Idag hade lillebror och jag en mysig stund. Det började med att han ville titta på en bild av hjärnan innan kvällsfilmen. Sen fastnade vi helt i vår vuxenbok om kroppen. Jag förklarade en massa saker om kroppen och han sög åt sig. Han är väldigt intresserad av hur allting funkar, och vad som åker hit och dit osv.
Han vet numera vad rätt många organ gör, förklarat på en 3,5-årings nivå förstås. Och det har underlättat många situationer som t ex att han inte vill sitta still och äta. Förklaringen att maten åker till magsäcken, sen ut i blodet och med blodet till musklerna så man blir stark, kan hoppa högt i studsmattan, brotta ner mamma osv osv. Förresten kan han bara brotta ner mig när han ätit tillräckligt (ja eller när jag tycker han ätit tillräckligt). När han glömt att äta går det bara inte, och rätt ofta går han då till matbordet och börjar äta. Manipulativt? Ja! Men det funkar jättebra, hahaha! Och han tycker det är så kul att kunna brotta ner mig, efteråt. Och blir så stolt för att han ätit sig stark. Ett annat argument som funkar bra, är att när man bajsat, då vill magen ha ny mat!
Idag tog jag tillfället i akt att förklara för honom varför vi absolut inte vill att han äter hela vindruvor, än mindre springer iväg med dem i munnen. Det har varit en tuff kamp, eftersom han är blixtsnabb när man håller på att dela vindruvor, snor åt sig en och springer iväg. När vi hade tittat en lång stund på lungor, luftstrupen, matstrupen, matsäcken osv, och diskuterat och visat (=hållit för mun och näsa i några sekunder) vad som händer om en vindruva fastnar i halsen, frågade jag honom vad det är när jag delar vindruvor. "Snällt!" blev svaret. Han som varit så arg på mig för det innan... (Om ni undrar varför just vindruvor är farliga, så var det ett exempel jag hörde från en brandman, när vi gick en livräddningskurs om andningsstopp på barn. Om en hel vindruva fastnar i luftstrupen kan barnet inte hosta upp den. En brandman vet av erfarenhet, så vi delar alltid vindruvorna...)
Vad har då detta med autism att göra? Inte så mycket egentligen. Jag tycker att alla barn har rätt att få veta hur deras kroppar fungerar. Varför man äter osv, osv. Jag vet att många barn med autism har problem med maten på ett eller annat sätt (äter enformigt, för lite, för sällan osv) och/eller toalettvanor. Jag tror att det hade hjälpt många att få logiska detaljerade förklaringar till för varför mamma och pappa tjatar och att det egentligen är snällt. Det finns jättemånga barnböcker om kroppen. Den vi har, "En resa genom kroppen" av Richard Walker, är dock för lite större barn och vuxna. Om man är rädd för skelett, som M är, kan den vara läskig. (Men han tycker också den är jätteintressant och har vant sig vid skeletten. Vi har läst valda sidor i den för M ända sen han var 2 år, eftersom han också är intresserad av kroppen.) Vissa av bilderna kan nog vara lite obehagliga för känsliga vuxna t o m, men inte för lillebror. Han tycker den är så spännande. Och den är detaljerad. Jag kunde visa att blodkärlen finns vid tarmarna och även vid musklerna (dvs hur maten åker dit). Och den har faktiskt varit till nytta när maken haft ont i magen. Vi har kunnat titta vad som sitter ungefär där han haft ont. Men eftersom det finns en hel del bra böcker med olika nivå, skulle jag nog rekommendera er att gå till en välsorterad bokhandel och bläddra i dem och se vad som bäst passar ert barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar