Denna vecka har det varit två föreställningar med hög musik i skolan. M har inte kunnat vara med på någon av dem, eftersom ljudet varit för högt. Han har överkänsliga sinnen och upplever ljud starkare än oss andra. Jag brukar säga till honom att han har en förstärkare precis som pappas elgitarr och att det kanske låter dubbelt så högt för honom som för oss andra. Han testade att gå på båda föreställningarna, med sina hörselkåpor som ligger i hans fack i skolan. Det gick ändå inte. De fick gå därifrån.
Vi pratade om detta ikväll: Det där med att han åtminstone måste försöka, så han inte missar något roligt. Att man måste tvinga sig själv lite extra när man har Asperger och se om man vänjer sig och börjar tycka att det är fint eller roligt. Och sen nämnde jag hur motvillig han var till att gunga när han var liten (nu älskar han det och är jätteduktig på det). Och vi pratade om hur duktig han var när han tvingade sig själv gå upp på den där kullen, där han såg den fantastiska utsikten med alla vindkraftverk. (Se ett av mina allra första inlägg.) Och han hade självklart inte velat missa något av det. Jag tror att han förstod att han måste tvinga sig själv att försöka även med ljuden. Men jag sa också till honom att vissa saker kan han vänja sig vid, andra inte och vi vuxna vet inte vilket det är. Det måste han själv ta reda på genom att försöka om och om igen. Men inte hur mycket som helst. Efter ytterligare ett försök till att lyssna på en cello live, lovade jag att han skulle få slippa i fortsättningen.
Ja, angående det där pratet om cellon som lät alldeles för högt - puh! Det har vi hört såååå många gånger. Jag undrar varför jag aldrig letat upp ett stycke med en cello innan på youtube, som jag gjorde ikväll. Det fanns rock, bl a "The final countdown" (okej man kan diskutera om just den låten verkligen är rock), som spelas av cellos. Han tyckte det lät fint, när det lät lägre. "Så lågt och fint låter det för oss neurotypiska, när vi hör en cello live." sa jag till honom. Då förstår du kanske att vi vill gå och lyssna på den. Och det gjorde han. Logik, återigen, är nyckeln till hans förståelse.
Tack! Jag har precis hittat din blogg och ska läsa in mig på den framöver. Jag har två pojkar - 3,5 år och 2 år - den äldsta tycker jag är otroligt begåvad för sin ålder och har aldrig känt att han har några "issues" om du missförstår mig rätt. Däremot upplever jag honom som understimulerad. Han vill så mycket men ja det är svårt när inte motorik och dylikt hinner med. Min yngsta son har vi haft det tuffare med och jag har varit inne på spåret tidigare att han kanske är autistisk men sen har det ändrats och så har jag inte tänkt på det mera men nu har jag börjat fundera igen. Vi ska kolla hans syn och hörsel de närmsta veckorna på universitetssjukhuset då han är sen med sin grovmotorik (han började aldrig krypa, hasade sig fram på rumpan efter han började på förskolan vid 16 månaders ålder och började gå vid 18/19 månader, han har alltid varit rädd för allt, han snubblar lätt och ramlat så mycket och gör fortfarande men det har blivit bättre). Tycker aldrig jag fick ett riktigt svarsleende när han var liten och han hade bara ETT ljud (gnälljud) för allt när han var spädbarn oavsett om han var missnöjd eller glad - så jobbigt. Oj ursätka min långa kommentar. Nu vet du att det är jag som läser in mig på din blogg framöver!
SvaraRaderaHej! Jättetrevligt med en kommentar, speciellt att veta vem som läser! :) Jag ser hur många träffar jag får och misstänker ofta att det är någon som fastnat för bloggen och läser flera inlägg. Det hade varit mycket trevligt om fler ville "ge sig tillkänna" som du. Å bloggen kan ju enbart bli bättre av kommentarer, så kommentera gärna igen, f a om du har frågor och berätta gärna hur det går. Glöm inte bort att 2 år är väldigt litet och att de kan utvecklas i snabb takt. Samtidigt så tror jag att föräldrar många gånger har rätt när de lyssnar på sin magkänsla. Jag vet ju vad min magkänsla sa när M var 2 år... Men talar han? Gillar han kroppskontakt? Hur är det med ögonkontakt? Tittar han er i ögonen när han vill något?
SvaraRadera