Ingen komjölk för lillebror

Just nu sitter jag och eldar upp mig över kosten, så jag tänkte att det var lika bra att skriva av mig.

Som ni kanske läst fick lillebror diagnosen autism i veckan. Nu tänker vi ta bort alla komjölksprodukter från hans kost. Anledningen är att M mår mycket bättre utan, dvs har mindre symptom. Och så tror vi starkt på att komjölk är övervägande onyttigt för oss människor. Visst finns D-vitamin och kalk, men innehåller också laktos som ger bubblig mage och magknip i större mängder, kasein som jag tror tar sig i in i hjärnan på sönerna  och tillväxtfaktorer som är till för kalven och som skapar inflammation i människokroppen och ökad tillväxt hos barnen och tillväxt hos saker som man inte vill ska växa typ cancerceller. Ni kan titta här, om ni vill höra mer om tillväxtfaktorer. Ärligt: Det finns faktiskt kalktabletter och D-vitamintabletter (som vi tar). Om man inte äter så mycket rött kött, behöver man dessutom mindre kalk, eftersom kroppen behåller det den har bättre då.

Jag bad läkaren som satte diagnosen om ett läkarintyg på kosten. Det var inga problem. Hon, specialpedagogen, och psykologen trodde mig och var intresserade. De hade läst artikeln i Mat & Hälsa. Läkaren sa att nya studier görs, och att resultaten snart är på väg in. De höll helt med om att jag som mamma inte kan vänta in detta, utan måste få testa. Jag har ju hållt på med kliniska prövningar hela mitt yrkesliv, så jag kan en del om studier. Jag är statistiker och har själv räknat fram studieresultat för läkemedelsprövningar. Om ni vill läsa mina funderingar kring koststudier finns detta gamla inlägg.

Om ni vill läsa Sabinas erfarenheter om kosten kan ni läsa detta inlägg i hennes blogg, där ni ser att hon har liknande erfarenheter. Hon länkar också till mitt inlägg ovan.

I alla fall: Ett läkarintyg är på väg. Läkaren bad min specifiera vad det ska stå på det, så jag har skickat henne ett förslag där även färgämnen, glutamat, aspartam, soja, natriumbensoat nämns förutom gluten, socker och mjölk. Det känns som att jag har 100% stöd där.

Därefter var jag inne hos dagisförståndaren och berättade om diagnosen. Det är relevant för henne, för nu får hon lättare att söka pengar för lillebror. Jag berättade även om läkarintyget som är på väg, eftersom jag tänkte att de borde kunna börja med rätt kost redan nu. Men dagisföreståndaren sa: "Om det är så mycket, så behöver vi ett intyg." Så nu får vi hoppas att läkarintyget kommer snart. Under tiden får han mjölk på dagis. Det känns inte alls bra för mig. Jag mår riktigt dåligt av detta, för jag är övertygad om att det skadar honom. Han äter dessutom helt mjölkfritt hemma och har gjort det i ett halvår. Jag har velat ta bort mjölken på dagis, men har inte vågat fråga.

Jag sa även att jag vill att lillasyster ska få mjölkfritt, men då vill föreståndaren absolut ha ett läkarintyg. "Gå till en allmänläkare och utred." tipsade hon om, fastän jag vet att dagis kan göra precis som de vill enligt lagen. De kunde dock sluta ge henne mjölk som måltidsdryck. Det var i maten som var problemet.

 Det argument vi har fått tidigare är: Det ska vara rättvist för alla. Men hallå? Jag har två barn med speciella behov. På vilket sätt "är det rättvist för alla"? Dessutom går intolerans mot komjölk inte alltid att se på läkarnas tester. Man får gå på symptomen.

Om nu våra två äldsta barn har diagnosen autism, och det finns många som hävdar att kaseinet i mjölken kan vara skadligt för barn med autism, och vi tar bort det och de mår bättre. Om det är så, och bröderna har en lillasyster som visserligen inte uppvisar symptom på autism, men som kanske skadas av kaseinet fastän det inte märks än, är det inte då ganska självklart att hon ska erbjudas mjölkfri kost? Försiktighetsprincipen!

Mjölken misstänks även för att ge allergier. Jag har själv blivit av med min björkpollen- och gräsallergi sen jag la om kosten. Eller åtminstone kände jag inte alls av det i somras, helt utan mediciner. Och maken har astma. Klart att jag är jätteorolig att lillasyster ska utveckla någon allergi. Hon har eksem på benen och klagar ofta på att kläderna kliar. De blir i och för sig betydligt bättre utan gluten. Alla allergitester är hittills negativa.

Allt detta känns rätt konstigt för mig. Om man vänder på det: Varför har de rätt att ge mina barn komjölk? De kunde lika gärna ge barnen hundmat, som jag ser det. För mig är komjölk kalvmat, inte människomat. Om man av religiösa skäl inte äter griskött, eller kött, så serveras inte barnen det. Är man vegan eller vegeterian som inte äter komjölkprodukter, serveras inte barnen mjölk. Varför behöver vi ha läkarintyg? Är inte detta att jämnställa med religion? Det gjorde i alla fall föreståndaren med gluten. "Glutenfri-familj" sa hon då till maken som skötte den kontakten. Det är nog bättre att han tar ett snack med henne och kanske även kocken. Maken är bättre på det.

Kan tillägga att jag i övrigt är väldigt nöjd med dagis. Lillebror har resurs och pedagogerna är duktiga. Och vi har fått ha barnen där, mer än vad vi har rätt till. Det är jag evigt tacksam för. Annars hade jag gått in i väggen. Men kosten är väldigt viktig för mig. Den är barnens byggstenar.