt sig). Jag tog ändå och tydliggjorde med ett exempel att han och hans kompisar (han har två kompisar som är bröder som han spelar mycket med) spelade med en fjärde person som fick en av killarna att bli ledsen. Inte heller det gick för det var för orealistiskt att tänka sig att kompisen skulle bli ledsen.

Jag försökte säga att ibland får man ta förutsättningarna som är givna. T ex om någon frågar mig vad jag skulle göra med pengarna om jag vann en miljon, så blir det fel om jag svarar att jag aldrig köper lotter och om jag gör det så är chansen så liten att jag vinner så att det inte är lönt att jag svarar. Vet ej om han förstod vad jag menade. Jag tror ändå att tankesteget var för stort. Det var för overkligt. Jag valde att stötta honom i att skriva sin förklaring istället och detta skrev han ner direkt helt själv. Argumentera kan han! 🙂

Du ser också att han behöver påminnas om att sätta stor bokstav och punkt. Jag vet att gamla skolan jobbat med detta i många år och även hemma har jag påmint om det varje gång jag sett det. Han brukar behöva rätta till det efteråt och fixar det inte direkt när han skriver texten. Om han inte orkar göra det i anslutning till att ha skrivit så kan han kanske ta en kort paus och återkomma till texten och göra det i efterhand. Jag tror att det helt enkelt blir för mycket att tänka på om han ska göra det helt rätt från början när han skriver. Det är viktigt att han får flyt i skrivandet först och främst inte har en massa hinder han ska över innan han kan skriva ner vad han vill ha sagt, eftersom själv författandet går så trögt. Så det är kanske bättre att han får hållas än att man avbryter honom och påminner om stor bokstav medan han författar texten. Det bästa är ju om man skriver stor bokstav på rätt ställen från början men som kompensatorisk strategi så funkar det ju att rätta till detta i efterhand även när man är vuxen. Stavningen har han desto lättare för. Det var bara en gång jag tipsade honom om att en dubbelteckning behövdes.

Hör av dig om du har några frågor. Du/ni får naturligtvis gärna dela med er av denna kunskap om lillebror till övriga pedagoger.

Med vänliga hälsningar

onsdag 19 augusti 2020

Ytterligare en bra skoldag

Det går fortfarande bra för lillebror. Han beter sig och deltar i allt. Men jag är rätt säker på att han anstränger sig för idag när han kom hem så kastade han av sig tröjan och strumporna, gick ut i regnet och sträckte ut armarna och väste "Låt mig vara ifred". Och precis som tjuren Ferdinands mamma så begriper jag att jag ska lämna honom ifred i det läget. Jag satt bara och jobbade. Jag ville också ha lugn och ro. 

Jag tänker vara så tyst som möjligt när han kommer hem på eftermiddagarna. Jag vet ju sen Ms skolår, och min egen också för den delen, att man kan behöva tyst ensamtid precis när man kommit hem. Inte läge att fråga "hur var det i skolan idag då?". Det får han berätta sen om han vill. Så länge kommunicerar jag med pedagogerna. Jag fick ett mejl med ett mobilnummer som jag kunde ringa. Och det räcker ju egentligen.

Tröjan förresten. Den som inte får vara strypig. I morse hittade jag en av mina egna gamla bomullströjor med lite lägre skärning i halsen. En mörklila, nästan mörkblå. Perfekt! Den var inte alls strypig. Så nu får jag gå igenom mina gamla tröjor och se vilka som är ostrypiga, så får han ta dem. Men jag håller tyst om att det är morsans gamla tanttröjor han fått ärva. 😀😂

Och skolskjutsen kom fem minuter före utsatt tid i morse och då var han redan på framsidan och väntade otåligt. Så han skuttade in i bussen och åkte iväg. De skulle direkt till hans skola. Perfekt! Det funkade t o m på hemvägen också. Så skönt, för då kan jag fokusera på att köra M tur och retur till hans skola. Det är lite för långt för att han ska kunna cykla själv. I alla fall just nu.

Och hur det gått för M? Jodå bra. De har en mjukstart med genomgångar, men också lite diagnostiska test. Matteläraren hade gjort misstaget att säga till klassen "Känn er inte stressade utan ta så mycket tid ni behöver." Det kan man inte säga till M för då tar han oändlig tid på sig. 😂 Det är nog det allra viktigaste han behöver lära sig för att klara sig i livet: Att få upp tempot. Jag tror att matteläraren lärde sig något. 😏För säkerhets skull så bad jag resursen boka in ett överlämningsmöte med pedagogerna från högstadiet. Han behöver nog deras input och kanske även någon att fråga under terminen mer än mig. Även om jag känner min son väl så har jag ju inte varit med i klassrummet när han jobbat.


Skolstart

 Då var det dags igen. I år byter både lillebror och M skolor. Jobbigt men spännande. 

M har börjat gymnasiet på en friskola. Naturvetenskaplig linje. Han har resurs men går annars i vanlig undervisning. Vi får se hur det går. Än så länge går det bra. 

Lillebror fick en plats på en resursskola. Det var dags. Han orkade inte längre gå i stor klass och hans lärare kunde för lite om speciella behov. Inget ont om dem. De är ju inte utbildade för det. De har anpassat, lyssnat på mig och gjort sitt bästa. De har absolut lärt sig efter hand, men i processen har lillebror blivit trött och tappat förtroendet för dem. Det är stor skillnad mot pedagoger med utbildning inom NPF och med mångårig erfarenhet som dessutom har lagt till med ett lugn i hela sitt kroppsspråk och sin röst.

I går var lillebrors första dag. Han var lite nervös för en gångs skull. Tänk jag visste knappt att han blev det, men han sa det lite kort. "Mamma kan jag inte få ha nätet på morgonen, för jag behöver lugna ner mig. Jag lovar att bara titta på Youtube, inte spela." Han fick nät och det gick bra. Man får lyssna och anpassa sig lite. Jag hade annars tänkt att det bästa var inget nät på morgonen och full fokus på skolstarten, men jag har ju inte alltid rätt.

Skolbussen skulle komma 8.20 för en 5-minutersresa till resursskolan. Egentligen så skulle vi kunna köra själva, men just nu behöver vi all hjälp vi kan få. Och det är lättare att få iväg honom på morgonen om han har en buss att passa än om han ska med en bil som liksom kan gå lite när som helst....

Bussen kom redan 8.05. Chauffören sa att han stuvat om lite i turen för att hinna bättre och undrade om lillebror var klar redan. Då skulle han få åka med och lämna av elever på 2 andra skolor innan han kom till sin skola. Jag förklarade att det inte alls gick eftersom han är åksjuk och mår illa i fordon p g a bensinlukt. Vi måste verkligen hålla alla resor så minimala som möjligt för de dränerar honom på energi. Och dessutom så fixar han inte att snabba på. Han satt ju vid datorn och åt då. Chauffören erbjöd sig att komma tillbaka senare men eftersom tiden var knapp så bestämde jag mig för att köra honom istället. 

När han kom ner från sitt rum så var han lite rufsig i håret och hade dragit sönder sin t-shirt för att den var för strypig. Han orkade inte byta tröja, så jag bestämde snabbt att han fick åka i sin trasiga tröja. Vad spelar det för roll? Och det långa håret struntade vi också att borsta. Inte heller det är viktigt i jämförelse med att komma glad och i balans, i tid till sin första skoldag. Det är ju en resursskola så man borde passa in även med lite oborstat hår och några hål på sin tröja.

Så långt gick det bra och när jag hämtade honom klockan 12 så fick jag höra att jag hade en så charmig kille. 

Jag gissar att han höll ihop sig under skoldagen för han fick ett sammanbrott sen på eftermiddagen. Visserligen var blodsockret lågt för jag hade missat att ge mellanmål innan jag stack och hämtade M och så hade jag också glömt att säga att jag hade programmerat in en datorfri timme på förädlarkontrollen. Han kom ner och skrek och var som ett vilddjur och rev sig över hela kroppen för att han var svettig. Boxade på mig för att jag var dum i huvudet. Maken satte på nätet direkt medan jag fixade något att äta. I det läget kan man inte gå in i en konflikt med lillebror. Man måste backa och vara låg-affektiv. Om man är aggressiv blir han rädd och plockar upp tillhyggen för att försvara sig med. Eller springer iväg. Han är 166 cm lång och starkare än mig nu, men än så länge så klarar jag en box här och där. Jag har ju bollsportat massor och då får man ju lite törnar här och där. Han slår inte med full kraft. Så ingen fara. Men skulle jag gasa på med ilska i det läget så skulle de bli obehagligt för han slåss till slutet om han börjar. Han kan inte själv deeskalera. Vi lät honom vara. Han hittade själv in i duschen för att bli av med svetten. Maten satte jag vid datorn och sen var det löst.

lördag 8 augusti 2020

Måendegrafen - när man tappar kontrollen över sig själv

Lillebror har supersvårt att förstå andra. Mentaliseringssvårigheter de lux. Ett sätt som det yttrar sig på, och som stundtals håller på att göra oss tokiga, är att han står på sig i alla lägen oavsett hur den andre personen reagerar. Han står på sig för han har rätt. Han viker inte en tum. För han har ju rätt.

Vi ett tillfälle när vi var på semester så stod jag och lagade mat åt familjen som var rätt så hungrig (i alla fall jag...). Plutten for runt i huset, som inte var vårt och därför inte lika barnsäkert som vi var vana vid. Jag var rätt så utmattad och det var förmodligen maken också. Mitt i allt detta så var lillebror törstig och han kom in i köket och krävde att få ett glas av c-vitaminen med colasmak som jag hade råkat köpa hem. Den var jättegod tyckte både han och lillasyster. Eftersom lillebror är rätt bra på att roffa åt sig så hade lillasyster givetvis gömt den utan min vetskap och hon erkände det inte heller för oss för då visste hon antagligen att jag bara skulle ge honom  den. Så jag letade lite, men bestämde snabbt att lillebror fick vänta. Matlagningen var viktigare. Det var inte ett av mitt livs bästa stunder. Och inte smartaste stunder heller. För jag vet ju att lillebror aldrig ger sig. Jag skulle stannat upp och andats och tänkt. Då hade jag nog klurat ut att lillasyster hade tagit den. 😉 Men jag var ganska arg, opropportionerligt arg när lillebror inte kunde dricka något annat. Eller vänta. Och inte lärde han sig något av det. Jag var en idiot. Han hade haft rätt. Och förmodligen låg det lite sanning i det.....🙈 Och hur det löste sig? Jo, när jag var tillräckligt arg kröp det ur lillasyster att hon hade tagit den, hon tog fram den och han fick ett glas. Han ger sig ju aldrig. Speciellt inte när han är törstig. Och jag behövde få vara ifred och laga mat.

Maken hade också ett sånt tillfälle när han var jättehungrig och bara ville äta och lillebror stod på sig, totalt blind för makens hangriness. Då lärde han sig inget mer än att maken också var en idiot och det låg nog något idet med....🙈 (Det var maken som hade börjat argumentera och sen orkade han inte fullfölja det eftersom lillebror som sagt aldrig backar.)

Sen här hemma hände det att jag tappade tålamodet en gång till, så vi kom att prata om detta. Jag erkände direkt att jag hade tappat tålamodet och bad om ursäkt. Han förstod inte alls vad som hände. Det var ju så självklart att han hade rätt. Och jag sa att visst, han hade rätt men jag hade inte varit mottaglig för det då. Han var fortfarande förvillad så jag ritade upp en graf. Ni ser den nedan.

Jag ritade tiden på x-axeln och mående på y-axeln och gjorde fyra olika nivåer (glad, neutral, sur och galen). Han gillar ju nivåer för han spelar ju mycket datorspel. Den översta nivån - den över den streckade linjen - är den "galna nivån", dvs då man beter sig illa. När man är där så är man inte mottaglig för något. Man har tappat kontrollen över sig själv. Och man kan ha hamnat där av många olika orsaker. Man kan ha stressat eller bråkat med någon annan. Det behöver inte ha med en den man pratar med att göra när man är där. Det är lite som ett isberg. Man ser bara varandras toppar.

Jag ritade lillebror som stod bredvid och sa "Jag har rätt!". Jag förklarade att det spelar ingen roll när motparten är på galen-nivån. Då måste man vänta tills personen kommer ner till en av de andra nivåerna. Och det händer automatiskt efter en tid. Man lugnar ner sig. Man behöver bara vänta cirka 10 minuter och sen testa igen. Går det inte då så får man vänta 10 minuter till. Detta illustrerade jag med gubben som säger "Aha!" och fattar att lillebror har rätt.

Lillebror undrade givetvis hur man vet att någon är på galen-nivån. Han ser ju inte det alls på folk dvs han kan nog inte läsa folk ansiktsuttryck, så jag lärde honom några kännetecken: När folk skriker, säger elaka saker, hotas eller slåss. Då vet man att de tappat kontrollen över sig själva och behöver få vara ifred och lugna ner sig.

"Vad ska man säga då?" undrade lillebror. 

"Jättelätt. Du är tyst och går därifrån. Du får gärna tänka vad du vill - t ex att människan är en idiot och inte går att prata med just nu. Tanken är fri! (Men du får inte säga det.)"

Vi pratade också lite om att man kommer upp till galet-nivån olika snabbt. Lillasyster kan t ex göra det av att man retas. Och man är olika lättstressade. Jag har också sagt till honom att vissa saker han gör flyttar folk uppåt i nivåerna. Som att härmas och retas. Han vill ju inte det egentligen. Sånt gör han bara för att han själv ska må bättre på insidan och han har nog inte tänkt igenom konsekvenserna för andra tillräckligt. Får hoppas att grafen kan hjälpa honom. Förresten så vill jag inte ta åt mig äran för den, för vi fick en liknande från HAB. Jag har bara anpassat den utifrån lillebrors förståelse. Ursprungsgrafen var till oss föräldrar för att vi skulle förstå barnet och förstå vitsen med låg-affektivt bemötande. Men barnet behöver ju också förstå detta!

Förutom att detta beteende (att stå på sig i alla lägen) är oerhört jobbigt för oss i hans familj, så är det ju farligt att hålla på så ute i samhället. Vi kan stå ut med det, men gör han så mot fel person så kan han åka på stryk. M och lillasyster hade pckså nytta av grafen. Vi kommer prata om den framöver för att förklara hur vi fungerar. M är t ex oftast på den glada nivån eller neutrala och har längre till den galna nivån. 

fredag 7 augusti 2020

Chili Explosion

Ibland så tar man verkligen onödiga konflikter. Lillebror har sprungit iväg med vår "Chili Explosion" till sitt rum (där han oftast äter sin mat) ett otal gånger. Det har väckt lite irritation när andra också velat ha kryddstark mat och de har behövt gå upp till honom (som ofta inte är så trevlig när man knackar på) och hämta den. Så idag när jag var i mataffären för att köpa ny så köpte jag två nya. En till oss här nere och en till lillebror som jag skrev hans namn på. Problem solved! Det går jättebra att ha egna kryddor på rummet. (Och nej, jag får inga pengar för produktplaceringen i detta inlägg, men jag borde kanske? 😏)