"LEK MED MIG!"

I våras bloggade jag en del om kursen TalkAbility som jag gick. Syftet var att stötta barnen att börja leka mer med varandra. Den var jättebra och numera leker barnen väldigt fint ihop faktiskt. Det märks förstås att M börjar bli stor. Snart fyller han 9 år. Det är inte längre så kul att leka småbarnslekarna. Det märker lillebror av. Idag så ville han bygga med duplo med M. Men M vägrade.

Lillebror skrek: "LEEEK MED DUPLO MED MIG!"

Men M sa nej och gick iväg.

Lillebror stod på sig. Han hade inte någon strategi att ta till, så han skrek högre och flera gånger: "MEN LEEEK MED DUPLO MED MEJ, SÄGER JAG!"

Det lockar ju liksom inte till lek att någon skriker på en. Så jag ingrep. Låg-affektivt, dvs lugnt och lågmält. Jag tog lillebror till mig och viskade i hans öra: "Vi lurar M att vilja leka med dig."

Okej ordvalet "lura" känns lite fel, men är det enda i det läget som får lillebror att komma ur sitt frustrerade tillstånd. Det är kul att luras. Så säger man ordet "luras" till honom, så lyckas man nästan alltid få hans uppmärksamhet. Jag vill att han ska få en tydlig strategi som han minns att ta med sig till dagis, som funkar bättre än att bara skrika rätt ut. (Och egentligen så är det ju lite att luras.)

Jag fortsatte: "Vi hittar på en lek som M tycker är jätteskojig, så han inte kan låta bli att vara med. Vad brukar han gilla att bygga för nåt i duplo?"

Lillebror: "Torn."

Jag: "Okej, vi bygger ett torn med hans favorit-vindkraftverk Trollwind." 

Lillebror log finurligt och började skutta som Tiger i Nalle Puh. Vi satte igång. Hittade en flygplanspropeller som fick vara vindkraftverk. Lillebror blev lite osäker på hur Trollwind ser ut. "Gå och fråga M" sa jag till lillebror. Han ville inte, så jag ropade frågan till M. M kom och tittade, tvekade lite och gick sen igen. Jag upprepade frågan. M kom igen och denna gång så stannade han. Vi hittade en till flygplanspropeller som M fick bygga med. Snart lekte de bra.

När de båda hade lugnat sig och satt lugnt och plockade med duplot så påpekade jag för lillebror att det är fiffigare att locka andra barn med en rolig lek, än att skrika. "Vill du leka med någon som skriker åt dig?" Nä, det ville han så klart inte. Och jag påpekade för M att han faktiskt kan ta reda på vad andra barn föreslår, innan han bara går iväg. För det var ju faktiskt nära att han missade denna skojiga lek. Och det hade han naturligtvis inte velat.

Och naturligtvis så hade M sluppit att leka, om han verkligen inte hade velat. Det måste lillebror lära sig att respektera, även om det är svårt för honom.