Lillebror har supersvårt att förstå andra. Mentaliseringssvårigheter de lux. Ett sätt som det yttrar sig på, och som stundtals håller på att göra oss tokiga, är att han står på sig i alla lägen oavsett hur den andre personen reagerar. Han står på sig för han har rätt. Han viker inte en tum. För han har ju rätt.
Vi ett tillfälle när vi var på semester så stod jag och lagade mat åt familjen som var rätt så hungrig (i alla fall jag...). Plutten for runt i huset, som inte var vårt och därför inte lika barnsäkert som vi var vana vid. Jag var rätt så utmattad och det var förmodligen maken också. Mitt i allt detta så var lillebror törstig och han kom in i köket och krävde att få ett glas av c-vitaminen med colasmak som jag hade råkat köpa hem. Den var jättegod tyckte både han och lillasyster. Eftersom lillebror är rätt bra på att roffa åt sig så hade lillasyster givetvis gömt den utan min vetskap och hon erkände det inte heller för oss för då visste hon antagligen att jag bara skulle ge honom den. Så jag letade lite, men bestämde snabbt att lillebror fick vänta. Matlagningen var viktigare. Det var inte ett av mitt livs bästa stunder. Och inte smartaste stunder heller. För jag vet ju att lillebror aldrig ger sig. Jag skulle stannat upp och andats och tänkt. Då hade jag nog klurat ut att lillasyster hade tagit den. 😉 Men jag var ganska arg, opropportionerligt arg när lillebror inte kunde dricka något annat. Eller vänta. Och inte lärde han sig något av det. Jag var en idiot. Han hade haft rätt. Och förmodligen låg det lite sanning i det.....🙈 Och hur det löste sig? Jo, när jag var tillräckligt arg kröp det ur lillasyster att hon hade tagit den, hon tog fram den och han fick ett glas. Han ger sig ju aldrig. Speciellt inte när han är törstig. Och jag behövde få vara ifred och laga mat.
Maken hade också ett sånt tillfälle när han var jättehungrig och bara ville äta och lillebror stod på sig, totalt blind för makens hangriness. Då lärde han sig inget mer än att maken också var en idiot och det låg nog något idet med....🙈 (Det var maken som hade börjat argumentera och sen orkade han inte fullfölja det eftersom lillebror som sagt aldrig backar.)
Sen här hemma hände det att jag tappade tålamodet en gång till, så vi kom att prata om detta. Jag erkände direkt att jag hade tappat tålamodet och bad om ursäkt. Han förstod inte alls vad som hände. Det var ju så självklart att han hade rätt. Och jag sa att visst, han hade rätt men jag hade inte varit mottaglig för det då. Han var fortfarande förvillad så jag ritade upp en graf. Ni ser den nedan.
Jag ritade tiden på x-axeln och mående på y-axeln och gjorde fyra olika nivåer (glad, neutral, sur och galen). Han gillar ju nivåer för han spelar ju mycket datorspel. Den översta nivån - den över den streckade linjen - är den "galna nivån", dvs då man beter sig illa. När man är där så är man inte mottaglig för något. Man har tappat kontrollen över sig själv. Och man kan ha hamnat där av många olika orsaker. Man kan ha stressat eller bråkat med någon annan. Det behöver inte ha med en den man pratar med att göra när man är där. Det är lite som ett isberg. Man ser bara varandras toppar.
Jag ritade lillebror som stod bredvid och sa "Jag har rätt!". Jag förklarade att det spelar ingen roll när motparten är på galen-nivån. Då måste man vänta tills personen kommer ner till en av de andra nivåerna. Och det händer automatiskt efter en tid. Man lugnar ner sig. Man behöver bara vänta cirka 10 minuter och sen testa igen. Går det inte då så får man vänta 10 minuter till. Detta illustrerade jag med gubben som säger "Aha!" och fattar att lillebror har rätt.
Lillebror undrade givetvis hur man vet att någon är på galen-nivån. Han ser ju inte det alls på folk dvs han kan nog inte läsa folk ansiktsuttryck, så jag lärde honom några kännetecken: När folk skriker, säger elaka saker, hotas eller slåss. Då vet man att de tappat kontrollen över sig själva och behöver få vara ifred och lugna ner sig.
"Vad ska man säga då?" undrade lillebror.
"Jättelätt. Du är tyst och går därifrån. Du får gärna tänka vad du vill - t ex att människan är en idiot och inte går att prata med just nu. Tanken är fri! (Men du får inte säga det.)"
Vi pratade också lite om att man kommer upp till galet-nivån olika snabbt. Lillasyster kan t ex göra det av att man retas. Och man är olika lättstressade. Jag har också sagt till honom att vissa saker han gör flyttar folk uppåt i nivåerna. Som att härmas och retas. Han vill ju inte det egentligen. Sånt gör han bara för att han själv ska må bättre på insidan och han har nog inte tänkt igenom konsekvenserna för andra tillräckligt. Får hoppas att grafen kan hjälpa honom. Förresten så vill jag inte ta åt mig äran för den, för vi fick en liknande från HAB. Jag har bara anpassat den utifrån lillebrors förståelse. Ursprungsgrafen var till oss föräldrar för att vi skulle förstå barnet och förstå vitsen med låg-affektivt bemötande. Men barnet behöver ju också förstå detta!
Förutom att detta beteende (att stå på sig i alla lägen) är oerhört jobbigt för oss i hans familj, så är det ju farligt att hålla på så ute i samhället. Vi kan stå ut med det, men gör han så mot fel person så kan han åka på stryk. M och lillasyster hade pckså nytta av grafen. Vi kommer prata om den framöver för att förklara hur vi fungerar. M är t ex oftast på den glada nivån eller neutrala och har längre till den galna nivån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar