Igår följde M med och hämtade syskonen på dagis. På hemvägen, sa jag till lillebror att visa M en "genväg". Han brukar säga så: "En genväg!" och så springer han in i skogsdungen på en liten stig och kommer ut på ett annat ställe. Det finns två "genvägar" och jag brukar uppmana honom att springa dem. Det är så bra att låta honom springa av sig lite.
I alla fall, han visade M sin "genväg" och de blev kvar i skogsdungen och pratade intresserat om något. Så lillasyster och jag följde efter. Vi hade jättekul och "hittade" träd. Bland annat tre likadana träd: Syskonträd? Och ett spökträd. Vi gick en runda i "skogen" och barnen var jätteduktiga och lyckliga. Alla stannade hos mig och gjorde för en gång skull som jag sa. Och ingen var gnällig på grund av lågt blodsocker. Jag antar att de mognat allihopa. Och ätit bra.
Vi hade det jättemysigt, och barnen tyckte det var så kul att se något nytt. Vi har ju faktiskt inte varit så mycket utanför tomten i sommar, som man hade önskat. I alla fall inte i närområdet. Maken har ju inte mått riktigt bra, så det har känts säkrast att stanna hemma och ha nära till allt. Att inte riskera att stå någonstans med 2-3 barn som har ett utbrott, som man behöver bära eller tvinga hem. Lillebror är rätt tung och det är inte skönt för kroppen., ens en liten bit. (M bär vi väldigt sällan numera.)
Där i skogsdungen passade jag på att berömma dem alla tre riktigt ordentligt. Jag påpekade hur mysigt vi hade det och hur duktiga de var som stannade hos mig. Att vi kan göra fler utflykter nu, med bara en förälder. De strålade av lycka. Lillebror var så nöjd och upprepade flera gånger att han inte springer iväg. Han har ett extra stort behov av att få beröm och att vara duktig, just nu.
Det koncept jag brukar köra på med barnen, och som funkar rätt bra:
1. Ge mycket positiv förstärkning. Berömma barnet/barnen på flera olika sätt, fast enkelt och tydligt, och förklara varför de är duktiga.
Detta exempel: Ni är duktiga som stannar hos mig, och gör som jag säger. Det gör att jag klarar av att hålla koll på er allihopa.
2. Förklara vad de själva vinner på att vara så här duktiga.
Detta exempel: Vi kan göra många fler sådana här skojiga små utflykter efter dagis och skola.
3. Upprepa 1 & 2 tills det har sjunkit in helt och barnen nästan tröttnar på att höra det. Det kan säkert låta lite tjatigt för en utomstående, men sönerna behöver upprepningen för att inte glömma. Hellre för mycket beröm än för lite!
4. Och när det känns pedagogiskt och inte destruktivt: Förklara vad motsatsen ger.
Detta exempel: Barn som springer iväg från sin mamma eller pappa, får gå direkt hem från dagis eftersom det är farligt att springa iväg. De missar skojiga utflykter. Jag sa detta också, och barnen var väldigt nöjda med att inte tillhöra denna kategori av barn. (Men jag påpekade inte att vi har haft det så tidigare,. Det hade inte fört något gott med sig.)
I morse gick vi förbi skogsdungen igen. Jag påminde dem om gårdagens mysiga utflykt. "Ja pingej inte iväg!" sa lillebror nöjt.
Jag är så glad att jag hittat din blogg! Jag läser till logoped och min sambo till lärare, och vi har båda alltid haft ett brinnande intresse för barn och deras behov. Vi har en pojke som är snart arton månader och i dagarna börjat skolas in på förskola, han har alltid varit lite annorlunda, väldigt bestämd, beroende av rutiner och med en vilja av stål. Han får stora utbrott när det inte blir som han tänkt sig osv. Huruvida han bara har drag av adhd (som finns inom familjen) eller en dag kommer få en diagnos, det får tiden utvisa.
SvaraRaderaDit jag ville komma var att vi inom våra yrken möter många barn från olika spektrum med särskilda behov oh trots at vi båda har mycket kunskap så är det så svårt att se klart när det gäller sig eget barn! Gör jag rätt eller fel, är jag för sträng eller snäll.. Du vet nog vad jag menar. Du skriver så många kloka och bra saker! Stort att kunna se sina handlingar och barnens signaler på ett klarsynt sätt. Tack :-)
Du är så välkommen! :) Tackar så ödmjukast för allt fint du skrev! Kul att du gillar bloggen! Det är ju den som hjälper mig att tänka klarsynt! ;) Hade aldrig fattat allt det som jag nu fattat, om jag inte satt mig ner för att skriva ner det. Så tack för att du läser och kommenterar. Det uppmuntrar mig att tänka efter mer och skriva fler inlägg.
SvaraRaderaIbland undrar jag om saker är för banala för att skriva, och om magkänslan är rätt. Men jag skriver ner för min egen skull om inte annat. Min chef sa en gång att jag skulle bli bättre på att ställa frågor: "För har du inte fattat, är det säkert någon mer som inte fattat." Så jag tänker så om inläggen också. Är de bra för mig att skriva ner, så kanske de hjälper någon.
Det låter onekligen som drag av NPF. Bra att du läser på, och inser detta. Det kommer hjälpa honom. Väldigt tidigt du har insett! Imponerande!
Ja, jag vet PRECIS vad du menar. Tyvärr så blir man aldrig av med det där tvivlet. Men det är nog det som utvecklar en och gör en till en bättre förälder. Det är svårt att lära sig hur de funkar, och många gånger så får man testa saker en gång och sen kanske testa nåt annat. Tills man hittar rätt. Klandra dig absolut inte för det! Du gör ju ditt bästa, precis som de flesta andra föräldrar. Jag har ett gammalt inlägg om just detta. Vet inte om du sett det. Här finns det i alla fall:
http://aspergermamma.blogspot.se/2011/04/hur-man-far-ett-barn-som-lyckas-i-livet.html
Välkommen återigen och kommentera gärna igen! Det är alltid så trevligt när man får kommentarer och jag läser allihopa. Jättetrevligt när folk bidrar med egna erfarenheter och synpunkter, så fortsätt med det allihopa! Jag vill ha en levande blogg, där ni vågar ta plats med era synpunkter. Så värdefullt för mig! Antingen får jag nya tankar, eller kraft för ni skriver att det är likadant för er och jag därmed fattar att jag är på rätt väg.