Var jag hittar min energi

I en kommentar till mitt förra inlägg fick jag frågan var jag hittar min energi. Jag tänkte försöka svara på den här i punktform. Jag har rätt många olika strategier, som alla samverkar till att hushålla med energin och hitta ny. Inte för att jag alltid är på topp för det. Jag tappar också tålamodet ibland och skriker åt mina barn. Tyvärr. Jag är ju inte mer än människa jag också. Och det hjälper inte att man vet saker i teorin, när tålamodet tagit slut. (Man ska helst gå undan INNAN man tappar kontrollen över sig själv och beter sig illa.)

Nedanstående är en blandning över mer och mindre bevisade saker man kan göra. Detta är vad jag tror på, för min del, och som jag testat mig fram till. Se det som inspiration att hitta vad som funkar för dig. Inte som ett facit! Vi är alla olika.


Ta hand om kroppen

* Jag är väldigt noga med vad jag stoppar i mig. Jag äter inte: Strösocker, gluten, mjölkprodukter, rött kött, mat med tillsatser i. Jag dricker aldrig läsk eller juice numera, utan bara vatten (och tyvärr alldeles för mycket kaffe). Nu senast slutade jag med allt som innehåller stora mängder fruktsocker eftersom det är skadligt och beroendeframkallande, se här. På det hela taget äter jag inte mat med en massa tillsatser, som sägs stressa kroppen. Jag har däremot lättat upp på min LCHF. Jag är inte längre rädd för stärkelse eftersom glukos är "livets energi" och hjärnans bränsle, och det enligt filmen mest är fruktsocker som ger åderförkalkning. Jag känner att jag är mycket piggare i huvud och kropp nu när jag återigen äter potatis och ris. Och jag är mjukare i kroppen nu när jag inte dricker en massa juice dagarna i ända. (Ja, jag var beroende!) Stor skillnad faktiskt. Och när man inte äter mjölkprodukter är det rätt svårt att hålla en högfettdiet. Jag äter mycket grönsaker, ägg och en del fet fisk som lax och makrill. Jag äter inte så mycket frukt, eftersom jag bara tål citrusfrukter i rå form.

* Jag äter en del vitaminstillskott. Sen jag börjat med D-vitamin är jag nästan alltid glad. Googla om D-vitamin om ni känner er höstdeppiga!

* Jag har haft en del fysiska symptom. Ont i kroppen på olika ställen. Detta löstes till största delen när jag gick till en duktig sjukgymnast som såg helheten med mina problem. Det var en erfaren OMT-sjukgymnast.

* Jag går runt i bekväma innetofflor som skonar kroppen och gör att jag kan springa snabbare på vårt annars rätt hala golv.

* Jag styrketränar lite grann när jag hinner OCH har sovit bra. Har jag sovit dåligt, skippar jag träningen med gott samvete. Då anser jag att min kropp behöver vila istället.

* Jag försöker lyssna på kroppen. Signalerar den vila, så försöker jag att sätta mig ner eller ta det lugnare.

* Jag gosar mycket med barnen, mest hela tiden. Det ger dem och mig bra hormoner i kroppen.

* Jag unnar mig massage en gång i månaden.


Knep för en god sömn

* Innan jag lägger mig så stretchar jag ut spända muskler, enligt tips från min sjukgymnast. Annars är de spända hela natten och musklerna får inte vila.

* Jag äter något lätt innan jag lägger mig. Inte en brakmåltid, men jag ser till att vara mätt. Om blodsockret dimper under natten sover man sämre och lättare. Kroppen signalerar att det är dags att vakna och äta, och det påverkar så klart sömnen negativt.

* Jag sover mellan lillebror och lillasyster, dvs en på varje sida. Jag sover som allra bäst, när jag har koll på dem och kan lägga på dem täcket, om de har sparkat av det i sömnen och vaknar och fryser.

* Jag har kvalsterskydd i sängen. Jag vet inte om jag är allergisk, men jag får ofta täppt näsa när jag ligger ner. Det skadar inte i alla fall. (Vi har det i samtliga sängar på grund av makens och Ms kvalsterallergi.)

* Jag läser en stund precis innan jag ska somna. Om jag är minsta orolig eller ledsen, så läser jag lite till, tills jag är lugn. Jag har upptäckt att det blir effektivare sömn när jag gör så, än när jag tvingar mig i säng om jag inte mår bra mentalt.

* Nu när jag äter bättre så klarar jag mig på betydligt mindre sömn: 6-7 timmar mot tidigare 8-9 timmar. Kan det vara att kroppen har mindre 'skräp" att kämpa med?


Tankeknep

* Jag har nog med mig en god självkänsla sen min barndom och ungdom. Jag är ju NT och har inte haft några problem i livet egentligen, tills jag fick M. Så jag känner inte att allt det här beror på någon brist hos mig. (Och det gör det ju inte för er andra heller.) Jag är inte så hård mot mig själv, utan tvärt om förlåtande och går vidare. Har barnen glömt och är glada - varför ska jag älta dåliga saker? Och jag vet att jag gör mitt bästa. En klapp på axeln förtjänar jag oftast! (Och ni med!)

* Jag letar positiva saker med det mesta.  Jag bevarar den positiva känslan av allt som är positivt så länge jag kan. Och jag använder humor. Om det hänt något roligt, eller någon sagt något kul, så skriver jag det i min status på facebook. Att dela det med vännerna, gör att den positiva känslan förstärks och förlängs.

* Jag försöker att ha något positivt att tänka på som jag ska göra i framtiden. Vad som helst, som får mig att lyfta blicken! Och jag tänker på allt positivt som hänt på sistone. Allt jag har att vara tacksam för. "Tacksamhetslistor" som man använder i mindfulness.

* Jag tar inte ut "förluster" i förskott. Jag intalar mig att det kommer gå bra. Gör det inte det, så får jag ta tag i det DÅ. Oro = energidränage.

* Jag använder den här bloggen till att varva ner. När jag samlat tankarna och fått ut dem, så blir jag så lugn. Tom i huvudet. Jag vet att tankarna finns kvar, nedskrivna för mig att återkomma till om jag glömmer under natten. Och att alla ni läser, och kanske kommenterar. Det gör mig så lugn. :)


Relationstips

* När maken är på dåligt humör, så håller jag tyst numera. Jag ger ingen näring åt elden. Då blir han glad snabbare och vi slösar ingen energi på att bråka. Däremot tillåter jag mig att tänka precis vad som helst.... Jag tänker ut precis vad jag vill säga till honom i det ögonblicket, men väntar. När vi båda lugnat ner oss och han (oftast) spontant bett om ursäkt, är det sällan jag har lust att säga det jag tänkte..... (Han gör nog likadant mot mig förresten.)

* Jag påminner mig om att han är trött och ofta sjuk. Att han gör så gott han kan med sin ork. Jag försöker se allt han faktiskt gör, istället för det han inte gör. Och tackar honom för det han gör, även om jag tycker att jag egentligen gjort mer. Det har lett till att han är gladare och spontant gör mer, när han orkar och mår bra i kroppen. (Vi vet inte ännu varför han är så trött, men vi får se. Han har precis slutat snusa. Kanske blir det bättre?) Och jag är tacksam för att jag är frisk och relativt energisk.