Det var faktiskt M själv som kom med lösningen på hur vi ska få honom att gå med på att sluta äta gluten. En dag sa han att han tyckte att handen blev mindre "törstig" (=viftig=tics) av ananasjuice, och att han måste få dricka mer sån. Precis innan hade jag förklarat att vi tror att handen blir mindre "törstig" om han slutar med gluten. Så han tog chansen att få mer ananasjuice med samma argument. Han är inte dum, och vet vilka knappar han ska trycka på.
Som jag skrivit innan, kan socker förvärra ADHD-symptom och ananasjuice innehåller ju rätt mycket av den varan (fruktos och glukos). Min personliga tro är socker, främst sackaros, inte är bra för någon av oss, men att sackaros inte är orsaken till ADHD. Det gör bara det svårare för en hjärna med onormala funktioner att fungera. Jag tror mer på att gluten är problemet. Så det här blev kompromissen för att M ska sluta helt med gluten: Vi lovade honom mera ananasjuice.
Jag var så fokuserad på att hitta ersättningsprodukter för allt han äter med gluten, för att han skulle gå med på att gå över till en glutenfri diet, att jag glömde att tänka "större" (=en muta med något annat). Jag läste en bok som heter "Problemlösning enligt Puh" för många år sen och kom precis att tänka på den. Den innehåll många lysande exempel på att hur man ska tänka kreativt för att lösa ett problem typ: "Tänk mindre, tänk större, tänk tvärt om" osv. Läsvärd!
För övrigt kan jag tillägga att det går rätt bra med den glutenfria dieten. Vi försöker hitta olika lösningar. Pastan smakar han ingen skillnad på, men han kommenterade att färgen var lite annorlunda. De färdiga mjölmixerna som finns att köpa har hittills inte varit någon "hit". Fulla med "E-nummer" (som vi också vill undvika av samma skäl som gluten), inkl förtjockningsmedel som gör brödet gummilikt. Det blir att googla recept istället!
Tack, jag håller precis på att läsa på den bloggen! :) Mycket att ta in! Och om kasein och autism på andra sidor också.
SvaraRadera