Badutflykter

Vi har faktiskt kommit iväg på några utflykter i sommar, utan att ha med oss en tredje vuxen (Läs: LSS-avlösaren). Det är inte så svårt numera egentligen, nu när barnen blivit lite äldre. Men rätt utmattande. Det funkar om jag får ca 20-30 minuter på mig att packa allt som behövs: badkläder & handdukar, matsäck & vatten, ombyteskläder, kepsar & solglasögon, vagnen, pottan, filten och badleksaker (det hjälper barnen till med förstås). Maken har barnen och jag packar bilen, efter denna färdiga lista (som egentligen är mer detaljerad än det jag skrev ovan). Sen får barnen gå på toa, eventuellt ta på sig rena kläder och sätta sig i bilen, ett och ett. Vi slussar ut dem. Det funkar rätt okej.

Problemet är bara, att det INTE är så himla mycket tid och ork, man har över på en dag, när man gjort alla bestyr. Att hålla koll på barnen är det allra mest tidskrävande. Speciellt då att hålla koll på lillebror som bits och hittar på ”hyss” när han har tråkigt. Fast kommer man iväg, så kan man faktiskt få det lättare, än om man stannar hemma. Det beror på om lillebror blir lugnare av att få komma iväg och göra något nytt, än att stanna hemma och ”klättra på väggarna”. Ibland när vi åker iväg, så sysselsätter han sig med något, och blir helt lugn. I alla fall ett litet tag. Han blir lugn av stimulans. När vi hälsade på kompisar, sprang han runt hela tiden och tittade på deras saker och lekte med deras leksaker, och klarade sig jättebra själv nästan hela besöket. Då var han ett lätt barn att ha. Så när lillebror börjar bli rastlös, känner maken och jag att vi måste försöka "slita oss loss" här hemifrån.

Att åka iväg blir alltid ett brott mot schemat. Det vill säga familjerutinen som är väl inkörd här hemma, och håller samtliga familjemedlemmar på hyfsat bra humör, "sätts i gungning". Det funkar rätt bra att åka direkt efter lunch, ta med mellanmålet och sen hinna hem till att laga middag. Eller ta med middagen eller något mera mättande som kokta ägg, stekta hamburgare och makrillfilé.

Man får dock förbereda sig på att:

• Det är trögt och stressande att få iväg barnen. Ofta vill de inte åka, utan vill fortsätta sin lek här hemma. Som vanligt får man tjata på M att gå på toa och klä på sig. Och de andra två med. Lillebror får man fortfarande klä på. 
• Det är rörigt i köket när man kommer hem igen, för vi hinner inte diska efter lunchen om vi ska komma iväg. (Vi åker alltid efter lunch, med tanke på solen.) Därför får man svänga ihop middagen i halvpanik, direkt när man kommer hem, i ett rörigt kök.
• Det blir lite si och så med matrutinerna. Svårt att förutsäga vem som blir hungrig när. Det blir ofta så att jag mest får sitta på filten, och servera mat åt dem. För inte blir de hungriga samtidigt. Och vi kan inte riskera lågt blodsocker, och därmed ett utbrott när vi är iväg. En bra regel är att ta med rejält med mat, betydligt mer än vad man tror kommer ätas upp. Ofta så behövs den, för att utflykten drar ut på tiden och för att barnen får större aptit när man är iväg. Och helt plötsligt så får lillebror för sig att han vill äta 3 hårdkokta ägg på raken. Inget annat! Eller 2 stekta hamburgare. Det är rätt oförutsägbart vad han vill äta sig mätt på. Men ack så värdefullt att hålla uppe blodsockret på just honom..... Det känns inte som något problem att bära runt på lite extra mat, i jämförelse.....
• Lillasyster somnar i bilen, oftast både på ditvägen och hemvägen. Hon sover inte längre middag hemma, eftersom hon inte behöver det. Att hon sover i bilen de dagar vi gör utflykter, gör att vi har betydligt svårare att få i säng henne. Det ger ännu mindre egentid för oss vuxna, efter att barnen har somnat. Hon är vaken just nu, kl 01....

Egentligen, så tycker jag att ovanstående är rätt okej. Lite stressigt i perioder och lite utmattande, men helt okej. Delvis hur det är i de flesta barnfamiljer, gissar jag.

Ja, igår och idag har vi varit på badutflykt. Det vi fick igår: 1,5 timme effektiv tid på badstranden, varav kanske hälften riktigt njutbar tid. Direkt när vi klev ur bilen, så kastade sig lillebror på marken och skrek att han ville till skuggan för att solen lyste för starkt. Och M ”ylade” om att han INTE ville bada där det fanns folk. Vi fattade dock snabbt att det bara gällde ombytet, så han fick byta om till sin våtdräkt en bit bort. (Han vill inte visa sig i bar överkropp - därav våtdräkten.) Lillebror tog en spade och började kasta sand omkring sig på oss och andra människor, och vägrade sluta. M hade tagit på sig våtdräkten på fel håll, så vi fick hjälpa honom av och på med den igen (och nu var den blöt), medan lillebror fortsatte skvätta, dock en bit bort från alla människor. Maken lekte bort spaden, och sen var allt lugnt ett tag. Vi hade en liten stund som var helt okej och till och med riktigt njutbar. Och så lugn den någonsin kan bli för föräldrar till 3 så här små barn, på en sandstrand. (Läs: Man måste hålla koll så att de inte drunknar.) Så avbröts den ljuvliga stunden med att lillasyster sa: ”Ja vill basa.” Bara att packa ihop och gå till bilen där pottan var. Lillebror hade ändå börjat bli rastlös och sprang runt planlöst på stranden = dags att hitta på en ny aktivitet.(Sen att det inte kom nåt i pottan, när det väl kom till kritan, är en helt annan sak....)

Även om den njutbara tiden på stranden kan kännas kort, och jag ärligt många gånger funderar på om det är värt allt slit, så ger den kraft. Minnet av den vackra stranden. Känslan av att även vi får komma ut ibland, precis som familjer med mera "självgående" barn. Jag kan erkänna att det känns lite bittert ibland, när man sitter hemma en solig dag, och får för sig att ”alla andra” sitter och kopplar av på stranden, medan deras barn leker lugnt i sanden bredvid. Jag vet att det inte är så. Att det är mer eller mindre slitigt, för alla småbarnsföräldrar. Och att mina barn egentligen trivs rätt bra med att stanna hemma och plaska i poolen. Bara att när man inte kommit utanför tomten på flera dagar, ja då tar ”hjärnspökena” överhanden.

En bra regel är för övrigt: Utflykt varannan dag, eller var 3:e dag, så sprider man ut det och får vila sig hemma mellan varven också. Imorgon blir det en hemmadag. Bra med utflykt två dagar i rad, för nu ser jag verkligen fram emot hemmamys imorgon!