Obalans och inflexibilitet

För närvarande läser jag Bo Hejlskov Elvéns bok "Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder". Fråga mig inte varför jag läser den först nu..... Den är verkligt bra!

En sak jag läste igår som fångade mitt intresse, var att inflexibla barn ofta har problem vid obalans. Att de måste jämna ut obalansen.

Det stämmer in bra på lillebror. Om M gör något mot honom, så bara måste lillebror puckla på M. Det spelar ingen roll om vi vuxna medlat och förklarat och allt verkar vara bra igen. När lillebror får chansen nästa gång, så smockar han ändå till M. Det har varit totalt ologiskt för mig, och rätt frustrerande. Jag som verkligen gör mitt bästa för att ta irritationen av honom. Men nu vet jag. Lillebror bara mååååste jämna ut obalansen ändå.

Är det då inget jag kan påverka? Jodå, står det i boken. Det finns två sätt att utjämna en obalans. Tänk er en vågskål, där man antingen kan lägga i något i den ena skålen, eller ta bort något från den andre. Det andra sättet är att ge lillebror något extra. En muta. T ex att bara han får följa med maken ut i garaget och göra något spännande.

Maken hade förstås en invändning mot detta: "Nästa gång det händer, kommer lillebror att ge M dubbelt med stryk."

Maken har väldigt lätt att relatera till detta. Han känner igen sig: "Don't get mad - get even!" brukar han säga. Nu förstår jag varför.

Jag funkar inte alls så. Jag har inget hämndbegär, utan vill bara ha upprättelse. Har det blivit bra, så har det. Då finns inget behov av att hämnas. Och det skulle bara få mig att må dåligt igen.

Märkligt hur olika man kan vara. Fast jag tänker att mitt sätt, även är ett sätt att uppnå balans.