Igår läste jag och lillasyster två klassiker, som förtjänar att nämnas i NPF-sammanhang. Det är Totte städar och Emma tvärtemot, båda av Gunilla Wolde.
Totte städar, för att den så pedagogiskt förklarar varför man ska städa. Totte hittar först inte sin nalle. Då kommer han på att om han städar, kommer kanske nalle fram. Och det gör nalle givetvis och det blir dessutom ordning bland hans leksaker. Och så städar han fram en massa leksaker som han saknat.
Och Emma tvärtemot, för att det kan vara hög igenkänning att livet går upp och ner och även humöret. Ibland borstar man håret fint, men ibland vill man ha det rufsigt. Ibland sätter man på sig byxorna rätt, men ibland sätter man på dem på huvudet för att det är roligare. Och även klossar kan vara "tvärtemot" och då blir man arg (när tornet rasar). Osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar