Translate

fredag 25 januari 2013

Lillebror är sockerberoende

Den senaste 1,5 veckan har varit lite intensiv. Lillebror har haft influensa, och haft sår i hela munnen. Blödande variga sår. Att äta har inte varit att tänka på under flera dagar i sträck. Det har gjort för ont. Vad tar man då till: Jo, isglass. Den är lätt-äten och bedövar.

Nu ska jag egentligen inte skylla ifrån mig - den hemmagjorda jag gör är inte mycket bättre, men maken har en övertro på isglass i dessa situationer. Om nu Doktor Lustig har rätt i att fruktos är ett gift och nästan samma sak för kroppen som alkohol, så känns det tveksamt för mig att ge ett sjukt barn en stor mängd isglassar. Visst det är kolhydrater det med, men.... Nästa gång får jag göra egen isglass med druvsocker i. Druvsocker är hjärnans och musklernas bränsle, och något helt annat än fruktos.

I vilket fall, så har lillebror levt på köpt isglass i några dagar. När munnen läkte, så ville vi naturligtvis gå över till riktig mat igen, som potatismos. Det ville inte lillebror. Han hade fått smak på det söta. Inget av det han brukar gilla smakade gott längre. Han hade fått ett "smak-skift" mot det söta.

"GE MEJ GLASS. MAMMA KAN JAG FÅ EN GLASS? JA VILL HA GLAAAAASSS!"

Så där har han skrikit på oss i i timmar i flera dagar, med panik i rösten. Det har varit jättejobbigt att se. Och jag känner igen mig själv så väl. Jag förstår honom. Han har abstinens och måste bara får lite socker. När jag var student så köpte jag ett eller två paket glass på kvällen innan jag skulle plugga och en stor påse med chokladsvampar. Jag var tvungen att vräka i mig alltihopa innan jag fick ro i kroppen och kunde börja plugga. Om jag inte gick och köpte det, och försökte stå emot sockersuget, så satt jag bara och tänkte på glass och godis. Jag kunde inte plugga. Det slutade nästan alltid med att jag gick till affären och köpte nytt. Nytt, för i skafferiet kunde jag inte ha nåt. Nej, det åts upp direkt. Så jag inbillar mig att jag förstår lillebror rätt väl, när han skriker så där.

Och alltid annars, när han varit på kalas, eller vi fuskat med något som innehåller en stor mängd socker, så blir han tokig efter sånt som innehåller socker, dagen efter. Han ber enbart om saker som innehåller socker. Han vet inte ens om det själv. Han rabblar upp: Kanelbullar, sylt, korv, ketchup, senap, osv.

Förutom sockerberoendet så har lillebror förändrats personlighetsmässigt. Han är ju blodsockerkänslig från början, så ni kan säkert tänka er..... Förutom humörsvängningar, skrik och utbrott som normalt följer vid lågt blodsocker, så har han även varit betydligt busigare och inte lika omtänksam mot syskonen som han faktiskt är numera. Han har återfallit i att bitas. Och idag satte han sitt knä och hela sin tyngd över lillasysters nacke. Det kunde gått riktigt illa. Hennes nacke är klen och han är rätt stor. Det hände när maken bara vände på huvudet. Tittade bort några sekunder. Tur han vände det tillbaka och fick bort lillebror.

Han säger själv: "Det är sockret som gör mig dum." Lille gubben. Jag hoppas verkligen inte att han ser sig själv som en dum person.... Men jag tar honom på allvar när han säger så. Kanske är det något han själv känner i sin lilla 5-årings-kropp?

Nu är det dags för mig att stänga av datorn. Ska hämta min pappa vid tåget. Han är alkoholist. Nykter alkoholist, hoppas jag. Man vet aldrig helt säkert. När han är nykter frossar han i socker. Han vill ha 2 stycken risifrutti till kvällsmat och efter det vill han ha glass. Jag brukar skoja med honom och säga att han borde gå med i Anonyma Risi-fruttiätare också. Fast det är naturligtvis inte en strid jag tänker ta. Socker är väldigt milt jämför med alkohol. Pappa kan fortsätta äta sitt socker. Bättre det.... Jag är så glad och tacksam för att han lever. Men det är en annan historia.... Och pappa är förresten aspergare med ADHD. Han har det inte på papper, men jag vet. Och det är förmodligen därför han hamnade i beroendet. För att han självmedicinerat med alkohol.

Dr Lustig säger att det som skiljer alkohol och fruktos, är att fruktos inte bryts ner i hjärnan och därför inte gör oss fulla, men att de två substanserna i övrigt gör ungefär samma saker i kroppen. Lillebror får inte så stora mängder fruktos och strösocker någonsin igen.

8 kommentarer:

  1. Ja, jag känner igen det där - efter en dos socker får dottern inte bara dåligt humör utan också ticsen blir värre.

    Vad brukar du göra för glass?

    Donna Williams har ett bra recept på http://blog.donnawilliams.net/2012/10/31/recipe-blog-coffee-and-vanilla-gf-cf-low-salicylate-low-sugar-ice-cream/

    Och så såg jag i ICAs tidning det här receptet, jag har inte provat det själv än men tänker snart! :) Och det låter iaf jättegott (SER gott ut också på bilden): Mixa 250 frysta hallon med 1 avocado och 1 tsk vaniljpulver. Garnera med några extra hallon och servera genast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant det med ticsen. Har jag inte tänkt på, men det kan nog vara så.

      Tack för recepten. Ska testa! Ingen här gillar avokado, men jag kan kanske lura dem med detta recept? ;) Det är ju nyttigt. Donnas recept verkar också intressant. Tål att testas.

      Jag gör på: 1 rått ägg, 1 banan, och 2 dl frysta hallon per barn. Det är bara att mixa ihop det. Kanske låta hallonen tina lite så man inte förstör stavmixern.

      Radera
  2. Hej där,
    kunde inte låta blir att skriva ett inlägg, först och främst, hoppas verkligen att din pappa håller sig nykter, det är verkligen tråkigt att se nära och kära gå ner sig.

    Sedan så tänkte jag bara kommentera en liten komisk sak, min son kan sniffa sig till sockerbitar, det är sant!! Men det ska vara rent socker, jag har till och med "gömt" sockerbitarna och han har kunnat sniffa sig till att jag har dem. Idag när jag bakade så viste han direkt att vaniljsocker, var just socker. Han sa socker och tog förpackningen! (Han är idag 2 år och 2 månader). Dock är det bara det rena sockret som han tycker är intressant, är det i saft, kakor mm så reagerar han inte på det viset, att ögonen lyser.

    Han har inte vad vi vet as eller adhd problematik så han reagerar tvärs om på kakor, saft etc, han blir lugn. Extremt märkligt, men han växer också väldigt mycket på längden så det kanske är det. Han blir åt det hyperaktiva hållet när han inte har ätit som han ska, frukt räddar oss många gånger.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Tack så mycket! Ja, det har varit extremt tråkigt. Det är svår att se någon man älskar skada sig själv så och inte kunna göra nåt åt det. :(

      Väldigt intressant det du skriver. Det låter ju som att han är känslig för socker. Jag känner ju inte själv att jag har ADHD eller autism, och jag tror att alla kan hamna där. Kanske är de som har autism/ADHD extra känsliga, men det är inget jag vet. M har aldrig gillat socker t ex, utan tvärt om inte velat ha godiset på barnkalasen. Det är nog olika. Så din lilleman behöver nog inte ha AS/ADHD bara på detta och det är nog vanligt att små barn blir rastlösa av hunger. Men kanske vara lite vaksam på det här med socker? Frukt ger vi också alla barnen. Det nyttiga med frukt sägs överväga det lilla fruktos som finns i.

      Kram

      PS. Har inte glömt din andra kommentar - ska strax svara på den. Och jag har inte heller glömt att jag lovat lägga ut receptet på Bearnaise-såsen.

      Radera
    2. Ja, just det. Du vet väl att det finns vaniljstång att handla på nätet? Jag använder inte vaniljsocker.

      Radera
    3. Hej,
      Tack för att du inte heller tror det, vi har också kommit fram till det, att han inte har as/adhd problematik, men under lång tid så varken sov han vettigt eller åt vettigt och hade väldigt hett temperament, men efter att vi har hittat problematiken, allergier och omogna tarmar (ingen bra kombination), så har vi lyckats få i honom mer mat, och då genom ett trollslag så började han sova vilket ledde till att han blev piggare och gladare.

      :) Tack för råder om vanliljstången, men vi är inte där ännu, att vi kan göra allt själv så vaniljsockret blir kvar, men vi har bytt ut det mot en bättre sort. Det som är märkligt är att om vi gör en sockerkaka, men vaniljsocker och vanligt socker, den är inte speciellt intressant för honom, så där har vi inget problem, men skulle vi ha sockerbitspaketet framme på bordet så skulle han mumsa glatt. (märkligt).

      Härligt, jag väntar glatt på receptet.

      Kram

      Radera
    4. Det finns vaniljpulver också - mald vaniljstång. Men det är ju annars rätt lite vanligt socker i vaniljsocker. Man får välja sina "krig". ;)

      Radera
    5. :) Ja, det får man göra.

      Radera