När jag får sådana här bra tips, då känner jag att bloggandet är värt varenda timme. Ni ger mig så mycket tillbaka ni läsare! Tusen tack Sabina! Jag ska absolut köpa boken, läsa och börja träna M. Jag såg förresten att den var lite billigare på Adlibris. Ett litet tips bara.
Och sen tyckte jag att Prestationsprinsens senaste inlägg var tänkvärt. Det är sånt här jag har misstänkt om barnens miljö, men saknar erfarenhet av. Bra att få det bekräftat tillsammans med en massa konstruktiva tips!
Sabinas första kommentar:
--------------------------------------------------------------------------------
Hej du, det är jag som tidigare
skrev om min dotter som visade sig ha celiaki och pollenallergi och
inte bara autism. Bra artikel den där i Mat&hälsa och det var roligt
att få läsa om er. (Nu slutar jag vara bara "Anonym" förresten, det
blir för jobbigt i längden, jag läser din blogg rätt ofta.) Min dotter
gör faktiskt enorma framsteg och det har inte stannat av heller, blir
bara bättre och bättre. Undrar nästan var det kommer att sluta! Kanske
utan autism till slut..?
Men jag vill gärna tipsa dig om en bok, apropå det här med överkänslig syn/hörsel etc. För ett bra tag sedan gick det upp för mig att det var något fel på min dotters syn - inte så att hon ser dåligt - men något mkt konstigt. Skaffade en bok om synterapi vid autism, och bingo! Alla sorters störningar i andra sinnen kan förekomma om synsinnet är stört på olika vis. Tycker absolut det verkar som om du skulle ha stor nytta av den här boken, Seeing through new eyes av Melvin Kaplan. Den finns på bokus bl.a.: http://www.bokus.com/bok/9781843108009/seeing-through-new-eyes/
Sen finns det en bra artikel med lite annat perspektiv om samma sak av Olga Bogdashina som man kan ladda ner här:
Min
dotter har nu fått visuell terapi i snart ett år (först av mig själv
och sedan även på habiliteringen)och det har förbättrat saker och ting
nästan lika mkt som glutenfri kost. Har märkt att de som jobbar med
autism ofta tror att autistiska barn alltid ser bättre än andra och är
så extremt visuellt lagda - men om man är känslig för sinnesintryck är
det nästan alltid så att synen också är inblandad på olika vis. Man kan
ha ändrad syn utan att se dåligt, och det kan bidra till både
hyperaktivitet och störningar i andra sinnen m.m.
Hoppas ni kan ha nytta av detta, ville bara tipsa om en sak som verkligen har hjälpt min dotter!
Hoppas ni kan ha nytta av detta, ville bara tipsa om en sak som verkligen har hjälpt min dotter!
--------------------------------------------------------------------------------
Sabinas andra kommentar:
--------------------------------------------------------------------------------
Ja, det var verkligen en bra
bok som liksom ändrar hela perspektivet! Hoppas du hinner med den! Jag
pressar den på alla som har att göra med min dotter. :)
Det är många fler barn som har de här problemen i olika form, inte bara autistiska förresten, läste t.ex. någonstans om en pojke som hade svårt med pussel för att han blev förvirrad av färgerna och formerna... Precis så är min dotter också, och där har jag hittat på några bra knep och metoder och roliga övningar.
Det finns andra barn som har dessa svårigheter fast de inte är autistiska, upplevs som klumpiga, okoordinerade, överaktiva m.m. Tror snart man får skriva en egen bok om det här, för "alla" tror som sagt att de autistiska barnen är så extremt visuella. Och man kan faktiskt göra mycket åt det, bara man kommer på vad det är... :)
Du
kan f.ö. googla på visuella perceptionssvårigheter, man hittar rätt mkt
bara på det, och på hjälpmedelsinstitutet finns flera bra artiklar att
ladda ner om man vill, som
http://www.hi.se/Global/Dokument/Syntes/Barn-med-visuella-perceptionssvarigheter.pdf
www.hi.se/Global/Dokument/Syntes/föräldrars%20erfarenhet.pdf
www.hi.se/Global/Dokument/Syntes/föräldrars%20erfarenhet.pdf
Man
kan också anlita ögonläkare/optometrist om barnet kan samarbeta för
sådana tester. Trodde aldrig att min dotter skulle kunna det, men nu
undrar jag om hon inte snart kommer att kunna det...
--------------------------------------------------------------------------------
Det här låter superintressant. Min sexårige son är väldigt ljudkänslig. Vi kunde tex inte dammsuga med honom hemma förrän han blev runt fem år. Sen dess har det fungerat (i stunder) om vi samtidigt har distraherat honom med någonting annat.
SvaraRaderaEn annan sak som förvirrar mig är att han, trots glasögon för närsynthet, sitter märkbart nära allt han läser/ritar/tittar på. Någon som vet om det är vanligt vid "sinnesintryckssvårigheter"? Jag är relativt novis...
Jag känner igen det där med att sitta nära allt från M och maken, som båda har perfekt syn (precis som din son med glasögon). Jag misstänker att det är för att ju mer man har det man håller på med i synfältet, ju mindre stör allt runt omkring. Maken vill t ex ha TVn i hela synfältet när han tittar. Annars tänker han på det som är i rummet. Han säger att en TV inte kan vara för stor.
RaderaJa, att sitta nära kan absolut vara ett tecken på visuell perceptionsstörning. Det kan handla om t.ex. att de skärmar av (min dotter har haft tunnelseende tidigare), men det kan även vara så att de har faktiska synfältsbortfall, använder bara ett öga när de tittar nära eller att de inte kan "se" vissa saker. En ögonläkare kan testa detta, om barnet kan samarbeta. Man får nog berätta först vad man misstänker så att det blir rätt tester. Vill gärna rekommendera den finske ögonläkaren Lea Hyvärinens texter också, ett exempel finns här: http://www.aph.org/cvi/articles/hyvarinen_1.html
SvaraRaderaMen även i Sverige finns ju den här kompetensen, ta upp det med en ögonläkare så kan de ju guida vidare!
Kul att ni tycker detta verkar rätt för era barn också, har som sagt länge trott att det finns många fler än min dotter som har dessa bekymmer!
Nu har jag läst en av de där pdf:erna och känner mig rätt förbluffad. Det är många saker som fått sin förklaring. T ex varför M ville gå och titta efter vindflöjlar i bostadsområdet där vi brukade gå. (Det fanns några stycken.) Och det där med kontraster i ansiktet har jag vetat länge. Och hålla handen när man är ute och går. Ja, jag kan dra fler exempel men M har helt klart visuella perceptionssvårigheter. Det insåg också psykologen som gjorde WISC-testet. Varför har inte hon guidat oss vidare? Visste hon inget om detta i maj 2011. Jag frågade om träning och hon menade att det bara kommer vara så här för M. Och sen har han varit hos en ögonläkare som bara konstaterade att han har perfekt syn och skickade hem oss. Suck, att man alltid måste ligga på! Men stort tack! Och många av de där tipsen är sånt som vi tack och lov gjort. Sånt som vi, dagis eller skola hittat. Men fler saker kan göras helt klart. Det var en lång lista med tips, men den får läsas många gånger och ligga och "mogna".
RaderaJag är också lite häpen över att det var så svårt att övertyga experterna om att min dotter hade just visuella störningar... eftersom "alla" inom autismspektrum är så visuella! "Vår" fantastiska psykolog lät sig iaf övertygas ganska lätt, och även läkaren, det är därför dottern nu får visuell terapi även på hab. På något sätt är det så här: de vet att det finns, men just inom detta område kallas de kompenserande strategierna oftare för "ritualer". Det är det naturligtvis inte alls fråga om!
SvaraRaderaOch du - de har fel om de påstår att det "alltid kommer vara så här"! Man KAN träna det här, man KAN lära sig, det finns t.o.m. glasögon (dock inte av den vanliga typen) som kan hjälpa. Min dotter har som sagt haft tunnelseende och har sett i 2D - tack vare träningen ser hon nu sin omgivning i 3D och kan t.o.m. lägga pussel! Samtidigt har alla möjliga andra problem löst sig - man kan gå vart man vill, man kan möblera om hemma, man får måla om, saker får bli skrynkliga, man får böja sig ner över henne plus massor med andra saker, som allihop hade sin grund i just den här svårigheten att se världen i 3D. Och det har vi tränat helt utan glasögon. :)
Men Melvin Kaplans bok är den bästa faktiskt, missa den inte! Bra mkt mer info och förståelse från den än de övriga texterna...
Glömde en sak - ursäkta att jag skriver så mkt förresten, men det här med synen har blivit lite av min "käpphäst"... Om din son är hyperaktiv, så är chansen rätt stor att han också ser världen i 2D med sin syn och istället får sin 3D-uppfattning från sin motorik och sin känsel, det s.k. kinestetiska och haptiska sinnet, d.v.s. att han rör sig och berör saker för att få ihop sin 3D-värld. (Min dotter var underaktiv och fick sin "världsuppfattning" från hörseln.)
SvaraRaderaDu behöver absolut inte be om ursäkt. Jag tycker att det är toppen att du skriver och informerar. :)
RaderaJag vill gärna fråga dig om det där med 2D. Numera kan han pussla, hoppa studsmatta, springa runt utan att springa emot saker (har han nästan aldrig gjort), klättrar upp högt på gympan och lekplatser. Vågar släppa markkontakten nu äntligen. Vi kan lyfta upp honom utan att han gallskriker.
Däremot så frågar han ofta hur höga olika saker är i förhållande till varandra. Jag vet inte om det är för att han har svårt att se det, eller bara vill ha något att prata om (ADHD i munnen). Och han upplever rött väldigt starkt. Vill vifta med snören all vaken tid. Och är fortfarande lite klumpig motoriskt.
Jag är nästan helt säker på att hans ögonrörelser ändrats sen vi la om kosten. Han tittar mera direkt på oss nu. Man får mera ögonkontakt. Och jag tror att han ser ansiktsuttryck bättre.
Kan det ändå vara så att han ser i 2D fortfarande? Han är ju väldigt stark på allt som innefattar ljud.
Jag blev så glad när jag läste om sånt man kan göra för att träna honom. Många av sakerna har vi gjort i flera år. Så det kan hända att vi tränat honom i detta utan att riktigt begripa det här med 2D. T ex har han läst Hitta Hugo och liknande böcker.
Men jag ska absolut läsa allt det du tipsar om. Kaplans bok kommer nog till ombudet idag. :)
Du är helt klart inne på rätt spår här! Och jag känner att jag vill veta allt som du vet. Om du kommer på något mer - något som dyker upp i ditt huvud - kommentera igen! Allt detta är guld värt för mig och speciellt för M! Jag tar det på stort allvar. Och är så glad för att du delat med dig av detta! Enbart ditt tips känns som mer än "lön" för varenda timme och minut jag suttit och bloggat. (Jag har inte tjänat en enda krona på mitt bloggande.)
Ha det gott och trevlig helg! :)
Ja, jag tycker det låter som om han fortfarande har vissa problem med 3D-tänket. Tycker det låter som om han använder kroppen på olika sätt för att kompensera...
SvaraRaderaCitat från Kaplan: "If a child can't answer the questions "Where am I?" or "Where is everything else?" simply by looking, he or she will be forced to use other senses - vestibular, proprioceptive, touch - to answer answer these questions. All of those methods require action, which is why so many children with autism or related disorders are labeled as hyperactive, or as having self-stimulating behaviors. In reality, many are using motion to compensate for visual deficits."
Det där problemet med storlek (hur högt det är i förhållande till annat) har min dotter också. Det kallas vanligen för problem med size constancy (storlekskonstans, en variant på formkonstans), men det är också ett 2D/3D-problem.
Såhär är det: även vi vanliga "ser" i 2D på långt håll, för då funkar inte vårt stereoseende, men vår hjärna "vet" hur stora saker vanligen är och drar sina egna, omedvetna slutsatser, med den följd att vi kan skilja på "faktisk" storlek och "avståndsstorlek", dvs att saker ser mindre eller större ut beroende på avstånd. Men har man detta problem så betyder det samtidigt att man har problem med "spatial organisation", dvs 3D!
Jag var själv tvungen att läsa på om hur vi "vanliga" egentligen ser för att förstå, det finns en mkt bra genomgång här: http://www.aber.ac.uk/media/Modules/MC10220/lectures.html
Tack så jättemycket för detta informativa svar. Du borde starta en blogg om detta! Skriv så mycket du vill här i alla fall. Detta är ju superintressant. Ska strax hämta upp boken! :)
RaderaMin magkänsla säger mig att du verkligen är inne på rätt spår och att detta som du skriver är rätt. Ja, M har förmodligen fortfarande problem med 3D-tänket.
Vill gärna dela även följande lilla historia med dig. På dotterns IBT var ett av inslagen att gömma saker bakom en skärm och försöka få henne att säga vem som ser vad, samt lära sig vad orden "gissa" och "veta" betyder. Det funkade aldrig på den tiden, vi diskuterade allvarligt om hur detta med "theory of mind" var själva kärnproblemet vid autism...
SvaraRaderaNär jag väl förstod hur dottern ser insåg jag också att det nog inte alls var fråga om "theory of mind" i det här fallet - snarare "point of view!" :) Om man inte förstår sig på det här med 3D, hur ska man då kunna förstå sig på vad som syns från olika håll?
Så jag tog helt enkelt hennes bordsunderlägg med Nalle Puh-motiv, höll upp det framför henne med baksidan mot henne och frågade henne vad hon såg. "En vit skärm med ett rött märke" (liten prislapp) svarade hon. Så frågade jag henne vad JAG såg. När jag vände på skärmen och dottern då fick se det där OERHÖRT välkända Nalle Puh-motivet som vanligen ligger på hennes matplats - ja, det blev en ENORM aha-upplevelse för henne, plötsligt begrep hon att alla inte ser samma saker, att det beror på var man står. Sedan dess kan man säga åt henne att flytta sig för att se, att komma och visa saker, att hålla upp boken hon vill att man ska läsa så att VI också ser... Hon kan även gissa och tala om vad någon annan ser. Och allt detta efter EN enda övning, inte alls i "theory of mind" utan en övning som verkligen visade henne vad det var frågan om: "point of view".
Ibland undrar jag om det inte i själva verket är detta som alltihop handlar om: om man inte förstår att andra SER något annat än man själv, kan man då verkligen förstå hur andra TÄNKER? Och det gäller förstås inte bara den med autism eller liknande, utan även oss andra - om vi inte förstår hur och vad de ser, hur kan vi då verkligen förklara vad VI ser...?
Superintressant! Och så bra du förklarar och uttrycker det. En klockren berättelse. Ja, en grundförutsättning för att "theory of mind" ska funka är ju att man fattar "point of view". Tack för att du skrev detta. Jag tror du tänker helt rätt och så häftigt att denna lilla övning gjorde så stor skillnad för din dotter.
RaderaHar du tänkt på att ansiktsuttryck är rätt 3-dimensionella?
Bor du i Lund förresten? (Som jag.)
Jag har faktiskt funderat på en blogg men sen är det ju det här med tiden som aldrig räcker till. Kanske senare. Men om jag kan skriva lite här istället då och då kan man ju dela med sig i alla fall. :)
SvaraRaderaDet står faktiskt om de här svårigheterna i flera böcker, fast det uttrycks på ett annat sätt. Du har säkert läst t.ex. Gunilla Gerlands "En riktig människa". Där skriver hon ju rent ut att hennes syn "kändes tvådimensionell", att det "inte fanns någon värld" omkring henne när hon var liten, att hon inte hittade i skolan, att huset på andra sidan gatan var "platt som en pannkaka", fast hon visste att hennes eget hus hade en rymd på insidan.
Problemet är nog att både vi och de tror att det handlar om "generaliseringssvårigheter" och "uppmärksamhetsstörningar" o.s.v. - det gör det ju på sätt och vis, men vi överväger inte ens att det kan handla om synfel. Så är det nog för de professionella också, den där psykologen som gjorde ert WISC-test t.ex. Jag förstod ju inte heller först!
Men Gunilla Gerlands beskrivning av det här med att "inte hitta" gjorde stort intryck på mig eftersom vår dotter hade extremt svårt att besöka nya platser, ja, t.o.m. gå ut "fel" håll genom grinden. Det var som om hon inte kunde gå eller ens bäras till platser där hon inte redan hade varit...
Hennes pappa har också en, som jag då tyckte, väldigt irriterande vana att alltid tala om var han hade varit, vilka gator han åkt på, exakt var han stått när han träffat folk o.s.v., innan han kan komma till saken och berätta vad folk faktiskt har sagt eller vad som har hänt... :) Men när min dotters problem började insåg jag att det måste finnas en koppling till hans "plats-fixering", och då försökte jag lära henne att göra som han. Jag bar runt henne överallt och talade oavbrutet om vad alla gator hette, åt vilket håll vi gick, vad affärerna hette, vad man ska titta på för att hitta o.s.v. Och det fungerade! En neurolog sade senare till mig att hennes pappa "tänker i platser", och det tror jag är alldeles riktigt. Min dotter gör det också nu, kanske din son också - min dotters pappa var också hyperaktiv som liten, och det här är ett sätt att lära sig om 3D (rymd) med kroppen, inte med synen.
Det är nog rätt troligt att Gunilla Gerland också "tänker i platser", eller gjorde som liten i alla fall - det var därför hon visste att hennes eget hus hade en rymd på insidan, för där hade hon ju varit med sin kropp. Men de andra husen, där hon inte varit, dem kunde hon inte processa som platser baserat på enbart det hon såg.
Och visst är ansikten väldigt mycket 3D! Det är väl därför min flicka försöker gå efter färgerna på kläderna, rösterna, håret, m.m. Hon har haft problem att förstå sig på skuggor också, hon kommenterade en bild på Snövit t.ex. med att "Det är nog en pojke, för han har skägg." (!) Snövit hade nämligen en skugga under hakan, så där som vi ofta har... :) Men det går naturligtvis också att träna, det har vi redan gjort, det gäller bara att liksom komma på vad det är de egentligen GÅR efter.
Jag bor inte i Lund. Fast inte så långt bort heller. :) Jag kanske kan kontakta dig på fb om du vill, tror vi har några gemensamma bekanta. Trevlig helg och lycka till med Kaplan!
Alltså den blogg behöver ju inte ta mera tid än den du lägger på att kommentera här. Det är rätt enkelt faktiskt. Men gör som du vill! Självklart får du kommentera så mycket du vill här. Jag kommer garanterat att ha många inlägg som berör detta framöver. Boken är här nu förresten.
RaderaIntressant det där med Gunilla. Hennes bok finns här också. Oläst som många andra böcker. Jag har inte haft ork och ro antar jag. Men jag måste nog läsa lite mer, märker jag. Allt låter fullt logiskt med hur det borde vara om man har problem med 3D. Jag funderar på en sak: Borde inte det förklara en del av problemen med tidsuppfattningen? För tidsbegreppet innefattar ju hur vi rör oss i rummet. Det är m h a 3D som vi förstår tid. Och tid är den 4:e dimensionen på något sätt. Förstår man inte 3D, så har man kanske ett handikapp med den 4:e dimensionen? Som i sig är svår att förstå för alla som som inte har problem med 3D. Visst är säkerligen trötthet också en del av förklaringen. När jag är trött så tappar jag ibland tiden. Å det funkar för M att förklara tiden som ett streck. Då fattar han.
Tack för att du skrev det där med WISC-testet. Förklarar en del. Jag har funderat på varför BUP-psykologen sa som hon gjorde. Men hon visste nog inte om allt detta.
Skrämmande det du skriver om att tänka i platser. Det har jag nog faktiskt inte skrivit här i bloggen, så det kan du inte veta om M. Men han är precis så där. Pratar ALLTID om vad gator heter och när han var liten ville han gå promenader för att lära sig. Och vill än. Det är nog för att skaffa sig en inre karta.
Och M gör likadant med ansikten. Han minns vilken frisyr folk haft tidigare.
Jag gärna kontakta mig på facebook! Skicka en vänförfrågan om du vill. Trevlig helg du med! :) (Imorgon ska vi ha barnkalas för lillasyster. Pjuh!)
Förresten, helt plötsligt så kom jag på att min pappa brukar säga att han känner till varenda sten på Getterön (Varberg) där han spenderade sina somrar som barn. Enligt hans storasyster så brukade han springa runt och titta mycket för sig själv. Kan det ha ett samband? Min pappa har problem att tolka människor (ansiktsuttryck?), och måste alltid hålla stenkoll på tiden m h a sin klocka på armen.
RaderaDet finns många likheter mellan M och min far. Konstigt nog känner jag inte alls igen det själv. Var inte alls så där som barn. Jag var ett "vanligt" barn. Men det sägs att generna kan hoppa över led och att det är många gener som är inblandade.
Ja, tid och rum hör ihop! Har man problem med rummet blir det automatiskt problem även med tidsuppfattningen.
SvaraRaderaVi lever inte i en 3D-space world, utan i en 4D-space-time...