Oxytocin - behandling mot autism?

Oxytocin har börjat studeras som potentiellt läkemedel mot (!) autism, eftersom de som har autism verkar ha lägre halter av oxytocin. Jag tycker att den forskningen är mycket intressant. Inte för att jag vill bota autism som företeelse, utan för att det verkar finnas mycket att vinna för oss alla, även för oss som inte har autism. Här hittar ni till exempel lite information om forskning (på engelska).

På wikipedia hittar man informationen att oxytocin spelar en stor roll när livmodern ska dra ihop sig. Jag hade långa förlossningar med båda pojkarna, och var värksvag, dvs hade värkar som inte var effektiva. När M fick sin autismdiagnos frågade jag om det var den långa förlossningen som hade gett honom autismen, men det var tvärt om: Autismen som hade gett den långa förlossningen. Tack och lov för kejsarsnitt!

Men okej, killarna har förmodligen lite lägre halter av oxytocin. Hur ska man då kompensera för det? Syntocinon finns redan som nässpray till ammande kvinnor, så medicinen finns redan. Jag läser dock
på netdoktorn följande:

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
"Problemet med att tillföra ett hormon eller ett ämne som ökar de egna halterna av detta hormon är att det endast leder till temporära förändringar eftersom kroppen har en inbyggd autoreglering.

Man kan därför förvänta sig att det efter en tillfällig uppgång av hormonhalterna det sker en utplaning med tiden, eftersom kroppen själv reglerar ned den egna produktionen. Man får i så fall tänka sig en kronisk medicinering med hormonet ifråga, och det är tveksamt om det är tillrådligt ur medicinsk synvinkel. Det finns andra sätt att öka oxytocinhalterna med hjälp av olika positiva aktiviteter och stimuli.  

Jag vet inte om du läst något om Kerstin Uvnäs Mobergs forskning om oxytocinet och dess verkan. Hon är professor i fysiologi och har forskat i ämnet under många år. Hon har en hel del kloka saker att säga, och du hittar henne säkert lätt på nätet."
 -----------------------------------------------------------------------------------------------

När jag googlar på Kerstin Uvnäs Moberg, så hittar jag följande länkar:
http://www.medicallink.se/news/shownews.cfm?newsid=1344
http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/kerstin-uvnas-moberg-ibland-ar-det-ett-helvete-att-vara-forst
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/omsint-beroring-far-kroppen-att-jubla
www.expressen.se/halsa/glad-lugn-och-smal---med-karlekshormon/

Hon har även skrivit en bok:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127075052


Jag hittar att oxcytocin, bland annat:

• Reducerar stress och ger lugn
• Ökar den sociala förmågan (värdefullt för många med autism)
• Stärker immunförsvaret och påskyndar läkeprocesser

Det står också många fantastiska citat i artiklarna. Jag har saxat följande citat från artiklarna ovan, med streck (----) mellan varje citat:

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
"Vissa nya läkemedel, som serotoninhämmare, har visat sig öka oxytocinhalten och teoretiskt skulle man kunna använda oxytocin som medicin. Detta ger en aktiv, fysiologisk förklaring till varför vissa alternativa behandlingsmetoder ger så goda resultat. Ett exempel är akupunktur, som för tio år sedan avfärdades av skolmedicinen men som idag används regelmässigt. Yoga, meditation och massage kommer att visa sig trigga samma system. Även bönens makt över de troende kan få en förklaring."
Min anmärkning: Läkemedeln är psykofarmaka som ges vid depression, bland annat.
 -----------------------------------------------------------------------------------------------

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
"– Oxytocin är en av kroppens allra viktigaste substanser. Det ställer om hela nervsystemet och för över oss i anti-stressläge. Den här lugn och ro-reaktionen är lika viktig för vår hälsa och överlevnad som dess motsats, kamp eller flykt-reaktionen."
 -----------------------------------------------------------------------------------------------

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
"Ofta ser vi lugn som brist på aktivitet. Men att vi växer och läker syns inte, säger Uvnäs-Moberg."
 -----------------------------------------------------------------------------------------------

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
"–  Tillför man oxytocin utifrån, så sjunker dessutom kroppens egen oxytocinproduktion. Det kan alltså bli svårt att sluta med en sådan medicin.
Nej, bättre då, tycker Kerstin Uvnäs Moberg, att stimulera sitt oxytocinsy­stem på annat sätt. Genom att till exempel skaffa hund, gå på massage, ha sex, ta ett varmt bad, sova under ett litet tyngre täcke, sjunga i kör eller pyssla med händerna. Lugna, upprepade rörelser är bra – som att baka eller rulla köttbullar.
Kanske kommer läkarna i framtiden, tror hon, att skriva ut beröring på recept, på samma sätt som man i dag gör med motion."
 -----------------------------------------------------------------------------------------------

 -----------------------------------------------------------------------------------------------
"– Tidigare, när vi bodde många och trångt och sov mer tillsammans, så fick vi naturligt mer oxytocin. Nu lever vi mer ensamma i storstäder och sitter framför datorn och mejlar till varandra. Vi är tränade i att vara duktiga och klara oss själva.

Det kan leda till oxytocinbrist, eller som hon kallar det, hudhunger."
 -----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Beröring och värme ökar alltså oxytocinhalten. Mina förslag, som tillägg till Kerstins exempel ovan:

• Höj värmen hemma eller köp varma mjuka kläder, som t ex fleecetröjor. Se till att NPF-barnet som inte känner när det är kallt, har tillräckligt på sig.
• Låt barnet ha tillgång till sin gosefilt, om en sådan finnes. Lillebror har en, och den lugnar alltid honom.
• Om ni inte kan eller vill skaffa husdjur, köp ett extra gosigt gosedjur.
• Samsov hela natten, inte bara när barnen kommer till er. Jag sover alltid med lillebror och lillasyster, på vardera sida och vi alla mår så bra av det.
• Undersök hur den som har NPF vill bli berörd. Mina killar gillar knådning, framför lättare beröring.
• Utforska alla massagealternativ som finns, och vem som gillar vad. Vi har piggbollar, och speciella stålpinnar att massera huvudet med.

Jag har faktiskt börjat röra vid barnen oftare och försöker att se till att det inte går för länge mellan gångerna. En klapp kan man oftast ge, när barnet springer förbi. Rätt ofta "fångar jag in" ett barn och kramar lite på det. Mina barn talar alltid om för mig, när de inte vill. Oftast vill de. Och jag tycker att det funkar bra. Barnen ser ut att må bra och blir lugnare. Det är en rätt självklar sak att röra vid sina barn, men det är så lätt att missa att röra vid någon av dem. Ibland har jag gosat mycket med lillebror och lillasyster, men glömmer att M varit för sig själv en lång stund och också behöver lite närhet.

Till sist, en liten parentes:
I den första länken (medicallink) står bland annat att oxytocin är en peptid, precis som nedbrytningsprodukterna glutenexorfin och kasomorfin, som man får av gluten och kasein, och som sägs ta sig in i hjärnan och binda sig till opiatreceptorerna. Undras vad det betyder och om det finns någon konkurrens mellan peptiderna? Jag har själv ingen aning. Sabina, vet du?

Många bra tankar av Theo Peeters

De senaste kvällarna har jag lyssnat på denna föreläsning med Theo Peeters: 

http://urplay.se/172515

Vilken underbar man, med en helt fantastiskt ödmjuk attityd. Jag bara älskar det han förmedlar. Hans exempel är mycket tänkvärda och fina. Rekommenderas varmt! Och föreläsningen funkar perfekt att bara lyssna på om man kan engelska. Jag har lyssnat om också, för att minnas det han säger. Vill man läsa mer, har han många boktips.

Det enda som jag egentligen inte håller med Peeters om, är det här med att bota autism. Han säger att han vill att man ska sluta försöka bota autism, eftersom det inte är någon sjukdom. Jag förstår hur han tänker: Vi ska inte försöka utrota autismen, för att vi anser att det är en sjukdom. Det finns många som är högfungerande och som själva inte upplever att de har problem. De ska så klart få vara som de är.

Men de som faktiskt lider och har svårigheter, tycker jag ska erbjudas hjälp. Om det finns. Då är all forskning välkommen, enligt mig. När M frågar mig om det "törstiga"  i händerna försvinner om man hugger av hans händer, vill jag så klart bota honom från hans tics. Han lider ju av detta. Och han mår ju mycket bättre sen vi la om kosten. Klart han ska få den kost han mår bäst av. Jag skäms inte ett dugg, för att jag vill bota honom från de svårigheter som han har på grund av autismen.

Christopher Gillberg om ESSENCE

Jag rekommenderar er att lyssna på professor Christopher Gillbergs tal om ESSENCE från 31 oktober i år.

Jag hoppas verkligen att samtliga berörda yrkesverksamma lyssnar och tar det här till sig. Alltså att man måste se helhetsbilden för människor med neuropsykiatriska svårigheter. Att de måste organisera om sig, sitta tillsammans och släppa in logopedin i sin verksamhet.

Andra saker som professor Gillberg nämner är bland annat:

• Barnens svårigheter går inte över. Man ska inte "vänta och se".
• För de som har neuropsykiatriska svårigheter är det viktigt att få hjälp tidigt. Och att omgivningen får rätt kunskap om hur man fungerar och att omgivningen anpassar sig. "Alla behöver bli sedda och förstådda för vilka de är."
• Många vuxna som har fått diagnoserna ångest och depression har egentligen andra neuropsykiatriska problem främst ADHD och har haft det hela livet.
• Omega-3 har positiv effekt.
• Intensiv beteendeterapi är inte så effektiv som man tidigare trott.
• Arbetsminnesträning har positiv effekt, jag citerar Gillberg:

"Man vet till exempel att det hjälper med arbetsminnesträning. Att träna upp sitt arbetsminne dvs att kunna fokusera, komma ihåg, och hålla flera saker i huvudet på en gång, verkligen koncentrera sig på det man gör. Att träna upp sig på det till exempel på datorn, det hjälper. Det är utan tvekan på det sättet."

Det låter för mig som att sönernas datorspel verkligen fyller en funktion! :)

• Kampsport förbättrar dramatiskt exekutiva funktioner. (Detta tycker jag är intressant, speciellt som jag läser en bok om rörelseträning. Det kommer ett blogginlägg om det senare.)
• Man vet att färgämnen ger negativa resultat. Gillberg påpekar att detta konstigt nog inte haft något genomslag.
• Kroppseget vitamin D är mycket viktigt. Det är viktigt att vara utomhus.

Detta var ingen sammanfattning, bara ett axplock. Se själva! Ja, eller lyssna. Det går utmärkt att bara lyssna medan man gör något annat samtidigt.

Bra tankar om skolan av Jesper Juul

För många år sedan läste jag nästan alla böcker som Jesper Juul skrivit. Det var innan jag visste något om NPF, men jag tycker fortfarande att han har många bra tankar. Som till exempel i artikeln nedan.

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/11/20/jesper-juul-respekt-relationer-vikten-olydnad

Sabinas blogg om synterapi och Ms symptom

Jag är så glad att Sabina som lämnat flera superintressanta kommentarer om visuella perceptionssvårigheter och synterapi in denna blogg, har valt att starta en egen. Jag kommer följa den med spänning! Den finns här och ni kan numera även hitta den i min blogglista:

https://autismeyes.wordpress.com/

Det Sabina förklarat för mig, och det jag hittills läst i Melvin Kaplans bok förklara de flesta av Ms beteenden som är kvar efter kostomläggningen. M har ju blivit betydligt bättre sen han slutade med gluten, mjölk och socker, men vissa beteenden har inte förändrats. Dessa kopplar jag nu till att han förmodligen har något problem med tolkningen av synintryck. Jag har konsulterat och bokat tid hos en optiker som tror att han kanske har ackommodationsstörning och skelning, så som det låter på symptomen. Han har i vilket fall problem med att se i 3D och bedöma avstånd, på något sätt. Kanske ser han i 2D? Jag listar symptomen i punktform:

• Svårigheter att tolka ansiktsuttryck. Ansikten är ju i 3D.
• Han har svårt för att titta på ett papper framför sig, på tavlan och på pappret igen.
• Han var rätt gammal när jag fortfarande kunde lura på honom en ren tröja, genom att låtsas att katten i trycket på tröjan ville följa med till dagis. Varje gång var det verkligt för honom. Bilden var en katt för honom. Lillasyster som nu är 3 år, går aldrig på det. "De ä baja en bild!" säger hon och tycker att jag är tramsig.
• Han har fortfarande en del koordinationsproblem, men det har blivit bättre. Det är klart att det är svårt att hålla koll på den egna kroppen, om man har lite svårt att se var man är och var den egna kroppen slutar. Han brukar ofta välta ut dricka och välta ner saker.
• Problem med balansen. Han vill gärna hålla i barnvagnen, eller i någons hand när man är ute och går.
• Han har alltid varit åksjuk. Tydligen vanligt bland dessa barn
• Han har länge haft svårt för höga höjder. Det är klart att om man har svårt för att se var man är, är det obehagligt att lämna marken.
• Varje gång det flyger ett flygplan på himlen rusar han inte och frågar hur lågt det flög och det verkligen fick flyga så lågt. Och han har svårt att se att grannhusen är exakt lika stora som vårt hus.
• Han har pratat om hur höga saker är i år. Velat veta och har jämfört. Han säger själv att han  måste ställa sig med ett träd på varje sida, för att se vilket som är högst.
• När jag frågade hur han ser var pappa var, när han satt i soffan, svarade han att det är för att han vet hur många steg det är dit. 
• Svårt sitta still. Om man orienterar sig med hjälp av steg är det naturligt att vilja springa runt lite extra.
• Han har svårt med tidsuppfattningen, den 4:e dimensionen. Detta är en naturlig följd om man har svårt att förstå sig på 3D, eftersom rumsuppfattning och tidsuppfattning hör ihop.
• Varför han sedan han varit liten varit fenomenalt duktig på att lägga märke till ljud. Hur dörrklockor, väggklockor låter osv. Han har orienterat sig med hjälpa av ljud också. 
• Han har haft svårt att veta hur högt han ska prata. Om man inte vet var man själv befinner sig i relation till andra, är detta en naturlig följd.
• Varför han som väldigt liten velat gå promenader och lära sig nya ställen med namn. Han tänker förmodligen delvis i platser, eftersom han har svårt med 3D-seendet och att överblicka ett område.
• Hans svåra tics ska tydligen komma av den inre stressen som synintrycken ger. Jag kan inte säga att jag exakt förstår varför, men jag ska läsa på mer. Det hör i alla fall ihop.
• Han säger att färgen rött lyser som lampor i hans ögon. (Det säger även maken.)
• När han var liten kunde han inte pussla. Det blev för mycket för honom med former, mönster och färger.
• Han har fortfarande inte normala ögonrörelser, men tittar oss numera i ögonen. Detta har blivit mycket bättre sen kostomläggningen, men jag är helt säker på att han inte använder ögonen på samma sätt som oss andra. Att han verkar ha fått mer normala ögonrörelser av kostomläggningen, förbryllar mig. Hör detta ihop? Har den för honom skadliga kosten som han fick innan, påverkat hans syn? Det är rimligt för mig att tro det, om det stämmer att nedbrytningsprodukter av gluten och kasein tar sig in i hjärnan. Jag vet ju hur alkohol påverkade min syn på den tiden när jag drack det. Det passerar ju också in i hjärnan.....

Känns någon av punkterna igen hos era barn? Det vore intressant att få veta.

När en psykolog gjorde WISC-testet på M våren 2011, hittade hon svårigheterna med att tolka visuell information. Resultatet var rätt entydigt. Vi frågade hur vi kunde träna M med detta. "Det bara är så och kommer alltid vara." var hennes attityd. Hon visste väl inte bättre. Men ack så farligt att tänka så. Vi tänkte ändå själva på att ta M till en ögonläkare, för säkerhets skull. Tyvärr fel ögonläkare, som inte upptäckte något.....

Om man inte vet vad något beror på, vet man inte heller om det går att göra något åt saken. Och bara för att ingen lyckats tidigare, betyder inte det att det inte går. Tur att det finns de som vågar testa nya saker och tänka nytt. Som Kaplan.

Jag kommer stötta Sabina så mycket jag kan och återkoppla till habiliteringen om detta ger M något. (Jag är övertygad om att det kommer att göra det.) För fler NPF-barn borde få ta del av detta. Många har det så svårt. Oavsett vad som är orsak till vad och vad som hör ihop med NPF, så behöver de all hjälp de kan få. Varför inte ta dem till en specialiserad ögonläkare eller optiker, som en del i utredningen?

Synterapi

Idag vill jag lyfta två läsarkommentarer från Sabina, eftersom jag tror att de kan hjälpa fler än M. De finns under det här inlägget, men jag har repeterat dem nedan med klickbara länkar, för enkelhets skull.

När jag får sådana här bra tips, då känner jag att bloggandet är värt varenda timme. Ni ger mig så mycket tillbaka ni läsare! Tusen tack Sabina! Jag ska absolut köpa boken, läsa och börja träna M. Jag såg förresten att den var lite billigare på Adlibris. Ett litet tips bara.

Och sen tyckte jag att Prestationsprinsens senaste inlägg var tänkvärt. Det är sånt här jag har misstänkt om barnens miljö, men saknar erfarenhet av. Bra att få det bekräftat tillsammans med en massa konstruktiva tips!

Sabinas första kommentar:
--------------------------------------------------------------------------------

Hej du, det är jag som tidigare skrev om min dotter som visade sig ha celiaki och pollenallergi och inte bara autism. Bra artikel den där i Mat&hälsa och det var roligt att få läsa om er. (Nu slutar jag vara bara "Anonym" förresten, det blir för jobbigt i längden, jag läser din blogg rätt ofta.) Min dotter gör faktiskt enorma framsteg och det har inte stannat av heller, blir bara bättre och bättre. Undrar nästan var det kommer att sluta! Kanske utan autism till slut..? 

Men jag vill gärna tipsa dig om en bok, apropå det här med överkänslig syn/hörsel etc. För ett bra tag sedan gick det upp för mig att det var något fel på min dotters syn - inte så att hon ser dåligt - men något mkt konstigt. Skaffade en bok om synterapi vid autism, och bingo! Alla sorters störningar i andra sinnen kan förekomma om synsinnet är stört på olika vis. Tycker absolut det verkar som om du skulle ha stor nytta av den här boken, Seeing through new eyes av Melvin Kaplan. Den finns på bokus bl.a.: http://www.bokus.com/bok/9781843108009/seeing-through-new-eyes/
 

Sen finns det en bra artikel med lite annat perspektiv om samma sak av Olga Bogdashina som man kan ladda ner här:
 

http://www.autismtoday.com/articles/Possible_Visual_Experiences_In_Autism.htm
 

Min dotter har nu fått visuell terapi i snart ett år (först av mig själv och sedan även på habiliteringen)och det har förbättrat saker och ting nästan lika mkt som glutenfri kost. Har märkt att de som jobbar med autism ofta tror att autistiska barn alltid ser bättre än andra och är så extremt visuellt lagda - men om man är känslig för sinnesintryck är det nästan alltid så att synen också är inblandad på olika vis. Man kan ha ändrad syn utan att se dåligt, och det kan bidra till både hyperaktivitet och störningar i andra sinnen m.m.
Hoppas ni kan ha nytta av detta, ville bara tipsa om en sak som verkligen har hjälpt min dotter!

--------------------------------------------------------------------------------

Sabinas andra kommentar:

--------------------------------------------------------------------------------

Ja, det var verkligen en bra bok som liksom ändrar hela perspektivet! Hoppas du hinner med den! Jag pressar den på alla som har att göra med min dotter. :) 

Det är många fler barn som har de här problemen i olika form, inte bara autistiska förresten, läste t.ex. någonstans om en pojke som hade svårt med pussel för att han blev förvirrad av färgerna och formerna... Precis så är min dotter också, och där har jag hittat på några bra knep och metoder och roliga övningar. 

Det finns andra barn som har dessa svårigheter fast de inte är autistiska, upplevs som klumpiga, okoordinerade, överaktiva m.m. Tror snart man får skriva en egen bok om det här, för "alla" tror som sagt att de autistiska barnen är så extremt visuella. Och man kan faktiskt göra mycket åt det, bara man kommer på vad det är... :)
 

Du kan f.ö. googla på visuella perceptionssvårigheter, man hittar rätt mkt bara på det, och på hjälpmedelsinstitutet finns flera bra artiklar att ladda ner om man vill, som 

http://www.hi.se/Global/Dokument/Syntes/Barn-med-visuella-perceptionssvarigheter.pdf
www.hi.se/Global/Dokument/Syntes/föräldrars%20erfarenhet.pdf
 

Man kan också anlita ögonläkare/optometrist om barnet kan samarbeta för sådana tester. Trodde aldrig att min dotter skulle kunna det, men nu undrar jag om hon inte snart kommer att kunna det...

--------------------------------------------------------------------------------

Fler tips av Linda Grann

Här kommer fler länkar till Linda Granns tips och blogginlägg. Sprid gärna! Det är helt okej för Linda att ni länkar detta. (Hon vill det.)

Tips nummer 5:  Utgå från barnens olika inlärningsstilar

Tips nummer 6:  Tydlig kommunikation

Tips nummer 7:  Konflikthantering

Tips nummer 8:  Stressreducera

Tips nummer 9: Utvärdering, reflektion och eget lärande/


Samt:

Lika för alla, annars blir det orättvis eller hur var det nu?

När vi använder vår egen verksamhet som straff

Intervjun med Ms psykiater

Om ni missat det, så ligger just nu intervjun med Ms psykiater ute på nätet här på Mat & Hälsa. Det var alltså denna psykiater, som tipsade oss om att lägga om kosten, när hon utredde M för ADHD.

Länk gluten och schizofreni

Om någon vill läsa om gluten och schizofreni. Sammanfatttning: Antikroppar mot gliadin hos mamman, passerar över till barnet i magen och fördubblar risken att barnet utvecklar schizofreni senare i livet.

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/glutenkanslighethosmammankopplastillokadriskforschizofrenihosbarnet.5.7a93ea8113735b29ee034.html

Linda Grann ger tips

Jag har länkat till det Linda Grann skrivit tidigare. Under nio dagar, ger hon nio konkreta tips på Pedagog Malmös sida. Jag länkar eftersom jag tycker att de förtjänar att spridas långt utanför Malmö.

Nedan kommer de 4 första. Även om ni inte är pedagoger, så kan dessa tips hjälpa er att komma på vad era barn behöver i skolan. Själv så insåg jag, att lillebror ska ha tillåtelse att ha keps även inomhus.

Nr 1
Autismpedagogik en vinst för alla

Nr 2
Anpassa miljön i klassrummet

Nr 3
Miljön på skolan

Nr 4
Struktur och tydliggörande pedagogik

Och detta är också läsvärt:
Om att titta i ögonen

Hennes hemsida
http://www.jenglacoaching.se/

Och titta gärna under min blogglista, om ni inte redan gjort det. Samtliga bloggar önskar jag att jag hann läsa från början till slut. De är bra! (Och så är två mina egna.) Och jag länkar inte dem, eftersom de redan finns där. (Lindas inlägg, kan jag tyvärr inte lägga in där.)

Länk från The New York Times

Jag bara måste länka denna artikel till er, om senaste forskningen om kopplingen mellan autism och immunförsvaret, speciellt hos (den gravida) modern. Det som nämns är bland annat bakterier, gluten, parasiter, allergier, autoimmuna sjukdomar.

http://www.nytimes.com/2012/08/26/opinion/sunday/immune-disorders-and-autism.html?_r=1&pagewanted=all&src=ISMR_AP_LO_MST_FB

Vi är med i Mat och Hälsa!

Nu i dagarna kommer följande tidning ut (på tisdag i affärerna):
http://www.matochhalsa.se/

Det är vi som är på omslaget! Jag och M! Japp, jag/vi har gjort ett tillfälligt undantag från anonymiteten. Faktiskt. Jag blev kontaktad av redaktören som frågade om vi ville vara med. Efter lite funderingar, så kom vi fram till att vi ville stå för detta fantastiska som hänt i vår familj: Vi mår alla bättre utan gluten och socker! Och vi vill dela med oss.

Tanken är självklart att hjälpa, de som blir intresserade. Jag VET ju hur jobbigt det kan vara i en NPF-familj. Har varit där. Är det inte längre. Okej, jag påstår inte att någon är botad. Nej, autismen och ADHDn finns kvar, fast i betydligt mildare form. Vet inte ens om jag vill bota autismen, för med den följer otroliga förmågor. Men jag vill självklart att mina barn ska må bättre.

Jag tjänar inga pengar på detta. Är själv inte ansluten till någon organisation, och rekommenderar därför heller ingen. Det var Ms psykiater på BUP som tipsade oss om att ta bort gluten, socker och färgämnen. Läs en intervju med henne i tidningen! Faktum är att man via samråd med BUP/HAB kan göra rätt mycket själv, utan att det behöver kosta en massa pengar. Okej, glutenfritt bröd är lite dyrare, liksom glutenfri pasta. Andra sidan behöver man varken äta bröd eller pasta, som dessutom inte är så särskilt näringsrikt och mest innehåller kolhydrater. Det går lika bra, eller till och med bättre, att byta ut mackor mot ägg och makrillfilé och pasta mot fullkornris eller varför inte broccoli och en sallad? Okej, även det lite dyrare. Andra sidan köper ni kanske inte längre kex och godis? Och så får ni en bättre produkt.

Jag tjänar alltså inte en enda krona på mina bloggar, eller att "träda fram" (tillfälligt!). Jag har en annan karriär. Och allt är inte pengar här i livet. Jag får så mycket tillbaka i form av kommentarer på bloggen, att det är "lön" nog. Jag gör detta, för att jag  själv fått erfara det bottenlösa hålet med hyperaktiva ungar som inte mår bra. Jag VET hur jobbigt och tufft livet kan vara i en NPF-familj. Det är inte rätt. Ni förtjänar ett bättre liv, om ni har det så. Kanske är det möjligt även för er, om ni lägger om kosten lite? Jag garanterar dock inget, för autism- och ADHD-symptom verkar ha flera olika orsaker (se intervjun med psykiatern). Men jag tänker, att det kan vara värt för er att försöka under några månader och se vad som händer. Det innebär lite bök, men det finns mycket att vinna. Vi går ALDRIG tillbaka. Sönerna mår så pass mycket bättre.

Jag tänker passa på att be er som läser att INTE sätta ut mitt namn på nätet någonstans. Det är självklart mycket trevligt om ni vill länka hit till min blogg, från facebook och era bloggar. Gör det! Det är en öppen blogg och jag vill ha läsare. Men gör det då, utan att sätta ut mitt namn. Jag ska snart söka nytt jobb, och tyvärr förstår inte alla arbetsgivare, vilken kompetens man utvecklar som förälder till annorlunda barn. Jag vill därför fortsätta vara anonym på nätet. Jag ber er alla att respektera detta. Gör ni det för mig, så lovar jag att fortsätta vara frikostlig med tips och svar på frågor här i bloggen. :) Våga fråga och kommentera! Det tycker jag bara är trevligt! Tillsammans är vi starkare!

Jag vill säga några ord om medicin: Jag är INTE emot ADHD-medicin rent generellt. Jag känner tvärt om många vuxna, som säger att den gett dem ett fungerande liv, nu äntligen. Att medicinen är räddningen för dem. Vi medicinerar inte M, för att vi anser att han mår bäst just nu, utan. Jag tänker så här: Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Valet är förstås fritt! Jag tror på välinformerade val, så därför vill jag sprida informationen om gluten, främst från psykiatern. Och jag har dessutom själv jobbat på läkemedelsbolag i 10 år, så jag är inte emot läkemedel rent generellt.

Och jag vill inte heller lägga skulden på någon som inte orkar lägga om kosten. Jag vet att matlagning tillhör något, som kan vara svårt om man själv har drag av NPF. Att det är svårt att planera matinköp, läsa recept, hitta i köket bland mat och kastruller, svårt motoriskt osv, för många. Jag känner några vuxna med NPF som behöver matlådor från andra, för att få i sig nyttig mat. Jag önskar inte att någon människa ska känna sig dålig av reportaget eller vad jag skriver. Jag är själv neurotypisk (s k "normal" vad det nu är), och vet att de allra flesta människor gör så gott de kan, speciellt för sina barn. Även du!

Jag håller just nu på att sätta etiketter på mina inlägg. Det är inte helt klart än, men glöm inte att ni kan använda sökfunktionen i bloggen, längst upp till vänster. Den funkar utmärkt. Och fråga med en kommentar, om det är något ni undrar men inte hittar.

Nedan är några inlägg jag skrivit om kost och gluten.

Våra förbättringar, mer i detalj:
Många förbättringar för M på kort tid
Lillebrors förbättringar
Ms förbättringar i november 2011
Om LCHF och fiskolja

Om forskning kring kost och gluten:
Veteberoende och stenålderskost
Mina funderingar kring koststudier

Några fler länkar:
Boktips: Energibarn
Jämnt blodsocker och distraktion

Hur man hjälper en vän som har ett barn med en funktionsnedsättning

Idag blir det en länk till en annan sida, om hur man bäst hjälper en vän som har barn med en funktionsnedsättning. För att detta är så oerhört viktigt. Så himla bra sammanfattat. Tack Linda Grann för att du skrev detta, så jag kan länka här och till mina vänner på facebook!

http://www.jenglacoaching.se/2012/08/06/du-kan-hjalpa-9-tips-for-dig-som-vill-hjalpa-din-van-som-har-barn-med-funktionsnedsattning/

Det där hade jag ALDRIG accepterat

Jag läste Camillas inlägg i natt:
http://orkidemamman.blogspot.se/2012/08/konsekvenser-och-ansvar.html

Det var väldigt välskrivet och det fick mig att tänka på en kommentar som man ofta hör föräldrar säga om andras barns beteenden:

"Det där hade jag ALDRIG accepterat."

Och sen kommer en allvarlig viktig min. Kanske menande blickar? Och alla tänker: "Vad 17 håller föräldrarna på med?"

Jag är rätt säker på att Camilla inte accepterar att Anton kastar sin IPod. Ändå så händer det kanske igen. Och igen. (Anton har autism och ADHD.)

På samma sätt, har vi ALDRIG accepterat att lillebror bits. Han har tagit flera rejäla bett på syskonen i sommar. Lillasyster har två stora fula blåa tandavtryck på ena armen. På exakt samma ställe har M ett stort tandavtryck. Den ena gången lillasyster blev biten satt jag med dem, men hann ändå inte få bort honom i tid, fastän jag reagerade på mindre än en sekund. (Vi fick det faktiskt på film, och där ser man hur fort det går.) Och när M blev biten så var jag 2 meter bort och var där på 1 sekund. För sent. Så M grät. Det kommer jag aldrig glömma. Så synd det var om honom. Det blir stora bett när en storvuxen 4,5-åring biter.

Det som utlöste att lillebror bet lillasyster, var att hon tog en fisken i fiskedammen i "hans" färg. Och det som utlöste att han bet M, var att M dängde en vattenpistol i huvudet på lillebror, för att lillebror bara sprutade och sprutade på M. Det kan inte ha varit hårt för jag såg det faktiskt inte, fastän jag stod bredvid. M slåss väldigt sällan och aldrig hårt. I vilket fall så tålde lillebror inte det. Jag ångrar naturligtvis att jag gav pojkarna chansen att själva reda upp konflikten, den gången.....

Och han har försökt bita både mig och maken. Flera gånger, senast idag.... Han skulle t ex bita maken när maken föreslog att han skulle äta lite pommes frites istället för att spela datorspel.

Ja, jag tänker inte trötta ut er med otaliga bithistorier. Det har varit ett par stycken och många har jag nog ärligt talat förträngt. Betydligt fler är gångerna då vi faktiskt hunnit få bort lillebror i tid. Kanske t o m stöttat honom i relationen till syskonen och hjälpt honom att hitta en annan strategi: Säga stopp, säga ifrån på annat sätt, markera "stopp" med handen i luften, osv. Men bett som aldrig blev, syns inte. Man får ingen medalj, fastän man avstyrt ett tiotal bett på en hel dag. Det som syns, är bettet som han hann ta. Då man var på toa och kissade.

Vi har i alla fall inte accepterat bitandet en enda gång. Inte ett enda bett, där vi har tänkt: "Okej, vi accepterar det! Det var helt okej att han bets. Det gjorde inget." Vi har kämpat som djur i över 2 år för att få stopp på det. Vi har testat ALLT man kan, som inte skadar honom. Vi har sökt hjälp överallt; dagis specialpedagog, socialförvaltningen, BUP. Och vi har inte kunnat få tillräcklig hjälp. För det finns nog inget mer än att stötta honom och vara med och avstyra. Och invänta hans mognad.

Han bits, vad man än säger till honom. Hur arg man än blev för 5 minuter sen, då han försökte bitas. Vilka gränser man än försökte sätta. Och vilka förmåner man än dragit in. (Läs: Bestraffning. Ja, man blir rätt desperat...) Och trots att lillasyster bitit tillbaka, så han fick jätteont. För att han är impulsiv och att inget annat spelar någon roll, när han blir så där arg. Han bits som en liten krokodil. Eller huggorm.

Tänk er själva: Ert barn gör något. Ni accepterar det inte, och vidtar någon åtgärd. Barnet gör det igen. Ni accepterar det fortfarande inte, och testar en ny åtgärd. Det händer igen. Osv, och så håller det på så. Vad händer sen? Jo, inget! Det bara ÄR så. Och andra ser det. Säger till varandra med viktig min: "Det där hade jag ALDRIG accepterat." Vad betyder det egentligen, funderar jag på ibland.... Och vad får folk att tro att föräldrarna har accepterat det? För det är väl det man tror, när man säger så?

Vad vet vi om vad andra föräldrar accepterar och hur de har det med sina barn, och vad de testat? Inte mycket, NPF eller inte.... Och det gäller det mesta: Barn som skolkar, inte gör läxor, svär, slåss, bråkar i mataffären, osv. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Förlåt, men "Det där hade jag ALDRIG accepterat" är en av de dummaste kommentarerna jag vet. Den som säger så, blottar sin okunnighet. Och är inte direkt ödmjuk.... Säg så när jag hör på, och jag kommer inte kunna hjälpa att jag drar lite på smilbanden. Jo, naturligtvis har jag själv sagt så många gånger. Förr. Jag ler lite åt mig själv. Hahahaha! Vad visste jag då?!

Veteberoende och stenålderskost

Jag har lite svårt att hinna blogga så mycket som jag vill, eftersom det är sommarlov och barnen är hemma. Och just nu läser jag två böcker om kost. Den enda handlar om Stenålderskost (Food and Western Disease) och är skriven av Staffan Lindeberg, se nedan för hans hemsida.

http://www.staffanlindeberg.com/OurResearch.html

Jag kommer skriva mer om boken sen, när jag läst färdigt den. Mycket intressant är den i alla fall! Och finns även på svenska, men då i en äldre upplaga.

Det jag vill nämna just nu, är att Staffan skriver att vi, Homo Sapiens, började äta spannmål och mjölkprodukter ungefär för 10 000 år sedan. Han skriver att det är svårt att veta hur lång tid människan behöver för att anpassa sig till ny kost. Tidpunkten när en skyddande gen uppträder, går inte att veta eller räkna ut. Men efter att 1% har den skyddande genen, så tar det "bara" 50 generationer eller 1200 år innan 90 % av befolkningen har den. Fast då utgår man ifrån att genen förhindrar ett dödligt hot i barndomen. Många av de sjukdomar som spannmål och mjölk ger, blir i de flesta fall dödliga först efter att vi fyllt 50. Det är därför tveksamt om vi anpassat oss till spannmålen och mjölken, enligt Staffan Lindeberg.

Sen läser jag även boken Brödberoende av den amerikanske hjärtläkaren William Davis. Jag har ännu bara läst de 75 första sidorna, men känner hur pusselbitarna faller på plats med många saker i den här familjen.

T ex varför lillebror blir så speedad av det glutenfria brödet. Varför maken inte kan sluta äta detta ändå rätt tråkiga bröd, och klagar för att han inte får pizza längre. Och varför min pappa bakar bullar så fort han får alkoholabstinens. (Han är nykter nu.) Och varför maken klagar på att han tappar byxorna, fastän jag egentligen inte ser att han gått ner i vikt, utan tvärt om tycker att han ser ut att vara i bättre form. Varför jag själv missbrukat bröd i min ungdom, med övervikt och IBS-diagnos som följd. Och jag anar att jag även kommer läsa varför lillasyster får eksem av gluten och varför maken blivit symptomfri i sin Crohns, i återstoden av boken. Men jag återkommer med det.

Nedan sammanfattat vad Davis skriver, och så lite av mina tankar på några ställen (men det märker ni, annars får ni fråga!). Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. En sann ögonöppnare, trevligt skriven och lättläst. Och vete finns ju i det mesta, från frukostflingor och bröd till  såser och panering. Det berör oss alla!


Förord och Kapitel 1. Vilken mage?

Det som fick Davis att börja undra, var att många triatleter och andra människor han kände plus han själv, var överviktiga trots att de åt nyttigt. Att många åt mycket fullkorn och tränade extremt mycket, men att det ändå inte hjälpte. Han jämförde med hur det var förr, när nästan alla var smala. Att dåtidens hemmafruar var smala, fastän de inte motionerade alls (på grund av att det ansågs som opassande).

Han började att rekommendera sina hjärtsjuka och prediabetiska patienter att ta bort vete ur kosten. (I USA äts inte mycket korn och råg.) Den ena patienten efter den andra fick bättre blodvärden och gick ner i vikt. Och de rapporterade även om minskade symptom i sin astma, reumatism, diarré, halsbränna, menstruationssmärtor, med mera. Och de sov bättre. Davis blev själv väldigt förvånad. Och han fick även rapporter om att symptomen kom tillbaka, när patienterna hade fuskat med kosten.


Kapitel 2. Inte som mormors bullar - så skapades det moderna vetet

För 10 000 år sedan, såg vetet helt annorlunda ut: Enkornet hade 14 kromosomer. Kort därefter så uppstod en naturlig korsning med ett gräs och man fick emmervetet med 28 kromosomer. Dvs vetet behöll summan av alla sina gener från förfäderna. Sedan korsade det sig ytterligare en gång naturligt med ett annat gräs och fick 42 kromosomer. Att det då fick 3 växters kromosomuppsättningar har gjort det lättare att påverka genetiskt. Så därefter har det skett en enorm utveckling med hybridisering och genteknik. Det finns tusentals framkorsade vetesorter.

Det vete vi har idag, kallas dvärgvete, eftersom de är lägre än sin föregångare. Det ger snabbare skörd, är mer motståndskraftigt, och har mer utanpåliggande frön. Totalt sett lättare att skörda. Ger större avkastning för pengarna, och dessutom bättre bakegenskaper. Davis skriver att 99% av allt vete som odlas i världen är dvärgvete.

Orsaken var god: Att minska världssvälten. Det var också anledningen, att man gjorde detta utan att undersöka några hälsoeffekter, ens med djurförsök. Folk svalt ju. Läget var akut. (Men detta är ändå väldigt ofattbart för mig som jobbat med läkemedelsutveckling i 10 år.....)

Problemet är att man inte vet vad man får, när man korsar två växter, eller byter ut en gen. Helt nya ämnen kan uppstå. Så har det också blivit med det man idag kallar vete: 14 nya glutenproteiner. Du har ätit dem! Vi människor har knappast hunnit anpassa oss till dem. Det behöver man inte vara Staffan Lindeberg, för att räkna ut....


Kapitel 3 - Vete, isärplockat

Vete innehåller 70 viktprocent kolhydrater, varav 75 procent amylopektin A, dvs 0.70*0.75 --> 52 viktprocent amylopektin A i din mjölpåse. Mer än hälften av vikten alltså! Denna kolhydrat bryts ner till glukos så snabbt, att den höjer blodsockret snabbare än nästan alla kolhydratrika livsmedel inklusive vanligt socker. Jag citerar Davis:

"Förutom lite extra fiber är det inte bättre att äta två skivor fullkornsbröd gjort på vete, utan snarare värre än att dricka en burk sockersötad läsk eller att äta en chokladkaka."

Davis påpekar att man heller kan köra ner skeden i en skål med vanligt socker.....

Och högt blodsocker triggar insulin, som i sin tur släpper in glukoset i kroppens celler och sätter igång omvandlingen av glukos till fett. Fettinlagringen. Med andra ord: Vi blir feta, speciellt kring midjan och runt de inre organen.

Efter 2 timmar, så faller blodsockret och vi blir hungriga igen. Och så är den aptitstimulerande berg-och-dalbanan igång. Mera snabba kolhydrater, för att få upp blodsockret snabbt igen. Och ytterligare fettinlagring som resultat.

I slutet av kapitlet nämner han gluten. Det är gluten som gör att vetedegar är elastiska och jäser. Vete består till 10-15 procent av protein. 80 procent av detta är gluten, så alltså är det 8 - 12 procent gluten i vetemjölet (Jag har räknat så här: 0.1*0.8 respektive 0.15*0.8 ). Och gluten kan delas in i två klasser: Gliadiner och gluteniner. Av dessa är det ett som kallas D-genomet som ger bakegenskaperna och estetiska egenskaper, och därav det protein som man förändrat mest. Samma glutenprotein som ger celiaki....


Kapitel 4 - Hörru, vill du tjacka lite exorfiner? Vetets beroendeframkallande egenskaper

Här får man veta vad som hände när några forskare i USA simulerade matsmältningsprocessen, för att efterlikna vad som händer när vi äter vete. Gluten bröts ner till en blandning av polypeptider, så kallade exorfiner, som passerade blod-hjärnbarriären som skiljer blodomloppet från hjärnan, hos försöksdjur. Där binder de till hjärnans morfinreceptorer, samma receptorer som opiater som heroin, binder till.

Davis skriver att man sett att människor med schizofreni, autism och ADHD, som har extra känsliga hjärnor och därmed är extra känsliga mot exorfiner, fått minskade symptom då vetet tagits bort. (Men Davis skriver att det är osannolikt att vete är orsaken till dessa tillstånd.)

För egen del, så kan jag i efterhand säga att M, uppvisade några symptom som jag kan känna igen hos människor som är under berusning. T ex:
* Att han inte var kontaktbar, utan i sin egen värld. Dimmig  i sinnet! Man fick oftast röra vid honom, för att få kontakt.
* Att han var VÄLDIGT repetitiv och pratade mest om sina egna saker.
* Att hans ögonrörelser var onaturliga.
* Att han hade dålig koordination.
* Att han var väldigt glömsk, dvs hade extremt dåligt arbetsminne
* Att han var hyperaktiv, eller speedad med ett annat ord.

Alla dessa saker har blivit mycket bättre sen vi tog bort gluten och mjölk, ur hans kost. De flesta av dessa saker finns fortfarande kvar, fast i betydligt mildare form. Observera att detta inte är något vetenskapligt, utan bara mina egna funderingar.

 Davis skriver vidare att detta gör att vete är beroendeframkallande, och att han sett tydlig abstinens hos många av sina patienter, som slutat med vete. Som maken till exempel, som fortfarande tjatar om vanlig pizza.... Men för oss som inte har känsliga hjärnor, blir naturligtvis symptomen mildare: Som en sorts belöning eller euforisk känsla.

Och man har även mätt i studier, att läkemedlet naloxene som stänger av heroinpåverkan, även blockerar effekterna av vetets exorfiner. (Hetsätande försökspersoner äter mindre.)

Davis:
"Så går din hjärna på vete?"

Det är ju lätt att lägga ihop 1+1 här. Vad blir supersnabba kolhydrater + beroendeframkallande exorfiner? Dessutom till nästan varje måltid? Heroinister, alkoholister, rökare och kaffekärringar (som jag själv), vet åtminstone ungefär vad de gör. När man äter fullkornsbröd, så tror man ju att man är nyttig, eller hur? Fast det har gjort många av oss feta och sjuka, inklusive mig själv. Men som Davis skriver i inledningen: "Det är inte ditt fel."

Slutligen: Läs boken! Den innehåller betydligt fler intressanta fakta, än den lilla del jag skrivit här.

Lokföraren, fortsättningen

I augusti så skrev jag ett långt inlägg om lokföraren Torolf som blivit av med sitt jobb som lokförare, enbart för att han fått diagnos Asperger. Läs gärna det, med efterföljande kommentarer (många bra kommentarer):
http://aspergermamma.blogspot.se/2011/08/lokforaren.html

Tyvärr är det så att Torolf fortfarande inte får köra tåg. Fallet är dock inte klart. De driver det med hjälp av en advokat. Naturligtvis håller jag alla tummar och tår för att det ska gå bra.

Under tiden kan ni titta på TV4-programmen, där han var med, samt läsa artikeln i Forskning och Framsteg:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=torolf_blev_av_med_jobbet_pa_grund_av_aspergers_diagnos&videoid=2202646

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=nyheterna_25_juni_19_00&videoid=2202728

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=kraftiga_reaktioner_kring_torolf_som_forlorade_jobbet_pa_grund_av_asperger&videoid=2202760

http://fof.se/tidning/2012/5-6/omstridd-diagnos-stoppar-lokforare

Upprörande eller hur?! Som ni läser och hör, verkar samtliga experter inom autism eniga om att Torolfs diagnos, egentligen INTE utgör ett hinder för hans yrkesverksamhet. Och att Transportstyrelsen gör fel.

Sprid gärna denna information! Detta är ett viktigt fall, inte bara för Torolf, utan för alla med diagnos Asperger. Och för alla som kommer få diagnosen i framtiden (som då blir autism). Och för att Sverige ska få behålla alla sina bra lokföraren. Samt kunna rekrytera bästa möjliga lokförare även i framtiden.

Kommentera gärna här, om ni vill! Hans fru läser min blogg och blir glad för alla stöttande kommentarer. Och gå gärna med i facebookgruppen "Torolf - Lokföraren med Asperger"

https://www.facebook.com/groups/324883317598515/

Seriesamtal - ett exempel

Tina Wiman har lagt ut nedanstående seriesamtal som hon gjort. Man kan göra seriesamtal för många olika situationer. Tanken är att man ska rita så här enkelt, när situationer uppstår, så det verkligen blir av. Inspirerande! Bra för alla barn dessutom. Jag ska visa detta för barnen ikväll.

http://www.educreations.com/lesson/view/anna-vill-inte-sova/394515/?s=WkegME

Kärnfrisk familj, två länkar

Jag har tidigare nämnt att jag läser boken "Kärnfrisk familj". Den innehåller många bra tips, och jag kan varmt rekommendera den. Men samtidigt gäller det att "plocka russinen ur kakan", vilket också verkar vara författarnas avsikt. Personligen tror jag inte på råden om homeopatmedicin, detox eller läkaren Andrew Wakefield, men deras kostråd är mycket bra! Och deras (tidigare) gravt autistiske son går numera på en vanlig skola och mår mycket bättre. "För mycket" bättre för att det ska vara en slump. M mår ju också mycket bättre, så jag tror att det ligger mycket i att kosten är viktig för dessa barn. (Men tyvärr så funkar det inte på alla.)

http://www.tv4.se/1.1882850/2010/10/28/sa_blev_de_familjen_karnfrisk

Jag måste erkänna att jag blir lite sugen på att testa att ta bort mjölken för M också, och se vad som händer. Jag har inte trott så mycket på att mjölken påverkar autism, men när en professor säger i TV (länken ovan, 17 minuter in i filmen) att den innehåller många hormoner från kossan som inte är bra, då blir jag lite motiverad. Hon rekommenderar t o m att testa mjölkfritt ett tag, för alla barn med autism. Det finns ju  andra kalciumkällor och f a kalciumtabletter, tänker jag.... Undras om man kan få ett läkarintyg till skolan på mjölkfri kost, från BUP? Jag vet inte om BUP tror på det, eller tycker att det finns tillräckliga bevis, men jag vill inte vänta på bevis. Varje dag är ju viktig för M och för oss. Men först måste jag övertala maken...

Sen hittade jag följande blogginlägg av en läkare och pappa till en autistisk flicka, som stödjer dessa teorier och som skriver lite om olika studier han läst om (och som jag själv inte hunnit än).

http://roberthahn.nu/2011/02/19/diet-mot-autism-och-adhd/

Förresten, så tror jag också på teorierna om läckande tarm, dvs att proteiner och gifter passerar igenom tarmen och kommer in i deras kroppar. M har alltid varit lös i magen, och numera är den mycket bättre. Samma med lillebror. Jag minns att dagis undrade över lillebrors bajs. Att den ofta var så lös. Nu är den nästan alltid fast.

Omega-3 och omega-6

Jag läser just nu boken "Maten som botar" av Per Ove Lind, läkare som specialiserat sig på mat och hälsa. Rekommenderas varmt! Där står många intressanta saker! Bl a nämns omega-3, som minskar ADHD-symptom enligt vissa studier. (Jag har tidigare berättat att vi ger våra barn Eye Q och ser förbättringar på pojkarna.)

I boken nämns även omega-6, och det är också en viktig fettsyra. Balansen mellan Omega 3 och Omega 6 måste dock vara rätt, helst 1:4 (1 del omega-3, 4 delar omega-6) enligt experter. Kanske till och med upp till 1:1. För hög dos av omega-6 jämfört med omega-3 kan påverka minnet, koncentrationsförmågan och den kognitiva förmågan. Och dessutom ökar för högt omega-6-intag risken för hjärt-kärlsjukdomar och kärlproblem. Jag var på en föreläsning om kost, för ett tag sedan. Då bröt föreläsaren spagetti och sa att det är vad som händer med våra blodkärl om vi äter för mycket omega-6. De blir sköra och riskerar gå sönder.

Källor med för hög halt av omega-6:
* Solrosolja. Förhållandet omega-3/omega-6 är 1/60! (Vi som gett våra barn chips gjort på detta. Ska genast bli ändring!)
* Oljor och margariner som innehåller linolsyra
* Kött, eftersom djurens foder ofta innehåller linolsyra
(Men tänk på att detta är en dosfråga, dvs lite av detta ger ingen hög dos av omega-6)

Vad man bör äta istället:
* Kokosolja, som innehåller mättat fett som vi människor behöver och som inte stör omega-3/omega-6-balansen. Det finns utan lukt och smak. Och den tål upphettning.
* Kallpressad olivolja, som innehåller en stor andel enkelomättat fett, och inte heller stör omega-3/omega-6-balansen. Den bör dock inte värmas för mycket, för då bildas cancerogena ämnen.
* Feta fiskar: makrill, lax och sill (=de som inte innehåller höga doser av miljögifter)

Rapsolja innehåller en del omega-3, men det är i begränsad omfattning vi människor kan använda denna växt-omega-3, eftersom den behöver omvandlas i kroppen.

Längst bak i boken så finns en guide för hur ofta man bör äta olika matvaror. Jag tänker försöka följa den! Inte bokstavstroget som ett tvång, utan för att det känns kul och nyttigt! Och gott!

Jag googlade på ADHD och omega-6, eftersom detta faktiskt är helt nytt för mig. (Att vi missat det!) Hittade nedanstående sida. Någon som känner till något om detta? Jag tycker det ser ut som bra råd (ungefär de vi följer). Blir spännande att läsa hennes kommande bok!

http://www.annahallen.se/adhd-mat-finns-det-2

Länk- och boktips

På sistone har jag snappat upp några länkar och boktips. Jag har inte hunnit kolla in och läsa allt, men publicerar några av tipsen nu, för att ni ska slippa vänta på mig.

1) Lotta Abrahamsson, som har Asperger och ADHD. Rekommenderas varmt!

Förläsningar: http://urplay.se/163441

Bok: "Tänk om: En bok om autism, Aspergers Syndrom, ADHD och andra förmågor"

Blogg: http://www.lottaabrahamsson.com/


2) Torkel Klingberg

Bok: Den lärande hjärnan

Länk: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/31-3-hjarnforskare-vill-att-skolan-ska-tanka-om_6052835.svd


3) Gunilla Gerland

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunilla_Gerland