Translate

tisdag 25 december 2012

Harald Blomberg och rörelseträning

För ett tag sedan fick jag ett tips om Harald Blombergs rörelseträning. Jag brukar ha ett öppet sinne och tänka själv. Så även med detta. Jag beställde hans böcker Rörelser som helar och Autism - en sjukdom som kan läka. Det här är två titlar som jag tänker mig kan provocera många, speciellt den sista..... Eftersom jag är nyfiken av mig, och tycker att det aldrig skadar att ta reda på varför vissa människor tycker på ett sätt, även om man inte delar deras åsikter, så läste jag. Ja, eller håller på och läser. Det är mycket att ta in, och jag får läsa om.

Hur som helst så vill jag dela med mig vad jag kommit fram till hittills. Läs vidare! Även om ni är väldigt skeptiska. Det var och är jag med bitvis. Det här är ett långt inlägg, men ett av mina viktigaste någonsin.

Anledningen är det jag läst i "Rörelser som helar" och som stämmer skrämmande bra på M. Hur han var som liten och vilka svårigheter han har idag, rent motoriskt. Jag sitter och undrar "Hur kan Blomberg veta det? Han känner ju inte oss." Småsaker som jag själv nästan glömt, eller inte upptäckt förrän nu. Det bara måste ligga något i detta. Jag kan inte låta bli att skriva redan nu att jag tycker att rörelseträningen som beskrivs i boken verkar helt genialisk. Så mycket stämmer så bra på M. Jag ser hur det hänger ihop. Pusselbitarna faller på plats. Jag får hopp för Ms fortsatta utveckling.

Men låt oss inte skynda iväg. Först vill jag ge en bakgrund till varför jag tror att detta inte är stort och erkänt i Sverige. Som det förmodligen borde vara. Och jag vill försöka öppna era sinnen lite, och får er att skilja på "äpplen och päron" i detta. Få er att förstå och tänka själva. Nedan följer jag bokens kapitel lite översiktligt och på ett sätt som kan likna den process jag själv gick igenom.

Blombergs syn på centralstimulantia

Blomberg hymlar inte med att han är väldigt kritiskt till användningen av centralstimulantia. Jag blev faktiskt rätt chockad själv. Det är en mörk bild han målar upp. Och med fakta, referenser till studier osv. Nu vet ju jag i och för sig hur det kan vara. Studier av samma sak har ibland olika resultat (beroende på mätmetod, fel, slumpen osv) och man kan välja att referera enbart till de som visar det man själv tror på.

Jag känner många vuxna som är väldigt nöjda med sin och sina barns medicin och inte klarar sig utan den. Som säger motsatsen till det vad Blomberg skriver. Fast det förnekar förstås inte Blomberg.

Själv så har jag faktiskt inte läst på några studier om ADHD-medicin. Maken satte tidigt in sitt bestämda veto mot ADHD-medicin. Jag har försökt att diskutera med honom, att vi i alla fall kan ge det en chans, trots att M reagerade väldigt konstigt på den dos han fick under utredningen. Men det är lönlöst. Maken har bestämt sig, och det får jag respektera. Andra sidan säger han: "Gör vad du vill med kosten." Och nu när jag tagit bort en massa saker ur Ms diet, och han mår bättre, så känner jag inte att ADHD-medicin behövs längre. Detta om oss var en parentes bara, för att förklara varför jag inte läst på. Jag måste satsa min tid och min energi där den gör nytta i den här familjen. (Men om någon av er har en studie, så läser jag gärna igenom den och ger mina synpunkter som statistiker.)

I alla fall. Jag vill att ni ska läsa vidare i detta inlägg. Låt oss för enkelhets skull anta att Blomberg har fel om ADHD-medicin. Eller så struntar vi i vad han säger om saken, eftersom vi anser att det är irrelevant för hans rörelseträning.

Blombergs syn på vaccin

Han har även en negativ syn på vaccin. Att de kan bidra till autism. Själv trodde jag att detta i alla fall är motbevisat i flertalet studier världen över. Blomberg skriver att detta är forskningsfusk. Jag vet själv inte vad jag ska tro. Det är ju mer kvicksilver i vaccinerna i USA, som också är fler än i Sverige. Det är dessa som främst skulle vara skadliga. Låt oss för enkelhets skull anta att Blomberg har fel även med vaccin. Eller så struntar vi i vad han säger om saken, eftersom vi anser att det är irrelevant för hans rörelseträning.

Blombergs syn på miljön

Blomberg skriver att strålning från mobiler är skadliga, och refererar till flera studier. Det där får mig att bli lite orolig och jag tänker att jag borde tillämpa försiktighetsprincipen och hålla mobiler och den strålning som går borta från oss, speciellt barnen. Jag kan stänga av det trådlösa nätverket på min laptop nu t ex, när jag bara sitter och skriver. Mobilerna behöver ju inte förvaras i sovrummet över natten osv..... Men i alla fall, låt oss även anta att Blomberg har fel med detta.

Blomberg skriver även om kosten. Där känner jag igen mig. Det mest av det som står där har jag redan läst på flera andra ställen. Och jag vet att det funkar. Sönerna har ju blivit bättre utan gluten, kasein (mjölk), strösocker, AZO-färgämnen, aspartam och glutamat. Blomberg skriver att rörelseträningen måste kompletteras med en gluten- och kaseinfri diet och kosttillskott, för att vara effektiv. Den läsare som vill, får givetvis anta att detta är fel.

Några antaganden

Okej, nu har vi antagit att Blomberg har fel i sina påståenden om mycket, och vi ska ändå ge rörelseträningen en chans. Han är psykiater och har jobbat med rörelseträning i 25 år. Är det möjligt att en utbildad psykiater ger 25 år av sitt liv åt något som är fel? En kvacksalvare, säger vissa tydligen har jag hört.... Ja, det är kanske möjligt att det finns kvacksalvare som bara vill tjäna pengar och lurar folk att tro på saker som inte är sanna. Nu köpte jag Blombergs bok för 160 kronor + porto. I den står utförligt väldigt många av hans övningar. Jag kan läsa på och göra övningarna här hemma. Det låter inte som att han vill tjäna en massa pengar på mig..... Men okej, låt oss för sakens skull lämna möjligheten öppen att Blomberg är en kvacksalvare. Så att ni läser vidare. Och det är dags att testa hans övningar. Det var ungefär där jag var för några veckor sedan. Okej, nu tänkte jag inte så negativa tankar om honom, mer tvivlande och undrande tankar. Jag har ett öppet sinne, men "köper" inte vad som helst. Fast här behöver man inte ta ställning eller tycka och tro. Här man kan man bara testa. Alla kan testa hur ens kropp reagerar. (Fast ibland krävs nog lite hjälp.)

Hur det funkar

Blombergs och hans kollegors teorier bygger på att spädbarnsreflexer finns kvar hos vissa. Att de missat viktiga steg under spädbarnsåren, som är till för att reflexerna ska försvinna. Alltså de där vaggande rörelserna som barnen gör i början. Teorierna bygger på att man kan hämta in denna utveckling senare, genom att göra liknande rörelser, så att kroppen, främst hjärnan, vänjer sig av med att reagera reflexmässigt. Att den t ex lär sig att resten av musklerna ska förbli ospända när huvudet rör sig. Även synen är inblandad, eftersom det finns muskler i ögat. Det låter kanske lite långsökt och flummigt, men det är det inte. Det är fullt logiskt och kan förklaras med vetenskap, när man läser i detalj. Okej, nu är detta ett nytt forskningsområde och hjärnan är som bekant komplex. Alla samband är inte bevisade, men det finns teorier, och det finns alltså lång klinisk erfarenhet, hos Blomberg med flera.

Test av rörelseträningen

M och jag har ju ätit dieten som Blomberg förespråkar sedan cirka 1 år tillbaka. Ett bra utgångsläge för träningen. Jag bläddrade upp kapitlet längst bak med tester på om reflexerna finns kvar. Jag testade M. Strök honom bak på ryggen. Höften rörde sig. Bad honom vrida huvudet, och ena armen böjer sig. Jag stryker honom i handflatan och fingrarna böjs. De flesta reflexer finns kvar. Det känns lite chockerande. Jag läser bland symptomen och känner igen hur M beter sig. Klart att detta ställer till motoriken för honom. Och att det är svårt att vara stilla när reflexer triggar igång hans muskler. Det är lite kusligt. Att jag inte fattat detta själv. M beter sig ofta som en liten sprattelgubbe.

Vi gör några övningar. M ska ligga på rygg och röra huvudet från sida till sida och ligga still med kroppen. Först klarar han inte det. Armarna flyger med. Jag håller nere dem med ett i ett stadigt grepp, så stadigt jag vågar för att han inte ska få panik. Släpper efter så mycket jag kan. M fattar hur han ska göra. Nu ligger armarna still. Vi testar att göra en annan övning; "vindrutetorkaren". M säger att den övningen känns skön, och att han nog behöver den. När jag läser i boken, så inser jag att det borde vara så, med tanke på vad övningen gör och vilka symptom M har.....

Jag själv då?

Jag sitter och funderar på allt detta i soffan. Jag funderar på spädbarnsreflexen som gör att kroppen böjs framåt i fosterställning, när fostret rör huvudet framåt. Jag slappnar av och rör mitt huvud framåt. Då känner jag till min förvåning, att musklerna i mina armar spänns av sig själva lite grann. Som att de vill böja armarna (men inte gör det). Jag testar igen. Och igen. Ja, så är det! När jag för huvudet framåt, så vill min kropp lite grann dra ihop sig i fosterställning. Ja, faktiskt.

Jag har länge haft problem med axlarna och domningar i armarna. Det står lite om det i detta gamla inlägg. Jag har varit hos flera olika sjukgymnaster som sagt till mig att jag måste träna upp musklerna bak i ryggen, så att jag inte ska bli så hopsjunken och framåtroterad. Jag har tränat, men inte blivit så mycket bättre, som jag hade förväntat mig. Domningarna finns kvar. Men det är kanske inte så konstigt om det är en reflex som ställer till det?! Jag har givetvis testat de övningar som Blomberg förespråkar mot denna reflex. Och domningarna har nästan upphört, redan nu. Jag är mycket bättre, bara på några få dagar. Kroppen känns mer avslappnad direkt efter övningarna och det känns som att jag andas lättare. Kanske bara inbillning, förstås? Men det där med domningarna är inte inbillning. Jag glömmer nämligen att jag har det problemet, när jag inte har domningar. Men lider av det annars.

Vad som krävs för att komma igång

Egentligen så hade jag tänkt skriva ett inlägg om detta först längre fram, när vi fått effekt på M. Men jag kan helt enkelt inte hålla mig. Vill dela med mig till er. Några av er har ju redan "rätt" diet. Jag tror stenhårt på att rörelseträningen funkar. Jag ser den röda tråden i boken, och allt känns logiskt. Jag tänker lära mig alla reflexer och göra övningar med M. Man ska göra dem cirka 10 minuter om dagen. Rätt lite att förlora, och mycket att vinna.....

Innan man börjar behöver man inte förstå alla samband, eller ens läsa hela boken. Det går bra att bläddra längst bak till appendix där man kan gör test på vilka reflexer som är kvar och hitta övningarna. (Vissa reflexer är svåra att testa fram, men man kan gå på symptomen.) Det finns separata kapitel över vilka reflexer som är vanliga vid autism, dylexi och ADHD. Man behöver inte ha ett färdig träningsprogram, utan kan välja en eller ett par stycken övningar, börja och se vad barnet tycker. Jag läser i boken lite då och då, för det är mycket information och tar lång tid att lära sig. Men många bäckar små.... Jag har redan lärt mig mycket, men har mycket kvar.

Och därmed inte sagt att jag anser att autism borde botas. Om det ens går. Rörelseträningen funkar kanske inte på alla barn och vuxna med autism? Jag tror att det finns flera olika orsaker till autism. Och det finns många underbara människor med autism, som naturligtvis ska få vara som de är. Som vi behöver och vill att de ska vara som de är.

Jag vill inte bota sönerna eller maken, från vilka de är. Då kan man ju undra över mitt val av make.... ;) Men jag sticker inte under stol med att jag vill få bort alla symptom som är negativa. Jag är inte ute efter att bota, utan efter att hjälpa.

Ja, och ni fattar säkert varför jag tror att Blombergs rörelseträning inte är så stor som den borde vara. Han blir dömd efter sina åsikter, så folk ger aldrig rörelseträningen en chans. Och det finns dessutom en tröskel: Man ska helst äta gluten- och kaseinfritt, för att få effekt. Fast man kan ju alltid testa om reflexerna finns kvar, oavsett vad man äter...

Fortsättning om M och rörelseträning kommer i fler inlägg framöver.

18 kommentarer:

  1. Hej igen och god fortsättning.
    En liten fråga, som jag inte riktigt begrep, vad har gluten och kaseinfri kost att göra med reflexerna? Borde inte träningen hjälpa i alla fall? Jag känner verkligen igen domningarna i armarna på min man, så jag tror att han kan bli hjälpt av övningarna, så jag ska försöka läsa boken. Intressant inlägg, verkligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte exakt och jag tror inte han vet själv. Det finns teorier att gluten och kasein tar sig in i hjärnan och binder till morfinreceptorerna, och därmed stör. Jag tror själv på detta, men vet att teorierna är omdiskuterade. Självklart kan man testa rörelseträningen, vad man än äter. Har man inte autism, så är man kanske inte lika känslig för kosten?

      Säg åt din man att testa ryggåkningen: Ligga på rygg på golvet på en filt som glider, med böjda ben och armarna avslappnat längs med kroppen. Sen glider man kroppen fram och tillbaka och försöker få nacken att gunga med. Allt när man försöker slappna av och hitta en behaglig rytm.

      Det finns fler övningar för detta. Det är nog värt det för er att läsa själv också. Det behöver ju inte vara samma orsak som mitt.

      Radera
    2. Det ska jag säga till honom att testa, det är verkligen jobbigt med domningarna, och de har blivit värre med åren för honom.
      Tack!

      Radera
    3. Det var så lite! Jag vet verkligen hur jobbigt det är. Man använder armarna till så mycket och man rör dem hela tiden, dvs känner domningarna hela tiden.

      Berätta gärna hur det går. Om han inte tror på dig, så ge honom boken och låt honom läsa själv. Det är väldigt fint förklarat i den.

      Radera
  2. Vi har också använt Blombergs rörelseträning med fantastiskt resultat på dottern. Hon hade många svåra motoriska problem och dessutom kramper, som helt har försvunnit. Och Blomberg är faktiskt inte ensam om att anse att rörelser kan påverka neurologiska funktioner. Feldenkreis är ju en accepterad metod med liknande syfte (se t.ex. http://www.feldenkraismetoden.org/vad-ar-feldenkrais/). Och Donna Williams har också skrivit om organisationen B.I.R.D. (se http://www.b-i-r-d.org.uk/about/approach.htm) som använder liknande metoder.

    Grunden verkar bestå i att kroppens rörelser är nödvändiga för att hjärnan ska utvecklas ordentligt (även alltså synen och språket). Jag tycker absolut att man borde pröva rörelserna, det är en så liten insats som kan ge så stora resultat, och det enda man förlorar på att prova är ju lite tid. Tycker man inte att det fungerar kan man ju sluta...

    SvaraRadera
  3. Vi har varit hos en kvinna i höst 2 ggr med två av våra barn som "kan" rörelseträning. Hon ville först att vi läste Blombergs Autism - en sjukdom som kan helas. Vi blev varnade att gå väldigt försiktigt fram med vår son och rörelseträning innan kostomläggningen är gjord. Vill inte ge mig på att utförligt förklara varför - det står i en del boken - men i princip går det ut på att den läckande tarmen frigör ämnen som får en kraftig påverkan på hjärnan vid rörelsträning. M a o har vi fått lära oss att inte bara pröva för att det kan skada OM inte tarmen är läkt ... Har själv svårt att värdera detta men som lekman låter resonemanget rimligt.

    Första steget för vårt barn är att ta bort all gluten och kasein samt ta diverse tillskott (probiotika, mineraler och vitaminer t ex) coh göra några få enkla, passiva övningar. Just nu har vi inte kommit längre! Nya tag efter nyår förhoppningsvis.

    Vill gärna höra mer hur det går för er som prövar! Tack Aspergermamma för inlägget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria, för ditt viktiga påpekande! Det där har jag nog inte hunnit till i boken. TACK för att du skrev det. M har ju varit utan gluten och mjölk så länge nu, att det nog inte är någon fara, men det kan ju skada någon annan. Det var ju självklart inte min avsikt.

      Jag kommer garanterat att blogga mer om detta. Även om det inte funkar på M, så kommer jag skriva det. Fast jag ser redan att det funkar på honom. Han är lugnare i kroppen när vi gör övningarna. Berätta gärna du också, hur det går! :)

      Radera
  4. Hej!
    Jag är nyfiken på hur det har gått? Jag har själv kontaktat Harald för att komma på konsultation(hoppas jag). Vill gärna höra mer! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Linn!
      Jo, det har gått jättebra. M blev mycket bättre av övningarna. Fick bort reflexerna och fick ökad kontroll. Vi har en hel del att jobba med, men just nu står det still. Det hänger på att jag ska läsa på mer och fatta vilka övningar han behöver härnäst. Men jag har inte släppt det. Har du boken "Rörelser som helar"? Har du testat reflexer?

      Jag tror verkligen på detta, men det hjälper nog också mycket till att M får rätt kost nu. Barnen rör sig mycket. Lillebror har inte några svårigheter med grovmotoriken och vi gör inte några övningar med honom, och det märks ändå att han utvecklas.

      Har ni en studsmatta? De är mycket bra tror jag. Såg du filmklippen om annan rörelseträning som jag la upp på facebook?

      Berätta gärna hur det går om ni kommer till Harald!

      Radera
    2. Hej A! Så bra du skriver! Sitter just och har börjat läsa Rörelser som helar. Jag är Feldenkraispedagog och vill läsa på om reflexern och övningarna. Efter 50 sider fick jag nog och hoppades hitta lite hjälp på nätet. Så jag fick hjälp! Allt du skriver, förutom att jag inte har erfarenhet av autism i familien, var precis så jag själv upplever boken. Och ja, jag kommer hoppa över en massa sidor verker det som. Att rörelse hjälper vet jag väl av egen erfarenhet med mig själv under min Feldenkraisutbildning och av att utöva det på andra. Just därför blir jag extra ledsen av att Blomberg faktiskt förstör för både sig själv och rörelseläran och extra glad av det du skriver om att skala bort all onödig ballast! Lycka till med att upptäcka fler hjälpsamma rörelser! christian hüls

      Radera
  5. Fantastiskt bra svenska överallt - nästan som vore det skrivet av... Ja, gissa vem!

    /qrt

    SvaraRadera
    Svar
    1. ? Hm, nu är jag inte alls med. En ledtråd?

      Radera
  6. Ett litet inlägg. Jobbar med barn i skolan, tonåringar. Gjorde ryggåkning på en pojke med mycket i huvudet. "Det blev frid i huvudet" var hans kommentar. Tänk att få det....behöver nog många få....med eller utan diagnos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra! Tack för att du berätta. Ja, ryggåkningen har mina gillat. Jag behöver den själv.....

      Radera
  7. Intressant inlägg. Jag har liknande upplevelse. Min son slutade i princip att utvecklas vid 6 månaders ålder och kunde vid 2 år varken gå eller prata. Han var glad och nöjd men extremt passiv, rörde sig knappt, sa aldrig ifrån. Vi fick besked från neurologen på KI att det inte fanns något att göra åt, att hans problem kunde förklaras med en migrationsstörning i hjärnan (som inte syns på bilderna från MR-scannen) samt liten lillhjärna och få och smala förbindelser mellan hjärnhalvorna. Jag nämnde att jag hört att förbindelsen mellan hjärnhalvorna kan övas upp med tex yoga, men fick ett stelt leende och svaret att på KI anser man inte att det är vetenskapligt bevisat och därför rekommenderar man inte någon typ av yoga eller liknande. Det här beskedet stämde inte för mig, för min son hade ju varit bra, hade varken låg muskelton eller andra synliga problem, från början. Min son fick sedan ett helt team med folk från habiliteringen, jättebra människor, som jobbar med hans motorik, tal, teckenkommunikation etc. Men ingen hade i uppgift att jobba med hans hjärna. Jag vägrade tro att en två-årings hjärna är skriven i sten och att den för alltid kommer att se likadan ut. Jag googlade runt och hittade tillslut till Harald Blomberg och hans rörelseträning. Min son fick tid i januari och vi tog bort gluten och mjölk från hans diet på Haralds inrådan, som menade att hans svårigheter snarare berodde på glutenataxi. Det var som att trycka på en strömbrytare för min son. Som om han gick från att leva i konstant töcken eller dimma, till klarhet. Han började gå 2 månader senare, antagligen för att han återfått någon sorts balans efter att den värsta inflammationen i lillhjärnan försvunnit. Sen dess har det gått som tåget, hans låga muskelton har blivit mycket bättre och han blir starkare för var dag. Nu, ett år senare har tydligen inflammationen i lillhjärnan försvunnit han kan till och med springa. Han har fortfarande svårigheter att hoppa och har inget tal, men Harald menar på att talet kommer att komma inom några år, då rörelseträningen bidrar till att lillhjärnan kommer att växa till sig. Hittills vad gäller min son så har allt som Harald tipsat om givit resultat och jag är evigt tacksam för att jag gick vidare och sökte egna svar. Utan Haralds hjälp tror jag att min son inte ens hade varit halvvägs i den otroliga utveckling som har möjliggjorts för honom det senaste året. Han hade också 4 olika typer eksem över hela kroppen med blodiga sprickor vid örsnibbarna - dessa är helt borta sen vi introducerade gluten- och mjölkfri diet. Allt detta, trots att blodprov inte visat positivt på varken gluten- eller mjölkproteinintolerans. För mig så bevisar det enbart att blodprov inte är helt tillförlitliga vid fastställandet av olika typer av känslighet. Jag skriver den här kommentaren då jag vill berätta för hela världen om glutenataxi och att det existerar även om inte svensk sjukvård accepterar tillståndet. Den engelska sjukvården NHS har till och med informationsblad om det, och här i Sverige "existerar" det inte pga att det ännu inte finns tillräckligt med forskning. Jag har sett med egna ögon hur positivt Haralds metoder påverkat mitt barn, jag kan inte säga annat än hur tacksam jag är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Ledsen att det tagit sån tid för mig att svara. Vilken fantastiskt historia! Vilken tur att ni fick rätt hjälp och att du inte nöjde dig med svar från sjukvården. Har du återkopplat till dem vad som hänt, eller du vågar inte för att inte få en anmälan på dig? Man blir ju bestört att de säger så där "finns inget att göra". Små barns kroppar läker bättre än vuxnas, så vi får hålla tummarna. Lillebror mår hur bra som helst numera. Bara små spår kvar autismen som är på personlighetsnivån och det är absolut ok! Har du hittat till Fantastiska Föräldrar Kostgruppen? Gå med där om du inte redan är med, för där får du tips, recept etc från andra i samma situation. Tack för att du skrev ner din solskenshistoria! /"Aspergermamma"

      Radera
  8. Tack för ett fint inlägg och kommentarer. Ni inspirerar till rörelseträning! Min son blev oerhört mycket bättre av att sluta med gluten och kasein på Haralds inrådan. Nu ska vi upptäcka vad rörelserna kan göra för oss.
    /Tacksam mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra! Ja, ge det en chans! Berätta gärna hur det går! mvh "Aspergermamma"

      Radera