M har nog aldrig städat någon längre stund eller ett större område i hela sitt liv. Vi föräldrar har försökt och försökt. Dagis- och skolpersonalen har försökt och försökt, men det bara är väldigt motigt för honom. Jag tror att det har att göra med att han ser allting på en gång, alla intryck faller på honom. Det blir för rörigt i huvudet på honom, och tröttar ut honom, att för varje sak tänka vart den ska. Det funkar inte ens om man säger något typ: "Lägg nu alla duplo-bitarna i duplo-lådan!" Det funkar några få minuter, sen antingen smiter han iväg med flit eller tappar fokus när han hittar något annat och man måste påminna honom.
Därför blev jag väldigt paff ikväll när M frenetiskt började lägg in precis alla saker i trädgården (utom sandleksakerna) i uterummet. Han städade på eget initiativ undan rubbet. Och det i rasande fart. Jag frågade vad han höll på med, och fick till svar att det skulle åska enligt väderleksrapporten och att han inte ville att åskan skulle ta sönder något av det där. Men varför bad han inte mig städa undan, som vanligt? Så han kan tydligen städa, bara han är tillräckligt motiverad att fokusera 100% på det. Har något förändrats, eller har det alltid varit så? Jag tror faktiskt att det är något nytt. Han har kanske mognat? Hm, jag tänker att vi behöver sådana prognoser lite oftare. Och gärna för vardagsrummet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar