Idag fick vi hem ordningsregler från skolan. Dessa ska gås igenom med barnet, skrivas under och returneras. Jag vet inte riktigt var detta kommer ifrån ursprungligen, men när jag googlar får jag träffar på Skolverket. Och det är många skolor som har dem. Om någon läsare vet - upplys mig!
Jag antar att ordningsreglerna ska användas till att pedagogerna kan hänvisa till dem, när någon missköter sig, typ: "Lisa, det där strider mot ordningsreglerna! Du har skrivit på. Jag har din namnteckning här...."
Jag har själv skrivit några avtal med M, men då är det bara mellan mig och honom, och vi båda två lovar varandra saker. Det tycker jag är helt okej, eftersom det bara är vi som vet om det. Men när en hel skola skriver samma avtal med alla elever, blir det lite annorlunda. Då kan man misslyckas med att hålla avtalet, gång på gång, framför hela klassen, fastän man försökt sitt bästa. Och kanske bli tillrättavisad för det, framför alla?
Finns det någon evidens, för att ordningsregler funkar? Blir det bättre på skolorna? Jag vet faktiskt inte. Men även om det blir det, så till vilket pris?
En sak är säker: De är inte utformade med kunskap om svårigheterna vid NPF. De är en del av skolans Likabehandlingsplan. Betänk att ca 5% av alla elever har ADHD, och ytterligare ca 5% har drag av ADHD, alltså var 10:e elev. Det är ganska många - i snitt 2-3 stycken i varje klass, med drag av ADHD.
Så här ser Ms skolas ordningsregler ut:
-----------------------------------------------------------------------------------
1 Jag rättar mig efter de vuxnas tillsägelser då de har det fulla ansvaret for mig under skoldagen.
Ingen bra start på ordningsreglerna. Många barn med NPF har svårt för auktoritet. Varför ska man lyda en lärare som har fel? Man stryker eleverna mothårs, redan med punkt 1. De vet ju att de ska förväntas lyda. INGEN kan ha missat det. Och många med Aspergers tänker kanske, att de även har lite ansvar själva?
Bättre alternativ: De vuxna måste öva på att vara tydligare med VARFÖR eleverna ska göra på ett visst sätt. Få barn med NPF, mår bra av att blint lyda vuxna. Jag rekommenderar att man kollar i Ross Greenes arbete, böcker eller film, för att hitta bättre strategier att jobba med barnen, på längre sikt. Här t ex, gratis filmer:
http://www.livesinthebalance.org/kids-do-well-if-they-can
Kolla speciellt in denna film med Ross Greene. Denna punkt tycker jag liknar vad han kallar "Plan A".
http://www.livesinthebalance.org/three-options-solving-problems
------------------------------------------------------------------------------------
2. Jag bemöter såväl barn som vuxna respektfullt.
Inte särskilt tydligt. Vad är respekt? Det kan vara att slicka någon annans skor, för vissa. Att inte tilltala någon, för andra.
Bättre alternativ: Behandla barnen respektfullt, så kommer de behandla varandra och de vuxna respektfullt tillbaka. Barn gör som man gör, inte som man säger, eller efter något avtal.
-----------------------------------------------------------------------------------
3. Jag förbereder mig för skolan genom att alltid ha med mig det jag behöver för skolarbetet.
Det kan vara svårt för många vuxna med NPF, att ha med ALLT. Upplagt för ett misslyckande! Vem vill egentligen tappa bort och glömma saker? Jo, ingen. Och det
blir ett dubbelt misslyckande. Inte nog med att man glömmer sina saker,
man bryter även mot ordningsreglerna.
Bättre alternativ: Fråga barnet varför vissa saker inte kommer med. Kanske kan något så enkelt som en lista på dörren hemma hjälpa? Eller en påminnelse i kalendern (mobilen)? Och kanske vissa saker kan finnas i dubbel uppsättning, eller i alla fall i reserv, som man kan få låna lite diskret?
-----------------------------------------------------------------------------------
4. Jag kommer i tid.
Detta kan vara svårt för vuxna med NPF. Extra svårt om man inte kommer ihåg vad man ska ha med sig, förrän man står i hallen. Och än mindre vet var man har lagt sakerna. Eller har en rimlig tiduppfatting, eller kan planera sin tid.
Bättre alternativ: Stötta eleverna att komma i tid. Ta främst reda på varför en elev inte kommer i tid. Ingen vill väl komma försent och behöva skämmas, gång på gång? Jag hörde talas om en kille som fastnade i duschen, eftersom han inte visste hur länge han skulle duscha. Med en timstock eller ett ur, så fixade han det. Han kom i tid därefter!
-----------------------------------------------------------------------------------
5. Medförda föremål som inte krävs för att skolarbetet ska fungera, ersätts inte vid uppkommen skada eller förlust.
Detta ser inte ut som en regel för eleverna att följa i sin vardag. Detta kunde de bara informerat föräldrarna om.
Och så tänker jag: Ersätter de saker som jag skickar med för skolarbetet? Om M river sönder sin tröja på skolgymnastiken - ersätter skolan den då? Eller om det går hål på hans regnbyxor, när han ramlar? Det tror jag inte.... (Inte för att jag skulle orka ta upp det, men rent hypotetiskt.... )
-----------------------------------------------------------------------------------
6. Jag är rädd om min skola och sakerna där.
Rätt självklart eller hur?! Den som tar sönder saker gör nog det för att den mår dåligt eller har ett utbrott. När man har ett utbrott, har man tappat kontrollen över sig själv. Då hjälper inga ordningsregler. Meningslöst att säga till någon: "Kom ihåg kontraktet", när personen har ett utbrott. Det blir gissningsvis bara värre då. ("Jag skiter väl i erat dumma kontrakt!" *Pang!*)
Bättre alternativ: Prata om det med eleverna, och få dem att känna sig stolta över sin skola. Och rädda om. Jag tycker att utefixardagar, då personal, föräldrar och elever hjälps åt har sin poäng. Och förebygg utbrott. Jag rekommenderar Ross Greene igen. Och Bo Hejlskov Elvén som skrivit boken Problemskapande beteenden.
-----------------------------------------------------------------------------------
7. Eleverna ska vistas på skolområdet (gäller årskurs F-6).
En före detta kollega till mig har en son med Aspergers. När han hamnade i konflikt med de andra barnen, så sprang han i panik från skolan. Han kunde inte tolka dem. Och hamnade i slagsmål. Sen blev han rädd och sprang iväg. Detta hände flera gånger. Min kollega fick bara kasta sig iväg från jobbet och leta upp honom. Detta är extremt farligt, så klart! Han var nog bara ca 8 år när det hände. Jag är inte säker på att han hade varit hjälpt av att skriva på ett sånt här kontrakt, i stridens hetta. Det hade nog bara blivit ett dubbelt misslyckande det med.
Bättre alternativ: Förklara för barnen varför det är farligt att ge sig iväg där personalen inte har koll på en. Och ge rymmarbarn ett annat alternativ. Pojken i exemplet hade kanske varit hjälpt av att ha ett specifikt ställe han kan springa till? Eller en fröken han kan leta upp? Allra helst ska ett sånt barn förstås ha en resurs, som stöttar hela tiden.....
-----------------------------------------------------------------------------------
Jag vill påpeka att vi fortfarande är jättenöjda med Ms skola. Jag skriver detta inlägg, för att jag vet att de kan så MYCKET BÄTTRE än så här. Det är nog bara av gammal vana, detta ligger kvar, tror jag. (Har sett det 2 ggr tidigare: F-klass och 1:an.) Jag tycker att ordningsreglarna ska bort eller åtminstone skrivas om. Och momentet, där barnen ska skriva under, bör tas bort. Jag tror att duktiga pedagoger kan lära barnen ovanstående på bättre sätt, än genom att skriva avtal.
Ordningsreglerna är en del av skolans Likabehandlingsplan. På diskrimineringsombudsmannens sida, kan man läsa följande om Likabehandlingsplanen (http://www.do.se/sv/Forebygga-diskriminering/Utbildning/Forebygg-diskriminering-i-skolan/):
"Skolorna måste också arbeta
förebyggande dels mot kränkande behandling, dels mot diskriminering och
trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion
eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller
funktionsnedsättning."
Ja, fundera lite på om ni tycker att ordningsreglerna ovan uppfyller detta..... Har skolan tänkt rätt med sina ordningsregler? Eller 180 grader fel? (Av okunskap!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar