Matlagning inte så enkelt vid NPF

En av farhågorna jag har med reportaget som gjordes i Mat och Hälsa om vår familj, är att folk nu ska dra den felaktiga slutsatsen:
"Alla med NPF borde testa att lägga om kosten. Gör man inte det, så får man skylla sig själv."

Därför vill jag nu beskriva för er hur komplex matlagning egentligen är, utan att vi tänker på det. Och hur svårt det kan vara om man har NPF. Därmed inte sagt att det är svårt för alla med NPF. De är ju, liksom vi neurotypiska, individer. Och många har den suveräna förmågan till hyperkoncentration, dvs då de kan koncentrera sig så ofantligt bra på något som intresserar dem, att de blir duktiga på detta. Jag vet personer med NPF, som är mycket bra på att laga mat. Men de är ganska få, och förklaringen är då att matlagning är deras specialintresse. Betydligt fler är de som föredrar halvfabrikat, snabbmat och mackor. Och bara för att vissa klarar detta, tack vare ett specialintresse, så betyder det absolut inte att "alla kan bara de vill tillräckligt mycket". Du kan inte tvinga dig själv att tycka att något är kul. I alla fall inte till den grad som behövs här.

Jag tänkte lista NPF-egenskaper som kan ställa till det för en i köket, i punktform. Därmed inte sagt att allt stämmer på alla.

Jag tänker även använda ett exempel, på gluten-, socker, mjölk- och E-nummerfri mat som jag själv lagar: Panerad fisk av torskblock, klyftpotatis och hemlagad majonäs (eftersom vi vill ha kokosolja till allt, och ingen skadlig olja med för mycket omega-6), och skära upp lite grönsaker.

Dåligt arbetsminne
Ger svårigheter att planera och tänka i förväg. Först och främst måste vi ha handlat hem maten. Har vi majsmjöl och glutenfritt ströbröd hemma? Var i skåpet finns den i sådana fall. Människor med NPF måste ofta titta igenom hela skåpet, eftersom de inte minns sin egen ordning, eller var de ställde kartongen sist de använde den. Samma procedur för alla matvaror som ingår, på mer eller mindre lätthittade ställen..... Och om något tog slut förra gången man använde det, får man hoppas att man hållt det i minnet och skrivit ner det på en inköpslista. Och när det var dags att handla, hittat den där listan.... Annars är risken stor att en eller flera ingredienser saknas. Åka till affären och kompletteringshandla först, kanske?

Och man måste ha tagit ut torskblocken några timmar innan så de fått tina och blir lätta att dela.

Man har också svårt att tänka i flera steg, det vill säga det är svårare att tänka i förväg på alla moment som ska göras härnäst. Panera fisk t ex: Först tina den som sagt, eventuellt dela den, sen rulla i mjöl, sen i ägg, sen i skorpmjöl. Var ska allt få plats i köket? I vilken ordning tar man bitarna? Därefter lägga upp dem, på en plåt eller i en stekpanna. Se till att allt får plats. Sen tillräckligt med fett på varje bit, och peppra.

Man har svårare att komma ihåg allt man har på spisen. T ex är det svårare att komma ihåg att man har potatisen i ugnen medan man steker fisken. Det blir lätt att man glömmer att röra i dem. Och det är svårt att göra en sås samtidigt. Och potatisklyftorna ska ju egentligen förkokas i 5 minuter.....

Dåligt arbetsminne gör det även svårt att läsa recept. Först kommer en lista på ingredienserna. Därefter hur man gör. Instruktioner som "Blanda allt utom...", gör att man måste hoppa med blicken och memorera flera saker som ska blandas. Människor med NPF behöver oftast en eller få instruktioner i taget. Och en parentes: Bokstavstolkar man blir det ytterligare svårt med recept. Vilka ingredienser är de "torra ingredienserna"? Hur mycket är "en skvätt"?

Och räckte arbetsminnet för att komma ihåg grönsakerna?

Svårt att hitta i köket, eftersom alla intryck "trillar på en"
Förutom ingredienser, måste man leta rätt på kastruller, bestick och allt annat man behöver. Kastruller, stekpannor, potatisskalare, stekspadar, har en tendens att ligga på lite olika ställen. Och under andra saker. Och man måste ha kommit ihåg att leta upp dem, i god tid innan de behövs. Det är skitstörigt att leta efter stekspaden, medan fisken bränns. Eller grytlapparna, när potatisen måste ut.

Dålig tidsuppfattning
När ska man egentligen sätta in potatisen i ugnen för att den ska bli klar samtidigt som fisken? Och hur lång tid tar det att göra majonäsen? Ska man göra den innan eller efteråt?

Svårt att känna basbehov som hunger
Den här rätten tar ju lite tid att laga, så man måste komma ihåg i god tid, att börja med dem. Inte fastna vid datorn.... Man kan inte börja när blodsockret börjat sjunka, och man känner sig yr i huvudet....

Motorik och koordinaton
När man vänder fisken i paneringen och ägget, krävs en viss motorik. Likaså för potatisskalning. Det kan kräva så mycket koncentration att man inte orkar tänka på något annat än just potatisskalningen. Och då blir det ju jättetråkigt. Därefter har vi salladen kvar....

Överkänsliga sinnen: 
Man kan ha svårt med slammer från disken. Och det låter rätt högt när man vispar majonäsen. Mina killar får alltid vara i ett annat rum alternativt ha hörselkåpor på, när jag gör den. Lukter kan också ställa till det. Rå fisk luktar inte så gott i alla NPF-näsor. Och sen kan man även han problem med att få kladd på fingrarna. Det känns helt enkelt väldigt äckligt med kladd och våta saker på huden. Rått ägg luktar inte heller så gott, förresten. Även om man har handskar kan lukter "bränna fast" i näsan.

Lägg till att NPF-barnen i bakgrunden skriker och stör din koncentration. Eller springer runt p g a ADHD. Eller pratar non-stop på grund av ADHD i munnen. Någons blodsocker är kanske på väg ner, fortare än övriga familjemedlemmars? Du anar att ett utbrott är på väg, och blir stressad. Vad kan jag sticka åt honom/henne, för att rädda blodsockret en liten stund? Ja, ni fattar.... Allt annat än lugn och ro i köket.....

Nu vet jag inte om jag missat något. Kommentera gärna och fyll på min lista! Hur upplever ni det? Jag skriver bara utifrån det jag vet om NPF och mina erfarenheter från människor runt omkring mig, vad de berättat och hur de beter sig i köket. (Jag har ju inte dessa svårigheter själv.)

Men när ni läser ovanstående är det kanske inte så konstigt att många med NPF föredrar att mikra en korv, bre en macka eller beställa hem en pizza. Det besparar ju en ofantligt massa besvär, obehag och även disk. Att diska är oftantligt tråkigt det med, eftersom det kräver koncentration och kanske att man bara tänker på disken när man diskar.

Sen vill jag skriva några korta ord om hur det kan vara att handla när man har NPF. När alla intryck trillar på en, man hör, ser och luktar allt, har svårt att hitta i affären och att läsa sin egen inköpslista, och kanske måste manövrera en kundvagn samtidigt. Inte helt lätt det heller. Och att då stå och lusläsa innehållsförteckningar och se nya bra produkter i affären och att komma ihåg allt man ska handla, är inte det lättaste.

Sammanfattat: Det här med att alla med NPF självmant ska testa att lägga om kosten, är nog ingen förväntan vi ska ha på dem. Många behöver mycket stöd. Jag har ju lagt om vår kost, men jag är neurotypisk. Det har tagit mig över ett år att komma dit där vi är idag, och vi är inte färdiga än.

Förslag på stöd, om man inte har någon anhörig som kan hjälpa till: Varför inte allergikost i matlådor som alternativ för LSS? I alla fall initialt. Och mycket stöd med vilken mat man kan äta och hur man kan laga den. Enkla lättlästa recept. Hjälp med inköpslistor som funkar för individen. Och kanske hjälp att hitta några halvfabrikat, som kan funka? Att de ska laga all mat från grunden, är förmodligen lite väl optimistiskt. (Kanske är det bra nog, med glutenfri färdigpanerad fisk, pommesar med 4% rapsolja och ketchup med lite socker, istället för det jag lagade?) Hjälp att organisera skåpen, så man hittar lättare och snabbare. En diskmaskin åt alla. Osv. Om man vill testa, alltså. Det måste självklart vara valfritt.

PS. Nu är så klart inte min avsikt att avskräcka någon med NPF att testa att lägga om kosten. Jag tror att ni själva vet mycket väl hur ni fungerar redan, och att inget jag kan skriva ändrar på den saken. Det är absolut värt besväret att lägga om kosten, om ni vill testa. Lägg det på en nivå som funkar för er. Bättre med glutenfria halvfabrikat, än gluteninnehållande halvfabrikat.... Och självklart så svarar jag på era frågor, så gott jag kan.