Jag hoppas verkligen att samtliga berörda yrkesverksamma lyssnar och tar det här till sig. Alltså att man måste se helhetsbilden för människor med neuropsykiatriska svårigheter. Att de måste organisera om sig, sitta tillsammans och släppa in logopedin i sin verksamhet.
Andra saker som professor Gillberg nämner är bland annat:
- Barnens svårigheter går inte över. Man ska inte "vänta och se".
- För de som har neuropsykiatriska svårigheter är det viktigt att få hjälp tidigt. Och att omgivningen får rätt kunskap om hur man fungerar och att omgivningen anpassar sig. "Alla behöver bli sedda och förstådda för vilka de är."
- Många vuxna som har fått diagnoserna ångest och depression har egentligen andra neuropsykiatriska problem främst ADHD och har haft det hela livet.
- Omega-3 har positiv effekt.
- Intensiv beteendeterapi är inte så effektiv som man tidigare trott.
- Arbetsminnesträning har positiv effekt, jag citerar Gillberg:
Det låter för mig som att sönernas datorspel verkligen fyller en funktion! :)
- Kampsport förbättrar dramatiskt exekutiva funktioner. (Detta tycker jag är intressant, speciellt som jag läser en bok om rörelseträning. Det kommer ett blogginlägg om det senare.)
- Man vet att färgämnen ger negativa resultat. Gillberg påpekar att detta konstigt nog inte haft något genomslag.
- Kroppseget vitamin D är mycket viktigt. Det är viktigt att vara utomhus.
Ja, det var verkligen mkt bra! Håller förstås med... även om dottern inte spelar datorspel ännu så håller hon ju ändå på att lära sig datorn nu.
SvaraRaderaVill gärna säga en sak om IBT - jag håller med om att det troligen inte så effektivt, särskilt inte för alla. De som håller på med det har lite konstig inställning, tycker jag! När vi först skulle börja det med dottern så fick jag och förskolans personal gå på en introduktionskurs, och där visade de verkligen en lite märklig attityd. Specialpedagogen som höll i det var SÅ entusiastisk - autistiska barn var SI, autistiska barn var SÅ. Tänk, de kan se DETALJERNA i den här bilden!! Det var nästan som om hon gått med i en sekt och skulle övertyga alla. Sedan sade hon glädjestrålande: Det är som att dressera hundar! Och det säger hon inför ett rum fullt av föräldrar... :( Kan säga att jag minst sagt tog illa upp...
Vi började ändå med IBT för dottern, för gudskelov är de annorlunda på vår hab - där dresserar de inte hundar utan lär ut individuellt vad barnet behöver. Och för vår del är det ju nu främst synterapi som gäller, även på IBT-passen... Men om man har den inställningen, att det är som att dressera hundar - då är det kanske inte så konstigt om IBT inte är så effektivt i slutändan? (Hm, borde kanske blogga själv om det här också...)
Och som du redan vet, men jag tänker upprepa det iaf: dottern har gjort störst framsteg med rörelseträningen, synterapin OCH kostomläggningen. Det är ingen tvekan om det har hjälpt bäst. Det andra, det behövs bara för att ta igen det hon har missat tidigare.
Det låter ju onekligen som en person utan djup kunskap om autism. Skrämmande liknelse med hundar. Vilket pucko rent ut sagt! Och har lite problem med det sociala också.... Jag blogga du om det! Det låter som grunden till ett bra inlägg. Ge dem en känga! ;)
RaderaTack för din tydlighet. Jag tror att de utan tvekan hör ihop. Kosten påverkar nervsystemet och hela människan som t ex att vi växer oproportionerligt, och att det i sin tur påverkar synen och motoriken och mycket annat. Och skador på tarmen ger gifter och brister, som är svåra att överblicka. Om vi någonsin kommer få svar på allt, undrar jag ibland....
Tack så mycket för tipset!
SvaraRaderaMånga kloka tankar...
Ska försöka dela med mig till så många jag kan!
hälsn Therese
Jag gör det! :) Det kommer säkert hjälpa några barn. Folk behöver få veta detta.
RaderaVilken bra sammanfattning!
SvaraRaderaSåsom yrkesverksam och mamma till npf-barn vill jag bara att ni ska veta att SBU för 2 år sedan var av uppfattningen att det inte finns (fanns?) tillräcklig forskning för att säga att arbetsminnesträning har effekt på barn med ADHD.
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Sok-kunskapsluckor/Kunskapsluckor/Datorstodd-arbetsminnestraning-for-barn-med-ADHD/
Mvh
M
Tack för ditt påpekande och länken! :) Jag har hört detta, men inte vetat var. Jag tänker dock att det verkar på Gillberg som att man kommit in med bevis sen dess. Jag kan inte så mycket om arbetsminnesträning, men en del om hur man gör studier. Jag tänker att en sådan studie borde gå relativt fort att göra, och att de borde hunnit gör det på två år. Jag tror att Gillberg har någon rapport att basera det han säger på. Som kanske inte blivit publicerad än? Vi får vänta och se. Tills dess tänker jag låta barnen spela datorspel med gott samvete. ;)
RaderaJa, låt dem spela på :)! Det gör jag med. Funkar bra som återhämtning hemma hos oss.
RaderaVid tiden för SBU rapporten hade jag anledning att sätta mig in i forskningen om arbetsminnesträning. Om jag minns rätt fanns det en del som talade för ett förbättrat arbetsminne av träningen för barn med ADHD. Däremot hade det ingen spridningseffekt på t ex funktionsförmåga eller prestation i skolan. Med tanke på den insats som träningen ändå kräver av barn och föräldrar + kostnader tycker jag nyttan kan ifrågasättas. Ett bättre arbetsminne på tester är ju inte det viktiga utan nyttan i vardagen.
Intressant var att de föräldrar vars barn fullföljde träningsprogrammet såg en liten förbättring i ADHD symtom vilket inte skolan såg. Det skulle kunna ha ett samband med att barn och föräldrar fått kämpa ihop, att föräldrar blir stolta över barn som når bättre nivåer på testerna ... Kanske det är minst lika viktigt att vara tillsammans och göra positiva saker & få upp ögonen för sitt barns styrkor som att arbetsminnesträna i sig?!
Mvh
M
Intressant! Tack för att du delar med dig. :) Vi har inte testat arbetsminnesträning, så jag kan nästan inget om det.
RaderaJag håller helt med dig om att träningen måste ha stor effekt om man ska lägga ner mycket tid och kraft på den. De flesta av oss NPF-familjer behöver snarare vila än träning. Då bättre med saker som datorspel och barnböcker som indirekt tränar samma saker och är kul samtidigt. :)
Det är säkert så som du skriver. Om man lagt tid på något, så tycker man dessutom i större grad att man ser förbättringar. Placeboeffekten. Ett nytt intressant område som Gillberg nämner är oxytocin. Det frigörs vid beröring, tror man, så kanske beror hela effekten på det? Så kanske mer mys för NPF-familjer, är det man bör satsa på? Massage? :)