Varför jag inte gått in i väggen

Idag var jag på Trygghetsrådet. Anledningen är att jag är arbetslös och har rätt till det, via min före detta arbetsgivare. Meningen är att man ska få coachning och stöd i allt som innefattar sitt framtida yrkesliv. Tror jag. Och man kan vara ärlig. Det funkar inte precis som på arbetsförmedlingen, där de verkar utgå ifrån att man bara försöker fuska sig till a-kassa. Coachen ser till ens bästa, kort och gott. Och de har erfarenhet av rekrytering, och kan därmed ge bra råd.

Jag var ärlig. Berättade om familjesituationen. Om barnens speciella behov. Om kostomläggningen och maken bröstsmärtor, som vi fortfarande inte vet vad de beror på. Om coachen ska kunna ge mig rätt råd, måste jag vara ärlig och berätta hur vi har det. Jag ska inte upprepa allt vi pratade om här. Ni som följer bloggen vet redan det mesta. Men jag sammanfattade hur jag haft det så här:

"Jag vet inte varför jag inte gått in i väggen. Jag borde rent logiskt ha gjort det."

Då avbröt hon mig och sa att hon förstod precis varför. Jag blev rätt förvånad faktiskt. Ingen har sagt det till mig innan, men denna kvinna hade kanske rätt erfarenhet för att se det? Hon sa att det beror på att jag har ledaregenskaper och sätter tydliga ramar och gränser mot omgivningen. Tydligen så blir vissa lite vimsiga under press. De hattar hit och dit, och kollapsar sen. Jag har gjort tvärt om, fokuserat på det viktiga och gjort en slags "spelplan" (hon gjorde en fyrkant med händerna), som gäller för den här familjen. Jag har också varit tydlig mot omgivningen, inklusive maken, med detta. Vilka reglerna är, och att de får anpassa sig. Och hittat alternativ, som vi klarat. T ex att vi inte kunde åka ut till stranden alla varma sommardagar. Men att folk gärna fick komma hit och att deras barn kunde bada i vår lilla pool istället. Att vi inte åkte på stora släktkalas för långt bort och/eller i en för liten lokal. Att vi bara äter en viss typ av mat, och inte kompromissar eftersom vi då får hyperaktiva barn som resultat.

"Du har lett 'Företaget Familjen' under krisen." sa hon. Kunde jag göra annat, tänker jag? Maken har ju varit sjuk i perioder. Någon fick ju göra det, om vi inte skulle gå under.

Min coachs bästa tips är alltså:
* Våga leda, sätt ramar och regler för familjen.
* Var tydlig mot omgivningen med vilka ramar och regler som gäller. Förklara om det behövs istället för att ge dig. Försök att inte låta dig nedslås av okunniga kommentarer.
* Fokusera på det som är viktigt. Ta bort allt annat.
* Fokusera på vad ni KAN göra. Inte vad ni VILL göra.

Fast man kan säkert gå in i väggen ändå, trots att man göra allt detta. Ibland så blir det säkert bara så, att man inte kan styra över det. Så jag har nog haft en del tur också.