Lillebror har verkligen mognat med stormsteg. I morse vaknade han och vi gosades en stund. Lillasyster skrek till. Då sträckte han fram sin hand. Jag trodde att det som vanligt var, för att hålla för hennes mun. Men så sa han "Ja kama dej." och rörde vid henne, varpå hon tystnade.
Sen gosades jag och lillebror ett tag. Därefter ville han ner och väcka M. Han tog Ms legokalender och gick in med den där M låg och sov. Han vill verkligen väl.
Jag antar att han har mognat. Förstår ett och annat numera, som han inte gjort tidigare. Och så har han fått mycket beröm på sistone. Vi har riktigt laddat honom med positiva ord om hans person och allt bra han gjort. Positiv förstärkning. Han har fått guldstjärnor och vi har "sugit på den karamellen länge", dvs pratat om guldstjärnorna och påmint honom om hur duktig han är och hur duktig han varit.
Jag har inte insett att det vi gjort är laddat honom med överskott. Rätt självklart egentligen. Bo Hejlskov skriver om det i sin bok "Problemskapande beteende...." Att människor som haft det bra, har ett överskott att vara snälla mot andra, i större utsträckning än de som har haft det kämpigare.
Jag insåg det, när lillebror försökte krama lillasyster. Han låg där och fick tillräckligt med kärlek, för att ha överskott att trösta henne.
Så nu ska jag fundera ut fler sätt att ladda överskott hos barnen. Egentligen är det väl bara att ge dem mycket kärlek, närhet och äkta beröm, eller? (Man kan ju inte berömma allt, för då mister det sin effekt.)
Härligt inlägg, tack för det!
SvaraRaderaVar så lite! Kul att du tycker det. Kan bara säga att detta fortfarande funkar jättebra. Lillebror har utvecklats jättebra sen vi började "ladda överskott" hos honom. Han mår bra av att känna sig duktig och snäll, och numera lyder han ofta jättebra bara jag ber honom om olika saker, som t ex komma och äta, vara snäll mot lillasyster (istället för motsatsen). Skäll och konsekvenser är en återvändsgränd med honom. Och leder till en ond cirkel.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHärligt inlägg. rosa goda beteende höjer allas självförtroende inte bara de med diagnos, vem vill inte få bekräftan? Jag tycker att man kan blunda för vissa strider ibland och välja med omsorg om man behöver ta några. Barnen reagerar ofta med att slå bakut ändå... kan vara bra att ritprata efter om sådant händer. Men beröm, känna sig duktig och behövd smittar av sig.
SvaraRaderaHåller helt med. Man måste verkligen inte ta alla kamper. Som när lillebror kallar mig "dumskalle". Då ignorerar jag eller säger att "jag kan vara en dumskalle", för att ta udden av det.
RaderaRitprat är inte fel, och inte heller att ge dem alternativ till vad de kan göra istället. Det behöver vi alla ibland. Jag kör stenhårt med att man alltid ska förklara. Och sen frågar jag lillebror vad han vill att jag ska göra när jag blir arg: slåss, skrika eller förklara. Då tittar hon på mig som att jag är korkad och svarar "förklara!" och lovar att själv förklara i framtiden.