Ms färgade testglasögon

I flera tidigare inlägg, har jag berättat att M har problem med syntolkningen på något sätt som jag fortfarande försöker förstå. En optiker har konstaterat att han har problem med ackommodationen, dvs att han har svårt för att ställa om att titta på långt håll, nära håll och långt håll igen, osv. Det verkar som att detta gör att han har svårt att tolka omvärlden i 3D, och en massa andra svårigheter. Den som vill veta mer om Ms synsvårigheter, kan läsa i detta gamla inlägg. (Och här kan du läsa om 10 tecken på att ditt barn behöver synterapi, om du är orolig för ditt eget barn.)

M har dessutom alltid hatat färgen rött och uttryckt att den lyser i hans ögon som lampor. "Måååååla den blå!" har jag hört säkert tusen gånger. Blått är favoritfärgen, följt av grönt, men han accepterar de flesta andra färger. Till och med rosa, som ju egentligen är ljusröd. Maken säger också att rött lyser i hans ögon, och jag har hört att vissa färger kan lysa i ögonen på andra med autism. Så det där tror jag absolut på.

Frågan är bara vad det beror på. Någon förklaring måste ju finnas. Är det något med själva ögat, eller hjärnans tolkning? För mig, som (teknisk) fysiker, så låter det som att det måste vara något fysiskt eller kemiskt i ögat, som gör detta fenomen. Färgerna är ju egentligen ett kontinuum dvs en övergående skala från lila till rött, men ögat ser med främst tre typer av tappar som är skapta för att se rött, blått eller grönt ljus. Ur wikipedias sida:

"Om alla typer stimuleras lika mycket, ser man vitt, och om ingen stimuleras ser man svart. Oftast stimuleras de olika typerna olika mycket, vilket leder till att man ser olika färger. De tre färgerna kallas primärfärger. Om man blandar två av dem får man sekundärfärger, och blandar man två sekundärfärger får man tertiärfärger, o.s.v. Felfunktion hos någon av tapptyperna ledar till olika grad av färgblindhet."

Jag kan ju inte låta bli att undra om det är något med den "röda tappen" hos mina killar. Eller är deras blåa och gröna tappar "trötta" på något sätt, så att den röda dominerar? Är deras färgseende skiftat på något vis mot det röda? Så att allt ser extra rött ut, så det röda blir "superrött"? Vad händer då om man tar bort lite av det röda, vilket borde kunna justeras med de två andra tapparna t ex genom att man skickar in färgat blått och grönt ljus i ögonen? Ja, det var en undran. Men det är något som inte stämmer med denna teori. Killarna är absolut inte är färgblinda. De klarar de testerna. Men de borde inte göra det, enligt wikipedia. De borde åtminstone vara lite färgblinda.

I Sabinas blogg  kan man läsa att det finns institutioner som förskriver färgade glasögon och färgade överlägg (som man lägger på text), och som hävdar att det funkar för många. Bland annat Irlen Institute. Jag blev lite nyfiken på att skicka dit M, men närmsta testcenter finns i Berlin, och det är dyrt. Donna Williams som Sabina också länkade, rekommenderar dock inte Irlen (om man läser mellan raderna). Jag hittade även vass kritik mot Irlenmetoden, när jag googlade, bland annat denna sida.  Sammanfattat för den som inte orkar klicka på länken, så finns det inga bevis för Irens metod, utan snarare motbevis. Och läraren som skrev kritiken hade själv testat och inte sett någon förbättring, mer än möjligtvis hos två elever. Sabina skriver dock att det är bevisat att sådana här besvär finns. Men kanske inte i samma utsträckning som Irlen Institute hävdar? Fast kanske är M, maken och kanske även lillebror, några av dessa få?

På Brain Power USA som Donna Williams rekommenderar, hittade jag två testkit man kunde köpa: Ett för autism och ett för dyslexi. Men det hade blivit dubbelt så dyrt sen Donna Williams skrev sin artikel. De hade blivit 3700 kronor + frakt för båda kitten. Jag skrev och frågade kundtjänst om de inte kunde ta bort de två provglasögon som fanns i båda kitten och ge mig ett lägre pris, men jag har inte fått svar än. Så jag struntade faktiskt i det helt. Det känns inte bra att handla av ett företag, vars kundtjänst inte svarar fastän man skickat två meddelanden.....

Dessutom kom jag på att vi faktiskt hade en leksak som jag kunde testa M med. Det är en leksak med "träd" som är tänkta att man ska ha för att lätt kunna blanda olika färger. Så här ser den ut:

Jag bad M testa att titta genom de olika "träden", men han visste redan svaret. Han hade lekt runt med den och upptäckt att han såg mossan på grannens tak skarpare om han hade ett grönt glas på vänster öga och blått glas på höger. Det var endast denna kombination som "gjorde tricket". Så här:

Tänka sig! Hur förvånad tror ni jag blev? Han hade hållt tyst om detta.

Jag testade med text i en bok, och han sa att texten blir tjockare med "träden" på detta sätt.


Vi åkte tillbaka till optikern som hade hittat hans ackommodationssvårigheter. Vi testade först lite olika kontrasthöjande glas som de brukar ge till patienter med ögonsjukdomar. De stänger ute vissa delar av spektrumet, så man ser skarpare. Samma glas kan även användas vid skytte och golf. Men M såg inte bättre med dem. Därefter gick optikern långt in i gömmorna och hittade faktiskt ett grönt glas och ett blått som hon kunde sätta på testglasögonen, tillsammans med Ms styrka (+0.75). Och jag behövde inte ens betala för denna extra undersökning. (Det ingick tydligen i avgiften för första besöket.) Tur jag inte ruinerade mig på Irlen eller Brain Power USA....

M blev nöjd. Texten var starkare denna gång också. Jag frågade optikern vad hon trodde allt detta berodde på. Hon svarade att hon tror att M är ute efter 3D-effekten, på något sätt. Men jag fick gå till någon professor, om jag ville veta exakt hur. Jag är inte helt övertygad. Kanske hör det ihop med tapparnas funktion ändå? Men varför olika färg på ögonen då? Borde inte ögonen ha samma fel? Hade det gått lika bra med blå-grönt på båda ögonen? Så att Irlens metod faktiskt hade funkat på honom. Men M hävdar bestämt att det ska vara grönt på vänster öga och blått på höger. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Men jag ska testa honom med läsglasögonen + "träden", så det blir blågrönt på båda ögonen.

Sen har vi det där som Harald Blomberg skriver att stressreflexerna (Moro-reflexen och fruktan-paralysreflexen) som M verkar ha kvar sen spädbarnstiden, kan påverka synen....  "Ciliarmuskeln, som kontrollerar ackommodationen...... är beroende av en lugn och avslappnad inre miljö för att fungera." (ur "Rörelser som helar, sidan 187.) Blomberg skriver vidare på samma sida: "Många barn med aktiva stressreflexer lider också av stark ljusöverkänslighet. Hos dem kan kontrasten mellan ett vitt papper och svart tryck utlösa stressreaktioner så att texten blir suddig och bokstäverna börjar röra sig och ibland helt försvinner." Är stressreflexerna grundorsaken till alltihopa? Och fyller glasögonen bara funktionen att minska kontraster ändå? Men varför "lyser det röda som lampor"? Om stressreflexerna är grundorsaken, går detta förmodligen att påverka med rörselseträningen. Det får vi se....

Jag förstår om det snurrar i huvudet på er nu. Det gör det på mig. Jag får nog läsa på fler av Sabinas länkar, så kanske "polletten trillar ner".

Nu ska vi testa dessa (läs-)glasögon ett tag. Jag ska väl inte överdriva med hur mycket läsning vi hunnit nu på jullovet, men för några dagar sedan läste han en hel sida helt utan sitt läshjälpmedel. Snabbt gick det. Betydligt snabbare än vanligt. Och han klagade inte en enda gång.

Tyvärr har M fått för sig att han bara vill ha glasögonen när han läser, eftersom det är "så himla fult med glasögon". (Tack för den - jag har glasögon.... ;o) ) Ser han grannens tak skarpare, så borde han vara hjälp av färgade glasögon i vardagen, fast förmodligen utan styrkan som behövs när han ska läsa på nära håll. Jag undrar om glasögonen på sikt kan göra det lättare för M att se ansikten. Jag vågar knappt hoppas på det. Men vi får ta en sak i taget. Först måste vi fokusera på läsningen.

Jag är säker på att det ligger någonting i allt detta. M skulle aldrig hitta på en sån här sak. Och han har sagt samma sak hela tiden: Glasögonen gör texten tjockare. Han vill ha dem när han läser.

Fortsättning följer....