Vår familjs "spelplan"

Jag har funderat mycket på det där som rekryteraren sa till mig igår. Att vår familj har en "spelplan" med regler som andra människor får förhålla sig till. Jag har funderat på vilka regler vi egentligen har. Jag har kommit på några olika. Fyller kanske på listan nedan ytterligare i framtiden, allt eftersom jag kommer på fler regler. Ja just det: Vi! För maken har i allra högsta grad varit delaktig med bidrag och tyckande. Sen har det varit jag som dragit det tyngsta lasset rent praktiskt, när han mått dåligt, men reglerna till spelplanen har vi utarbetat tillsammans. Vi är nog rätt sammansvetsade och rätt kompromisslösa mot släktingar. Det har hjälpt! Visst har vi ibland lite olika åsikter, men vi brukar alltid komma fram till en gemensam strategi. Det olika "reglerna" står på olika ställen i bloggen, men nedan får ni en sammanställning.

Vi har delat in tillvaron i:
"Need to have" = glada välmående barn, nyttig mat, torra kläder, sömn, värme, nära till toaletten, vila för maken när han har ont
"Nice to have" = släktträffar, kompisbesök, utflykter, ett städat hem

Tanken är att "need to have" är det vi koncentrerat oss på när det varit som mest krisigast. T ex de sommardagar maken mått dåligt, har vi stannat hemma, nära mat och toalett och alla våra saker. Oftast har vi erbjudit barnen bad i poolen, men den har också tömts när jag känt att jag inte orkat hålla full koll på lillasyster i badet. Den där fyrkanten (spelplanen) kan alltså anpassas efter dagsformen: Bli mindre eller större.

Eftersom vi inte har fått särskilt mycket hjälpa av vissa släktingar som de flesta brukar får hjälp av, under vår svåra tid, har vi sagt nej till mycket med gott samvete. Folk som inte hjälper en, ska inte få suga energi av en. Och inte heller uppta ens tid. Att vi fått så lite hjälp har sårat oss och det blir lätt att man gnäller om det sinsemellan och snackar skit. Vi har diskuterat det i några minuter, sen har det fått räcka. För om man gnäller för mycket, blir man dränerad på energi.

Sammanställningen:

• Vi har inte åkt till släktingar långt bort, eftersom enbart packningen inför resan hade blivit för stor press på familjen. Och barnen har inte klarat långa resor särskilt bra. Vi åkte inte på barnens farfars bröllop i Danmark. Det var 4 timmars resa dit. Vi var inte heller med på barnens farmors storkalas, i en 2:a i centrala Malmö, eftersom det inte funkat med barnen.
• Vi har inte tillåtit besök efter klockan 18, eftersom barnen varvar upp då och vi då har ännu svårare att få i säng dem. 
• Vi har slutat storhandla, eftersom de sätter för stor press på familjen, när en måste köra iväg och den andra har barnen. Jag har istället handlat när barnen varit på dagis och skola, och maken har småhandlat på väg hem från jobbet.
• Det har fått se ut lite som det vill i trädgården. Vi bor i köpt villa, så grannarna kan ju klaga bäst de vill.... (Men det har de inte gjort, för de vet hur vi har haft det.) Om någon skulle få för sig att sälja huset, kan man ju förstås prioritera framsidan lite grann.
• Guldkanten i tillvaron har strukits. Alltså det där extra man vill göra för barnen, men som blir för mycket. Som att åka till Legoland. Man kan göra annat, som t ex utforska alla lekplatser som finns i närmiljön. Och Legoland finns ju kvar....
• Vi har delat upp födelsedagskalasen på mindre sällskap och fler tillfällen. Däremot har vi haft stora barnkalas för kompisarna. Vi vet att barnkalasen kostar oss energi, men genom att hålla igen på andra aktiviteter (och ha LSS personen här då), har vi klarat av att bjuda samtliga barn i dagisgrupperna och Ms klass. Och när vi vuxna har fyllt år, har vi inte bjudit till släktkalas.
• Vi har inte kompromissat med maten, mer än lite strösocker vi väl valda tillfällen. Vi har inte kompromissat med gluten någonsin. Inte heller med glutamat eller färgämnen, som gör barnen hyperaktiva. Inte ens på barnkalas. Vi har med eget godis till barnen, och egen saft. Och vi har inte kompromissat med M och det mjölkfria. Det går ju att ta med egen mjölkfri glass t ex.
• Mattiderna hålls alltid, även när vi är bortbjudna eller folk är här. Folk har fått acceptera att barnen måste få mellanmål ca kl 14.30 och middag kl 17. Besöken måste anpassas och om gästerna stannar när det är dags att laga middag, så är de välkomna att göra det (bara trevligt eftersom vi så sällan får besök), men de får acceptera att jag ställer mig i köket klockan 16. Man är så välkommen att stanna på middag (det brukar oftast finnas nåt man kan laga till fler, t ex hamburgare), men middagstiderna måste hållas så att barnen inte får blodsockerfall.
• Vi har aldrig gått hemifrån utan vatten och något att äta, t ex några äpplen. Inte ens om vi bara går till lekplatsen 100 meter bort. När blodsockret dyker, måste man sticka åt vederbörande något NU. Om inte annat för att hålla nere på skriken och tjatet man själv får stå ut med. Och så minskar risken att man får bära hem någon.
• Fiskoljan ska tas varje dag. Och även kalktabletter och några andra mineraler och vitaminer.
• Vi har anpassat arbetssituationen till vad vi klarat av. Visst har det hjälpt massor att jag kunnat vara hemma och blev arbetsbefriad med lön och avgångsvederlag, men vi har aktivt gjort valet att jag skulle vänta med att söka nytt jobb. Det är en stor del av förklaringen till varför jag inte gått in i väggen och även varför jag orkat och hunnit blogga.

Och förutom regler har vi även bett om hjälp i samhället. Bett om LSS-timmar och utökad tid på dagis, som vi egentligen inte haft rätt till. Det har hjälpt mycket, det med. Man ska inte skämmas för att man har det svårt och behöver hjälp.