Uppgiften var att lillebror skulle berätta om ett spel han spelade. Och till det så var det några stödfrågor som han kunde använda. Och det var också lite frågor om nätmobbing som han skulle svara på. Lite om hur man är en bra vän på nätet, vem man kan prata med om något händer och hur man stöttar någon som blivit dåligt behandlad. Pedagogiskt och bra. Dessutom om hans enda fritidsintresse. Det fixar han lätt. Trodde jag..... 😂
Ja riktigt så lätt var det inte. Det är det sällan med lillebror. Men väldigt lärorikt för mig. Jag kunde inte låta bli att mejla hans nya svenskalärare, se nedan.
Hej,
Tack för den fina lilla uppgiften om datorspel, som ju rör lillebrors enda och stora fritidsintresse. 🙂 Så pedagogiskt. Det var en nyttig övning för oss, och jag tror att jag kom till många insikter som du kan ha nytta av framöver i undervisningen av lillebror och som jag gärna delar med mig av. Det var inte så lätt som jag först trodde. 🙈
Först och främst så insåg jag att han inte förstår att "berätta" betyder att man ska skriva en liten text. Han trodde att han skulle svara på frågorna bara med enstaka ord. Han behöver nog tydligheten d v s att det handlar om att skriva en mindre text med ungefär X antal meningar. Och när det gäller att skriva berättande text så har du kanske sett vad som står i unikum som förklaring varför han inte fick godkänt i svenska i femman:
"Tyvärr bearbetade du enbart inledningen av din berättande text, så du behöver öva på att slutföra dina uppgifter."
Dock fanns ingen info till honom hur han skulle göra för att öva på att slutföra texterna, fastän jag bad om det. 😒 Fick veta att det var på gång att lösa sig självt, så inget extra stöd behövdes, men det gjorde det alltså inte. Gamla skolan har alltså inte lyckats lära honom hur man skriver en berättande text.
Han vägrade först att skriva texten och ville göra muntligt. Men inte heller det, dvs att diktera, kunde han. Jag skrev en exempeltext om Pacman, som han vet att vi gamlingar 😉 spelade förr så han kunde se hur strukturen skulle se ut. Jag sa åt honom att skriva något liknande, men inte heller det verkade han kunna. Så då bad jag honom att ta min text och ändra i den dvs sudda och skriva dit sitt och det klarade han. Det är nog så man behöver göra. Ge rullstol, sen krycka innan han kan gå själv. Jag minns hur det var när han fick i läxa att göra en mindmap över sin farfars liv utan att barnen hade fått se något exempel på detta. Kanske hade de fått se på tavlan men det fanns inget exempel på papper som lillebror kunde titta på. Ärligt talat så undrar jag om någon femteklassare klarade detta utan hjälp från en förälder.
Tack för den fina lilla uppgiften om datorspel, som ju rör lillebrors enda och stora fritidsintresse. 🙂 Så pedagogiskt. Det var en nyttig övning för oss, och jag tror att jag kom till många insikter som du kan ha nytta av framöver i undervisningen av lillebror och som jag gärna delar med mig av. Det var inte så lätt som jag först trodde. 🙈
Först och främst så insåg jag att han inte förstår att "berätta" betyder att man ska skriva en liten text. Han trodde att han skulle svara på frågorna bara med enstaka ord. Han behöver nog tydligheten d v s att det handlar om att skriva en mindre text med ungefär X antal meningar. Och när det gäller att skriva berättande text så har du kanske sett vad som står i unikum som förklaring varför han inte fick godkänt i svenska i femman:
"Tyvärr bearbetade du enbart inledningen av din berättande text, så du behöver öva på att slutföra dina uppgifter."
Dock fanns ingen info till honom hur han skulle göra för att öva på att slutföra texterna, fastän jag bad om det. 😒 Fick veta att det var på gång att lösa sig självt, så inget extra stöd behövdes, men det gjorde det alltså inte. Gamla skolan har alltså inte lyckats lära honom hur man skriver en berättande text.
Han vägrade först att skriva texten och ville göra muntligt. Men inte heller det, dvs att diktera, kunde han. Jag skrev en exempeltext om Pacman, som han vet att vi gamlingar 😉 spelade förr så han kunde se hur strukturen skulle se ut. Jag sa åt honom att skriva något liknande, men inte heller det verkade han kunna. Så då bad jag honom att ta min text och ändra i den dvs sudda och skriva dit sitt och det klarade han. Det är nog så man behöver göra. Ge rullstol, sen krycka innan han kan gå själv. Jag minns hur det var när han fick i läxa att göra en mindmap över sin farfars liv utan att barnen hade fått se något exempel på detta. Kanske hade de fått se på tavlan men det fanns inget exempel på papper som lillebror kunde titta på. Ärligt talat så undrar jag om någon femteklassare klarade detta utan hjälp från en förälder.
Det är givetvis du som är pedagogen 🙂, så detta är bara mina tips som "mammapedagog", så du får ta bollen av mig och fundera lite på hur du ska göra när du lär honom att skriva en berättande text. Avundas dig inte uppgiften.... Givetvis kan vi ha mer kontakt om detta om du skulle vilja. Jag skulle tro att detta är det allra svåraste för lillebror. Han förstår inte heller poängen med att skriva en sammanhängande text, speciellt inte om det rör något för honom meningslöst (så bra du valde datorspel!).
Sen det här med nätmobbing var också svårt för honom, för i hans värld så kan man bara blocka folk som är dumma. Han blir själv inte ledsen så lätt. Han är extremt hårdhudad vilket ju också är skyddande, men givetvis en nackdel socialt eftersom han också har mentaliseringssvårigheter och detta tillsammans ser ut som empatibrist fastän det inte är det. Han kan helt enkelt inte förstå varför folk blir ledsna lätt. Det är ju bara att blocka den som är dum när det gäller spel (och irl att inte ta åt sig). Jag tog ändå och tydliggjorde med ett exempel att han och hans kompisar (han har två kompisar som är bröder som han spelar mycket med) spelade med en fjärde person som fick en av killarna att bli ledsen. Inte heller det gick för det var för orealistiskt att tänka sig att kompisen skulle bli ledsen.
Jag försökte säga att ibland får man ta förutsättningarna som är givna. T ex om någon frågar mig vad jag skulle göra med pengarna om jag vann en miljon, så blir det fel om jag svarar att jag aldrig köper lotter och om jag gör det så är chansen så liten att jag vinner så att det inte är lönt att jag svarar. Vet ej om han förstod vad jag menade. Jag tror ändå att tankesteget var för stort. Det var för overkligt. Jag valde att stötta honom i att skriva sin förklaring istället och detta skrev han ner direkt helt själv. Argumentera kan han! 🙂
Du ser också att han behöver påminnas om att sätta stor bokstav och punkt. Jag vet att gamla skolan jobbat med detta i många år och även hemma har jag påmint om det varje gång jag sett det. Han brukar behöva rätta till det efteråt och fixar det inte direkt när han skriver texten. Om han inte orkar göra det i anslutning till att ha skrivit så kan han kanske ta en kort paus och återkomma till texten och göra det i efterhand. Jag tror att det helt enkelt blir för mycket att tänka på om han ska göra det helt rätt från början när han skriver. Det är viktigt att han får flyt i skrivandet först och främst inte har en massa hinder han ska över innan han kan skriva ner vad han vill ha sagt, eftersom själv författandet går så trögt. Så det är kanske bättre att han får hållas än att man avbryter honom och påminner om stor bokstav medan han författar texten. Det bästa är ju om man skriver stor bokstav på rätt ställen från början men som kompensatorisk strategi så funkar det ju att rätta till detta i efterhand även när man är vuxen. Stavningen har han desto lättare för. Det var bara en gång jag tipsade honom om att en dubbelteckning behövdes.
Hör av dig om du har några frågor. Du/ni får naturligtvis gärna dela med er av denna kunskap om lillebror till övriga pedagoger.
Med vänliga hälsningar
Sen det här med nätmobbing var också svårt för honom, för i hans värld så kan man bara blocka folk som är dumma. Han blir själv inte ledsen så lätt. Han är extremt hårdhudad vilket ju också är skyddande, men givetvis en nackdel socialt eftersom han också har mentaliseringssvårigheter och detta tillsammans ser ut som empatibrist fastän det inte är det. Han kan helt enkelt inte förstå varför folk blir ledsna lätt. Det är ju bara att blocka den som är dum när det gäller spel (och irl att inte ta åt sig). Jag tog ändå och tydliggjorde med ett exempel att han och hans kompisar (han har två kompisar som är bröder som han spelar mycket med) spelade med en fjärde person som fick en av killarna att bli ledsen. Inte heller det gick för det var för orealistiskt att tänka sig att kompisen skulle bli ledsen.
Jag försökte säga att ibland får man ta förutsättningarna som är givna. T ex om någon frågar mig vad jag skulle göra med pengarna om jag vann en miljon, så blir det fel om jag svarar att jag aldrig köper lotter och om jag gör det så är chansen så liten att jag vinner så att det inte är lönt att jag svarar. Vet ej om han förstod vad jag menade. Jag tror ändå att tankesteget var för stort. Det var för overkligt. Jag valde att stötta honom i att skriva sin förklaring istället och detta skrev han ner direkt helt själv. Argumentera kan han! 🙂
Du ser också att han behöver påminnas om att sätta stor bokstav och punkt. Jag vet att gamla skolan jobbat med detta i många år och även hemma har jag påmint om det varje gång jag sett det. Han brukar behöva rätta till det efteråt och fixar det inte direkt när han skriver texten. Om han inte orkar göra det i anslutning till att ha skrivit så kan han kanske ta en kort paus och återkomma till texten och göra det i efterhand. Jag tror att det helt enkelt blir för mycket att tänka på om han ska göra det helt rätt från början när han skriver. Det är viktigt att han får flyt i skrivandet först och främst inte har en massa hinder han ska över innan han kan skriva ner vad han vill ha sagt, eftersom själv författandet går så trögt. Så det är kanske bättre att han får hållas än att man avbryter honom och påminner om stor bokstav medan han författar texten. Det bästa är ju om man skriver stor bokstav på rätt ställen från början men som kompensatorisk strategi så funkar det ju att rätta till detta i efterhand även när man är vuxen. Stavningen har han desto lättare för. Det var bara en gång jag tipsade honom om att en dubbelteckning behövdes.
Hör av dig om du har några frågor. Du/ni får naturligtvis gärna dela med er av denna kunskap om lillebror till övriga pedagoger.
Med vänliga hälsningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar