"Go with the flow" när maken fixar

Igår upptäckte maken att grinden som håller barnen inne i vår trädgård och inbrottstjuvar ute, var sönder. Den gick inte att låsa. Om den hade slått sig av ålder, eller om någon gjort åverkan på den, vet vi inte. Det är så klart viktigt att den är hel. Det har varit en del inbrott genom åren i vårt kvarter, och på den lilla vägen på framsidan, kör folk alldeles för fort. Det blir snabbt farligt om något av barnen springer ut dit, utan att vi vet om det.

Det alternativ som automatiskt kom upp i mitt huvud, helt av sig självt:
1a) Vi låter det vara tills vidare, eftersom det är sista dagen på sommarlovet och vi är helt utmattade. Vi håller koll i trädgården, så att barnen inte rymmer. Det är inte så ofta folk försöker bryta sig in, så vi chansar på att en natt ska funka, utan att någon tjuv märker att grinden är olåst. Maken fixar det nästa dag, i lugn och ro, när småttingarna är på dagis igen. Tills dess leker vi med barnen och har det trevligt, och försöker glömma alltihopa.

Men det funkar inte! Tro mig, jag har försökt tvinga på maken det alternativet, ja eller liknande, tillräckligt många gånger för att veta att det inte funkar i den här familjen. Kanske för andra, men inte för oss....

När något sånt här händer, stör sig maken oerhört mycket. Det går inte att vänta tills nästa dag, med att ta tag i det. Och inte tills bara om en liten stund. Han måste få börja fixa och trixa med det direkt. Han kan inte släppa det förrän han fixat färdigt det. Omvärlden får vänta.

Och han kan laga det mesta. Han är väldigt händig. För händig faktiskt, för barnen tror att de kan ta sönder vad som helst. De litar på att pappa lagar det sen. Maken tänker väldigt mycket "utanför lådan". Hans hjärna funkar väldigt annorlunda än min, och han kommer ofta upp med lösningar som jag aldrig skulle listat ut. Han ser det tydligt framför sig. Hur alla verktyg funkar, dvs hur de är konstruerade och vad man kan använda dem till. Till exempel en borrmaskin: Jag ser den exakt så som den ser ut och tänker inte på vad som sitter under höljet. Och den borrar hål, inget annat. Maken tänker på vad som finns under höljet, hur den funkar, på alla detaljer, och vet automatiskt användningsområden som jag inte tänker på.  Vad man kan använda rotationen till, och så vidare. Maken har helt klart uppfinnardrag.

I vilket fall, när maken blir sån här, har jag två val:

1b) Jag insisterar på att han gör det där en annan gång (liksom med alternativ 1a). Eftersom det är skitirriterande för honom och han absolut inte kan släppa det förrän det är fixat, så fastnar han i irritationen. Och jag blir irriterad för att han inte begriper, att tidpunkten är dåligt vald. Det blir definitivt inte någon trevlig stämning. Risken är att vi börjar bråka, och inte kommer till något vettigt beslut. Risken är att vi ändå inte gör det som är på schemat för dagen. Risken är att saken inte blir fixad på ett tag. Nästa dag kommer han inte ha samma drivkraft och energi, eller om man vill kalla det "flow".

2) "Go with the flow": Maken får ge sig på att laga det direkt. Vi andra får anpassa oss. De planer vi har, får antingen skrotas eller skjutas på. Hur lång tid det än tar. (=En tålamodsövning för mig som är otålig och vill att schemat ska hållas, pust.... Men jag blir bättre och bättre på det.) Vi andra är så tysta som möjligt under tiden, ifall han behöver tänka ut något klurigt. Jag får ta hand om barnen och matlagningen, så gott jag kan. Det vi vinner med detta alternativ, är att saken blir ordentligt och snabbt lagad.

Jag valde naturligtvis alternativ 2. Vi var i trädgården, och jag kokade lite ris och stekte lite hamburgare. Ingen lyxmåltid, men alla blev mätta och grinden blev fantastiskt bra lagad. Bättre än den var innan. Och vi började inte bråka, och båda blev mycket nöjda med lagningen. Just denna dag, hade vi ändå inget planerat, som tur var.

Maken har till och med sagt åt mig att utnyttja denna drivkraft, som han har. Att spela dum och låtsas att jag försöka laga något, och sen be om råd. Att få honom lite irriterad, så att han bara måste fixa det på ett bättre sätt själv. Jag kan inte säga att jag gillar att spela dum. Men det funkar! Vi får saker gjorda, på detta sätt.