Boktips: När Leo blev uppäten

Ikväll har jag ett boktips som egentligen inte har så mycket med NPF att göra, mer än att lillebror älskar boken. Jag tipsar, eftersom jag tänker att det kanske är fler barn med NPF, som tycker att den är rolig.

Det var dagisfröknarna som gjorde mig uppmärksam på att han älskade denna bok, som de hade lånat på biblioteket. Ärligt så hade jag själv nog själv aldrig varken lånat eller köpt den med tanke på titeln: När Leo blev uppäten. 

Och det är ju en smått markabel historia. Leo och hans syster är ute och cyklar och så blir Leo uppäten av en glufsare, som i sin tur bli uppäten av ett annat hitte-på-djur, osv. Tills 5 djur har ätit upp varandra + Leo. De ligger alltså i varandras magar och det får man också se hur det ser ut. Leo och djuren lever dock fortfarande eftersom de slukade varandra hela. Och sagan har ett lyckligt slut, när storasystern klättrar in och räddar Leo med en magisk groda som gör att alla hickar och rapar ut varandra.

Jag har funderat på vad som gör att lillebror älskar den här boken. Är det på grund av repetitionen? Det bisarra? Att de ligger i varandras magar? Eller för att den tränar hans arbetsminne? Det hela är ju en kedja av händelser, som han tycker är kul att prata om och minnas. "Vilket djur kom sen?" pratar vi mycket om.

Något han inte tänkt på, men som jag visade honom, var att storasystern gjorde om sin cykel till att kunna flyga, cykla på och under vattnet, samt klättra i berg. Han älskar ju teknik och konstruktioner, så detta var en häftig detalj i boken.

Ur genusperspektiv är boken rätt så bra. Det är  som sagt storasystern som gör det mesta av jobbet och konstruerar om cykeln. Det finns inte jättemånga barnböcker med tjejer som konstruerar, så detta uppskattar jag. Men det känns lite fånigt att hon ska tacka Leo, när han skrämt iväg djuren på slutet? Men, men, jag ska inte vara petig.....

Lillebror fick förresten boken, när han hade fått 5 guldstjärnor. (Vi belönar extra bra beteenden i efterhand med guldstjärnor. Det kan vara vad som helst som vi vill lyfta fram som extra bra. Vi förhandlar aldrig om dem eller gör upp i förväg vad vi vill de ska prestera. Då blir guldstjärnor bara ytterligare något att tjata och bråka om. Nej, guldstjärnor ska komma som en trevlig överraskning, efteråt.)