Läkaren som utreder M för ADHD (eller liknande), ville att vi skulle göra en EEG-undersökning för att kolla så att han inte har förhöjd risk att få epilepsi. Det innebar att de ville mäta de signaler som hans hjärna skickar ut med en elektrodmössa. Ingenting skulle skickas in i honom (naturligtvis!), så detta var i princip en ofarlig undersökning. Läkaren berättade om mössan för M, som blev jätterädd för den. Han trodde att den skulle göra ont och att han kanske var tvungen att klippa av sitt långa hår. Det gick inte att lugna honom med logiska argument, utan vi fick säga att det var jättelångt kvar tills dess, om vi ens skulle göra det.
När ens barn utreds vill man ju samarbeta med läkaren, så vi sa ja. Och sen blir man ju lite orolig också. Om han skulle få ett epilepsianfall, så vill man ju vara lite förberedd, åtminstone veta vad man ska göra... När vi fick hem papprena, så stod det att han bara fick sova 4 timmar natten innan undersökningen, eftersom de ville mäta signaler under insomnande, sömn och uppvaknande. Det lät lite tortyrliknande, tyckte vi, så vi funderade på att strunta i det. Lite dåligt att de inte kan erbjuda testet på kvällstid, så han kunde få åka hem och somna om sen... Men, men beslöt oss för att försöka göra det i alla fall. M gillar ju oftast att vara uppe och känner inte trötthet så tydligt.
Först tyckte han det var jättehäftigt att få vara uppe och käka godis (=socker, för att underlätta för honom att hålla sig vaken). Vi hade inte berättat för honom varför, för då hade kvällen blivit en enda lång plåga av oro. Jag vet hur det varit när han skulle ta sprutor. Det har inte gått att diskutera över huvud taget. Han blir så orolig att det bara låser sig i huvudet. Så jag (som är den icke-sprut-rädde föräldern) brukar alltid lura med honom till vårdcentralen. Sen listar han ut det några minuter/sekunder innan, och jag säger till sköterskan att sticka honom så fort som möjligt. Det låter kanske lite brutalt, men tänk igenom vilka alternativ jag har... Han blir orolig och får ont några minuter och sen är det över och han säger "Det var inte så farligt" och jag säger: "Tänk nu har du hjälpt dig själv att vara frisk. Vilket väljer du: Ett stick som gör ont några minuter, eller att ligga sjuk i sängen i en hel vecka och inte kunna leka?" "Ett stick!" säger han glatt och sen är den saken ur världen. (Jag förespråkar INTE detta förfarande till alla barn.... Det är alltid bäst om man kan förbereda barnen genom att förklara.)
I alla fall: Klockan 23 ville han sova. Maken kämpade på en timme till innan de somnade. Sen klockan 4, var det dags för mig att gå upp och väcka honom. Klockan halv fem hade varken jag eller M vaknat till, så då berättade jag om möss-undersökningen. Lika bra, för jag tvungen att förbereda honom under morgonen. Det var ju inte bara ett stick på några sekunder, utan något som krävde hans samarbete. Han blev klarvaken och orolig och hade en massa frågor om mössan. Inte en helt lätt situation när man själv är nyvaken så tidigt på morgonen och varken hunnit äta frukost eller dricka kaffe.
Vi spenderade hela tiden till ca kl 7 med att prata om detta. Det var verkligen en utmaning för mig... Jag började med frukost till oss båda, och att ladda hem bilder på mössan. På dem var barnen glada och det gjorde intryck på honom. Det gjorde förmodligen inte ont, insåg han. Det fanns en bild med en glad mamma och en glad sköterska också. "Hade mamman låtit sköterskan göra så där med hennes barn om det var farligt?" frågade jag honom. "Nej!" självklart inte."Brukar jag och pappa ta med dig på farliga undersökningar?" frågade jag för att lugna honom m h logik. "Nej!" sa han, men var ännu inte nöjd.
Då kom jag på att en vän precis berättat att hennes son har epilepsi. Jag gick in på hennes profil på facebook och hittade där flera bilder på sonen, där han var jätteglad och hade sitt hår kvar. Puh, vilken tur! Jag sa att den där killen hade gjort undersökningen minst 20 gånger och sa att "om han ändå är så där glad, kan det ju inte vara farligt". Det köpte han, men behövde lite tid att titta på dessa bilder.
Han blev ändå inte helt lugn, trodde inte att han skulle klara att somna och att sköterskan skulle bli arg, så då tog jag till en muta. Jag blev lite desperat eftersom jag ville att han skulle göra testet den morgonen, så allt slit inte var förgäves... Jag lovade honom en ny gosedjurskatt plus en utflykt till hans favoritvindkraftverk med hans pappa (som sov lyckligt ovetandes om detta), om han åtminstone försökte somna i 5-10 minuter. Jag lovade att ingen vuxen skulle bli arg på honom ifall han inte lyckades. Detta gjorde honom lite lugnare men det var fortfarande inte helt bra.
Lösningen kom när lät honom välja vad vi skulle titta på Youtube. Han valde Pokerface med Lady Gaga. I det läget går man nästan med på vad som helst som förälder, bara barnet lugnar sig. Vi tittade på Pokerface säkert minst 20 gånger + några av hennes andra videos. Då kom jag på det: Lady Gaga har ju flera olika peruker och det syns tydligt! Jag sa till M "Om du tycker att det känns jobbigt med en elektrodmössa och gelé, så ska du nog inte klaga för Lady Gaga. Hon har dit-tejpade peruker på sig varje dag, bara för att vara snygg, och det gör nog mycket ondare än en elektrodmössa." När jag hade sagt det, upprepade han det flera gånger och blev glad.
Så jag slitit! Jag trodde knappt jag skulle klara det ett tag. En övning för tålamodet och kreativiteten... Efter en sån här händelse (det har varit måååånga fler) känner jag alltid: "Puh, jag klarade mig undan med nöd och näppe, med blotta förskräckelsen!"
Och det gick bra på undersökningen. Jag kunde tyvärr inte vara med själv, eftersom jag tog småttingarna till doktorn, men maken var med och det funkade. De kom hem med förrättat ärende, tre nya gosedjurskatter och en vindkraftsverksutflykt rikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar