M har aldrig haft några problem med att prata, utan tvärt om varit tidig med talet. Men båda hans småsyskon har varit sena med talet. Lillasyster vägrar att prata mer än ca 10 ord, trots fyllda två år. Ibland tror jag hon har selektiv mutism, men hon är nog för liten för det. Hon visar tydligt med hela kroppen, teckenspråk, läten, genom att peka och genom att dra i oss, vad hon vill. Lillebror (hennes storebror) hade en munmotoriskt försening, men har numera kommit igång med att prata. Det kom hela meningar på en gång, i princip. Båda småttingarna har varit tidiga med kroppsmotoriken istället, så vi är inte oroliga för lillasyster. Hon kommer börja prata. Och vi vet att hon hör och förstår det mesta vi säger. Säger jag till exempel: "Ska vi gå och nanna?" (=en fråga) skakar hon på huvudet eller säger "Nej!". Säger jag: "Nu ska vi gå och nanna!" (=en uppmaning) smäller hon till mig.
Det är märkligt hur mycket hon kan få fram utan ord. Vi brukar säga till varandra "Lillasyster säger...." fastän hon oftast inte sagt ett ord. Vi vet vilka ord hon tänker. När vi frågar henne vad det är hon menar, nickar eller skakar hon på huvudet.
Alla tre barnen har vi lärt teckenspråk (för bebisar) som spädbarn, från ca 8-10 månader. Jag blev inspirerad av en bok som heter Baby Signs och skrevs av Susan Goodwyn och Linda Acredolo. Vi har haft jättekul med teckenspråk och det har verkligen hjälpt kommunikationen för hela familjen. Det är en missuppfattning att det skulle göra barnen sena i talet. Talet är så överlägset teckenspråk (man kan säga mer på kortare tid, man måste inte titta på varandra, har händerna fria osv), att det inte är någon fara. Däremot för det mycket positivt med sig. Det lär barnen att de kan påverka sin vardag och hur språket är uppbyggt. Det är lättare för barnen att "tala med händerna" och andra gester, än med munnen där avancerad finmotorik behövs. Det fyller motsvarande funktion som krypandet gör, innan man kan gå. Och kom ihåg: M var extremt tidig med talet trots teckenspråk. Det har gjorts studier på bebisteckenspråk som visar att det inte försenar barnen, utan tvärt om påskyndar språket och kommunikationen. Jag kan absolut rekommendera er att använda teckenspråk med era bebisar! Jag har hört att det finns en tecknande bebis i filmen "Meet the Fockers", men jag har inte hunnit se den själv. Ni kan ju titta om ni vill få en idé av hur det kan se ut.
Några exempel på vad barnen kan "säga" med händerna: "Mera!": Slå med sin ena handflata på den andra. "Jag är rädd": Stryka en hand på brösten fram och tillbaka, "Hjälp mig!": Låta den ena handen lyfta den andra, "Titta en hund!": Sträcka ut handen och flåsa, "Jag är hungrig!": Föra ena handen till munnen, osv, "Var är min nalle?": Sträcka ut händerna vid sidorna av kroppen och sen göra en kramrörelse (lillasyster gjorde detta ofta) osv. Tänk vad intelligenta spädbarn är och vad de kan uttrycka, bara vi ger dem ett sätt som de bemästrar! För lillasyster har det gått så långt att hon kontinuerligt hittar på tecken när hon behöver dem. Vill hon att man ska öppna något, gör hon den rörelsen. Vill hon ha solkräm låtsas hon smörja in sådan på sig själv, osv osv. Tänk vad bra detta är för henne och hur frustrerad hon hade varit om hon inte hade haft något sätt att kommunicera på.
Men det som får mig att tro att hon kan om hon vill, är att hon igår slet upp frysen, pekade på översta hyllan och skrek: "Glass!" (Hon fick lite glass, bara för att vi ville uppmuntra henne att prata mer.)
PS. Sen talutveckling hos barn med autism, vet jag inget om, men det är klart att jag tror att de kan ha stor hjälp av teckenspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar