Min kusin var här för ett tag sedan. Hon följer min blogg, och det är jag väldigt glad för. Hon gav mig ärlig återkoppling, vilket jag tycker var mycket värdefullt. Hon sa att hon ibland har svårt att förstå vad jag skriver. Mera sånt! Kommentera gärna och ge mig en chans att förklara, när ni inte förstår. Jag vill ju att ni ska förstå, och det gör enbart bloggen bättre och mig tydligare, om ni frågar. Som min gamle chef så klokt sa till mig: "Fråga, för undrar du, undrar säkert fler!"
Jag bad min kusin om ett exempel på något hon inte förstått, och då sa hon: "Det här med att se i 2D". Jag förstår att det är svårt för henne, för det är ju svårt för mig också! Det är något jag fortfarande funderar på och försöker sätta mig in i.
Jag får faktiskt lite hjälp att förstå av Super Mario. Lillebror älskar att titta på Super Mario-YouTube-filmer. Jag har själv svårt att titta på de som är i 3D. (Och det var ännu svårare att spela i 3D, när jag testade.) Super Mario är ju rätt enkelt gjort, så min hjärna fattar inte alltid vad den ser. Det innehåller inte alltid detaljer som hjälper till med 3D-tolkningen. Om vi människor tittar på en film i 2D, så tolkar ju hjärnan filmen delvis i 3D, eftersom vi vet av erfarenhet hur stora saker brukar vara. T ex så kan vi se hur långt bort en bil befinner sig, genom att se hur stor eller liten den ser ut i förhållande till allt annat. I Super Mario, finns det inte alltid sådana detaljer som kan hjälpa till med 3D-seendet. Det förblir emellanåt bara som en bild för mig.
Det jag märker, är att när Super Mario springer, så kan jag genast tolka allting i 3D. Det som innan mest var en konstig bild, börjar röra på sig. Det som är nära rör sig mycket och det som är långt bort rör sig lite. NU kan min hjärna fatta hur rummet ser ut, mest hela tiden. Och på något sätt blir det lättare och mer vilsamt att titta, jämför med
när Super Mario står still och hjärnan fortfarande kämpar med
tolkningen. Inte konstigt att M springer så mycket då..... Jag förstår det. Som Melvin Kaplan skriver, så är det för att orientera sig i rummet. När M rör på sig, får han något slags perspektivseende. Det är inte längre bara en bild. Gissar jag....
Titta själva till exempel på den här filmen.
Funderat över det där. Hur är det med bollkänslan då? Den måste ju va usel!?!
SvaraRaderaJa, men precis. Det är ju en naturlig följd av svårigheter med djupseendet. M klarar sig ändå rätt okej på gymnastiken. Han är faktiskt rätt duktig på att studsa en basketboll. Och leker ofta med bollar i studsmattan, så jag tror att det där går att öva upp till en viss gräns.
RaderaMelvin Kaplan skriver i sin bok "Seeing through new eyes" om flera personer som haft svårt med djupseendet, men sen fått rätt prismalinser av honom, som direkt förbättrat deras djupseende och bollkänsla. Att de helt plötsligt kunde fånga en boll. Det känns logiskt att duktiga bollsportare är sådana som kan ställa växla seendet mellan nära och långt håll snabbt.
Var är det du funderar över mer? Du skrev innan att du funderade över lite saker jag skrivit. Om du skriver vad, ska jag försöka förtydliga. :)
RaderaÅ! Det är saker som händer å inte händer här hemma å på jobbet. Startar många tankar. Min hjärna spinner vidare liksom. Ibland är det en tröst att läsa ngt du skrivit å ibland en aha-upplevelse. Inland känner jag igen ngt som gör att jag lättare kan förstå vissa situationer här hemma.
RaderaTack Mea! Om du visste vad dina ord värmer och stärker mig. Sån återkoppling gör att jag vågar skriva oftare och mer. Ibland känns det som att vissa saker jag skriver är självklara för alla i samma situation. Men bättre skriva något som alla vet någon gång ibland, än att hålla tillbaka med något som hjälper dig och andra. Jag går alltid på min magkänsla med vad jag ska skriva eller inte. Oftast väljer jag att skriva.
RaderaKram :)
Jag är ganska impulsiv av mig. Det passar inte i vår familj. Särskilt inte på maken och ett av barnen. (De är väldigt lika...) Vi kan tex inte ta husvagnen och åka "dit näsan pekar" utan vi måste veta vart vi ska. Jag lär mig ha tålamod men ibland är det skönt att inte ha full kontroll. Som tex när jag och en av tjejerna skulle till sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vi köpte biljet som man kan åka både tåg och spårvagn på. Jag vet ju vart i Göteborg det ligger men inte riktigt vilken spårvagn som leder dit... Så vi testade oss fram... Tog rätt nr men åt fel håll. Jag märker ju ganska snart att vi åker åt fel håll... Det va ju bara att byta. Jag tog ett tidigare tåg så vi skulle kunna prova oss fram lite. När vi kom hem sa dottern att vi hade åkt 2 tåg (dit och hem) och en väldig massa spårvagn! :D Hon tyckte det va jättekul! Det hade inte gått med maken tex. Han hade blivit jättestressad över ngt sånt. Men han lär sig han med. Vi kompletterar varandra bra. Svärmor brukar säga att det är tur att jag är så lugn... :)
RaderaDetta speglar oss lite här hemma. Jag måste lära mig att inte vara så impulsiv och ändra i planerna för mycket bara för att det går bra just nu. Bättre att fortsätta ett tag i samma spår å "vila" lite och sen utmana lite när man känner sig lite starkare. Det tar på krafterna att vara den som utmanar att prova ngt nytt.
Kram!
Lugn inombords... Så jag fixar att vara impulsiv... :)
RaderaJa du förstår... Hoppas jag! :)
Ojdå, jag blir nästan svettig av att läsa hur du funkar. Jag är definitivt som din man där. Vill veta allt innan. Men det viktigaste är ju att det funkar för dig och att du hinner i tid.
RaderaMaken säger ibland att "det bara är att ta plånboken och åka. Allt finns att köpa." Det gör mig jättestressad. Allt går att köpa men man måste vara vid en affär vid rätt tidpunkt. Mediciner t ex, är rätt bra att ha med sig på semestern.
Det är nog rätt bra att jämka här. Ibland låter jag mig smittas av hans spontanitet. Det är också en fördel, många gånger.
Ja. Jag blir oerhört stressad om jag inte hinner i tid. Därför mår jag bäst av att åka lite tidigare. Vilket resulterar i att jag ofta är ganska tidigt på plats. :)
RaderaMen då funkar det ju för dig! Jag måste alltid planera noga och ha tid att missa 1-2 tåg, om jag ska vara lugn.
RaderaNär jag skulle på anställningsintervju ringde en rekryterare till mig precis när jag tog på mig skorna. Jag pratade 5-10 minuter med honom och stod kvar i hallen. Maken undrade om jag hann nu. Japp, det gjorde jag. Hade tidsmarginal till bussen och kunde missa två tåg. :)
Ja, jag tittade på filmen och jag håller med. Ser verkligen 3D mycket bättre när det rör sig... :)
SvaraRaderaVisst är det svårt att sätta sig in i hur man INTE ser själv... och vi andra är så 3D-indoktrinerade, som jag brukar sgäa. Det tar helt enkelt lite tid att föreställa sig. Jag har ju hållit på med dotterns syn nu i mer än ett år, så jag har ju lite försprång... :)
Men de flesta (även vanliga) ser faktiskt saker bättre och får bättre bollkänsla när de rör sig - det finns inte många bollspel som inte kräver att man rör på sig... "Fotarbete" brukar man kalla det då...
Ja, snacka om att du har ett försprång! Du fattar nog knappt hur mycket du lärt dig. ;)
RaderaDet går nästan inte att förstå hur de ser, för oss som en gång knäckt "storleks-koden" med hjälp av djupseendet. Alltså att vi kan bedöma avstånd genom att titta på sakers storlek. Som vi gör när vi tittar på film, som ju är i 2D.
Väldigt sant om bollspel. Det är ju Super Mario när det rör sig. Det finns kanske någon fördel med att detta är ens önskade tillstånd för synintrycken? För oss andra är det nog svårare att tolka synintryck när vi rör oss, än när vi står stilla? Jag ser i alla fall helt klart bättre när jag står stilla.
Ja, men att följa rörliga objekt med blicken (som en boll, andras rörelser o.s.v.) är lättare för alla när man själv rör sig. Om du inte själv har gjort den sorters sporter - nästa gång du ser en tennismatch, t.ex. - kolla hur de står och "gungar" medan de väntar på serven! Eller boxarna i ringen som smågungar fram mot varandra och väntar på nästa slag eller möjligheten att själva få in ett slag...
RaderaKaplan nämner något om det också - jag tror att det var när han jämförde olika sorters "gungande", i sidled eller framåt-bakåt, och vilka olika funktioner det då har. Det kan vara att själv hålla balansen ELLER att förstärka avstånds- och rörelsebedömningen.