Ï sommar har M kommit ikapp jämngamla på två punkter:
* Han gungar jättehögt utan att vara rädd. Numera gungar han så högt, att jag blir rädd istället....
* Han torkar sig själv i rumpan här hemma och tar ansvar för att det är rent, dvs vi föräldrar kontrollerar inte längre att det är rent. (Okej, naturligt vi kan vi göra undantag och hjälpa honom, de gånger som han är lös i magen. )
Vi har pratat mycket om detta. Det är viktigt att känna att man faktiskt kan komma ikapp. Och dessutom så kvarstår hans "fiffiga matteförmåga", som han har tack vare sin asperger. Inte så dumt med lite asperger om man tänker så: Komma ikapp med svårigheterna och ha kvar styrkorna!
Jag säger självklart så för att stärka honom. Om man lyfter honom som liten, så tror jag att han kommer få lättare att acceptera sina svårigheter som äldre. Om man börjar livet med att känna att man kan komma ikapp och har förmågor, så tror jag att man får bättre självförtroende. Och kanske försöker lite extra någon gång ibland. Självklart får man som förälder ha ett vakande öga och hjälpa dem undvika onödiga misslyckanden, som bara äter på självförtroendet. Och berätta att annorlunda perception inte kan tränas bort. Men med många saker vet vi ju inte ännu hur det kommer bli. Kanske kommer han ikapp, kanske inte. Den diskussionen får vi ta då, när problemen dyker upp. Inte nu, för då blir det kanske en självuppfyllande profetia, att han inte kan.
Han har fått kryss på belöningsormen varje gång han torkat sig själv, och varit ren då vi kontrollerat. Detta innebär ju att han precis blivit av med chanser till kryss och belöningar. Men det är enkelt löst: Det finns andra områden att jobba på, som kan ge kryss istället. Som att man äter upp sin kvällsmat på rimlig tid och kommer i säng i tid.
Han fick 100 kronor när han bestämde sig för att ta ansvar för torkningarna här hemma. Idag ville han förstås att jag skulle kolla ändå. Klart han testar mig, om han kan få hjälp OCH 100 kronor....
"Verkar det rent?" frågade jag, för att han inte ska halka tillbaka i utvecklingen.
"Ja!" sa han.
"Då är det nog rent! Tvätta du händerna nu!" svarade jag, utan att titta efter.
Bättre att han inte är helt ren någon gång ibland, och känner att han kan, än att det alltid är helt rent och han tror att han är den ende i klassen som inte kan. Hur rena är de andra barnen?
Imorgon börjar skolan, och han är erbjuden 100 kronor till, när han tar ansvar för torkningen även där. Men han får själv bestämma tidpunkten, då han känner att jag inte behöver komma dit längre. Tills dess, kommer jag och kontrollerar och hjälper till, som vanligt på lunchrasten. Men jag tror att det ska gå ganska snabbt tills han klarar det även i skolan. Han vill gärna ha pengarna. Och med logik har han gått med på att det är rätt likt i skolan: Samma rumpa och pappret är likadant. Jag skojade lite med honom också: "Om rumpan hade varit dubbelt så stor i skolan, då hade jag förstått att du inte klarar det själv." Det gick hem. Han log och upprepade meningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar