Skolstart

 Då var det dags igen. I år byter både lillebror och M skolor. Jobbigt men spännande. 

M har börjat gymnasiet på en friskola. Naturvetenskaplig linje. Han har resurs men går annars i vanlig undervisning. Vi får se hur det går. Än så länge går det bra. 

Lillebror fick en plats på en resursskola. Det var dags. Han orkade inte längre gå i stor klass och hans lärare kunde för lite om speciella behov. Inget ont om dem. De är ju inte utbildade för det. De har anpassat, lyssnat på mig och gjort sitt bästa. De har absolut lärt sig efter hand, men i processen har lillebror blivit trött och tappat förtroendet för dem. Det är stor skillnad mot pedagoger med utbildning inom NPF och med mångårig erfarenhet som dessutom har lagt till med ett lugn i hela sitt kroppsspråk och sin röst.

I går var lillebrors första dag. Han var lite nervös för en gångs skull. Tänk jag visste knappt att han blev det, men han sa det lite kort. "Mamma kan jag inte få ha nätet på morgonen, för jag behöver lugna ner mig. Jag lovar att bara titta på Youtube, inte spela." Han fick nät och det gick bra. Man får lyssna och anpassa sig lite. Jag hade annars tänkt att det bästa var inget nät på morgonen och full fokus på skolstarten, men jag har ju inte alltid rätt.

Skolbussen skulle komma 8.20 för en 5-minutersresa till resursskolan. Egentligen så skulle vi kunna köra själva, men just nu behöver vi all hjälp vi kan få. Och det är lättare att få iväg honom på morgonen om han har en buss att passa än om han ska med en bil som liksom kan gå lite när som helst....

Bussen kom redan 8.05. Chauffören sa att han stuvat om lite i turen för att hinna bättre och undrade om lillebror var klar redan. Då skulle han få åka med och lämna av elever på 2 andra skolor innan han kom till sin skola. Jag förklarade att det inte alls gick eftersom han är åksjuk och mår illa i fordon p g a bensinlukt. Vi måste verkligen hålla alla resor så minimala som möjligt för de dränerar honom på energi. Och dessutom så fixar han inte att snabba på. Han satt ju vid datorn och åt då. Chauffören erbjöd sig att komma tillbaka senare men eftersom tiden var knapp så bestämde jag mig för att köra honom istället. 

När han kom ner från sitt rum så var han lite rufsig i håret och hade dragit sönder sin t-shirt för att den var för strypig. Han orkade inte byta tröja, så jag bestämde snabbt att han fick åka i sin trasiga tröja. Vad spelar det för roll? Och det långa håret struntade vi också att borsta. Inte heller det är viktigt i jämförelse med att komma glad och i balans, i tid till sin första skoldag. Det är ju en resursskola så man borde passa in även med lite oborstat hår och några hål på sin tröja.

Så långt gick det bra och när jag hämtade honom klockan 12 så fick jag höra att jag hade en så charmig kille. 

Jag gissar att han höll ihop sig under skoldagen för han fick ett sammanbrott sen på eftermiddagen. Visserligen var blodsockret lågt för jag hade missat att ge mellanmål innan jag stack och hämtade M och så hade jag också glömt att säga att jag hade programmerat in en datorfri timme på förädlarkontrollen. Han kom ner och skrek och var som ett vilddjur och rev sig över hela kroppen för att han var svettig. Boxade på mig för att jag var dum i huvudet. Maken satte på nätet direkt medan jag fixade något att äta. I det läget kan man inte gå in i en konflikt med lillebror. Man måste backa och vara låg-affektiv. Om man är aggressiv blir han rädd och plockar upp tillhyggen för att försvara sig med. Eller springer iväg. Han är 166 cm lång och starkare än mig nu, men än så länge så klarar jag en box här och där. Jag har ju bollsportat massor och då får man ju lite törnar här och där. Han slår inte med full kraft. Så ingen fara. Men skulle jag gasa på med ilska i det läget så skulle de bli obehagligt för han slåss till slutet om han börjar. Han kan inte själv deeskalera. Vi lät honom vara. Han hittade själv in i duschen för att bli av med svetten. Maten satte jag vid datorn och sen var det löst.