Lillebror är sockerberoende

Den senaste 1,5 veckan har varit lite intensiv. Lillebror har haft influensa, och haft sår i hela munnen. Blödande variga sår. Att äta har inte varit att tänka på under flera dagar i sträck. Det har gjort för ont. Vad tar man då till: Jo, isglass. Den är lätt-äten och bedövar.

Nu ska jag egentligen inte skylla ifrån mig - den hemmagjorda jag gör är inte mycket bättre, men maken har en övertro på isglass i dessa situationer. Om nu Doktor Lustig har rätt i att fruktos är ett gift och nästan samma sak för kroppen som alkohol, så känns det tveksamt för mig att ge ett sjukt barn en stor mängd isglassar. Visst det är kolhydrater det med, men.... Nästa gång får jag göra egen isglass med druvsocker i. Druvsocker är hjärnans och musklernas bränsle, och något helt annat än fruktos.

I vilket fall, så har lillebror levt på köpt isglass i några dagar. När munnen läkte, så ville vi naturligtvis gå över till riktig mat igen, som potatismos. Det ville inte lillebror. Han hade fått smak på det söta. Inget av det han brukar gilla smakade gott längre. Han hade fått ett "smak-skift" mot det söta.

"GE MEJ GLASS. MAMMA KAN JAG FÅ EN GLASS? JA VILL HA GLAAAAASSS!"

Så där har han skrikit på oss i i timmar i flera dagar, med panik i rösten. Det har varit jättejobbigt att se. Och jag känner igen mig själv så väl. Jag förstår honom. Han har abstinens och måste bara får lite socker. När jag var student så köpte jag ett eller två paket glass på kvällen innan jag skulle plugga och en stor påse med chokladsvampar. Jag var tvungen att vräka i mig alltihopa innan jag fick ro i kroppen och kunde börja plugga. Om jag inte gick och köpte det, och försökte stå emot sockersuget, så satt jag bara och tänkte på glass och godis. Jag kunde inte plugga. Det slutade nästan alltid med att jag gick till affären och köpte nytt. Nytt, för i skafferiet kunde jag inte ha nåt. Nej, det åts upp direkt. Så jag inbillar mig att jag förstår lillebror rätt väl, när han skriker så där.

Och alltid annars, när han varit på kalas, eller vi fuskat med något som innehåller en stor mängd socker, så blir han tokig efter sånt som innehåller socker, dagen efter. Han ber enbart om saker som innehåller socker. Han vet inte ens om det själv. Han rabblar upp: Kanelbullar, sylt, korv, ketchup, senap, osv.

Förutom sockerberoendet så har lillebror förändrats personlighetsmässigt. Han är ju blodsockerkänslig från början, så ni kan säkert tänka er..... Förutom humörsvängningar, skrik och utbrott som normalt följer vid lågt blodsocker, så har han även varit betydligt busigare och inte lika omtänksam mot syskonen som han faktiskt är numera. Han har återfallit i att bitas. Och idag satte han sitt knä och hela sin tyngd över lillasysters nacke. Det kunde gått riktigt illa. Hennes nacke är klen och han är rätt stor. Det hände när maken bara vände på huvudet. Tittade bort några sekunder. Tur han vände det tillbaka och fick bort lillebror.

Han säger själv: "Det är sockret som gör mig dum." Lille gubben. Jag hoppas verkligen inte att han ser sig själv som en dum person.... Men jag tar honom på allvar när han säger så. Kanske är det något han själv känner i sin lilla 5-årings-kropp?

Nu är det dags för mig att stänga av datorn. Ska hämta min pappa vid tåget. Han är alkoholist. Nykter alkoholist, hoppas jag. Man vet aldrig helt säkert. När han är nykter frossar han i socker. Han vill ha 2 stycken risifrutti till kvällsmat och efter det vill han ha glass. Jag brukar skoja med honom och säga att han borde gå med i Anonyma Risi-fruttiätare också. Fast det är naturligtvis inte en strid jag tänker ta. Socker är väldigt milt jämför med alkohol. Pappa kan fortsätta äta sitt socker. Bättre det.... Jag är så glad och tacksam för att han lever. Men det är en annan historia.... Och pappa är förresten aspergare med ADHD. Han har det inte på papper, men jag vet. Och det är förmodligen därför han hamnade i beroendet. För att han självmedicinerat med alkohol.

Dr Lustig säger att det som skiljer alkohol och fruktos, är att fruktos inte bryts ner i hjärnan och därför inte gör oss fulla, men att de två substanserna i övrigt gör ungefär samma saker i kroppen. Lillebror får inte så stora mängder fruktos och strösocker någonsin igen.