Vi spelade ett tag. Vi följde inga speciella regler, utan bara turades om att försöka följa det tärningarna visade. Självklart var det lite svårt för barnen att nå, men de tyckte ändå att det var kul. Speciellt kul var det när de fick slå åt oss vuxna och vi ramlade gång på gång. På låtsas givetvis, med medföljande kommentarer om hur svårt det var och hur busiga barnen var. Lillebror tyckte det var hysteriskt kul. Och de andra två skrattade gott de med.
Vi lekte en rätt lång stund. Tills barnen var trötta och busbehovet var stillat. Och det blev inget mera bus en lång stund efter det....
Det enda som är negativt med detta spel, är att det var lite dyrt. Ca 150 kronor för en plastmatta och två plasttärningar. Det borde max kostat 50 kronor, med tanke på kvaliteten. Men, men. Hjälpen den ger, gör det värt det. Spelet kommer garanterat åka fram fler gånger.
Hej Hej, Hoppas att allt är bra :)
SvaraRaderaJag undrar hur du märkte av de första symptomen på aschberger? Min dotter är under adhd utredning ( enbart kub test kvar för att fastställa hon är 5 år och 3 mån ) men resten utav utredningen är ganska solklar på adhd och hon skattades ganska högt på skalan efter de utrdningar som gjordes. Samt att jag och hennes pappa har det. Men nu på sista tiden har jag börjat misstänka aschberger, men jag är osäker, spec med tanke på hennes låga ålder, men det är vissa beeteenden som eskalerar hela tiden och barnpsykologen som gör utredningarna är i princip omöjlig att få tag på. Men vore jätte kul om vi kunde bolla lite tankar tilsaammans om du vill och orkar.
Mvh Sandra
Hej!
SvaraRaderaJodå tack!
Det kan jag absolut. Jag funderar mycket på detta själv eftersom lillebror är under utredning. Det är svårt att veta vad som är vad, även för vuxna med ADHD- och AS-diagnos. En egenskap som jag vet beror på AS snarare än ADHD, är hans ljuskänslighet.
Beskriv din dotter mer, så ska jag säga vad jag tror. Kanske i punktform?
Hej,
RaderaTack så jätte mycket för ditt svar.
jag började misstänka / märka min dotters adhd redan i tidigi ålder, då jag dels visste att det kunde vara genetiskt men också för att hon var mega känslig, mot ljud, ljus, oerhört impulsiv,känslig med kläder, mat, skrek konstant som spädbarn, sov överlag inte så bra, var känslig med mat konsistenser osv. Efter ett tag blev det på dagis mer och mer problem i samspel med de andra barnen och det eskalerar mer och mer hela tiden. Tindra är oerhört orädd och det finns ingenting eller någon som skrämmer henne, hon pratar med alla som hon möter på, hon argumenterar om allt och är väldigt väldigt smart och har varit väldigt tidig i sin utveckling.
Tindra fick kontakt med barnhabiliteringen runt 4,5 och vid 5 års ålder gjorde de klart utredningen ( allt utom kubtestet ) hon skattades väldigt högt och de sa att hon var jätte interligent för sin ålder. På sista tiden har hon börjat stundvis gå undan lite mer och vill vara ensam , hon måste alltid ha sista ordet om allting och trixar och fixar med allting. Justerar allting så det ligger på ett speciellt sätt, hon får fixeringar om vissa saker som ska vara på ett speciellt sätt. hon vägrar exempelvis att gå en annan väg till dagis änn den vägen som vi annars alltid går till dagis.
Ska svara på varje inlägg, eftersom det är lättast. Spontant så tänker jag att fixeringar har mer med autism att göra. Men visst, har man hyperkoncentration som många med ADHD har, så kan det vara svårt att avbryta aktiviteter. Lillebror är extremt mycket så. Svårt att hinna i tid.
RaderaOch hon har helt klart annorlunda perception och då tänker jag mer på autism. Många med ADHD vill förstås ha bekväma kläder.
Du har läst Sabinas blogg va? https://autismeyes.wordpress.com/
Jag tänker på det du skriver om att ni måste gå samma väg. Låter likt Sabinas dotter.
Förresten, svaret på din första fråga finns här:
SvaraRaderahttp://aspergermamma.blogspot.se/2011/04/tidiga-symptom.html
(Men du får klippa och klistra, eftersom länken inte funkar härifrån.)
Sista tiden har varit den jobbigaste av alla då hon från ingenstans börjar få mer och mer låsningar i sitt beteende, det är som att när hon väl är inne i något kan man inte avbryta henne eller distrahera henne vilket funkade förrut. Hon har börjat bitas och slåss och är mera uttåtagerande änn tidigare och detta är såklart väldigt jobbigt då det är främmande och jag knappt vet hur jag ska hantera henne när hon blir så arg, men när hon får dessa utbrott är 98% av alla gångerna när hon vill göra någonting som hon inte får, när man säger nej till henne. För att beskriva en gång så kan jag berätta om när vi var och hälsade på hennes pappa där de har djur, tindra kan inte klara av djur, hon älskar dem men hon har inte balansen i att klappa fint och att sedan blir elak, Hennes första minut/minuter klappar hon fint och försiktigt och är jätte glad, när djuren sedan försöker gå undan håller hon fast eller blir arg och börjar slå dem. vilket är jätte jobbigt., främst för henne men även för mig, det är klart att man inte ska lyssna på andra människor men det är jobbigt såklart när människor tror att hon är ett elakt barn som skadar små djur?. Men hon kan helt enkelt inte reda ut de, hon säger själv att " jag vill låta dem vara men jag kan inte " på samma sätt som hon under adhd utredningen slängde iväg pennan och sa " jag orkar inte mer" på samma sätt som jag tror hon talade sanning då,. tror jag hon talar sanning när hon säger att hon inte kan låta dem vara. Vi har självklart inga djur hemma av den andledningen och undvilker att gå hem till folk som har. Vid detta tillfälle var hon på ett utav djuren konstant och jag sa till henne lugnt flera ggr., men fick ingen respons, jag sa till ännu mer och lite hårdare, fortfanrande ingen respons, till sisst fick jag gå fram och bära henne därifrån då hon började sparkas och försöka ta sig loss, jag gick in i ett rum sattte mig på huk och försökte prata lugnt, hon kämpade sig ut ur rummet och sprang ut på gatan i USA jag sprang efter för att hämta henne, fick tag i henne försöka prata lugnt med henne och förklara för henne att hon inte kunde göra så och speciellt inte springa ensam på en gata i USA, fick ingen kontakt alls med henne, fick sedan bära henne tillbaka hem. då hon i hallen försökte ta sig ut och jag fick blockera dörren, när jag blockerade dörren bet hon mig kraftigt i armen och jag fick hålla fast henne och försöka lugna henne när hon försökte bita och slå mig. Då skrek hon att hon fick ont när jag höll henne att hon skulle lugna sig om jag släppte, jag släppte då och försökte på mitt lugnaste sätt trotts att jag var jätte upprörd prata med henne för jag vet att det inte hjälper att skrika i det läget. Istället plockar hon upp en sko och slår mig rakt i ansiktet så att jag börjar blöda. Allt detta grundat i att hon inte fick sin vilja igenom och att man sa ifrån till henne. Jag känner mig väldigt maktlös och jag tycker inte heller att jag får några derekta råd av barnpsykologen, jag får höra " det är bra at tindra har dig som förstår henne så bra och vi tycker att du gör rätt" Det är kul och höra men det gör inte situationen heller lättare för mig och jag vet inte hur jag ska tackla beteenden som de jag beskrev.
SvaraRaderaJag tror hon talar sanning med alltihopa. Det brukar de göra. Detta låter som många drag av autism. Och att bara säga nej skapar oftast en konflikt. Ta henne TILL något annat, inte IFRÅN. "Kom nu ska vi gå och ..." Tillåt dig att muta henne med lekar, mat och annat kul som ska hända. Så glömmer hon kanske det hon gör. Det du också kan göra är att förbereda henne på vad som kommer att hända. Med schema. Gå igenom regler. Vad som händer sedan. Gärna en timstock. Och undvik djur, så som du skriver. Det är kanske hur pälsen känns i hennes hand? Många med autism kan fastna i sånt. M fastnar med sitt snöre. Som han absolut inte kan låta bli.... Det är som ett beroende. Klandra henne inte utan hjälp henne att tänka på något annat. Och försök strunta i alla andra. Förklara inte ens om folk inte vill förstå. Det kommer bara dränera dig på energi, tyvärr. Hon är inte elak. Hon förstår bara inte djurens känslor. Hon förstår kanske inte sina egna ens? Hur ska hon då kunna förstå djurens?
RaderaOch jag kan absolut rekommendera dig att läsa Problemskapande beteenden av Bo Hejlskov Elvén (Jörgensen). Jag läser den själv just nu och det ger jättemycket.
RaderaNär hon har ett utbrott är kommunikationen IN till hjärnan avstängd. Vänta med att prata med henne. Fokusera på "damage controll" under utbrottet. Gör vad som helst för att lugna ner och avleda. Det går inte att uppfostra just då. Tro mig, jag har försökt.... Har inte lyckats en enda gång. Man får alltid vänta.
Du behöver en hel del hjälp och tro mig detta beror absolut inte på dig. Du gör så gott du kan.
Och det låter som en hel del autism, som sagt. Du har väl berättat allt du skrivit till mig för BUP? Annars kopiera och skicka till dem i ett mejl! Eller på papper.
Hon upplevs också förstå mig rätt men stundvis oempatisk och förstår inte alls människors känslor,I vardagen har vi speciellt några tillfällen varje dag då de är konflikter, de första är frukost, de andra när hon ska borsta tänder och hår. sedan kläderna hon ska ha på sig. senare på dagen är det när hon ska gå hem från dagis, därefter när hon ska äta mat, borsta tändeena och sova. Dessa är moment som det inte går en dag utan att de blir konflikter. En sådann sak som att gå till affären eller någonting det är sånt jag 95% av gångerna försöker göra innan dagis då det är som laddat för konflikter. Allting som vi ska göra även om det är roliga saker ska hon ändra om så att det är på hennes sättt, Om jag säger att idag ska vi bygga lego och sedan se på film, då måste hon bara för att ändra om detta och säga nej först ser vi film sen bygger vi lego ect. En sådan vardaglig sak som att sitta vid matbordet då ska hon justera om taldrikarna eller bordsunderläggen så att de ligger så som hon vill ha dem.
SvaraRaderaFörrut hade vi ett stort nätvärk med mammor och barn som vi lekte med., men sista tiden har de dragit sig undan oss känns de som och även vi har börjat undvika de för att tindra nästan alltid spelar över i sociala sammanhang och de slutar alltid med att vi måste åka hem. Tindra bestämmer och styr precis allting, hon säger att vissa barn inte får vara med, eller säger elaka kommentarer som gör de andra barnen ledsna. Som " gud vad jag tycker att du har ful klänning, den är inte alls fin" Det finns ju självklart de mammor som förstår att det är ett problem för henne, men de finns ju även dom som säkert tänker att hon är rentav elak eller ouppfostrad vilket inte alls är sanningen. Det känns ibland som att vi inte kan göra vardagliga saker som andra, jag har accepterat de men det är jobbigt speciellt som ensamstående. Jag har också svårt attt skaffa barnvakt då nästan ingen klarar av de. Jag har testat flytatande eyeq åt henne vilket har hjälp lite med att hålla fokus men inte så mycket mer änn så.
Sakerna som får mig att fundera på achbergers är : hennes låsningar i vissa beteenden i att hon måste ändra på allting, hon drar sig undan ibland, hon har visssa fixeringar som hon bara inte kan släppa. hon är inte flexibel i sitt tänkande eller beteende osv.
Jag och 3 av de andra i min familj har adhd men jag har alldrig upplevt oss som att vi har sådanna fixeringar vid hur saker och ting ska vara, att de ska stå på ett speciellt sätt, att vi MÅSTE ändra på planering. saker och ting så att det är på exakt vårat sätt. Jag har väldigt stor erfarenhet av adhd dels för att jag själv har de såklart men vissa beteenden hos min dotter känner jag inte alls igen och det får mig att börja undra om det kan vara någonting annat i kombination också.
(fick inte plats med allt i en kommentar )
Alla de där konflikterna är vanliga tyvärr. Vi stödmatar fortfarande lillebror. Annars äter han inte tillräckligt och får blodsockerfall och utbrott.
RaderaKänner igen det där med bestämmandet och att det ska vara "exakt, exakt som innan" eller på hans sätt. Jag tror inte att det beror på ADHD.
Det där sociala kan förstås bero på ADHDn.
Du borde ansöka om hjälp via LSS (Lagen om stöd och service) och utnyttja dagis som barnvakt när du handlar, så som du skriver. Gör det med gott samvete! Bättre för alla. Så gör jag och har gjort länge.
Vad säger dagis om henne? Och hur är pappan? Jag tänker att han kanske har AS, utan att veta något om honom alls. Har han några fritidsintressen? Betyder jobbet "allt" för honom? Är regler viktiga? Gillar han bekväma kläder? Är han selektiv med maten? Säger han ibland saker som sårar dig, men menar väl? Har han svårt att förstå din situation som ensamstående? Klarar han av dottern? Du behöver inte svara, men om jag träffat rätt i flera av punkterna, så är de tecken på att han har AS. Jag skriver det, för att OM det är så, kan det hjälpa er att ni kommer till denna insikt. Han kan föra hennes talan, så som maken gör med sönerna. För mig alltså. Så jag fattar varför barnen gör som de gör. Det hjälper jättemycket att själv veta varför. Och saker som maken inte klarar, t ex att avbryta saker han verkligen måste fixa klart (det mesta!), så är det en strid vi ska undvika ta med sönerna. De får oftast avsluta sina aktiviteter. Det tar längre tid att ta konflikten ändå....
Lycka till och skriv igen om du har funderingar!