Idag fick jag hem boken om synterapi. Jag känner mig helt säker på att Sabina som kommenterat här har helt rätt om M. Han har problem med att tolka synintrycken i 3D. Det är många saker som faller på plats när jag läser vad hon skriver. Saker hon skriver, som jag konstigt nog inte nämnt här i bloggen, men som stämmer. Jag skulle absolut rekommendera er att läsa och se om det stämmer på era barn. Och berätta gärna det då, för det är kul för mig och Sabina att veta.
Jag testade det där med underlägget som Sabina skrev: Om M vet vad han ser (baksidan) och jag ser (framsidan med Bamse). Han kunde svaret utan problem, dvs han har fattat våra olika perspektiv på underlägget.
Sen började vi prata om det här med sakers storlek. Att saker som är långt bort ser mindre ut. Han vet nog det egentligen, men jag frågade honom hur han visste hur långt bort pappa var:
1) För att han såg hur liten pappa såg ut i soffan, från köket
eller
2) För att han visste hur långt det var till soffan.
Han svarade: För att han har gått till soffan själv många gånger och visste hur många steg det är. Alltså använder han något annat än synen för att förstå avståndet, i detta fall.
Är det därför han springer runt så mycket? För att orientera sig?
Jag försöker förstå hur det är att tänka 2-dimensionellt. Och har det en koppling till svårigheterna med tidsuppfattningen? Tiden är ju den 4:e dimensionen på något sätt, och som är svår för de flesta av oss att förstå. Om man inte begriper sig på 3D, så har man kanske ett handikapp när det gäller att förstå sig på tiden? För tidsuppfattningen är ju kopplad till hur vi rör oss i 3D.
I alla fall: Jag tog fram två likadana blåa leksakstärningar, ca 10 cm stora. Han höll med om att de var lika stora. Därefter backade jag med en i handen och han fick se att den blev mindre. Kanske även detta självklart för honom, men jag kunde inte låta bli att göra detta. Det finns inget att förlora. Han frågar ju jätteofta hur höga olika saker i naturen är. Kanske kan något "klicka till" i honom, som det gjorde för Sabinas dotter? Man kan väl få hoppas och försöka? Jag får säkert bättre metoder sen, när jag läser boken.......
Din M är ju mer högfungerande än min flicka (fast hon ska nog hinna ikapp...:))
SvaraRaderaVi har övat med likadana saker i samma färg och olika storlek - olika färger förvirrar min dotter och gör att hon inte kan avgöra storleken korrekt. Vi har även övat att ställa likadana saker i olika storlek på olika avstånd (t.ex. ute på gräsmattan) så att det från en viss punkt ser lika stort ut, det är först när man sen går fram till dem som man ser att de är olika stora. Illusioner, alltså.
Tänkte att om det är främst ute han undrar så kanske det för honom även handlar om relativ höjd?
Citat från http://www.aber.ac.uk/media/Modules/MC10220/visper02.html
Height in field (or plane) (also called relative height) is another cue to judging depth. The usual assumption is that where the base of a shape is higher than that of a similar shape, then the one with the higher base is further away. This cue relates objects to the horizon.
Vet du om hon upplever att någon färg lyser? Det gör rött för M och han hatar det.
RaderaHäftigt det är du skrev om illusioner. Ja, det borde vara nyttigt att göra så som ni gjort. Men är det inte svårt att ställa in detta? Jag vill också göra så!
Jag får fler och fler tankar. Inte konstigt att han haft svårt att veta om han ska tala högt eller lågt till folk, om han inte fattar var i rummet de befinner sig.
Vet inte om jag förstod der sista stycket på engelska. Har läst det vid 2 tillfällen och jag förstår inte vad som avses. Det är nog "base of shape" som jag inte förstår. Vad är basen? Ska fundera lite till. Men förklara gärna!
Jag missade det här inlägget innan men ska gärna förklara nu. Basen är alltså sakers "fot" - vi gör en omedveten "3D-bedömning" även av hur saker är placerade i förhållande till varandra OCH i förhållande till horisonten. Titta på någonting vad som helst - t.ex. två träd som står på lite avstånd från varandra. Du "ser" det precis så - men egentligen ser man bara att det närmaste trädet verkar stå LÄGRE i synfältet med sin "fot" (dvs berör marken) än vad trädet längre bort gör - om man inte såg det hela i 3D skulle det se ut som om det närmsta trädet började längre ner än vad det bortersta gör.
RaderaMen hjärnan drar slutsatsen att sådant som börjar högre upp i synfältet också är längre bort...
Jag kan tänka mig att vid vissa perceptionsstörningar kan detta bli ett svårt problem, Kaplan kallar det "distortions of space". Min dotters pappa förefaller t.ex. se nära saker ungefär som de är, medan saker längre bort verkar synas LÄNGRE NER än vad de finns - som om han står på en kulle och hela synfältet kurvar sig nedåt-bortåt från honom. I sådana fall måste det ju bli nästan omöjligt att använda relativ höjd på ett korrekt sätt, om saker alltså inte syns där de verkligen står utan verkar stå högre eller lägre. (Eftersom du har läst Kaplan nu kan jag säga att jag tror att både dottern och pappan skulle behöva base-down...)
Och illusionerna får man så klart välja noga. Nu har jag bestämt mig för att faktiskt starta en blogg iaf, så jag hoppas snart kunna berätta mera där. :)
Aha, tack! Ja så är det förstår. Jag har inte tänkt på det själv, eftersom jag inte har problem med det.
RaderaDetta är ju verkligen ett helt nytt område för mig. Så intressant och jag tror det kommer ta lite tid att få grepp om allt, men det är inte omöjligt. Jag kommer följa din blogg med spänning!
Hej!
SvaraRaderaLäste artikeln om synproblem hos barn med autism och tyckte att det stämmer på pricken, inte minst på min egen son som har autism, ADHD och utv.störning. Surfade runt till om Irlen lenses och andra terapier som kan användas för att hjälpa barns visuella störningar. Var på jakt efter lite konkreta tips om hur man kan träna osv. Hittade detta: http://www.asatonline.org/treatment/treatments/vision
Enligt National Autism Society verkar inte synterapi vara riktigt utvärderat ännu.
Men den där boken du pratar om verkar intressant ändå, ska kolla lite mer på den.
Jag tänker som Sabina nedan. Jag tyvärr saknas evidens för mycket. Kosten delvis, som jag själv är helt övertygad om att den påverkar. Jag har ju själv jobbat med läkemedelsstudier och vet att bevis tar lång tid att få fram, tyvärr. Man får fråga sig om man tycker att man har tid att vänta, eller om man vill gå på sin magkänsla och testa direkt. Jag är glad att jag tänkte som en mamma, inte statistiker eller forskare, med kosten.... Jag tror mycket på din magkänsla. Min är densamma - många pusselbitar som faller på plats. Vore kul om du ville testa du med och vi kan utbyta tips. Har dock inte hunnit läsa så mycket p g a att jag ska på anställningsintervju imorgon. Har fått förbereda mig för det.
RaderaTack för tipset med linserna! Vet du eller Sabina om man kan få tag på dem direkt någonstans? Jag tänker att jag inte vill vänta en enda dag i onödan.
Jag bara måste läsa boken. Ni är bäst som delar med er. Jag ska till autismcenter för små barn imorgon. Då ska jag passa på att fråga om deras tankar kring det. Kram
SvaraRaderaVad spännande! Berätta gärna hur det går! Och stå på dig! Be om en remiss om de inte fattar vad du pratar om. Det tänker jag göra framöver.
RaderaTror inte man ska stirra sig blind på vad som är utvärderat ännu. Alla är ju olika, vad som fungerar för ett barn fungerar inte alltid för ett annat. Det beror ju på vad just det barnet har för problem. Om man t.ex. behöver glasögon så är det ingen saom bäntar sig att alla ska ha samma glasögon. Men det är inte alls kontroversiellt att autistiska barn kan ha synproblem, även av den här mer "udda" sorten. Christopher Gillberg nämner ju t.ex. i sin bok Autism (med Theo Peeters) att en stor undergrupp av dessa barn har nedsatt syn ELLER störda ögonrörelser, vilka ger upphov till just de här svårigheterna. Men han skriver också att dessa problem ofta förbises, och att den ögonläkare som utvärderar måste vara extra kunnig inom autism för att det ska bli rätt.
SvaraRaderaMan får fundera på vad det är som just ens eget barn gör. Vissa synövningar påminner rätt mkt om IBT förresten, en del av dessa övningar är mkt lika. Ibland undrar jag om det rentav är därför som IBT fungerar så pass bra som det gör?
Mkt, intressant. Har inte hunnit läsa alla länkar ni lagt upp ännu, men funderar över om detta kan vara anledningen till att jag har svårt att bedöma avstånd, typ hur långt bort en bil är när jag ska gå över vägen, svårt att orientera mig i nya miljöer, går alltid vilse och så går jag jämt in i saker... Har Asperger och är dessutom väldigt närsynt.
SvaraRaderaOch vad intressant. Du måste berätta för oss om du testar några Irlen-linser eller specialglasögon. Du kan ju förklara hur våra barn funkar! :)
Radera